Politisk pajkastning.

28 december, 2008 at 21:35 (Uncategorized)

Kommer ni ihåg Centrum mot Rasism vars största bedrift var att öka GB:s försäljning av Nogger Black genom att anklaga GB för rasism, då det klassiska namnet Nogger kunde liknas vid ett välkänt slangord för färgade, och att det var rasistiskt att göra en svart (lakris)glass med det namnet.

Nu har Centrum mot Rasisms motsvarighet på andra sidan sundet, Centrum mot Rasdiskriminering, gjort någonting liknande. Enligt SvD har de drivit ett politiskt uttalande av Pia Kjaersgaard till FN:s människorättskommite då de anser att Dansk Folkeparti gått över gränsen.

Jag kan tycka att det är magstarkt att likna muslimer med nazister. Möjligtvis kan vissa delar av islam liknas vid nationalsocialismen, men på den generella nivå som Dansk Folkeparti höll diskussionen så kan man likaväl likna kristna med nazister.

Däremot så är det upp till varje människa att säga vad de tycker och tänker om olika saker, utan att man skall riskera att dras inför domstol därför att någon annan ogillar det. Det är hela grunden för demokrati och någonting jag vill bibehålla.

Direktlänk Kommentera

89 700 000 000 000 000 000 000 %

11 december, 2008 at 16:02 (Politik)

Om man kan tycka att Sverige har stora ekonomiska problem så får vi vara glada att vi inte har nått Zimbabwes status ännu. Deras inflation beräknas nu av Di till smått fantastiska 89,7 tusen miljarder miljarders procent eller lättare sagt 89,7 triljarder procent.

Dock rapporteras det att deras centralbankschef har fått fortsatt förtroende. Trots att det sedan länge är hyperinflation (en inflationstakt på 50% per månad) så har han fått fortsatt förtroende till 2011.

Direktlänk Kommentera

När drömmar blir till sten.

9 december, 2008 at 11:11 (Politik)

”Nu har det hänt igen. Grekland sörjer sin förlorade, femtonårige son som föll offer för polisens dödliga skott. En pojke blott beväpnad med drömmar dödades i hjärtat av Aten.”

Så börjar Alexandra Pascalidous metroblogg idag, och handlar om upprinnelsen till den våldsvåg som just nu genomsyrar Grekland.

Jag har själv kastat sten och är inte stolt över det. Det var under min tid på lågstadiet när jag kände att stenen var mitt enda försvar mot de mobbare som ständigt ville slå på mig och som fick lärarnas tysta medgivande. Tur och oskicklighet spelade då ett väldigt stort inflytande över mitt liv; Jag hade varken styrkan eller förmågan att kasta stenarna hårt och rakt varvid ingen skadade någon. Dock kvarstår faktum att det en åttaårig Charlie hade i handen var ett dödligt vapen.

Det må vara så att jag inte förstår mig på grekisk historia eller dess samhällsstruktur, men jag kan inte sluta känna att det finns någonting fel i medias rapportering. Som om det är den demokratiskt valda höger-centerregeringens fel att folk blivit förbannade och kastar sten, och att artiklarna ständigt påbörjas med att polis sköt ihjäl en 15-årig pojke.

Om man sammanfattar den information som finns tillgänglig på nätet, så gick det hela till ungefär såhär: En polisbil stannade i ett område med mycket barer. Ett gäng ungdomar blev uppretade av att den stannade och började slänga flaskor och/eller stenar mot poliserna samtidigt som de skanderade anarkistiska slagord. En av poliserna tar upp sitt tjänstevapen och skjuter två varningsskott, för att sedan skjuta en av ungdomarna. Det grekiska rättsväsendet kommer pröva huruvida han hade rätt att skjuta eller om han skall dömas till dråp. Händelsen fick sedan många grupperingar att gå man ur huse och demonstrera, både fredligt och extremt våldsamt, och problemet har eskalerat till den milda grad där man ”ställt in” julen i Aten.

Det påminner lite om hur Göteborgskravallerna utvecklades efter skotten mot Hannes Westberg. Scenariot är som följer. Ett antal aggresiva vänsterextremister har en Reclaim the City-fest vid Vasaplatsen i Göteborg. Efter bråk med nynazistiska grupperingar så beslutar polisen sig för att avbryta ”festen”. Då utbryter bråk mellan vänsterextremisterna och polisen varvid en polis skallskadas av haglande gatustenar. Hans kollegor täcker upp för att försvara den däckade polisen samtidigt som en polis avlossar flera varningsskott. Folkmassan flyr i motsatt riktning. Efter en kort stund återvänder dock en av extremisterna, ”demonstranten” Hannes Westberg, och kastar några stenar till mot den liggande polisen. Han ”kände” sig orättvistbehandlad av polisen och att han således hade rätt att använda dödliga vapen (vilket stenar är) mot den redan liggande och skadade polisen, som försvaras av sina kollegor genom att ett flertal bildar en köttmur samtidigt som två andra skjuter var sitt skott mot Hannes Westberg. Även om Hannes Westberg fälldes i tingsrätten för våldsamt upplopp så användes skotten mot honom som ett rättfärdigande till mera våld från vänsterextremister.

Samma sak händer i Grekland där vänsterextremister kombinerar fredliga demonstrationer (vilket vem som helst bör få ha i ett demokratiskt samhälle) med regelrätta ockupationer och upplopp (vilket inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle). I många fall handlar det inte om ilska över det som hänt utan om uppbyggd vrede mot hur samhället utvecklas. Istället för att ta till demokratiska metoder så väljer man att visa för allt och alla att ens egna åsikter är mycket mer värda.

Det är odemokratiskt, och tyvärr för alla som kramar om dessa extremister, att stödja dem är att spotta på demokratin. Den 15-årige pojken var inte beväpnad med drömmar, han var beväpnad med gatstenar, och gatstenar dödar.

Direktlänk 2 kommentarer

Fantasin flödar.

9 december, 2008 at 02:56 (Politik)

När den nya vänstergrupperingen skulle komma på ett namn så återvände de till vad Carl Bildt en gång kallade dem – en rödgrön röra. Bara det att de glömde röran och kallar sig bara för de rödgröna. Vilken röra.

Direktlänk Kommentera

Vad är skillnaden; Valplattform och Regeringsplattform.

9 december, 2008 at 01:12 (Politik)

Så har nu första konflikten uppdagats; Huruvida den rödgröna röran skall ha en gemensam regeringsplattform eller en gemensam valplattform när väl valet närmar sig. Är det som Mona säger, att man skall ha presenterat en valplattform tillsammans (som uppenbarligen avviker sig från de tre valplattformar varje parti kommer bidra med) eller skall man ha en regeringsplattform (eftersom vänsterpartiets kongress har sagt nej till att ha en valplattform med socialdemokraterna).

Själv ser jag inte problemet, därför att en valplattform och en regeringsplattform borde vara samma sak. En valplattform är väl det man säger innan valet att man skall göra om man får väljarnas stöd och kan bilda en regering, och en regeringsplattform är väl vad man gör om man får väljarnas stöd. Samma sak, men ändå inte. Men ändå samma.

Konstigt det där. Kan någon hjälpa mig reda ut begreppen? Mona kanske? Eller Lars?

Direktlänk Kommentera

Apropå bostadsmarknaden: Om räntan sjunker…

8 december, 2008 at 17:16 (Politik)

…så kan fler behålla sina hem, priserna på bostäder minskar inte så mycket och alla blir gladare. Eller?

De flesta som äger sina bostäder kan betala räntan, oavsett om ränteläget ligger på 3% eller 6%. Visst får de pengar över till annat som kan stimulera ekonomin, men samtidigt tappar den svenska kronan värde. För vår export är det positivt och ett antal exportföretag kan öka sina intäkter, trots minskad efterfrågan, men samtidigt så blir det dyrare för gemene man att handla vilket äter upp deras ökade konsumtionsutrymme.

