Låt de som är utanför arbetsmarknaden stanna där.

29 maj, 2009 at 11:58 (Ekonomi, Politik)

LO och dess ekonomer presenterade igår en rapport som visar hur man kan se på löneutrymmet under de närmaste åren, och man blir förbluffad hur de har räknat.

För visst konstaterar man att ”krisen i svensk ekonomi är allvarlig och djup” med en svag ”investeringsutveckling” som ”kommer att påverka produktionsförmågan negativt”, men samtidigt säger man att då dagens kris är en efterfrågekris och inte en kris beroende av höga löner så bör man beräkna löneutrymmet enligt produktionsförmågans utveckling i näringslivet. Därför kommer LOs chefsekonom Lena Westerlund fram till att ”det finns ett utrymme för löneökningar i storleksordningen 2,5-3,5 procent per år under åren som kommer.”

Tillåt mig skratta. Under en av de starkaste högkonjunkturerna någonsin fann man att lönerna kunde höjas med strax över tre procent årligen, och nu säger man att löneutrymmet är närapå lika stort. När man på många håll tar till lönesänkningar för att slippa uppsägningar, så slår LO på stora trumman och tycker att lönerna kan höjas lika mycket som under tidigare år. Eller egentligen höjas ännu mer, eftersom inflationen förväntas bli låg vilket leder till en högre reallöneökning.

Storhetsvansinne, eller samma rådgivare som hitintills gett Wanja råd inifrån LO-borgen? Vem vet.

Regeringen kallar det för utanförskap. Ekonomer tittar på problematiken med insiders och outsiders på arbetsmarknaden. Det är nämligen så att tröghet i arbetsmarknaden, tillsammans med skyddande system för vissa, skapar extra arbetslöshet. LAS, som skall skapa tryggare arbeten, ser till att vi får färre arbeten, fler otrygga anställningar, och ett ökat ”utanförskap”. Låt mig förklara.

När en lågkonjunktur vänder uppåt, så kräver de som är inne i systemet, ”insiders”, direkt att deras löner skall öka. Detta tar resurser som annars skulle användas för fler anställningar, en snabbare uppgång och en större kaka att fördela mellan alla. Ett begränsat antal får det lite bättre, samtidigt som väldigt många andra får det mycket sämre. Sker detta bara på ett företag, så tappar det företaget marknadsandelar men de allra flesta berörs inte av händelsen, men när det sker över hela marknaden, på alla företag, så minskar samhällets totala produktion, fler personer passiviseras och samhället tvingas använda mer av sina skattepengar till bidragssystem. De som inte är ”insiders” är ”outsiders”, utanför produktionsapparaten, och de drabbas allra värst av systemet.

När sedan en högkonjunktur vänder neråt, så fortsätter de ”insiders” som känner att de sitter säkert att kräva höga lönehöjningar och bättre förmåner, vilket tvingar företagen att dra ner mer på andra håll vilket leder till att fler personer med mindre säkra anställningar får sparken. De som inte sitter säkert, förlorar väldigt mycket, medan ett fåtal vinner litegrann. Häri ligger konflikten mellan insider och outsider.

Låt oss föra över problemet till vår tid och värld. Sverige kraschar in i en lågkonjunktur. Ett stort antal människor har förlorat sina arbeten, och ännu fler är i farozonen. Då väljer de som sitter på någolunda säkra anställningar att ställa ett enormt krav inför den kommande lönerörelsen, vilket gynnar ett fåtal, samtidigt som löneökningar på de nivåerna riskerar att slå ut en stor mängd arbetstillfällen, vilket missgynnar väldigt många. LO, alla ”insiders” stora förkämpe, skall inte bry sig om vare sig Sveriges ekonomi eller alla arbetslösa och icke-medlemmar, men de offrar alla de med få anställningsår när de säger sig se ett löneutrymme på 2,5-3%. De bryr sig endast om ett fåtal personer som inte kommer få sparken därför att LAS skyddar dem. Och de vet att resten av deras medlemmar inte förstår vilka konsekvenser kravet får om det blir verklighet. För att inte tala om vilken effekt LO får för alla som är fast i ”utanförskapet”. Mer cementerande effekt går knappt att hitta.

