Beställningslag – kan man hitta ett bättre bevis?

28 april, 2009 at 20:32 (Åsikter, Politik)

Alla i riksdagen har utgått ifrån att internetoperatörerna är lojala mot lagstiftningen och inte vill medverka till brott. Om Tele 2 intar den här attityden och det följs av andra operatörer blir det en skärpning av lagen i framtiden.

Så säger upphovsrättsinnehavarnas advokat Peter Danowsky till SvD angående att Tele2 slutar lagra användaruppgifter på internet. Om vi bortser från att alla i riksdagen inte tycker att det är fel att teleoperatörer raderar IP-nummer (som ett exempel kan vi ta Karl Sigfrid (m) som uppmanar internetleverantörer att sluta lagra användaruppgifter) så måste man ifrågasätta Peter Danowskys formulering.

Om Sverige är en demokrati så skall ingen part kunna beställa lagar. Visst har hela ”The Pirate Bay”-rättegången visat upp ett närapå korrumperat system från första dagen, och upphovsrättsindustrins påverkan på den svenska rättsstaten varit lika skandalös, men att det skulle gå så långt som att deras egna representanter öppet skulle deklarera det trodde jag aldrig.

Smaka på den sista meningen. ”Om Tele 2 intar den här attityden och det följs av andra operatörer blir det en skärpning av lagen i framtiden.” Det handlar inte om att de skall försöka få till en skärpning av lagen, eller att de skall tala med sina riksdagsledamöter, utan ändringen kommer att genomföras (och de vet upphovsrättsindustrin långt innan riksdagen ens diskuterat frågan).

Rättsröta? Jajamen.

Direktlänk Kommentera

Hur man köper en fällande dom.

23 april, 2009 at 11:54 (Åsikter, Politik)

Det höjdes många ögonbryn när domen mot The Pirate Bay föll. Bland annat Expressens ledarsida skrev ”Ett års fängelse för var och en och drygt 30 miljoner kronor i skadestånd. Det framstår som en orimligt sträng dom.”

Nu kommer förklaringen. Rådman Tomas Norström är medlem i föreningen för upphosrätten, SFU. Enligt Expressen så är även Henrik Pontén (från Antipiratbyrån) samt Peter Danowsky och Monique Wadsted (rättighetsinnehavarnas advokater i TPB-rättegången) medlemmar där.

Men det är bara en diskussionsklubb, enligt Peter Danowsky. ”Han är intresserad av ämnet, inte att en rättegång skall få ett visst utfall”. Och visst kan man förstå att en specialistdomare på immaterialrätt skall vara medlem i en organisation som ordnar föreläsningar för sina medlemmar, så att de kan fördjupa sina kunskaper.

Då borde det vara värre att rådman Tomas Norström sitter i styrlsen för Svenska Föreningen för Industriellt rättsskydd, SFIR, som jobbar med frågor om patent- och mönsterskydd, samt verkat för en starkare upphovsrätt.

Upphovsrättsindustrin blir tagna på bar gärning med byxorna nere och händerna i kakburken. Till DN säger Monique Wadsten att ”P3 försöker bara koka soppa på en spik.” Spiken i det här fallet är att upphovsrättsindustrin köpt en dom, vilket vi alla vet ger soppan Rättsstaten en väldigt besk smak, och problemet är att upphovsrättsindustrin slängt i spiken i soppan. P3 Nyheterna har bara klagat över smaken och hittat spiken.

Att Piratpartiet kräver att rättegången tas om är väntat. ”Det här är korruption och rättsröta på en helt oförlåtlig nivå. Nomaren i det mest uppmärksammade målet på hela året är medlem i en intresseförening för ena parten i målet, och umgås dessutom privat med den sidans advokater. Hela rättegången måste göras om från början” skriver PP:s partiledare Rick Falkvinge i ett pressmeddelande. Att det troligtvis kommer stärka en redan stark grupp kommer nog som en bismak till den som släppte ner spiken i soppan.

Men vad annat kan man vänta sig, när det i den vanligtvis så hyllade rättsstaten Sverige framförs ett så tydligt fall av korruption.

Efter ett samtal med Thomas Bodström så genomfördes polisens razzia mot The Pirate Bay. En åklagare tog upp ett fall och åtalade några för ett brott som inte är ett brott. Och en domare som är aktiv för upphovsrättsindustrin dömde ut ett orimligt hårt straff.

—–

All heder åt nämdemannen Lennart Westman som lämnade sitt uppdrag inför rättegången därför att han var medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Däremot kan man undra hur han själv såg det som att han inte var jävig, bara för att han inte laddade ner musik själv. Han producerar musik, och borde således ha stött sidan som var mot nedladdning.

