Rättsstaten en viktig grund i var västerländsk demokrati…
Varje individ är unik på sitt sätt, och måste ges rätt att göra vad han eller hon vill så länge hans eller hennes agerande inte skadar andra, antingen personen direkt eller dess egendom. Det är en väldigt viktig princip i den västerländska demokratin, och den ger fortfarande utrymme till ett väldigt brett spektra av handlingar.
För att försvara individens rättigheter och se till att alla individer följer skyldigheten att inte inkräkta på någon annans rättigheter så har man uppfunnit Rättsstaten. Staten har demokratiskt stiftade lagar och regler som säger vad vi får, och inte får, göra. Samtidigt har den ett rättsväsende som ser till att upprätthålla de lagar och förordningar staten beslutat om.
Ibland blir det självklart fel, som när Diskrimineringsombudsmannen väljer att utreda huruvida en professor på Lärarhögskolan i Stockholm diskriminerar en spansktalande elev då han skrivit ”fortsätt arbeta med språket” på ett betygsformulär. Eller när rapparen Busta Rhymes, som efter ett tillslag av Polisen fick se sin sidekick Spliff Star följa med polisen för urinprov efter att åtta gram marijuana hittats på hotellrummet, kräver att polisen skall be om ursäkt. Ursäkt för vad, kan man undra. Men kanske är det som Malin Lernfeld skriver i GP:
”Den som känner sig kränkt har inte alltid rätt. I verkligheten handlar det allt för ofta om människor som är besvikna och inte är vuxna nog att ta ansvar för sina egna misslyckanden.”
Det är ganska enkelt att känna sig kränkt, om än av tusen olika anledningar. Att det största tv-bolag som lever på att sälja reklamspottar har reklamavbrott i filmer, att lantmäteriet inte ställer sig bakom ett namnbyte på ett kvarter eller att man körs ut ur en simhall därför att man inte följde klädpolicyn som fanns där av sanitetsskäl. Men bara för att man känner sig kränkt, så betyder inte det att ens rättigheter är kränkta.
Det är ett fruktansvärt brott, både mot individ och rättsstat, när en gravid kvinna huggs ner i en domstol. Man får därför hoppas att personen som gjorde det döms enligt lagen till ett strängt straff. Men man kan aldrig klandra en stat för vad enskilda individer gör på samma sätt som man inte kan klandra en religio för vad dess utövare gör.
Att en massa muslimer blir arga över detta vansinnesdåd är förståeligt i ljuset av att det genomfördes därför att den gravida kvinnan bar hijab, en religiös symbol. Men att de känner sig kränkta för att den tyska staten inte reagerar starkt nog på den uppenbart rasistiska attacken är stört. Den tyska staten gör bara vad alla andra rättsstater borde göra, dvs låta rättsväsendet ta hand om fallet och utreda vilken straffsanktion som skall utdömas istället för att döma personen på förhand. Det kan kanske låta lite konstigt, men i och med FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter förbinder sig stater att se personer som oskyldiga tills motsatsen är bevisad, eller åtminstonde tills en domstol kommit fram till att gärningen är kopplad till gärningsmannen och att det är ”ställt utom rimligt tvivel”.
Om man skall se den tyska statens agerande som en kränkning så kan man fråga sig när staten inte skall uttala sig i frågor om enskilda brott. I Sverige skulle vi kalla det ministerstyre, och är någonting vi skyr från då vi tror att ministrarna saknar den kompetens som krävs för att avgöra ett komplicerat rättsfall. Nej, hellre ha en statsledning som behandlar alla lika och överlåter frågor om domstolsutövning till rättsväsendet, än en statsledning som leker domare.
