Svagt ledarskap leder kommuner in i fattighuset.

23 mars, 2009 at 18:11 (Åsikter, Politik)

Likt många andra tidningar så rapporterade Dala-Demokraten i mitten av mars om de svenska kommunernas dåliga ekonomi. Tyvärr gillar de att skylla alla världens problem på staten, men jag skall låna deras tre punkter för att vrida och vända på problemet.

”Ett är att skatteintäkterna viker för kommunerna medan kostnaderna kvarstår, ja rent av ökar. Som bekant går all inkomstskatt till kommunerna, utom statsskatten för de som är i högre inkomstskikt. När anställda sägs upp och blir arbetslösa samt när övertid och extraarbete minskar, liksom aktiviteten i ekonomin, minskar kommunernas och landstingens intäkter.”

Under ett flertal år har kommuner sett en markant ökning av skatteunderlaget. En enkel räkneövning på information från scb visar att skatteunderlaget, i snitt över landet, ökat med 50% de senaste 10 åren, och även inräknat en inflation på 2% så har kommunerna fått det mer än 26% bättre per invånare de senaste 10 åren. Ingen har krävt att bidragen till kommuner skall minska bara för att det har gått bra, utan kommunerna har kunnat använda hela uppgången till att öka löner, genomföra spektakulära projekt och slösa pengar på annat som inte kommunen behöver göra. När nu ekonomin går ner så får man göra likt många andra branscher, sänka löner, sluta med dyrbara projekt och börja använda de pengarna man har effektivt.

Aftonbladet rapporterar att Hagfors kommun blivit anmäld till Lyxfällan därför att de gör många konstiga saker. Anmälaren hävdar exempelvis att kommunen köper tillbaka en slalombacke för två miljoner som de tidigare sålt för 50 000. När Värmlands folkblad berättar om initiativet för kommunalrådet Mikael Dahlqvist så undrar han om de driver med honom. Visst har de problem, säger han, men menar att ”om ni vill hjälpa oss så hjälp i stället till att påverka regeringen,
så att de ökar stödet till oss och andra utsatta kommuner i landet.

Och här hittar vi kärnan i problemet med Dala-Demokraternas första punkt. Det är väldigt enkelt att ropa på staten i dåliga tider, och väldigt svårt att ta ansvar och göra någonting själv.

”Ett annat skäl är att verksamheterna i kommun- och landstingssektorn går knappt alls att rationalisera som i industrin, eftersom mycket i kommunerna är personalintensiva tjänster. I lågkonjunktur ökar tvärt om kommunkostnaderna, för socialbidrag och annat.”

Samtidigt finns det otroliga besparingsmöjligheter i många kommuner. Skattebetalarna granskade de svenska kommunerna 2005 och tittade på hur mycket olika verksamheter kostade på olika håll, och kom fram till att ett effektivare utnyttjande av skattemedlen skulle kunna leda till att en normalinkomsttagare skulle kunna tjäna mellan 5 000 och 10 000 kronor om året. En del av granskningen går att hitta i deras tidning Sunt Förnuft. På 9 miljoner invånare blir det 45 miljarder som kommunerna skulle kunna spara genom att rationalisera sin verksamhet. De 3 miljarder kommunerna skriker om idag motsvarar inte mer än 6,6% av de 45 miljarder de skulle kunna rationalisera bort.

Nu tror du säkert att det inte går att spara så mycket i alla kommuner,och det stämmer. Men, Skattebetalarna skriver att ”skillnaderna mellan kommunerna går inte att förklara med geografiska
eller demografiska förhållanden. Det spelar således ingen roll om
kommunen är liten eller stor eller om den ligger i närheten av en
storstad eller på landsbygden.” Det är den politiska viljan att prova nya lösningar som sägs vara det viktigaste för var pengarna redan sparats, men att alla kan effektivisera mer.

Skattebetalarna visar oss, genom sin tidning Sunt Förnuft, att även om verksamheterna inte kan rationaliseras och effektiviseras likt inom industrin, så kan de rationaliseras och effektiviseras.

”Ett tredje skäl är att fler kostsamma uppgifter har lagts på kommunerna, ofta från staten, de senaste åren, med lärarna och deras löner som tydligt exempel.

Likväl är det kostnader som funnits där de senaste åren samtidigt som det fungerar. Och här kan man ge en känga åt alla de kommuner som sparkar lärare för att få ekonomin att gå ihop. Även om undersökningen från Skattebetalarna är från 2005, så pekar den på intressanta saker som att det bara ”finns ett svagt samband mellan antalet lärare och kommunens utgifter per skolplats. De kommuner som har höga kostnader har inte fler lärare i förhållande till antalet skolbarn och elever visar heller inte upp bättre resultat.

Det är klart att kommunerna, likt alla andra, drabbas av lågkonjunkturen. Men det är en ovilja att ta obekväma beslut som ger dem verkliga problem. Problemet är inte att staten vägrar ge kommunerna mer pengar, utan att det svaga ledarskapet i kommunerna inte kan hantera pengar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: