Lyckas Wanja lura alla?

30 mars, 2009 at 01:46 (Politik)

Expressen rapporterar att Västsveriges LO-topp Hasse Andersson såg söndagens besked från LO-borgen som en befrielse. ”Nu har man alltså konstaterat att hon har blivit för bakom ljuset.”

Samtidigt levererar Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, stark kritik mot LO:s utspel på presskonferensen. Han säger att ”Wanja går ut med siffror och summor som är skäl för utredning.”

I samma artikel finns ett uttalande från Göran Tunhammar, AMF Pensions styrelseordförande, där han säger att LO har rätt när de säger att hela styrelsen är överens om att kräva tillbaka pengar, men däremot så har LO kommit fram till en summa som är under utredning, en summa som varken AMF Pension eller Svenskt Näringsliv vill ställa sig bakom.

Frågan är hur många som, likt Hasse Andersson, går på den väldigt tydliga skuldbeläggningen som LO med Wanja Lundby Wedin i spetsen försökt sälja in, och hur alla dessa kommer reagera om kravet på återbetalning blir betydligt lägre än 20 miljoner kronor. Och om Aftonbladets rubrik ”Revansch för Wanja” blir någonting mer än en uppblåst ballong.

Annonser

Direktlänk Kommentera

Ännu en skenmanöver?

30 mars, 2009 at 00:08 (Politik)

Ikväll kom den förväntade reaktionen från LO. Under en presskonferens berättade LO att de skulle kräva tillbaka uppemot 20 miljoner kronor frn Christer Elmehagen. Frågan är dock om det går att göra, eller om LO:s agerande bara är ett försök till skadekontroll från chefernas sida för att skydda sig själva.

För Wanja Lundby Wedins skull kan man hoppas att Aftonbladet felciterat henne när hon förklarade att LO skulle kräva tillbaka pengarna. ”Vi kommer att se till att pengarna krävs tillbaka, sade Lundby-Wedin och beklagade att hon inte hade företrädare för Svenskt Näringsliv vid sin sida på presskonferensen, men lät förstå att LO och Svenskt Näringsliv har olika uppfattningar om återbetalning.” För om det inte är ett felcitat, så tyder det på att inga juridiska fel begåtts och att kraven grundas på moraliska frågeställningar. Vilket borde betyda att ingen information undanhållits styrelsen, och om Wanja Lundby Wedin gjort sitt jobb, att hon medvetet fattat beslut om ersättningarna.

I alla de större tidningarna (Aftonbladet, SvD, DN och Expressen) går det nu att läsa att LO känner att AMF Pensions styrelse blivit vilseledda av Christer Elmehagen, och att de skall försöka kräva tillbaka uppemot 20 miljoner kronor.

I ett pressmeddelande låter Wanja Lundby Wedin omvärlden veta att styrelsen var omedveten om viktiga detaljer i förre VD:n Christer Elmehagens pensionsvillkor och att vissa pensionsinbetalningar har varit felaktigen alldeles för stora. Därför skall man kräva att de pengarna återbetalas, tillsammans med den summa som Christer Elmehagen tjänade på att flytta sina pensionspengar innan AMF Pensions ”återtag”.

”Vi kan också slå fast att vi styrelsen har blivit vilseledda. Beslut om pensionsavtal och beslut om utbetalningar har skett på sätt som innebär kringgåenden av bolagens ansvariga organ. Vilka som ska ställas till ansvar för detta ska utredas vidare”, tillägger hon.

Är det ett desperat försök att hålla sig kvar vid maktens grytor, regelrätt skadekontroll eller har styrelsen, inklusive alla från LO, blivit förda bakom ljuset?

Man skall inte gå händelserna i förväg, speciellt inte utan källmaterialet till den genomförda utredningen eller framtida rättsliga åtgärder, men några frågor kvarstår ändå.