Direktlänk Kommentera

Inför ”felparkeringsböter” – och sänk priserna – där har vi framtiden.

19 april, 2009 at 18:08 (Åsikter, Ekonomi)

SvD inser det ofrånkomliga, domen mot The Pirate Bay stoppar inte fildelningen. Sedan ställer de en berättigad fråga: Vem skall betala för kulturskapande – eller kommer framtida kulturskapande förpassas till en hobby med sänkt kvalitet som resultat?

Skall man betala genom reklamfinansierad streaming (typ spotify, eller spel där reklam i spelen uppdateras mot servrar), mobilabonnemang, fildelningsabonnemang (lite dyrare men där det är lagligt att ladda ner), bredbandsskatt eller styckförsäljning av filer.

När nu upphovsrättsinnehavarnas försök att censurera internet misslyckades därför att nätleverantörerna vägrar blockera sidor likt The Pirate Bay, så måste frågan ställas.

Svaret på frågan borde vara ganska enkel. Parkeringsböter.

Låt mig förklara. När du skall parkera, exempelvis i Stockholm, så möts du av två alternativ. Antingen letar du upp en parkeringsplats och betalar parkeringskostnaden, eller så felparkerar du och riskerar böter. För att minska antalet felparkeringar (vilket stör trafikflödet) så använder samhället en kombination av morötter och piskor. För det första måste lagliga alternativ finnas, och det har man sett till genom att bygga gott om parkeringsplatser där de efterfrågas. Dessutom är priset för att hyra en parkeringsplats satt på en nivå som folk är beredda att betala, vilket gör att folk parkerar och skapar legitimitet för systemet. Visst avskräcks vissa från att betala för parkeringen, men för dessa viss det andra alternativ. Slutligen så har man infört parkeringsböter. Eftersom man inte kan bötfälla alla som parkerar fel så har man satt bötesbeloppet på en nivå där sannorlikheten att åka fast gånger bötesbeloppet överstiger det man sparar på att inte parkera lagligt. Vissa väljer fortfarande att felparkera, men dessa gör det därför att de känner sig spara tillräckligt på felparkeringen för att inte avskräckas från brottet och är väldigt svåra att nå.

Om man överför samma koncept till upphovsrättsindustrin så ser vi genast att de står inför stora problem. Å ena sidan kan du ”köpa” gratis musik från The Pirate Bay, tillgängligt var som helst där du har tillgång till Internet. Eller så kan du ta dig till en skivaffär mellan 11 och 20 för att kanske hitta den låt du letar efter, och få betala för 12 andra låtar du inte vill ha men som finns på samma skiva. Eller så kan du öppna Spotify (men bara när du har Internet) och se om de har låten där, men kan då inte ladda över den till din mp3-spelare. Samtidigt är risken att åka fast närapå noll, mest därför att en åklagare eller dylikt måste säga vem det var som satt bakom datorn när nedladdningen genomfördes.

Men hur skulle man göra systemet så att det fungerade? Å ena sidan skulle man behöva erbjuda möjligheter att ladda ner musik i de flesta format (eller i alla fall de större formaten) till låga priser, säg fem kronor per låt, och med begränsade krav på att binda upp sig till en specifik sida. Samtidigt så behöver man höja priset på att ladda ner saker illegalt, därför att som många säger är det svårt att konkurrera med gratis. Det enklaste sättet skulle vara att flytta straffansvaret på illegal nedladdning från nedladdaren till innehavaren av abonnemanget, och att skriva ut någonting som kan liknas vid ”felparkeringsböter” till de ägare av abonnemang varifrån illegal nedladdning sker.

Visst kommer det finnas personer som undviker övervakningssystemen och laddar ner ändå, men desto färre i en grupp man får tag på desto högre böter måste man ha. Får man tag på var 20:e så får man ha ett bötesbelopp på minst 20 ggr kostnaden att köpa produkten lagligt (exempelvis hyra en parkeringplats). En illegal nedladdningsbot borde inte behöva kosta mer än en felparkeringsbot, och ”jakten” på illegala fildelare skulle inte ses som någonting värre än jakten på felparkerare, bara priset på de lagliga alternativen sjunker samtidigt som lagarna görs om så att det blir lättare att fånga fildelarna. Och priset borde kunna sjunka då man skulle ha fler som betalade samtidigt som kostnaden att producera, distribuera och marknadsföra varorna sjunkit drastiskt.