Tur då att LO:s avtalssekreterare säger att det ännu är för tidigt att sia om hur stort löneutrymmet är, men att en tillväxt 2010 på 2-2,5% kan skapa visst begränsat utrymme för lönehöjningar. Frågan är bara om den tillväxten är förväntad genom effektiviseringar eller ökad mängd arbetade timmar…

SvD, DN & Aftonbladet

Annonser

Direktlänk 1 kommentar

Har Socialdemokraterna glömt sina ekonomiska band till LO?

23 maj, 2009 at 14:53 (Ekonomi, Politik)

Socialdemokraterna reagerar över att de borgerliga partierna tar till TV-reklam i EU-valet, därför att det kan leda till smutskastningskampanjer och att politiska val inte blir en kamp om idéer, utan att det parti med mest pengar vinner.

Måhända är det så att de med mycket kapital får en särställning i politiken, men till skillnad mot i de amerikanska valen så kan småaktörer komma in i riksdag (och därigenom regering). Samtidigt är det de med mest pengar som är störst. Socialdemokraterna själva pekar ut att Moderaterna fick 30 miljoner i bidrag under valåret 2006, men glömmer samtidigt att de fick 90-100 miljoner av LO.

Men det stannar inte där, och där kanske problemet ligger. Idag har Socialdemokraterna en särställning i svensk politik därför att LO även bidrar med i runda slängar 200 000 valarbetare i form av förtroendevalda som LO ställer till förfogande under valår. Dessa valarbetare kan göra det TV-reklam uträttar, både genom deras ställning som förtroendevalda och därför att de får tillträde till folk under deras arbetstid, men ger Socialdemokraterna en unik utgångspunkt bara så länge som andra partier inte använder sig av TV-reklam.

Direktlänk Kommentera

Valet skall handla om vad politikerna gör.

23 maj, 2009 at 13:09 (Åsikter, Politik)

Valfusk där folk gömmer valsedlar, TV-reklam i politiska sammanhang eller det iranska kärnvapenprogrammet. Ge mig en politisk diskussion som antingen handlar om demokratin, eller vad man vill göra med demokratin. Men snälla, snälla, låt den inte drunkna i de senaste nyheterna om Wanja Lundby Wedins förehavanden. Inte nu.

Uppenbarligen har hon (och andra fackbasar) tagit med sina respektive till en semesteranläggning på italienska kusten där de suttit i styrelsen, och låtit notan hamna hos facken (Aftonbladet, DN, Expressen). Dessutom har hon inte sett det som en skattepliktig förmån. Då kan man ana vilka fler lik Wanja gömt i garderoben.

Självklart kritiserar fackförbunden henne, något annat skulle aldrig dess medlemmar acceptera, men under ytan kan man undra vad som pågår. Visst kan man skylla på media, titta bara på de brittiska parlamentsledamöterna, men likt där så gör Wanja löpande moraliskt tvivelaktiga handlingar och då måste hon i demokratins namn granskas.

Synd bara att hon åker iväg nu, bara veckor innan EU-valet, och plockar fokus från de viktiga frågorna.

Och då menar jag inte att tidningarna slår upp stort att Sahlin vore statsminister om det var riksdagsval idag (för skulle hon inte ha blivit det under de senaste två åren om det vore val då), utan allt det andra. För att inte tala om att det inte spelar någon roll att bara två av tre har valt parti, när ändå bara en av tre går och röstar.

Direktlänk Kommentera

Hur kan diskriminering vara brottsligt? Allt det handlar om är egna val.

21 maj, 2009 at 19:06 (Åsikter, Politik)

Diskriminering är en otroligt svår fråga, mest därför att allting är diskriminering. När en flyktingfamilj fick en högre hyra än ”skattebetalare” (hyresvärdens ordval), så reagerade Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Familjen kom till Sverige 2004 som kvotflyktingar, och fick hyra en lägenhet för 9990 kr i månaden, samtidigt som föregående hyresgäst bara betalat 5800 kr i månaden (en skillnad på 4190 kr i månaden). 2006 fick de en hyressänkning, och hyran hamnade då på 9339 kr i månaden, samtidigt som hyran för en likvärdig lägenhet i samma fastighet landade på 6000 kr. Efter att fallet tagits upp i hyresnämnden sänktes sedan månadshyran med 3000 kr, med motivering att huset inte visar spår av sedvanligt underhåll (de hittade mögel, vattenläckor och uttjänta vitvaror).