Det var några i styrelsen som förhandlade fram pensionsvillkoren. Borde inte de vara fullt medvetna om villkoren de förhandlade fram, skrev ned och undertecknade? Dessutom kan man undra vad Wanja Lundby Wedin, med flera andra, har gjort på styrelsemötena, då styrelsen ställt sig bakom pensionsavtalet. Å andra sidan kan hon nog ursäkta sig med att hon inte förstog, därför att hennes utbildning inte lärt henne att tyda ekonomiska papper, men genom att inte erkänna sin inkompetens, kan hon då har förverkat sitt framtida förtroende hos sina medlemmar?

Sen kan pensionsavsättningarna varit större än vad avtalet sagt att de skulle vara. Då skulle avtalet vara mindre värt, och mer i linje med vad Wanja Lundby Wedin predikat under sin tid som LO-ordförande. Men borde inte någon på AMF Pensions juridiska avdelning, eller den som räknar ut hur mycket som skall avsättas varje år, ha slagit larm om summorna inte stämt? Och borde inte Wanja Lundby Wedin läst årsredovisningen, och börjat ställa frågor om pensionsavsättningarna varit så oväntat stora?

Slutligen så kan man alltid klandra Christer Elmehagen för att han flyttade sina pengar innan återtaget – men om det stämmer att han kollade med jurister så är det bara ett moraliskt fel och inte något man kan kräva tillbaka pengar för.

Varför kan inte Wanja Lundby Wedin ta ansvar för sina handlingar?

——————

AMF själva svarar via ett pressmeddelande (utskickat precis efter presskonferensen och uppsnappat av expressen) att de anser att de höga ersättningsnivåerna varken har hanterats eller dokumenterats på ett tydligt sätt. Därför, skriver bolaget, ska utbetalningen utredas vidare. Resultatet av detta beräknas vara klart tidigast i slutet av nästa vecka.

Direktlänk Kommentera

En halv miljon hushåll lurade.

29 mars, 2009 at 22:03 (Åsikter)

SvD rapporteras det att uppskattningsvis en halv miljon hushåll släcktes ner under ”Earth Hour”.

Genom att släcka ner sina lampor (och diverse kända landmärken) runt om i världen så skulle vi demonstrera vår vilja att man skulle lösa klimatproblemen. Och tittar man i media så har saken uppmärksammats, så visst skulle man kunna kalla det för en succé.

Men vänta lite. Varför existerar klimatproblemen? Är inte ett av de största problemen att vi inte väljer ”klimatsmart” från första början? Att vi skall behöva ha lagar som styr oss till att bli mer miljövänliga.

Alla ni som släckte ner i lördags, och jag vet att ni är många. Nästa gång ni funderar över att ta bilen in till stan, tända den där extra lampan när ni läser eller ser på tv, eller står i butiken och funderar vad ni skall handla, om ni verkligen verkligen bryr er, tänk efter en extra gång vilket som är det bästa miljövalet istället för att bara handla egoistiskt.

Direktlänk Kommentera

Strävan efter att ha kvar silverskeden i mun.

29 mars, 2009 at 21:51 (Åsikter, Politik)

Nu kommer ”första svaren kring turerna i AMF”, och Wanja Lundby Wedin kämpar för sin fortsatta tid i gräddfilen. Om mindre än en halvtimma (kl 22.00) så har LO kallat till en pressträff och berätta vad som har hänt. För Wanja Lundby Wedin står mycket på spel – en miljon kronor om året – och frågan är om hon kan rädda sin fortsatta karriär som ordförande i LO, trots att hon till SvD säger att det vore ”fegt att avgå”.

DN rapporterar att hennes öde avgörs snart. Självklart kan Wanja Lundby Wedin ha blivit grundlurad, inte därför att någon fört henne bakom ljuset utan snarare därför att hennes kunskaper som undersköterska inte hjälper till i styrelserummet och när hon skall läsa olika finansiella rapporter. Men den girighet hon fortsatt att uppvisa, inte minst när hon beslutade att minska sitt styrelseengagemang (men valde att behålla alla betalda uppdrag), är samma som genomsyrar de övre skikten i socialdemokratin.