Legitimitet är det viktigaste. När man idag jagar en hel generation så tappar både jakten på illegala fildelare och den övriga rättsstaten en stor del av den grund på vilket samhället är byggt. Nuvarande system fungerar inte, och vill vi inte finner ett sätt att stoppa framtiden som redan är här så behöver alla kompromissa.

Direktlänk 3 kommentarer

Igår förbjöds internet – tur att någon överklagade.

18 april, 2009 at 12:27 (Åsikter, Politik)

Domslutet från Tingsrätten i ”The Pirate Bay”-fallet har kommit, och tacka någon att den överklagades.

Vad domen säger är att Internet är olagligt – eller i alla fall allt som styr dataflödena. Google som ett exempel, gör en ”kopia” av allt material deras spindlar hittar, för att vi skall kunna söka på sidor. Olagligt enligt den nya domen, eftersom den lagrar sätt att hitta upphovsrättsskyddat material. Netnod ansvarar för de viktigaste knutpunkterna i Sverige, och möjliggör därigenom för olika datorer att hitta varandra. Olagligt enligt den nya domen. Utan sökmotorer och någon som driver tekniken i bakgrunden så har vi inget internet. Och hårddrar man domen så ligger även Bredbandsbolaget, Telia, Tele2 och alla andra som erbjuder internet illa till.

Vi behöver inte vänta tills någon av dem stäms för att se vilka konsekvenser domen får mot Internet. Det bästa bevis är att IFPI direkt efter domen gick ut och krävde att nätleverantörerna skulle censurera nätet genom att blockera The Pirate Bay. Nu vägrade nätleverantörerna därför att domen inte hade vunnit laga kraft, men vad händer om även Högsta Domstolen går på Tingsrättens linje?

Den stora okunskap som domen visade att rättens ledamöter lider av, finns även spridd i många delar av samhället. Problemet med domen är inte att man försöker döma någon för illegal fildelning, för det kan man inte då The Pirate Bay inte fildelar. Problemet är att The Pirate Bay bara har gjort, och gör, vad hela Internet är uppbyggd på, att möjliggöra för folk att hitta saker andra skapat. Det är den skaparglädje som gjort Internet till mer än kabel-TV eller TV-shop. Vi är med och skapar innehållet, vi bestämmer vad vi vill se och hitta på nätet, och det gör traditionella maktcentra nervösa därför att vi kan välja att inte titta på deras tidningstexter, se deras reklamklipp på nätet eller besöka deras sidor, samtidigt som vi kan använda och använder Internet allt mer och mer vilket ger oss mindre tid för de traditionella kanalerna till oss. Framtiden stavas inte gratis, men samtidigt är framtiden inte de strukturer vi har idag.

Jag förstår att The Pirate Bay firade med en stor fest. Tingsrätten visade med all önskvärd tydlighet problemet med lagarna när de fällde sin dom. Internet är olagligt – länge leve Hollywood som beställt lagarna, och regeringen Reinfeldt + regeringen Persson som gjort exakt vad Hollywood vill. En seger för upphovsrättsindustrin, men till vilken kostnad?

DN skriver att ”kampen om internet går in i en ny fas.” Att The Pirate Bay nu tillhör historien, tillsammans med all annan illegal nedladdning. Varken tingsrättens dom eller de nya lagarna har fokuserat på målet. Illegal nedladdning sker därför att de lagliga alternativen är ”för dyra” och ”för krångliga”. Visst är det svårt att konkurrera med gratis och fritt, men gratis och fritt kommer även med olagligt. Det är lite som att felparkera, utan parkeringsvakter eller parkeringsböter så betalar ingen parkeringsavgifter, men finns det inga parkeringsautomater eller kostar varje parkeringsbiljett en halv förmögenhet så kommer folk ta risken.

Hur framtiden kommer se ut, vet vi inte, men att göra bokbål och offra någon på Hollywoods heliga altare leder oss inte in i framtiden. Och som Aftonbladets ledare skriver, vi kan inte förbjuda framtiden.

Direktlänk 3 kommentarer

Åtala och fäll Google, Spray, Yahoo osv också.

17 april, 2009 at 11:38 (Åsikter, Politik)

Nu har jag inte läst domslutet i sig, det får vänta tills någon lägger upp det på The Pirate Bay för nedladdning (vilket inte borde ta alltför lång tid, och eftersom det inte är skyddat av upphovsrättslagstiftning så är det något vem som helst får ladda ned lagligt). Men det går att finna vissa skrämmande tendenser i vad tidningarna skriver.

