Mona, ljög du eller är du bara inkompetent?

28 november, 2008 at 21:47 (Politik)

Läser i Svenska Dagbladet att Mona Sahlin gjort bort sig igen. Sverige har ramlat ner från första till tredje plats på Gender Gap Index för första gången någonsin, och självklart var Mona tvungen att kommentera det som ett misslyckande från alliansens sida.

”Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Vi har under
den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World
Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008. Tidigare år har
Sverige alltid legat på första plats.”

Problemet är bara att i rapporten så står det att Gender Gap Index 2008 är baserat på data över perioden 1998-2006, en period då Sverige styrdes helt av Socialdemokrater. Det vägrar dock Sahlin att kommentera och hänvisar till partiets talesman i jämställdhetsfrågor.

Är det feghet eller bara mindervärdeskomplex när hon vägrar erkänna sitt eget misstag? Eller var det ett misstag? Kanske trodde (S)ahlin att hon kunde plocka billiga poäng.

Jag skulle vilja ställa en fråga till henne. Mona, försökte du plocka en billig poäng genom att ljuga, eller är du bara inkompetent och saknar förmåga att läsa en vanlig rapport?

Direktlänk 5 kommentarer

Osäkra bilar trots fem stjärnor.

26 november, 2008 at 16:33 (Politik)

Visst skulle man vilja bli förvånad över att nya bilar inte skyddar mot pisksnärtskador. Tekniken finns, skadorna är allvarliga och ofta kroniska, och det är relativt billigt att bygga in skydd i bilen mot det. Men sanningen är att jag inte ens lyfter på ögonbrynet. Biltillverkarna strävar mot att få 5 stjärnor i Euro NCAP, för det är det högsta betyg man kan få.

Men att köpa en säker bil efter testet är en stor bluff. När man testar olika krockar så är det inte med en vanlig bil man krockar, utan med en likadan som den man sitter i. Att den lilla bilen Suzuki Alto får fyra stjärnor betyder inte att den är säker; Skulle du krocka med en av Sveriges vanligaste bilar (Volvo V70) så skulle den lilla Suzukin inte skydda sina passagerare nämnvärt mer än aluminiumfolie.

Direktlänk Kommentera

Allianspartierna inte överens.

26 november, 2008 at 15:16 (Politik)

Dagens minst överraskande nyhet är att IPRED-lagen skjuts upp. Uppenbarligen är det allianspartierna som inte kommer överens den här gången. Eller?

Jag skulle satsa på att det är tvärtom, att allianspartierna är alldeles för överens, ingen vill ha lagen men samtidigt så vill inte alliansen visa sig svag – det är deras lagförslag, de trodde på den för ett halvår sedan och att ändra sig är ett tecken på att det inte var genomtänkt.

Hade det varit så att något parti verkligen velat ha lagen så hade alliansen låtit det partiet gå ut och dra debatten. Nu gör ingen det. Med lite tur kommer lagen inte till stånd. Med lite tur inser politikerna att nedladdningen tvingar artister, filmskapare, författare etc att skapa kvalitet istället för kvantitet. Jag vill inte betala SEK 179 för en CD där bara en låt är bra, så om man vill att jag skall köpa cd:n så gör en bra CD. Är filmen bra, då vill jag se den på biograf, eller i värsta fall hemma hos någon med en bra hemmabio. Jag vill inte se filmen i dålig kvalitet på en liten datorskärm utan vettigt ljud.

Nedladdning är för många ett sätt att provsmaka varan utan att betala fullt pris. Visst skapar det ett problem då det handlar om upplevelser och engångsköp eftersom en dålig vara inte blir såld. Har du 12 dåliga låtar på en CD så kunde du sälja den förut då skivans 13:de låt var strålande och gick på radio hela tiden. Nu går det inte längre. Samtidigt visar alla studier på att nedladdning gör folk mer musikintresserade, att nerladdare köper fler skivor och går oftare på bio. Kan det finnas ett sammanhang? Och kan kritiken av nedladdning bero på att kända upphovsrättsmän tidigare kunnat sälja skräp därför att de är kända, en fördel som de förlorar i och med internets framfart?