Det är som expressen skriver om Ibrahim Baylans nya jobb som partisekreterare. Hans nya jobb är ett krävande heltidsjobb, men likt Pär Nuder så ser han till att maximera sin inkomst genom att behålla riksdagsplatsen. Från Socialdemokraterna får han 50.500 kronor i månaden, en summa han uppenbarligen inte tycker är nog då han samtidigt lyfter 54.000 kronor på en bisyssla – som representant för det svenska folket i riksdagen. För likt Per Nuder som satt hemma och skrev sin bok och därför inte hade tid med arbetet i riksdagen, så kan man knappt förvänta att Baylan har tid för sitt riksdagsarbete nu när han jobbar heltid med att vara partisekreterare i Sveriges största parti. Speciellt om småbarnspappan Baylan skall kunna träffa sin familj.

Å andra sidan är det inte en överraskning att riksdagen ses som en extra inkomstkälla. Marita Ulvskog arvoderades av riksdagen när hon var partisekreterare, och sen valet 2006 lyckades hon bara delta i 3 riksdagsdebatter.

Men LO-ordföranden sitter säkert. Som vanligt kommer ingen våga kritisera henne av rädsla för att verka illojal mot rörelsen, och Mona Sahlin med sina skandaler i bagaget har valt att stödja henne. Än så länge.

Direktlänk Kommentera

Wanja, ljuger du eller struntar du i medlemmarnas pengar?

23 mars, 2009 at 18:24 (Åsikter, Politik)

LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin är mycket upprörd över det belopp som betalats ut till AMF:s tidigare vd Christer Elmehagen.

Hon säger sig vara grundlurad, och hävdar att hon inte varit med och fattat några beslut med de konsekvenserna.

Samtidigt får hon 80 000 kronor om året från AMF Pension för att hon sitter i styrelsen, och hon har suttit i styrelsen under den period Christer Elmehagen var vd för AMF Pension.

Då uppstår ett frågetecken som Wanja Lundby Wedin måste räta ut. För antingen så har Wanja Lundby Wedin suttit där i styrelserummet och fattat beslutet, väl medveten om konsekvenserna, vilket skulle medföra att hon ljuger nu. Eller så är hon inkompetent, har lyft 80 000 kronor om året från AMF Pension för ett arbete hon inte kunnat hantera, och då kanske LO:s medlemmar skall ställa sig frågan om Wanja Lundby Wedin skall fortsätta att vakta över dem och deras tillgångar.

Direktlänk Kommentera

Svagt ledarskap leder kommuner in i fattighuset.

23 mars, 2009 at 18:13 (Åsikter, Politik)

Likt många andra tidningar så rapporterade Dala-Demokraten i mitten av mars om de svenska kommunernas dåliga ekonomi. Tyvärr gillar de att skylla alla världens problem på staten, men jag skall låna deras tre punkter för att vrida och vända på problemet.

”Ett är att skatteintäkterna viker för kommunerna medan kostnaderna kvarstår, ja rent av ökar. Som bekant går all inkomstskatt till kommunerna, utom statsskatten för de som är i högre inkomstskikt. När anställda sägs upp och blir arbetslösa samt när övertid och extraarbete minskar, liksom aktiviteten i ekonomin, minskar kommunernas och landstingens intäkter.”

Under ett flertal år har kommuner sett en markant ökning av skatteunderlaget. En enkel räkneövning på information från scb visar att skatteunderlaget, i snitt över landet, ökat med 50% de senaste 10 åren, och även inräknat en inflation på 2% så har kommunerna fått det mer än 26% bättre per invånare de senaste 10 åren. Ingen har krävt att bidragen till kommuner skall minska bara för att det har gått bra, utan kommunerna har kunnat använda hela uppgången till att öka löner, genomföra spektakulära projekt och slösa pengar på annat som inte kommunen behöver göra. När nu ekonomin går ner så får man göra likt många andra branscher, sänka löner, sluta med dyrbara projekt och börja använda de pengarna man har effektivt.