Jag tror fortfarande att bostadsmarknaderna i Stockholm, Malmö och Göteborg kan tappa uppemot 30% under det närmaste året, även om det scenariot kan ses som otroligt. Varför?

Det första man skall veta är att bland det sista man skär ner på är bostaden. Det blir en stor förändring i en persons liv, och därför sparar man hellre in på andra saker.

Det andra är att folk som köpt bostäder ofta köpt dem på marginalen och saknar buffertar om det skulle gå dåligt. När då någon förlorar jobbet så kommer flytten som på posten. De har varken haft marginaler att spara eller har marginaler att skära ner på andra saker, så de tvingas att flytta.

När många personer samtidigt tvingas att flytta så kan de inte välja den bästa tiden. Man kan inte sitta och titta när andra lägger ut sina bostäder, man kan inte optimera efter när man får bäst betalt. Man får ge sig ut nu och hoppas. Många bostäder på marknaden samtidigt som fler tvekar om sin framtid och om de vågar investera ger oss lägre priser.

Direktlänk Kommentera

Fel fel fel – Hyresrätter finns inte pga politisk klåfingrighet.

8 december, 2008 at 16:45 (Politik)

Jag kan inte sluta förundra mig över hur man försöker göra om strukturella felaktigheter till fel på dagens politik.

Det är ett fel när en vacker nyrenoverad lägenhet på Östermalm har lägre kvadratmeterhyra än en nedgången möglig lägenhet ute i någon av Stockholms satellitstäder. Felet är skapat av de reglerade hyrorna där folk inte betalar vad folk skulle vara beredda att betala utan ett slags låtsashyra.

Ja, marknadshyror skulle tvinga många människor att flytta från deras exklusiva lägenheter i attraktiva områden. Det skulle skapa en större ekonomisk segregering och bara de som hade råd skulle kunna bo där alla vill bo. Men samtidigt så känns det fel när attraktiva hyresrätter subventioneras av folk som hyr ute i mindre attraktiva områden.

Bostadsbolagen tar ut maximal hyra på alla ställen, och eftersom nyvarande system leder till minimal rörlighet så betyder det att de kan höja hyrorna ute i förorterna där färre vill bo. Folk som idag skulle kunnat ha råd med en lägenhet i förorterna, har inte råd därför att hyrorna pressats upp av bruksvärdessystemet.

Och i andra ändan, därför att byggherrarna inte kan få igen byggkostnaden så bygger de inte fler hyresrätter, vilket hade kunnat öka rörligheten och därigenom sänka hyrorna i många områden.

Utförsäljningen av allmännyttan minskar rörligheten, så långt har vänstern rätt. Men hade man haft marknadsmässiga hyror så skulle folk kunna prioritera, centralt boende eller mer pengar på fickan, samtidigt som hyrorna i ytterstadsområden skulle gå ner, fler hyresrätter skulle byggas och färre människor skulle behöva vara bostadslösa.

Direktlänk 1 kommentar

Blå ordning – Rödgrön röra

8 december, 2008 at 15:19 (Politik)

Spelfältet börjar ordna upp sig. Fyra mot fyra. Alliansen mot De Rödgröna (som för att jämna ut lagen delat på ledarskapet i ett av partierna). Men vilken sport är det som skall spelas? Vad är det vi kommer få se?

Vad Alliansen ställer upp med vet vi redan, vi kan se två års politik förd av regeringen Reinfeldt som bevis på detta, vad som har hänt, vad som inte har hänt. Hur Sverige än så länge klarat sig rätt bra i finanskrisen, men hur landet fortfarande böjer sig för amerikanska intressen och riskerar att börja jaga en hel ungdomsgeneration för fildelning. Hur man bytt från en bidragslinje till en arbetslinje, samtidigt som framtiden för de arbetslösa ser dystrare ut än på länge. Många positiva sidor, och många negativa.