Efter att hyresnämnden konstaterat att hyresnivån var satt för högt, så valde DO att stämma hyresvärden. Det hade varit ett väldigt intressant fall, mest därför att diskriminering finns i alla beslut och samtidigt som det här fanns det en klar motivering till varför hyresvärden diskriminerat, men tingsrätten duckade för frågan genom att konstatera att diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen inte förelåg, därför att gruppen ”flyktingar” inte omfattades av beteckningen ”etnisk tillhörighet”.

Lars-Erik Hulth, rådman vid Örebros tingsrätt, säger till SvD att domstolen hade kunnat pröva sakfrågan om händelserna inträffat i år – då en ny diskrimineringslagstiftning trätt i kraft. Numera är det nämligen olagligt att diskriminera någon därför att han eller hon är invandrare.

Häriligger också problemet. Diskriminering finns i alla system. I alla tankar. I alla handlingar. Enda sättet att förbjuda viss diskriminering, är genom diskriminerande lagstiftning som skyddar vissa, men samtidigt struntar i att skydda andra. Bloggen Johans Reflektioner sätter fingret på problemet då bloggaren skriver:

”Det sägs att det är förbjudet med diskriminering i Sverige. Jag hör det, men vet inte vem som säger det, men alla som berörs vet att det inte är sant.”

Så länge man tillåter folk att göra val, så kommer de valen gynna vissa och missgynna andra. Så länge man inte lottar allting, så kommer diskriminering ske. Där jag växte upp var, och är, uttrycket ”sosse” något bland det mest förolämpande man kan kalla någon. Folk som är socialdemokrater, eller har deras värderingar, ses ned på och diskrimineras. Inte så att de får betala högre ränta, men de kanske inte blir inbjudna på fester eller hamnar lågt på vår prioritering. Samtidigt diskriminerades jag som djursholmare när jag som ung sökte jobb och fick höra att jag kunde be min pappa om pengar istället för att jobba. Men det är ett pris jag är beredd att acceptera, för att få ha en fri vilja och slippa gå och vara rädd för att dömas för diskriminering när jag gör val. För vilken diskriminering skall vara brottslig? Eller som Barkbit säger på sin blogg:

”Om låt säga fastighetsägaren gav en lägre hyra till flyktingfamiljen än sina grannar t.ex…hade det också varit klassat som diskriminering?”

SvD 1, 2

Direktlänk 2 kommentarer

Det finns ju Spotify – Hur Fredrik Reinfeldt visar att han inte kan något om nedladdning

21 maj, 2009 at 14:44 (Politik)

Moderaterna rasar i opinionsmätningar inför EU-valet. Vinnare är Socialdemokraterna och Piratpartiet. Oväntat? Absolut inte.

Jag tror den underliggande anledningen stavas fildelning. Under den TV-sända partiledardebatten inför EU-valet så togs frågan upp, och en annars blek Mona Sahlin gjorde allting rätt. Samtidigt plockade Fredrik Reinfeldt fram den okunskap och ignorans för problemet som alliansregeringen visat tidigare, vilket lär ha gett flera tittare en otrevlig flashback från IPRED- och FRA-debatterna.

Man kan undra om det är en övertro på sin egen popularitet och politiska förmåga grundad i det senaste halvårets omsvängning i opinionen, eller om det bara är ett fåfängt försök att försvara sin tidigare ståndpunkt och personliga ära, men Fredrik Reinfeldts kommentar att det finns en balansering i lagstiftningen som gör skillnad på enskild nedladdning och i större skala var bara dumdristig. När allmänheten ser hur lagarna tillämpas mot småskalig nedladdning, så påminner kommentaren oss om ett brutet vallöfte (minns någon kommenteran ”vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration”?), och vips så framstår Reinfeldt som en lögnare.

Då klarar Mona Sahlin det hela betydligt bättre när hon utlovar en översyn av lagstiftningen, utan att lova något mer.

Och snälla Fredrik Reinfeldt, ha koll på vad du pratar om innan du uttalar dig. Många av de jag känner som laddar ner illegalt har redan Spotify, men Spotify är inte lösningen på problemet med nedladdning av upphovsrättsskyddat material därför att programmet kräver konstant tillgång till internet, något som de flesta (eller alla) små musikspelare saknar.