Aftonbladet rapporterar att Hagfors kommun blivit anmäld till Lyxfällan därför att de gör många konstiga saker. Anmälaren hävdar exempelvis att kommunen köper tillbaka en slalombacke för två miljoner som de tidigare sålt för 50 000. När Värmlands folkblad berättar om initiativet för kommunalrådet Mikael Dahlqvist så undrar han om de driver med honom. Visst har de problem, säger han, men menar att ”om ni vill hjälpa oss så hjälp i stället till att påverka regeringen,
så att de ökar stödet till oss och andra utsatta kommuner i landet.

Och här hittar vi kärnan i problemet med Dala-Demokraternas första punkt. Det är väldigt enkelt att ropa på staten i dåliga tider, och väldigt svårt att ta ansvar och göra någonting själv.

”Ett annat skäl är att verksamheterna i kommun- och landstingssektorn går knappt alls att rationalisera som i industrin, eftersom mycket i kommunerna är personalintensiva tjänster. I lågkonjunktur ökar tvärt om kommunkostnaderna, för socialbidrag och annat.”

Samtidigt finns det otroliga besparingsmöjligheter i många kommuner. Skattebetalarna granskade de svenska kommunerna 2005 och tittade på hur mycket olika verksamheter kostade på olika håll, och kom fram till att ett effektivare utnyttjande av skattemedlen skulle kunna leda till att en normalinkomsttagare skulle kunna tjäna mellan 5 000 och 10 000 kronor om året. En del av granskningen går att hitta i deras tidning Sunt Förnuft. På 9 miljoner invånare blir det 45 miljarder som kommunerna skulle kunna spara genom att rationalisera sin verksamhet. De 3 miljarder kommunerna skriker om idag motsvarar inte mer än 6,6% av de 45 miljarder de skulle kunna rationalisera bort.

Nu tror du säkert att det inte går att spara så mycket i alla kommuner,och det stämmer. Men, Skattebetalarna skriver att ”skillnaderna mellan kommunerna går inte att förklara med geografiska
eller demografiska förhållanden. Det spelar således ingen roll om
kommunen är liten eller stor eller om den ligger i närheten av en
storstad eller på landsbygden.” Det är den politiska viljan att prova nya lösningar som sägs vara det viktigaste för var pengarna redan sparats, men att alla kan effektivisera mer.

Skattebetalarna visar oss, genom sin tidning Sunt Förnuft, att även om verksamheterna inte kan rationaliseras och effektiviseras likt inom industrin, så kan de rationaliseras och effektiviseras.

”Ett tredje skäl är att fler kostsamma uppgifter har lagts på kommunerna, ofta från staten, de senaste åren, med lärarna och deras löner som tydligt exempel.

Likväl är det kostnader som funnits där de senaste åren samtidigt som det fungerar. Och här kan man ge en känga åt alla de kommuner som sparkar lärare för att få ekonomin att gå ihop. Även om undersökningen från Skattebetalarna är från 2005, så pekar den på intressanta saker som att det bara ”finns ett svagt samband mellan antalet lärare och kommunens utgifter per skolplats. De kommuner som har höga kostnader har inte fler lärare i förhållande till antalet skolbarn och elever visar heller inte upp bättre resultat.

Det är klart att kommunerna, likt alla andra, drabbas av lågkonjunkturen. Men det är en ovilja att ta obekväma beslut som ger dem verkliga problem. Problemet är inte att staten vägrar ge kommunerna mer pengar, utan att det svaga ledarskapet i kommunerna inte kan hantera pengar.

Direktlänk 1 kommentar

Svagt ledarskap leder kommuner in i fattighuset.

23 mars, 2009 at 18:11 (Åsikter, Politik)

Likt många andra tidningar så rapporterade Dala-Demokraten i mitten av mars om de svenska kommunernas dåliga ekonomi. Tyvärr gillar de att skylla alla världens problem på staten, men jag skall låna deras tre punkter för att vrida och vända på problemet.