Alla fyra döms, därför att de arbetat som ett ”team”. ”Teamet” har enligt rätten tillhandahållit en websajt med ”välutvecklade sökfunktioner” och därmed har de främjat fildelningsbrott. Straffet blir ett års fängelse. (SvD, Aftonbladet, DN, Expressen)

I SvD finner Carl Lundströms advokat Per E Samuelson en strålande liknelse när han säger att ”det är ungefär samma sak som att stämma Vägverket för att vägar är farliga. Det här målet handlar om infrastrukturen. Att man inte går på brottslingarna, utan de som tillhandahåller infrastrukturen.”

Till DN säger samma advokat att ”det är en rättskandal av högsta rang. Åklagaren leder med 1-0 efter första ronden, men detta kommer självklart att gå vidare till ett överklagande.” Eftersom jag inte är juridiskt kunnig så kan jag inte kommentera huruvida domslutet är en rättsskandal eller inte. Det som däremot kan bli en rättsskandal är om åklagaren nu inte tar tillvara på domen och börjar ge sig efter andra ”välutvecklade sökfunktioner” som främjar fildelningsbrott. Gå bara in på google.com och sök på valfri film följt av ”torrent” så finner du samma saker och mer än på The Pirate Bay.

—–

SvD listar tidigare kulturbråk. Väl värd länk att läsa igenom. Exempelvis står det att musikerförbundet krävde både extraskatt på disco och spritstopp på restauranger som inte spelade levande musik, författarförbundet försökte förbjuda videotekniken och i USA försökte yrkesmusiker förhindra inspelad musik på biografer. Hur skulle samhället ha sett ut om personer likt Pontén fått igenom sina krav? Det är nog som det står i Expressen Debatt; Kriget mot fildelarna är inte vunnet, och Hollywood kommer fortsätta trycka på för hårdare regleringar. Samtidigt så låter Reinfeldt, Ask och Socialdemokraterna hunsas av Hollywood, så de lär göra vad Hollywood säger. Tillslaget mot The Pirate Bay var ett beställningsjobb.

När skall politikerna börja lyssna på de som kan tekniken, ungdomarna. Hoppas att det kommer ske snart, så att inte internet blir en framtida kabel-TV. Internets styrka (och det som hotar de nuvarande makthavarna) är att alla är med och skapar innehåll. Om man börjar förbjuda och reglera internet så kommer denna skaparkraft att kuvas, något som är bra för de som idag har makten men som skadar samhället i sin helhet.

Direktlänk Kommentera

Gamla löften kan ge nya problem.

15 april, 2009 at 10:58 (Ekonomi, Politik)

”Nästa år sänks pensionerna kraftigt. Nu har Försäkringskassan utrett o det går att mildra sänkningen. Men alternativen kan ge sämre pension på längre sikt. Och regeringen har inget svar i dag till alla pensionärer.” (e24)

Sverige har runt 2,4 miljoner pensionärer. Dessutom är 6,6% av befolkningen förtidspensionärer av hälsoskäl, vilket gör gruppen pensionärer stor. Lite över 3 miljoner människor stor. Eller 3 miljoner röster, för att se det ur ett politiskt perspektiv. Att vinna deras röster är att ta ett stort steg mot valseger 2010.

Och det är det som gör den omtalade bromsen i pensionsförsäkringarna så kontroversiell.

Gruppen pensionärer är inte homogen. Det finns inte en metod som är optimal för alla. Men människor är egoister. ”De som byggde landet” såg det som en självklarhet att deras pensioner höjdes med många hundra kronor extra förra året, eftersom ekonomin gick så bra och alla andra fick det så mycket bättre. Samma grupp kritiserar nu förslaget att sänka pensionerna ungefär lika mycket, eftersom det slår hårt mot alla pensionärer, men anledningen till sänkningen är samma som för höjningen – värdet på de sparade pengarna har minskat eftersom ekonomin går dåligt.

I ett försök att ta tillbaka initiativet i politiken samtidigt som de skulle kunna stärka sitt väljarstöd bland pensionärerna så föreslog Mona Sahlin och Thomas Östros ett antal förslag. Självklart öste de ur den ”outtömliga” källa av pengar vi vanliga svenskar kallar inkomstskatt, eller de pengar vi tjänar på vårt arbete.