Nu har de då fått sina motståndare som en klapp till jul. På Newsmill säger De Rödgröna att det är ”jobbkrisen” som fått de tre partierna att enas. Att de har mött en massa personer som riskerar att få det svårare därför att bidragen har sänkts, och det är de minskade bidragen som gör att de kan hålla samman. Kan man där utläsa att anfallen kommer ske med hjälp av ”bidragsvapnet”? Troligtvis. Vi har en grupp allmänna bidragskramare som möter en grupp som är skeptiska till de finansieringslösningar som alla bidragen kräver.

På kanterna kommer de mystiska springa, alla de saker som de inte kan visa upp inför resten, de saker alliansen har som är bra, men som de rödgröna aldrig kommer erkänna. Trainee-program? Vad är det, mer än 3000 projektanställningar, någonting som Vänsterpartiet gång på gång sagt sig kämpa mot, och som är en av fackens största fiender? Och facken förresten, på vilket sätt är de grunden till en effektiv omställning när föreetag går omkull? Mig veterligen så cementerar facken en högre arbetslöshet genom utnyttjandet av insiders och outsiders, när företagen börjar gå bra så kräver de direkt höjda löner istället för att man skall anställa fler, och när företagen går dåligt så står de för att man sparkar folk istället för att skära ner lönerna.

På mittfältet kommer man hålla ihop med den enda politik man har. Förnyelsen försvinner likt SvD kommenterar här, och ersätts med en rejäl huvudvärk. Istället väljer man att hålla ihop med det man har – miljöpolitiken. Ingen kan ifrågasätta att De Rödgröna har ett större miljöengagemang än någon annan – kanske mestadels därför att deras politik kräver att man hittar ställen att beskatta samtidigt som man själv inte tar något ansvar, och miljöpolitiken är optimal för detta.

Däremot kommer man få försvara sig löpande mot attacker om splittring. När inte ens Aftonbladets ledare kan skriva en genomgående positiv text om förslaget så förstår man vilka problem de har. Visst skall oppositionen skapa en gemensam regeringsplattform 2010, men samtidigt så skall varje parti köra ut sitt eget valmanifest. Klart man kan enas om några punkter, samtidigt som resten blir ett ”framtida” problem. Problem för vem kan man undra, den rödgröna röran innan valet, eller hela Sverige efter valet?

Längst där bak återfinner vi en ensam leende Lars Ohly. Han kom ut ur den lilla kris De Rödgröna hade på topp, hans parti är det tredje största vi har i Sverige, och han har lyckats tvinga stora mäktiga Socialdemokraterna till vänster. Även om han inte längre offentligt kramar om kommunismen så har han lyckats rensa ut Vänsterpartiet från alla förnyare, sänkt förnyarfalangen inom Socialdemokraterna och nu tvingat Mona (S)ahlin att krypa till korset.

Som expressen skriver, ”Regeringens öppna mål i regeringsfrågan har täpps igen.”

Lagen är formerade, planen förberedd. Nu väntar vi med spänning på vilken sport som skall spelas. Skall vi se en kamp med miljöinslag, där gråtande arbetslösa tvåbarnsmammor hamnar i fokus, eller skall vi se flumskolans sista dödskamp, friskolereformen anfallas och bidragsfuskarens fula ansikte.

Även om det är en otroligt jämn formering som ställer upp så tror jag att Lars Ohly blir tungan på vågen – för Alliansen. I valet 2010, eller om De Rödgröna spricker innan dess.

Direktlänk Kommentera

Hotet mot demokratin

6 december, 2008 at 18:42 (Politik)

DN Debatt idag ser vi ännu ett hot mot demokratin. Det handlar om hur ett antal kommunpolitiker i Salem protesterar mot den ohämmade demonstrationsfriheten, och de gör det i ett gott ändamål.