”Ett är att skatteintäkterna viker för kommunerna medan kostnaderna kvarstår, ja rent av ökar. Som bekant går all inkomstskatt till kommunerna, utom statsskatten för de som är i högre inkomstskikt. När anställda sägs upp och blir arbetslösa samt när övertid och extraarbete minskar, liksom aktiviteten i ekonomin, minskar kommunernas och landstingens intäkter.”

Under ett flertal år har kommuner sett en markant ökning av skatteunderlaget. En enkel räkneövning på information från scb visar att skatteunderlaget, i snitt över landet, ökat med 50% de senaste 10 åren, och även inräknat en inflation på 2% så har kommunerna fått det mer än 26% bättre per invånare de senaste 10 åren. Ingen har krävt att bidragen till kommuner skall minska bara för att det har gått bra, utan kommunerna har kunnat använda hela uppgången till att öka löner, genomföra spektakulära projekt och slösa pengar på annat som inte kommunen behöver göra. När nu ekonomin går ner så får man göra likt många andra branscher, sänka löner, sluta med dyrbara projekt och börja använda de pengarna man har effektivt.

Aftonbladet rapporterar att Hagfors kommun blivit anmäld till Lyxfällan därför att de gör många konstiga saker. Anmälaren hävdar exempelvis att kommunen köper tillbaka en slalombacke för två miljoner som de tidigare sålt för 50 000. När Värmlands folkblad berättar om initiativet för kommunalrådet Mikael Dahlqvist så undrar han om de driver med honom. Visst har de problem, säger han, men menar att ”om ni vill hjälpa oss så hjälp i stället till att påverka regeringen,
så att de ökar stödet till oss och andra utsatta kommuner i landet.

Och här hittar vi kärnan i problemet med Dala-Demokraternas första punkt. Det är väldigt enkelt att ropa på staten i dåliga tider, och väldigt svårt att ta ansvar och göra någonting själv.

”Ett annat skäl är att verksamheterna i kommun- och landstingssektorn går knappt alls att rationalisera som i industrin, eftersom mycket i kommunerna är personalintensiva tjänster. I lågkonjunktur ökar tvärt om kommunkostnaderna, för socialbidrag och annat.”

Samtidigt finns det otroliga besparingsmöjligheter i många kommuner. Skattebetalarna granskade de svenska kommunerna 2005 och tittade på hur mycket olika verksamheter kostade på olika håll, och kom fram till att ett effektivare utnyttjande av skattemedlen skulle kunna leda till att en normalinkomsttagare skulle kunna tjäna mellan 5 000 och 10 000 kronor om året. En del av granskningen går att hitta i deras tidning Sunt Förnuft. På 9 miljoner invånare blir det 45 miljarder som kommunerna skulle kunna spara genom att rationalisera sin verksamhet. De 3 miljarder kommunerna skriker om idag motsvarar inte mer än 6,6% av de 45 miljarder de skulle kunna rationalisera bort.

Nu tror du säkert att det inte går att spara så mycket i alla kommuner,och det stämmer. Men, Skattebetalarna skriver att ”skillnaderna mellan kommunerna går inte att förklara med geografiska
eller demografiska förhållanden. Det spelar således ingen roll om
kommunen är liten eller stor eller om den ligger i närheten av en
storstad eller på landsbygden.” Det är den politiska viljan att prova nya lösningar som sägs vara det viktigaste för var pengarna redan sparats, men att alla kan effektivisera mer.

Skattebetalarna visar oss, genom sin tidning Sunt Förnuft, att även om verksamheterna inte kan rationaliseras och effektiviseras likt inom industrin, så kan de rationaliseras och effektiviseras.

”Ett tredje skäl är att fler kostsamma uppgifter har lagts på kommunerna, ofta från staten, de senaste åren, med lärarna och deras löner som tydligt exempel.

Likväl är det kostnader som funnits där de senaste åren samtidigt som det fungerar. Och här kan man ge en känga åt alla de kommuner som sparkar lärare för att få ekonomin att gå ihop. Även om undersökningen från Skattebetalarna är från 2005, så pekar den på intressanta saker som att det bara ”finns ett svagt samband mellan antalet lärare och kommunens utgifter per skolplats. De kommuner som har höga kostnader har inte fler lärare i förhållande till antalet skolbarn och elever visar heller inte upp bättre resultat.