Några av förslagen är väldigt konstiga, som att ta bort skatten på uppskjuten vinst vid fastighetsförsäljning. Förut hade vi ett skattesystem där vi betalade avkastningsskatt på naturaförmånen i form av nyttjandevärde (vilket även hade kunnat öppna för en ”äkta make/maka-skatt” etc), men den stolliga skatten avskaffades av regeringen Reinfeldt till förmån för beskattning på samma sätt som man beskattar andra kapitaltillgångar (exempelvis aktier). För att hantera de stora belopp som skjutits upp att betalas in så fick vi dessutom en skatt baserad på den uppskjutna skatten, vilken motsvarar värdeminskningen på densamma. Visst går det att kritisera att man inte får korrigera värdet med inflationen eller dylikt, men det systemet har vi ingenstans i vårt skattesystem och tillsvidare får vi leva med att betala vinstskatt vid uppkommen vinst.

Andra förslag är enklare att förstå, exempelvis att man skall beskatta pension och inkomst på samma sätt (införa fribeloppp för pensionärer), men det är dåligt underbyggda förslag som missar målet. När arbetsgivare avsätter pengar för pensioner så betalar de en särskild pensionsskatt som skall motsvara arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Den skatten slapp dagens pensionärer betala när de avsatte sina pengar. Dessutom så hade de ett generellt sett lägre skattetryck vilket möjliggjorde för ett högre privat sparande, vilket skulle beskattats med dåtida skattesatser. Att folk valde bort en bra pension för att kunna konsumera mera är ett val de gjorde och borde stå för. Att sedan resultatet blir att de idag får en relativt sett högre skatt på de pensionspengar de har att röra sig med är sorgligt, men likväl ett val om än passivt av dåtidens generationer. Samtidigt kostar det att arbeta (resa, äta mat ute, etc) och man avsätter en del tid till obetalt ”arbete” (transport till och från jobbet, arbetssamtal, arbete hemma, etc), vilket berättigar ett fribelopp för de som jobbar.

Värre är det med förslaget att man skall bromsa bromsen, så att pensionärerna inte drabbas av sänkta pensioner 2010 som ett resultat av lågkonjunkturen. Problemet är att ekonomin går dåligt och alla får det sämre. Om man fortsätter betala ut nuvarande nivå på pensionerna så kommer man betala ut mer än som är sparat vilket får effekten att framtida generationer antingen får betala för nuvarande pensionärers pensioner (antingen genom lägre pensioner själva eller högre skatter) eller att nuvarande pensionärers pensioner kommer sänkas drastiskt i framtiden. De pengar nuvarande pensionärer betalat in räcker helt enkelt inte till för att betala de pensionskrav som finns.

Men problemen vill inte (s) se, därför att 2010 är ett valår och sänkta pensioner kombinerat med ett högljudd motstånd från oppositioner hoppas de blir det bränsle som vänder trenden och leder dem fram till seger. Det återstår bara att se hur socialdemokraternas förtroende i ekonomiska frågor står sig. I värsta fall sitter (s) i en riktigt dålig sits där de å ena sidan kan ses som svikare om de inte slåss för bibehållna eller höjda pensioner, och å andra sidan utmåla sig själva till det de alltid klagat på att de borgerliga partierna är – oansvariga slösare.

Direktlänk Kommentera

(s) vill göra som (s) sagt att man inte skall göra.

15 april, 2009 at 03:31 (Åsikter, Ekonomi, Politik)

Hos Aftonbladet konstaterar man att (s) har rekordlågt förtroende, samtidigt som Expressen frågar varför förtroendet för de rödgröna är kört i botten när det gäller den ekonomiska politiken. Även om det frestar att peka ut Mona Sahlin som en avgörande faktor, så går det inte den här gången. Hela (s) ledning får stå i rampljuset den här gången.

I många fall är vi svenskar väldigt blåögda. Det har varit ganska enkelt för politiker och andra att lura oss lite när som helst. Men vi har också ganska gott minne. När någon sagt någonting till oss, så kommer vi ihåg det. Speciellt om man försökt trumma in det i över tio år.

Ända sen regeringen Bildt styrde Sverige så har (s) varit tydliga. Man skall ta ansvar för ekonomin. Man skall inte använda pengar man inte har. Man skall tänka på framtiden. Den som är satt i skuld är inte fri. Vi måste avbetala den statsskuld som den slösaktiga borgerliga regeringen skapat.

Inga kommentarer om vad regeringen Bildt gjorde bra. Och mindre bra. Utan bara ren opinionsbildning. Att slösa utan att ha resurserna är dåligt.

Socialdemokraterna har egentligen gjort jobbet ganska enkelt för regeringen Reinfeldt. Det är dåliga tider, således måste vi hålla hårt i plånboken och ta vara på skattebetalarnas pengar. De pengar staten har kan de använda, men de skall inte låna för mycket, för då blir det jobbigare sen.

