Vad är viktigast, vård skola och omsorg eller Volvo?
Ibland kan man inte annat än förundras över den inkompetens som frodas bland politiker. Nu senast har Göran Johansson (s) hävdat att regeringen offrar Volvo för att straffa Göteborg och visa att socialdemokratisk politik inte fungerar. Måhända är det ett skämt, men troligare är det att Göran Johansson visar ännu ett bevis på politikers inkompetens och deras brist på verklighetsförankring.
På 1970-talet satsade den svenska staten 34 miljarder kronor i dåtidens penningvärde för att försöka rädda en industri på dekis. Med facit i hand ser man att staten inte var vare sig en effektiv mecenat eller den bästa ägaren av varv – staten var helt enkelt inte en bra båtbyggare. Istället för att lägga pengarna på välfärd så försökte socialdemokraterna stötta en industri som inte klarade av att stå på egna ben. Varför gjorde man det? Därför att världen hade förändrats och plötsligt hade det blivit olönsamt att bygga båtar i Sverige, men några politiker hade bestämt att Sverige skulle bygga båtar, att landet skulle gå omkull om vi inte byggde båtarna, och att staten var tvungen att se till att vi byggde båtar om ingen annan gjorde det. Eller så var det bara politik, för att vinna röster, eller för att få personlig status, vad vet jag.
När nu 2010-talet snart börjar så hör vi samma argument från Göran Johansson, ett antal andra vänstermänniskor och allas vår Mona (S)ahlin. Den här gången är det inte ett antal olönsamma varv som de vill rädda utan två olönsamma bilproducenter , givet att ingen annan vill göra det, men likväl kommer det kosta en väldigt stor summa pengar. De säger att situationen inte liknar den på sjuttiotalet, att både Volvo och SAAB är livskraftiga företag som bara har tillfälliga problem, att om man bara ger de en stabil ägare och kapitaltillskott så löser sig allt. Men varför vågar ingen annan köpa bolagen om deras problem är så enkla att lösa och kommer bli så lönsamma?
De svenska varven kunde nog ha räddats, men det svenska samhället valde en annan väg, en väg som gjort Sverige till det Sverige är idag. Landet valde höga löner, stärkta sociala skyddsnät och högre skatter framför en arbetsintensiv industri, och det sänkte inte bara varvsindustrin utan har även påverkat resten av landets företagande. Den arbetskraftsintensiva industrin har flyttat ut och högteknologisk och högförädlande produktion har flyttat in. Man har tagit tillvara på den välutbildade arbetskraft som finns i landet samtidigt som mindre kvaliciferade arbeten försvunnit ut ur landet. Visst blev omställningen kostsam och varvsstäderna fick uppleva ett antal hårda år, men ekonomin återhämtade sig och många mindre företag kunde börja nyttja den kompetens som plötsligt blev tillgänglig.
Hur hänger det här ihop med Volvo och SAAB? Deras problem har blivit tydliga av att världen går in i en lågkonjunktur, men de har länge funnits där. Båda företagen har behandlats styvmoderligt av sina ägare istället för att förädlas. Köper du en SAAB idag så får du till större delen en Opel, och köper du en Volvo så står det Ford på de flesta delar. Istället för att stärka varumärkena och ge folk en anledning till att betala mer för bra bilar som SAAB och Volvo så har man satsat kortsiktigt på stora vinsthemtagningar, och det skulle inte förvåna mig om företagen idag är i ett så dåligt skick att det skulle kosta mer att rädda bolagen än vad man skulle tjäna. Det är anledningen till att ingen velat köpa dem.
Dessutom är staten ingen bra långsiktig ägare. Man kan inte ta nödvändiga beslut därför att ägarna oroar sig mer för nästa val än vad som långsiktigt är bäst för Sverige. Visst finns det företag som staten äger som går bra, men många av dem går bäst i utlandet där de kan leka rövare, likt Vattenfall. Hatade på bortaplan men väluppfostrade hemma.
Det finns en risk att företagens framtidsutsikter är så dystra så att ingen vill köpa dem. Alternativen kan då vara konkurs eller att den svenska staten tar över. Valet kommer då bli att lägga en massa extra resurser på vård, skola och omsorg eller att gå till kasinot i Göteborg och satsa allt på Volvo. Jag ser hellre att staten är ansvarstagande och satsar på sina kärnverksamheter än att de försöker leka riskkapitalister. Speciellt inte när oddsen är så dåliga att inte ens de bästa riskkapitalister vill ge sig in i leken. På samma sätt som att det var fel att staten subventionerade produktionen av båtar därför att köparna inte var beredda att betala vad båtarna kostade att producera, så borde staten inte subventionera produktionen av bilar när köparna inte är beredda att betala vad bilarna kostar att producera. Det är att kasta pengar i sjön, pengar som jag tycker bättre kan användas till statens kärnverksamheter – skola, vård, omsorg och rättsväsende.
Däremot kan man undra vad Socialdemokraterna och (S)ahlin vill? Skall pengarna gå till bättre välfärd eller till bilar ingen vill köpa? Är deras uttalade åsikt ren populism, eller är man seriös och beredd att föra över resurser från skola, vård och omsorg till bilproduktion?
—–
Ps. Som tillägg till Göran Johanssons debattartikel som även går att finna på Newsmill så kan man ställa sig frågan varför han inte föreslagit att den kommun han själv driver, Göteborgs kommun, skall ta över Volvo. Om hela argumentationen har någonting mer bakom sig än att han bara vill Göteborgs bästa, oavsett kostnaden för resten av Sverige.
CB sa,
2 december, 2008 den 03:52
Faktum är att det under blott en förutsättning skulle kunna vara lönsamt för staten att gå in som tillfällig ägare. Jag har läst en hel del om real-optioner på sistone, och om de går in för att bevara kompetensen på arbetskraften under denna konjunktur-nedgång kan det faktiskt vara försvarbart. Anledningen är helt enkelt att andra företag skulle kunna dra nytta av den ”brain-drain” som skulle bli konsekvensen av detta för Volvo och SAAB under dessa år, och därmed även en mindre kostym med färre modeller. Även om ägandet enbart är tillfälligt är det långt ifrån säkert att det skulle bli samhällsekonomiskt olönsamt trots att de skulle lägga ned verksamheten då mycket kunskap skulle ha bevarats. Tanken är att de enbart är ”övergångsägare” och inte långsiktiga i sitt tänkande för respektive bilföretag.
Det som talar för att detta skulle kunna fungera är att marknaden är högst volatil, Chrysler ser nu ut att gå i konkurs, och GM är inte långt efter. Ford klarar sig 2009 ut. Produktionskapaciteten i världen på bilar kommer därför att sjunka och därmed även konkurrensen. Det är i denna värld inte helt osannolikt att Ford och GM sänker prislapparna på sina respektive dotterbolag i takt med att deras situation blir mer utsatt och det kan mycket väl tänkas locka fram andra duktigare intressenter än pappa Staten som nya ägare. T.ex. Peugeot vore nog fortfarande intresserade utav Volvo, som dessutom har etablerade försäljningskanaler i USA, något Peugeot saknar.
Men det är långt från säkert att detta skulle bli lönsamt för pappa Staten. I praktiken är det som att staten skulle spendera en massa pengar på obligationsmarknaden, och det kan mycket väl leda till stora förluster. Jag är därför mycket skeptisk till detta, särskilt med tanke på att det just är andras pengar de använder inte sina egna.
Skulle de trots allt förstatliga det hela har jag en önskan: skriv ned på varje skattebetalares deklarationsblankett hur mycket av deras skatt som går för att rädda Volvo och SAAB, så att en del av folket i alla fall ser vad det hela kostar dem.
Charlie sa,
2 december, 2008 den 05:17
Det är svårt att säga vad som blir bäst i längden – i det här fallet vad som gynnar samhällsekonomin allra mest – men det är svårt att se hur ett förstatligande av Volvo eller SAAB skulle kunna vara försvarbart.
Om vi bortser från faktorer som att det kommer bli svårt att definiera vad som är samhällsviktiga företag i framtiden, och således när staten skall gå in och rädda företag undan konkurs, samt att vi inte har en aning om till vilket pris SAAB och Volvo skulle kunna tänkas säljas till så har vi några problem.
När det svenska IT-undret kraschade med resten av IT-bubblan så spreds den hopsamlade datakompetensen snabbt till andra företag. De som var duktiga och kunde sina saker fick jobb relativt snart, de som bara hade lallat runt fick skola om sig. Om Volvo PV och SAAB skulle gå omkull så kommer de med branschspecifik kompetens nog lämna landet, men vi talar om 140 000 arbetstillfällen som genererats av dessa företag, dess underleverantörer och all service folket behöver. Jag tror inte att 140 000 personer kommer vare sig lämna landet eller sätta sig ner på marken med armarna i kors, utan de som har värdefull kunskap kommer snabbt få nya jobb och de andra får omskola sig. Kanske skapar någon framtidens Ericsson eller Scania, eller ett helt nytt bilmärke, vad vet jag. Allt jag vet är att när folk måste göra någonting för att överleva, så gör de någonting.
Dessutom, SAAB har väl inte visat vinst sen GM köpte dem, och alla projekt som Volvo PV startat sedan Ford köpte dem har gått med förlust. Att tro på att man kan måla om de röda siffrorna till svarta är förnuftigt, men att tro på att det går relativt smärtfritt är desto svårare. Man kommer behöva satsa för full maskin för att kunna behålla höga volymer, samtidigt som försäljningen riskerar att helt stanna av. Kostnaderna kommer bli skyhöga för båda företagen. Och säg den politiker som skulle skriva under att man behöver varsla 10 000 personer i säg Göteborg.