Det är klart att kommunerna, likt alla andra, drabbas av lågkonjunkturen. Men det är en ovilja att ta obekväma beslut som ger dem verkliga problem. Problemet är inte att staten vägrar ge kommunerna mer pengar, utan att det svaga ledarskapet i kommunerna inte kan hantera pengar.

Direktlänk Kommentera

Dubbelmoral hos LO:s ledning.

23 mars, 2009 at 01:41 (Åsikter, Politik)

Flera tidningar (DagensPS.se) rapporterar att Wanja Lundby Wedin blivit upprörd över att AMF:s förre vice vd Ingvar Skeberg flyttade sin pension från AMF, efter att AMF publikt varnat för att de kanske måste göra ett återtagande. Men som det verkar har han inte gjort något fel, utan följt de regler som finns. Istället känns kritiken över flytten mer som en rökridå för att flytta fokus från Ingvar Skebergs guldkantade pensionsavtal från AMF Pension.

Jag ogillar att diskutera bonusprogram eftersom de normalt sett finns där av en anledning, och bra utformat så bör de ge ett mervärde till företaget, men hyckleri och dubbelmoral är alltid lika roligt att belysa.Å ena sidan har LO med Wanja Lundby Wedin i spetsen kritiserat höga bonusar och vidlyftiga ersättningar. Å andra sidan har Wanja Lundby Wedin suttit i styrelsen för AMF Pension och gett dåvarande vd:n Christer Elmehagen 104 miljoner i ersättning för 10 års arbete. Dessutom betalade AMF Pension ut 17 miljoner i bonus för krisåret 2008.

Nu kanske du som läser detta säger som Conny Kristensen Gahnström, ordförande för LO-distriktet på Gotland, att ”det är ju inte så att hon sitter och bestämmer i styrelsen. Hon har säkert fört fram våra åsikter om det här och nu kanske vi kan få lite mer gehör för dem”, men AMF Pension ägs till hälften av LO och till hälften av Svenskt Näringsliv, och företaget gör ingenting som inte de båda är överens om.

Urban Dahlgren säger i samma artikel att ”man skall lägga ansvaret på de som har beslutsmajoritet och på de som tagit emot pengarna.” Återigen så sker inget i AMF Pension utan att LO är med på det, och Wanja Lundby Wedin har suttit i styrelsen och beslutat om detta. Även om hon så suttit och sovit på styrelsemötena, är hon ansvarig för de beslut som tas.

Att hon inte motsatte sig de höga lönerna och bonusarna försvarar hon med att det inte var LO som kom med förslagen. I samma veva säger hon att LO och Svenskt Näringsliv ”ska komma överens om ett lönesystem som båda ägarna kan tycka är rimliga.

Ingvar Skebergs förra chef, den dåvarande vd:n för AMF Pension Christer Elmehagen, är en av få som vågar säga vad det handlar om. Till e24 säger han ”–Jag friskriver mig inte från ansvar. Men det stör mig att styrelsen tycks göra det. De står inte upp för de regler de själva har skapat.”

Wanja Lundby Wedin har suttit i AMF Pensions styrelse under perioden. Hon är en av de som tagit besluten om de höga ersättningarna. Det skulle vara intressant att veta varför Skeberg och Elmehagen är värda de höga ersättningarna (lönen och bonusarna), samtidigt som många andra inte är det (givet den starka kritik mot höga ersättningar hon basunerat ut på sistondet).

Direktlänk Kommentera

Råd till (S) + IF Metall – Köp SAAB!

13 mars, 2009 at 09:08 (Uncategorized)

SAAB varslar 750 personer i Trollhättan (SvD, Aftonbladet, DN). Enligt företagets informationschef handlar varslen om att anpassa kostnaderna efter kostymen, man har helt enkelt för många anställda för de intäkter företaget har.

Verkligheten har kommit ikapp företaget efter årtal av förluster, inget konstigt med det, men här ser man plötsligt en ekonomisk och ideologisk skiljelinje mellan högern och vänstern.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven uppvisar sina bristande kunskaper inom det ekonomiska området genom att först hävda att varslen sker därför att regeringen förvägrade att garantera lån till SAAB och sedan hävda att de statliga lånegarantierna inte hade kostat staten en krona. Men om SAAB inte hade lagt varslen nu, så hade inte några lån i världen kunnat rädda dem, och om man inte tror att SAAB överlever (och ett bolag som alltid går med förlust) så kommer de inte kunna betala tillbaka lånen, och vips så kostar de statliga lånegarantierna staten en himla massa pengar.

Aftonbladets snabbledare av Ingvar Persson skyller problemen på samma sak, att Maud Olofsson för en månad sedan dömde ut SAAB:s framtidsplaner och därigenom stoppade lånegarantier från staten. Enligt honom så är krisen en kombination av konjunktur och ägande, trots att världen genomlevt tre högkonjunkturer sedan SAAB senast visade vinst.

Sist men inte minst så fortsätter Mona Sahlins grodor. I SvD fortsätter hon vänsterns angrepp på regeringen genom att hävda att regeringens vägran att ge garantilån försämrar SAAB:s chanser att överleva, och att man utan lånen får kortare tid på sig att klara både affärsplan och att hitta nya ägare. Den verklighetsuppfattning som Maud Olofsson stått för, att SAAB troligtvis inte klarar sig och att regeringen därför inte vill bli sittande med kostnaden för lånen, kritiseras av Mona Sahlin. Istället pekar Mona Sahlin på att större delen av branschen går med stora förluster, men att europeer behöver köpa bilar framöver och att SAAB har kompetens att vara en aktör i framtiden.

Mona Sahlin slutar med att säga att ”då måste man ge SAAB chansen”. Företaget sägs förhandla med intressenter, och jag antar att Socialdemokraterna tillsammans med metallfacket är en part där givet hur mycket de tror på företaget. För om de inte är beredda att satsa sina egna pengar på denna ”strålande affär” med ett bolag som säääkerligen kommer överleva och kunna betala tillbaka eventuella lån, varför skall de då kasta bort skattebetalarnas pengar? Våra pengar.

Direktlänk Kommentera

A-kassan är inte en medborgarlön.

12 mars, 2009 at 19:07 (Åsikter)

De kallas ”deltidare”. Kvinnorna i vården och omsorgen som med sina deltidstjänster ser till att medborgarna får sin service samtidigt som arbetsgivarna i kommuner och landsting kan minimera sina kostnader.

Så börjar Åse Petersens krönika i aftonbladet den 3 mars. Krönikan handlar om deltidsarbetare som ”deltidsstämplar” för att dryga ut lönen, och om att alliansen försvårat detta.

Varje människa är ansvarig för sina egna handlingar. Det handlar om allt från om man skall plugga till ett prov till om man kör för fort på vägen. Allt man gör riskerar att få konsekvenser, exempelvis att man misslyckas på ett prov eller får fortkörningsböter.

Det är ett ansvar som återkommer hela tiden. Samhället skall finnas där som ett skydd om saker och ting går fel, men de skall inte finnas där med en ”medborgarlön” för att arbetsgivarna inte vill ge någon ett heltidsarbete eller för att arbetstagarna inte vill ta ett heltidsarbete. Väljer man en bransch med många deltidsarbeten så måste man fundera över hur man skall försörja sig, och kommer man fram till att man inte kan klara sig så får man leta efter ett till jobb eller byta bransch.

När staten slutar pervertera anställningsförhållandena så kommer deltidslönerna öka. Varför? Enkelt, för att få folk att arbeta deltid med de arbeten som inte ger möjlighet till heltid, så kommer man vara tvungna att höja lönerna för att bibehålla de redan anställda och locka nya personer.

Direktlänk 2 kommentarer

Next page »