Frågan är bara vad den socialdemokratiska ledningen tänker med? De har sålt in att de tar mest ansvar för ekonomin, att de inte vill att man skall bygga upp en stor statsskuld och att man ibland får ta i med hårdhandskarna och offra litegrann för att slippa offra väldigt mycket mer i längden. Och så plötsligt ställer de sig högst upp på barrikaderna och skriker ut att nu måste vi slösa. Vi har redan ett budgetunderskott, pengarna rinner redan iväg, så då kan vi slösa lite till. Eller ganska mycket till.

Svenska folket må vara lättlurat, men vi kommer ihåg vad folk säger. Socialdemokraterna hade ett förtroende, de lärde folk värdet av att inte skuldsätta sig så att framtida generationer skulle få betala, och när folk väl insett det och börjat lita på dem så gör de tvärtemot.

De borgerliga kan ha svårt att förklara för en Trollhättanbo varför man inte satsat miljarder och åter miljarder på SAAB, och de kan ha svårt att förklara varför de automatiska trygghetssystemen måste vara så snåla och snåriga, men för resten av befolkningen så vinner deras agerande bara mer och mer förtroende, samtidigt som den rödgröna röran verkligen har blivit den röra regeringen Bildt en gång i tiden pratade om.

Direktlänk Kommentera

Alla är rädda för det okända.

2 april, 2009 at 09:02 (Åsikter, Politik)

På samma sätt som den uppvisade rädslan hos makthavare över internet, en kanal av makt de inte kan kontrollera, skapar idiotiska lagar likt FRA-lagen och IPRED, så skapar rädslan för repressalier en minskad fildelning på internet.

Aftonbladet
, DN, SvD, Expressen, och Metro rapporterade alla att trafiken på de svenska nätknutpunkterna minskade med 30% när IPRED började gälla. Henrik Ponten säger bland annat till tidningen Metro att

”merparten av all internettrafik är fildelning. Därför finns det ingen annan förklaring till den här kraftiga trafiknedgången än den nya Ipredlagen. Det sänder en väldigt stark signal att lagstiftningen fungerar.”

Karl Sigfrid (m) kontrar i SvD att det ser precis ut som i Finland, när de invigde sin IPRED-lag.

”Det är klart att folk är mer försiktiga initialt när osäkerheten är som störst, och det är så man kan tänka sig att det fungerade i Finland. Men när folk vänjer sig vid den nya situationen så återgår man till sina gamla vanor.”

I dagsläget fildelar 69% av 15-åringarna i Finland.

En vild gissning är att folk undviker att fildela innan de ser effekterna av lagen. Många har fått höra hur upphovsrättsindustrin i USA har agerat när de fått liknande möjligheter, där väldigt många familjer fått krav på hundratusentals kronor för enstaka utdelade filer, och väljer att ta det säkra före det osäkra.

Här hamnar ”piratjägarna” i en jobbig situation. Antingen utnyttjar de lagen till max, lyckas skrämma den stora massan men samtidigt får ett rykte om sig att jaga en hel generation, eller så håller de igen och så börjar folk fildela som vanligt igen.

Direktlänk Kommentera

Ipred hade varit ett strålande aprilskämt.

2 april, 2009 at 00:16 (Åsikter, Humor)

Onsdagen den första april 2009. Ett klassiskt datum då folk runt om i världen försöker lura varandra. Vi svenskar vill inte vara sämre, även om många av årets nyheter pekade mot nya konstiga lagar.

En tidning lura sina läsare att upprepade fall av glömska beträffande hundbajspåse numera skulle kunna leda till att hunden beslagstogs, en annan hade fått en intervju med ”Mållgan” (Alfons Åbergs låtsaskompis nästan åkte fast för rattfylla) och en tredje berättade att EU nu lagstiftat mot vilseledande nyheter i press, radio och tv då aprilskämt och dylikt kan skada människors tilltro till myndigheter och massmedier.

Tyvärr var inte alla dagens tokigheter aprilskämt, som man kan strunta i när man vaknar upp imorgon. Det största skämtet heter IPRED, och är som många vet en kombination där man ger privata ”brottsbekämpare” fler befogenheter än polisen kombinerat med en hård reglering av internet.