Det är ett stort problem med enorma demonstrationer. De skapar oreda, i många fall problem likt skadegörelse, och de begränsar andras rörelsefrihet. Men de måste få finnas.

För vem skall bestämma vilka som skall få springa runt och demonstrera? Hur skall man se vad som är acceptabelt eller inte?

Demokratins svaghet är att man tillåter alla olika åsikter, även de som vill förbjuda demokrati. Alla har rätt att ställa sig upp och säga vad de vill, visa vad de tycker och slå sig för bröstet och säga att de vet bäst. Men det är också demokratins charm. Alla säger vad de vill, vi röstar om allting, och det majoriteten gillar bäst är det vi sedan väljer.

Att inskränka demonstrationsfriheten leder bara till att vi begränsar demokratin, och eftersom man inte kan ha en halv demokrati (ni får säga vad ni vill bara ni säger saker vi vill att ni skall säga) så måste man bestämma sig för vad man vill. Jag vill ha demokrati, jag tycker att trots att det har en massa svagheter så är demokratin det bästa styrelsesätt vi kan ha. Därför tycker jag att även idioter skall få demonstrera, att vi inte skall begränsa deras demonstrationsrätt, och att det enda vi skall se till är att polisen finns där och skyddar allt och alla så att vi slipper bråk, skadegörelse och problem.

Direktlänk 2 kommentarer

Flumskolans misslyckande. Inför nationella prov nu!

6 december, 2008 at 18:20 (Politik)

Läser i DN om resultaten för de elever som gått i klass 9A på Johannesskolan under förra året och som idag går på gymnasiet.

Under ett halvår följdes eleverna av några som i programmet beskrevs som Sveriges bästa lärare. Dessa lärare hade eleverna i alla ämnen och jobbade aktivt för att höja deras ämneskunskaper vilket skulle höja deras betyg.

För betyg skall vara ett mått på elevens kunskap, inte någonting annat.

Saxat ur DN: ”Men nu när eleverna från Johannesskolan börjat gymnasiet verkar de kunskaperna delvis försvunnit.”

Jag tror det var i Freakonomics, en bok av Steven Hevitt, där man tog upp ett liknande problem. I en amerikansk delstat beslutade man sig för att införa ett bonussystem till lärare. De lärare som var duktiga (och således fick elever som presterade bra och fick höga betyg) skulle få en extra bonus. För att man inte skulle kunna sätta betygen som man ville (och således låta alla lärare få högsta bonus) så införde man delstatliga prov. När man sedan utvärderade systemet tre år senare så upptäckte man att vissa lärare fuskade (hela historien hur får man läsa i boken om), hjälpte sina elever med proven eller ändrades vissas svar. På så sätt kunde de fuskande lärarna höja sina elevers resultat och därigenom sin egen berömmelse och ekonomiska status.

Problemet med Johannesskolan var att lärarna gav inte sina elever rättvisa betyg. Genom att tänka att ”han försöker hårt, så han är värd ett MVG trots att hans kunskaper bara är G” så gör man elever en björntjänst. Lärarna fick högre status, barnen fick lite självförtroende och skolan blev ett föredömme för omvärlden, men nu ett halvår senare så visar det sig att lärarna inte gjorde ett särskilt bra jobb, barnens självförtroende får sig en rejäl knäck och skolan bara skämt ut sig. Bra jobbat.

Enda vinnaren är SVT som lyckades sälja in en såpa som verklighet och fick en massa tittare på köpet.

Och allt detta visar bara på en sak. Dagens betygsystem med G, VG och MVG fungerar om man inför anonyma prov och att olika skolor rättar proven. Idag är gränserna för flytande, det krävs för lite på vissa skolor och för mycket på andra skolor, lärarna sätter i många fall betyg efter vad de tycker om eleverna istället för vad de kan och flumskolan tillåts reagera.

Direktlänk 3 kommentarer

Next page »