Direktlänk 2 kommentarer

Ung Vänster bevisar att den borgerliga alliansens politik gör Sverige rikare.

18 maj, 2009 at 04:42 (Åsikter, Ekonomi, Politik)

Ung Vänsters andre vice ordförande Thaher Pelaseyed kritiserar den borgerliga alliansens fördelningspolitik på Ung Vänsters blogg under rubriken ”En politik för alla?”. Som svar på sin egen frågeställning säger han ”Nej, alliansens politik tar från Botkyrka för att ge till Lidingö, Danderyd och Täby. Det är lite som skattesänkningarna.”

Bortsett från att han verkar tycka att Botkyrka har någon sorts medfödd rätt till en del av invånarna i Lidingö, Danderyd och Täbys inkomster, och att alliansens politik därigenom ”tar” från Botkyrkas medfödda rättigheter genom att minska straffbeskattningen på de som utbildat sig och producerar ett stort mervärde för hela samhället, så uppvisar han med fantastisk klarhet sitt eget tillkortakommande beträffande ekonomi.

Med ett diagram över real nettoinkomstökning per månad, 2006-2008, per decil, baserat på ”Riksdagens utredingstjänst, Dnr 2008:1 320, samt egna beräkningar” försöker han bevisa sin tes. Den tiondel som tjänat mest har också fått störst löneökning, beräknat på kronor och ören, samtidigt som de två tiondelar som tjänat minst varken har fått en löneökning, eller för den delen en lönesänkning. Trots sänkningen i A-kassa,försämringarna i ersättningssystemen till sjuka och kritiken över alla som tvingas leva på socialbidrag, så har denna grupp inte blivit fattigare. Politiken fungerar.

Faktum är att, enligt Ung Vänsters egna beräkningar, så har ingen decil av befolkningen blivit fattigare under perioden. Visst ökar klyftorna mellan de som ”inget” har, och de som har allt, men ingen får det sämre. Det om något är ett gott betyg till regeringen Reinfeldt.

Återstår att se hur krisen slår mot folks ekonomi, men siffrorna från 2009 lär vi få vänta ett år på.

Direktlänk 1 kommentar

Tjänar du 24.500 kronor i månaden så är du rik… i alla fall enligt den rödgröna trojka som ställde upp i gårdagens partiledardebatt.

18 maj, 2009 at 04:21 (Åsikter, Politik)

En gång i tiden sågs det som en rättighet att vara sjuk på måndagar, eller i alla fall några dagar i månaden, och hade man inte tagit ut sina sjukdagar vid slutet av månaden så planerade många att gå och fiska, njuta av solen eller göra någonting annat som inte var arbetsrelaterat, på arbetstid, och med full lön. Sedan kom krisen till Sverige, karensdagen infördes under stora protester, och plötsligt blev en sjuk befolkning betydligt friskare.

Är man nationalekonomiskt skolad så kallar man fenomenet ”moralisk risk”, eller den vanligare engelska termen ”moral hazard”. Wikipedia har en enkel och lättförståelig beskrivning till uttrycket:

Moralisk risk uppstår på grund av att en individ eller institution inte drabbas fullt ut av de negativa effekterna av sitt eget handlande. Därmed får individen eller institutionen ett incitament och en tendens att handla mindre försiktigt än annars. Genom detta drabbas den andra parten i transaktionen av de negativa konsekvenserna av den förstes handlande. De negativa effekterna utgör en extern effekt om hänsyn inte kan tas till den moraliska risken när avtalet ingås. Moralisk risk är ett betydelsefullt marknadsmisslyckande och kan ses som en variant av snedvridet urval.

Om man vet att man inte förlorar någonting på att vara sjuk, eller anser sig ha rätt att ta ut några sjukdagar varje månad, så är det väldigt enkelt att stanna hemma en dag bara för att man är lite bakfull, det är fint väder eller för att man skall umgås med ens vänner. Oavsett hur dyra de omotiverade sjukdagarna är för företag och samhälle.

För att komma tillrätta med ”moral hazard” använder man sig av piskor och morötter, och de flesta politiska frågeställningar går att tolka utifrån teorin. Allt från varför karensdagen gjorde befolkningen friskare till hur den illegala fildelningen blivit så utbredd inom vissa grupper går att bevisa, om den man pratar med både förstår och tror på välbebrövad ekonomisk teori.