Om följande text stått i tidningarna för ett år sedan så hade många sett det som ett skämt:

Länge har den internationella underhållningsindustrin och politikerna gått hand i hand. Ett klassiskt exempel är patriotiska amerikanska filmer som förhärligat krig och livet som militär, för att hjälpa politiker med deras upptåg och opinionssiffror. I gengäld har politikerna gett underhållningsindustrin omfattande lagliga verktyg att skydda sina inkomster (bästa exemplet är historien om Happy Birthday, en kanske 116 år gammal låt där ”upphovsrättsinnehavaren” Warner skrämmer flickscouter och restauranger med stämning, om de inte betalar licenspengar varje gång någon sjunger sången).

Runt om i världen lider politiker nuförtiden av minskande förtroende. Hemma i Sverige har vi ”Wanja-gate” där en traditionell mediehantering likt Mona Sahlins ”toblerone-pudel” visat sig tappa effektivitet, mycket beroende av att bloggare och andra på nätet både har mer utrymme och längre minne än tidningar. För att stärka sin ställning, samtidigt som de vill upprätta sin förlorade ställning så vill de genomföra två saker, reglera andras möjligheter att uttala sig och sprida information till massorna och stärka nöjesindustrins positiva inställning till staten och förtroendevalda.

Detta skall ske enligt en trestegsmodell där man först skapar en övervakningsapparat som kan kontrollera allt (även känd som FRA-lagen), sedan ger upphovsrättsinnehavare fler befogenheter än polisen (lättare att få fram IP-nummer, möjliggöra för privata husrannsakningar och låta dem slippa den svenska rättsstatens krav på individers rättigheter, mer känd som IPRED) för att slutligen stänga av hela internet för de som inte är betrodda (i Frankrike har man börjat genom att tvinga internetoperatörer att stänga av fildelare i upp till ett år, något som EU-parlamentet än så länge motsätter sig).

Med dessa handlingar förväntar sig den rådande politiska makteliten återställa det svenska folkets sargade förtroende för dem.

Idag är reaktionerna annorlunda. Ingen skrattar åt det roliga tilltaget, för alla vet att det inte är ett skämt. Den frihet människor upplevt på internet har kraftigt begränsats, mycket därför att politiker inte förstår sig på internet. Man kan undra vilken framtid vi går till mötes, då yttrandefriheten så kraftigt begränsas av landets lagstiftare.

Den svenska piratrörelsens motåtgärd är Ipredia. Iden kommer ursprungligen från Danmark, som haft sin egen version av Ipred. Lösningen på det danska problemet är öppna trådlösa nätverk; ”om vem som helst kan använda nätverket, så anses det inte bevisat vem som har använt det till fildelning, och domstolen har frikänt. Det anses nu vara ett fungerande prejudikat.” Till SvD säger Rick Falkvinge att ”om tillräckligt många öppnar upp sina nätverk går det inte längre att spåra vem som gjorde vad.”

Kritiken låter inte vänta på sig. Polisen kommenterar kampanjen med att den är ”ogenomtänkt” och ”inte världens bästa idé”. Oskyddade nätverk riskerar att missbrukas, och om så sker så riskerar du som abonnent att bli skäligen misstänkt enligt Anders Ahlqvist, chef på Rikskriminalens internetspaningsgrupp.

Å andra sidan har IPRED sedan länge skapat ett sug efter förenklade metoder till anonym surfning, nu senast IPREDator, så det känns föga troligt att någon som begår grova brott på nätet agerar ”öppet”.

Och skulle någon få för sig att brott från mitt öppna trådlösa nätverk så vet jag att jag åtminstonde får en rättssäker utredning, till skillnad från vad den ”privatpolis” som gjordes laglig idag kan erbjuda. Det handlar inte om huruvida illegal fildelning är bra eller dåligt. Själv tycker jag att man skall betala för det man konsumerar, oavsett om det är mat, musik eller någonting annat. Frågan handlar instället om det är värt att göra den svenska rättsstaten till ett aprilskämt och kasta yttrandefriheten i en soptunna, bara för att kunna jaga en stor del av befolkningen?

—–

Så drabbas du av Ipred (Expressen)

Jakten satte igång direkt (Expressen, Expressen2, DN, SvD, Aftonbladet)

Fildelningen minskade direkt (DN, SvD, Afronbladet)

Endast 1 tjänst av 4 gör dig osynlig på nätet (PC För Alla)

Direktlänk Kommentera

Liten försämring av välfärden nu räddar oss mot stor försämring av välfärden sen.

1 april, 2009 at 21:33 (Politik)

Alla utgifter måste betalas. Antingen igår (med sparade pengar), idag (med de intäkter vi har nu) eller imorgon (med lån). Det är någonting Anders Borg förstår. Och många fler. Men många låtsas glömma det, för att vinna billiga politiska poänger.