Direktlänk Kommentera

Det är dumt att spela datorspel efter att man varit och fingrat i syltburken.

26 november, 2008 at 10:26 (Politik)

Har ingen berättat för sossarna att man inte skall försöka spela datorspel efter att man nästan fastnat med fingrarna i syltburken? Att kladdet förstör tangentbordet och riskerar att ge en otrevlig upplevelse nästa gång de själva, eller någon annan, skall använda datorn?

Nu har de bestämt sig att denna framtidsbransch, datorspel, skall stödjas. Fråga mig inte vad gott som kommit av andra saker sossarna försökt ge ”stöd” de senaste 30 åren men det här tar nog priset. Istället för att ge en starkt växande och fungerande industri fria händer att fortsätta utvecklas så vill de styra vad som produceras. Ja, egentligen säger de tvärtom, att de skall lyssna på vad företag och spelare säger, och de skall ta dataspelsbranschen på allvar, men samtidigt vill de göra kulturpolitik av dataspelen, och ingen förutom ett antal insnöade kulturpersonligheter tar svensk kulturpolitik på allvar. Och det sista kulturpolitiken gör är att lyssna på konsumenterna.

Dataspelsbranschen är en väldigt liten bransch, trots att den växer. I Stockholm har vi fler hemlösa än anställda på dataspelsföretag och även om vi alla hoppas att det inte skall vara så särskilt länge till så kommer inte dataspelen bli Sveriges nästa huvudnäring.

Jag har aldrig trott att sossarna varit särskilt dumma och kommer inte göra det nu heller. Varje gång de varit och pillat i syltburken så har det varit av ett skäl, att göra ännu en grupp svenskar beroende av deras politik. Jag tror inte att den delen av dataspelsbranschen som kan ge Sverige någon långsiktig ekonomisk vinning behöver sossarnas hjälp, men det skulle inte förvåna mig om att det finns sossar som hoppas att deras logotype en dag kommer stå för det ”goda” i något storsäljande spel i framtiden.

Direktlänk Kommentera

Att vinna eller förlora.

26 november, 2008 at 02:44 (Politik)

Vad vill du allra mest, att du skall få mer eller att du skall få mindre? Bryter man ner politik till dess allra minsta beståndsdel så landar man vid den här frågan, den stora frågan om tillväxt. Desto bättre förutsättningar för tillväxt, desto mer blir det att dela på, och desto lägre skatter och högre incitament till att skapa tillväxt desto bättre förutsättningar.

Frågan kom återigen i fokus i Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft där ledaren fokuserade på värnskatt eller ”rättvis” beskattning.

Och varför inför vi inte en platt skatt? Det skulle betyda så otroligt mycket för de som idag betalar värnskatt och samtidigt så ger inte värnskatten något större tillskott till statskassan. Lägg till att den minskar viljan att vidareutbilda sig och staten Sverige har ett problem. Lösningen är enkel – avskaffa värnskatten.

Enda anledningen att skatten är kvar är därför att den är ”rättvis”, en rättvisa som även lägger grund till (S)ahlins vilja att höja fastighetsskatten för vissa och införa en ny förmögenhetsskatt. Men vad är rättvis skatt? Som Robert Gidehag på Skattebetalarna så tydligt räknat ut, statens skatteuttag på en läkare snittar 467 000 kronor om året innan värnskatt samtidigt som en polis betalar 246 000 kronor. Räcker inte det?

Måste Sverige straffa läkaren som utbildat sig? Minska det mervärde man får av att plugga så länge som de gör? Och vill folk straffa sig själva? För när man beskattar framgång så sänker man den framtida tillväxten.

Sossarna vill ha höga skatter på alkohol för att minska alkoholkonsumtionen. Sossarna vill ha höga skatter på tobak för att minska rökningen. Sossarna vill ha höga skatter på arbete för att minska folks arbetande. Och nu vill sossarna ha höga skatter på framgång…

Direktlänk Kommentera

Fortsatt fiasko för den rödgröna röran.