Tyvärr visar båda sidor i gårdagens debatt att de saknar förtroende eller kunskap om en teori som överlevt 500 år av prövningar, även om en sida var klart värst. Eller så tror båda sidor att gemene svensk inte har förmågan att förstå budskapet med ”moral hazard”. Oavsett vilket som stämmer, så är det skrämmande.

Som Expressen noterat lovar den rödgröna röran vitt och brett. Höjda skatter som inte kommer drabba någon fattig utan bara de rika och förmögna, A-kassa som återställs till 80% och sänkt skatt till pensionärer. ”Det blir allt tydligare att de rödgräna drar åt vänster och satsar på en lättsinnets populism inför valet nästa år. Det är en chansning som kan gå hem, dessvärre”, konstaterar de halvvägs igenom sin blixtledare. Och visst kan det gå vägen. Den senaste SIFO-mätningen visade ett trendbrott i opinionen och en opposition som stärkts.

Eftersom vi har ”moral hazard” som genomgående tema så får vi bryta ner löftena i sina beståndsdelar.

Lars Ohly har låtit utreda att deras politik gynnar alla som inte tjänar mer än 24.500 kronor i månaden. Tjänar du mer så förlorar du på deras politik, men tjänar du mindre så vinner du på den… så länge deras politik inte minskar den gemensamma kakan. Men den ekonomiska teorin pekar på att så kan bli fallet (både lafferkurvan och teorier beträffande skattekilar och dess skadliga inverkan på ekonomin säger att han kommer få problem). Fienden heter även här ”moral hazard”, där konflikten bygger på skillnaden mellan statens mål att alla skall arbeta och skapa ett högsta möjliga mervärde, samtidigt som individen bara försöker maximera sin egen situation. Enligt lafferkurvan så kan staten bara öka sina intäkter genom skattehöjning till en viss nivå. När värdet för individen av en extra arbetad timma inte överstiger värdet av den förlorade timmen fritid, så väljer individen att inte arbeta den extra timmen. För individen blir en extra timme fritid således ett lönsamt beslut, men samhället förlorar både beskattningsmöjligheten av den extra timmen och de följdeffekter av den extra arbetade timmen (att individen kan sätta andra personer i arbete genom konsumtion, eller ökat sparande). Enkelt förklarat så om staten höjer skatteuttaget på arbete med 1 krona per intjänad hundralapp, så tjänar staten bara på skattehöjningen om gruppen den riktar sig till inte minskar sitt arbete med 45 minuter per vecka (och då har vi inte räknat med följdeffekterna). Samtidigt handlar teorierna av skattekilar om hur kapital flödar genom samhället. Varje gång en person köper en tjänst av någon annan så tar staten sin del (kallad skattekil), och är statens del för stor så väljer vi att göra arbete själv. Om jag skall måla om min ytterdörr, ett arbete som tar mig två timmar och dig bara en, så väljer jag att göra det själv om det tar mig mer än två timmar att tjäna in det du vill ha för en timmas arbete. Höga skatter gör att jag måste jobba hårdare för att tjäna in de pengar du vill ha, samtidigt som du vill ha mer pengar av mig för att få lika mycket i handen, därför att staten tar mer. Höjda skatter (som Ohly & co vill ha) leder till en ökad skattekil vilket i sin tur både ökar den svarta marknaden av varor och tjänster samt minskar viljan att köpa hjälp.

Ett annat problem är A-kassan. Vet du att en arbetslöshet kommer slå hårt mot din levnadstandard, så anpassar du både lönekrav och arbetsmoral därefter. Blir du sedan arbetslös ökar viljan att sträva efter ett nytt jobb eller starta eget. Hur kommer det sig? Om du blir arbetslös så begränsas dina intäkter. Samtidigt så minskar dina utgifter, då du inte behöver bära kostnaden av lunch med arbetet, transport till och från arbetet osv. För en stor grupp människor så betyder en A-kassa på 80% att din levnadsstandard inte behöver minska särskilt mycket vid arbetslöshet, vilket minskar incitamentet att arbeta. Varför jobba, och förlora 40 timmars fritid (plus tiden det tar att förbereda sig för jobbet, samt ta sig till och från arbetsplatsen), när man kan göra vad man vill, om man inte tjänar på det? En A-kassa på 65% däremot tar bort hela nöjesbudgeten, och tvingar folk att ändra sina vanor. Antingen får man minska på de fasta kostnaderna (flytta, sälja bilen etc) eller så får man sluta dricka alkohol, röka, gå ut på krogen, köpa dyra mobiltelefoner, köpa glass och godis, etc. A-kassan blir således en garant för att man kan överleva, men man kan inte leva gott på den. Återställer man A-kassan till 80% så minskar man incitamentet för att arbeta, vilket gör att färre arbetar, och den kaka som alla skall dela på blir mindre.