Aftonbladet rapporterar att Sveriges kommuner och landsting, LO och Svenskt Näringsliv kräver mer pengar. Även Mona Sahlin hoppar på tåget och kräver att Regeringen börjar ägna sig åt krishantering.

Men varför håller regeringen igen? Och varför vill alla andra att de skall satsa?

Sveriges kommuner och landsting har haft inkomstökningar under de senaste åren på upp emot 30 miljarder kronor. Det tapp i skattekraft som de nu upplever motsvarar ungefär halva den summan. De har alltså kvar en ökad inkomst på ungefär 15 miljarder kronor om året. Ändå skriker de efter mer pengar. Varför? Därför att de kommunala ekonomierna styrs av lokala lekmän. Precis som Mathias Sundin skriver i Newsmill, när tiderna är bra så öppnar kommunerna alla kranar och spenderar alla pengar de tjänar samtidigt som allting är dyrast, för att när konjunkturen skrika efter mer pengar. Men staten har inte någon skyldighet att rikta några nya statsbidrag till kommunerna i rådande läge.

”En hel del kommunpolitiker har de senaste åren fallit för frestelsen att vinna de kortsiktiga vinsterna och spenderat alldeles för mycket av de kraftigt ökade skatteintäkterna.”

Den kommunala självbestämmanderätten gäller, både i hög- som i lågkonjunktur. Kommuninvånarna väljer vilka som skall representera dem, och får ta smällen om de väljer okunniga eller populistiska personer.

LO lider av samma åkomma. På samma sätt som deras pensionsspecialister inte verkar ha förstått ett ”enkelt” pensionsavtal för deras förra vd i AMF Pension, eller för den delen i AFA Försäkringar, så förstår de inte heller vad enorma utgiftsökningar nu får för långsiktiga konsekvenser. Den enda de ser är att Regeringen genom att hålla igen nu riskerar jobben för många LO-arbetare.

Jobb som i andra änden betyder inkomster till arbetsgivarna, och som arbetsgivare så är det alltid bättre att ha en intjänad krona idag än två möjliga intjänade kronor imorgon. Det är därför Svenskt Näringsliv vill få staten att spendera pengar idag. Om staten tar lån så behöver inte företagen ta det för att kunna fortsätta fungera, vilket gör att arbetsgivarna kan minska risken för sin investering och fortsätta tjäna pengar. Vinsten på den radikalt minskade risken är större än kostnaden för framtida skattehöjningar, vilket gör att arbetsgivarna vill ha pengar idag från staten.

Och Socialdemokraterna? Självklart kommer de ihåg krisen i början på 90-talet. Och självklart förstår de att krisen som vi är inne i troligtvis kommer vara lika hård. Men kritiken mot den utgiftspolitik som skedde då är som bortblåst, därför att det är inte vad väljarna vill höra. Socialdemokraterna vill köra på med förslag i mångmiljardklassen. Mona Sahlin själv anser att det inte är läga att hålla igen, speciellt som budgetunderskottet redan skenar iväg.

Varför vill Anders Borg och Regeringen inte satsa? Därför att en liten försämring idag räddar oss mot en större försämring imorgon. På samma sätt som det var fel att inte hålla igen under 90-talets kris, så är det fel att satsa idag. Sverige är extremt beroende av sin omgivning och pengar som staten satsar rinner till stor del utomlands genom subventioner på produkter vi exporterar och vårt stora importberoende. De stora lån staten skulle behöva ta upp skulle inte hjälpa oss nämnvärt idag, men de kommer kosta väldigt mycket pengar i framtiden, pengar som kommer behövas för att säkerställa en god välfärd. Att Anders Borg vågar stå emot klagokören som alla vill ha mer pengar, utan att bry sig om när notan kommer, är ett tecken på ansvarsfullt och gott ledarskap. Låt oss lyssna på honom och ge honom den tillit han förtjänar.

Det var oansvariga system och beslutsfattare som ledde oss in i krisen. En lösning på problemen är inte att följa populistiska krav på oansvariga åtgärder, då det bara kommer leda till en längre och svårare kris. Alla måste ta ansvar, oavsett om man heter Sveriges kommuner och landsting, LO, Svenskt Näringsliv eller Mona Sahlin, och en bra start är att lyssna på vad Anders Borg säger. Oavsett hur impopulärt det är att anpassa kostymen efter inkomsten.

Att slänga bra pengar efter dåliga är ingen smart lösning.

Direktlänk Kommentera