19 november, 2008 at 13:40 (Politik)

Oddset på att Mona (S)ahlin just nu bara vill glömma allt som har med mp och v att göra torde vara låga. Att hon önskar att hon skulle kunna presentera S själva som ett minoritetsregeringsförslag till nästa val likt många av hennes företrädare. Men HSB (Han Som Bestämde) fick erfara att det inte fungerar längre under valet 2006, och nu runt halvtid 2008 ser vi återigen beviset på detta.

Mer kritik från de egna leden (i det här fallet en distriktsordförande på LO), mer kramande med MP vilket torde skrämma bort några V-anhängare och ännu en rökridå i att Sahlin har fullt upp med att hålla koll på alla varsel.

Men man kanske inte skall klaga. Bara att luta sig tillbaka och le. Valet 2010 kommer inte vara den stora triumf vänsterblocket såg fram mot för bara ett halvår sedan, och låter man splittringen och bråken fortsätta likt nu så kommer valet inte ens bli en nagelbitare.

Direktlänk Kommentera

Populism i all ära, men rasism?

11 november, 2008 at 14:15 (Politik)

Det har inte ens gått en vecka sedan de svenska politikerna berömde Obama och gav honom stående ovationer. Den kandidat samtliga partiledare hissat till skyarna hade äntligen vunnit det amerikanska presidentvalet. En vecka med vetskap om vad som komma skall. En vecka att fundera över framtiden. En vecka att visa att man verkligen menade vad man sa. Och vad händer? Jo nu visar populismen sitt sanna ansikte. Nu kommer bevisen på att den rödgröna rörans hyllande av Obama bara var tom luft.

Blivande president Obama har ofta anklagats för att vara otydlig med vad han vill, men som tidigare nämnt är en av de åsikter han tydligt deklarerat under valrörelsen att Europa skall axla det militära ansvaret i de av USA skapade oroshärdarna Irak och Afghanistan. För att det skall vara genomförbart behöver de europeiska länderna, inklusive Sverige, rusta upp sin militär.

Talk is cheap. Man kan berömma Obama för att få lite goodwill eftersom svenskarna verkar gilla honom, men när det kommer till att stötta hans politik så visar den rödgröna röran med all tydlighet att de inte gillar det han står för. Varför annars skulle man sträva efter att göra tvärtom och skära i försvaret. Vad var det då de stod och applåderade? Att USA valt en färgad person till president? Var det den springande punkten, det som gjorde honom till en värdig vinnare?

Det är inte så konstigt att det Sverige regeringen Persson lämnade efter sig var ett land som underpresterade om man ser till möjligheterna. När vilken hudfärg och kön man har betyder mer än vad man kan så slutar det alltför ofta i katastrof. Jag hoppas och tror att det amerikanska folket valde Obama för sin kompetens och att han kommer visa sig bra för USA och den värld vi lever i. Jag vet att Mona Sahlin valdes för sitt kön och inte för den frånvaro av positiva insatser som präglade hennes tid som minister.

Direktlänk Kommentera

Berlusconi ingen pajas?

11 november, 2008 at 13:35 (Politik)

Läste ett debattinlägg på Expressen om Berlusconis uppförande. Man kan säga mycket om den killen och vad han är i Italien, men för omvärlden är han en pajas.

Även om det är en Berlusconikopia så visar det lite av vad omvärlden (läs västvärlden) tycker om honom. I det här fallet är det en tysk filmtrailer till filmen Bye Bye Berlusconi.

Vi i Sverige har vår egen Berlusconi, en person som gör allt för att kunna behålla sin maktbas, sina förmåner och en väldigt hög lön. Personen är en otroligt duktig retoriker som tyvärr saknar förmåga att tänka mer än på sig själv. Tur för oss svenskar att Mona Sahlin inte äger den svenska televisionen, även om SVT skyddar henne (därför att det finns borgerliga krafter som gärna ser att de krymper sin kostym). Tänk vad vi hade missat om hon haft samma maktposition som Berlusconi.

Direktlänk Kommentera

”Stoppa IPRED” eller ”Hur en grupp okunniga människor stället sig frågan om du fildelar?”

11 november, 2008 at 12:47 (Politik)

Ja, jag fildelar, men nej, jag delar inte ut några filer som jag inte har rätt att dela ut. Eller, ja jag fildelar ibland men just nu så sitter jag i skolan och där har de förbjudit användandet av P2P-program. Men att jag, liksom många andra, fildelar är varken frågan eller problemet.

Att diskutera fildelningslagstiftning är väldigt svårt. Vad man än tycker så trampar man någon på fötterna och vad man än säger så kommer någon ha femtioelva känslomässiga åsikter som de försöker kontra med. Det enda alla är överens om är att fildelning sker och att den fildelning som sker skadar vissa delar av musik-, film-, mjukvaru-, och spelbranschen. Men är det så dåligt?

Jag är för fildelning. Jag tillhör den generation som växte upp med DC++, Napster och Kazaa, gick på gymnasiet när MP3-spelarna slog igenom och hade ett ICQ-nummer på åtta siffror. Även om jag kan se vilken effekt fildelningen får på vissa företag så kan jag inte kritisera den. Fildelning är framtiden, och framtiden är nu.

Mjukvaru- och spelföretagen har lärt sig sin läxa. Numera måste du autensiera din licens för Windows XP, installerar du spel så kollar de löpande ditt serienummer mot spelföretagens server och du behöver ha en riktig programvara för att kunna göra vitala uppdateringar. Onlinesamhället hittar genvägar, sätt att klara sig ändå, men när det blir tillräckligt omständigt så slutar folk att ”fuska”. Det är betydligt enklare att betala SEK 1300 för en genuin kopia av Windows XP än att ominstallera datorn varje gång det kommer en ny uppdatering och allt fler tycker inte att besväret är värt besparingen.

Men om nu mjukvaru- och spelföretagen klarar sig så bra, hur är det då med alla stackars artister? Fildelningskritikerna hävdar att när du laddar ner den där låten du tycker om så köper du inte deras skiva och de förlorar intäkter, men hur är det egentligen? Priset att framställa en skiva (hyra studio, betala personal samt trycka och distribuera skivor) sjunker hela tiden. Dessutom får artisten inte så stor del av kakan. Av de SEK ~170 du ofta betalar för en skiva går en guldtia till artisten och produktionen, resten hamnar i skivbolagens fickor. Istället tjänar artisterna sina inkomster på föreställningar och kringförsäljning. Visst är det jobbigt att man inte längre kan skriva en bra låt och sedan leva på royalties, men det är inte synd om artisterna.

De stora förlorarna är de dåliga producenterna inom musik- och filmbranschen. Idag går folk på bio för att se bra filmer, många har bra hemmabioanläggningar vilket gör att man hyr filmer istället för att ladda ner därför att kopiorna på nätet inte har tillräckligt bra kvalitet och man köper CD-skivor som är bra. Det visar sig till och med att folk som fildelar går oftare på bio och köper fler CD-skivor än andra. Däremot går det inte längre att sälja en massa skräp längre. Numera kan man prova hela CD:n då en massa material blivit lättillgängligt (genom thepiratebay, youtube etc) samtidigt som kostnaden att prova på gått mot noll. Denna kombination har höjt kraven för när vi är villiga att betala för musiken och filmerna och gör att vi inte längre köper en CD-skiva för SEK ~170 om vi bara gillar två låtar på den eller hyr en film som vi inte vet är bra. Vi har blivit mer kräsna än tidigare.

Likt de elektriska kylskåpen konkurrerade ut isleverantörerna därför att de inte kunde anpassa sig så kommer fildelningen att konkurrera ut de dåliga musik- och filmproducenterna.

Direktlänk 2 kommentarer

Att löpande uppdatera sig.

11 november, 2008 at 10:33 (Allmänt)

Ja, jag vet. Man bör uppdatera sin blogg ofta. Väldigt ofta. Helst hela tiden. Det finns ett tryck att presentera nyheter, gärna snaskiga och spännande, gärna direkt och gärna nu. Man vill kunna läsa, uppdatera sidan, och läsa någonting nytt. Men jag har haft en låååång helg. Mer om det senare idag.

Direktlänk Kommentera

Next page »