Den mest komplicerade frågan är hur jobbskatteavdraget även skall kunna gälla pensionärerna. Det den rödgröna röran de facto lovar är att pensionärerna skall få ta del av samma jobbskatteavdrag som den arbetande befolkningen har, samtidigt som man skall ta bort skattesänkingen för att man anser att pengarna behövs inom den offentliga verksamheten. Pensionärerna får således inte lägre skatt, men alla andra får en skattehöjning. Dessutom minskar viljan att arbeta, och därigenom den gemensamma kaka som bekostar pensionerna. Det finns nämligen en utbredd skepsis inom vänstern mot att högre skatter påverkar hur mycket folk jobbar, även om de ändrade i skattesystemet efter att Astrid Lindgren skrivit sagan om Pomperipossa i Monismanien som en reaktion på att hon skulle betala mer än 100% skatt på sin inkomst. Dock har de borgerliga svårt att möta kritiken från pensionärerna, därför att ett ”pensionärsskatteavdrag” skulle leda till behov att antingen skära ner de offentliga utgifterna eller öka skatteuttaget på en annan grupp (vilket enligt lafferkurvan skulle riskera att minska statens intäkter). Sänkt skatt på pensionsutbetalningar betyder inte heller att skatteunderlaget ökar nämnvärt (du kan inte bli mer än heltidspensionär, då det innebär 0% arbetstid). Självklart betyder sänkt skatt att man minskar skattekilen, men bara om man inte tar ut mellanskillnaden på någon annan grupp.

Det finns inget som det lyxliv Mona Sahlin med vänner försökte sälja in, för allt måste betalas. Mona Sahlin vill betala notan med höjda skatter. Visst skall de som tjänar mest (och redan idag betalar en betydligt större del av sin inkomst än andra i skatt) ta den största skattehöjningen, och göra det mindre förmånligt att vidareutbilda sig, men Mona Sahlin var modig och gav raka besked – ”ja, alla får höjd skatt”.

Att Mona Sahlin börjar ge besked på vilken politik väljarna kan vänta sig från det rödgröna regeringsalternativet borde ha gett henne en möjlighet att glänsa – men en ovanligt enig nätopinion ansåg att Reinfeldt blev debatten och kvällens segrare. Hälften av de som röstade på Aftonbladet såg honom som vinnare, samtidigt som ett antal ”experter” konstaterade att Maria Wetterstrand gjorde bra ifrån sig, men att Mona Sahlin var anmärkningsvärt svag.

Och om några veckor är det val till EU-parlamentet, men vart tog EU-frågorna vägen? Vem kan klaga över ett lågt valdeltagande när inte ens public service tycker att valet är viktigt nog?

Direktlänk Kommentera

Fiskerättsägare borde vara intresserade av samernas stämning av staten…

17 maj, 2009 at 21:32 (Åsikter, Ekonomi, Politik)

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) hävdar att ”staten har tagit samebyns jakträtt utan rättsligt stöd.” De stämmer den svenska staten, och vill ha fastställt att samebyarna har ensamrätten till jakt och fiske inom sitt renskötselområde.

Till sitt försvar använder de uttalanden från 1873 år riksdag, där häradshövding Rikard Carlén, ledamot av lagutskottet, sa ”jag är alldeles övertygad om, att ingen här i Kammaren och ingen i riket finnes, och som icke erkänner att lapparnas rätt i detta afseene är äldre än vår och Sveriges kronas rätt, ehuru denna rätt icke finns i urkunder beskriven.” (Expressen)

Vad SSR kräver i erättning för statens intrång på deras rätt är ännu oklart, men vinner de gehör för sin stämning så kommer inte deras intäkter öka nämnvärt – pengarna som länsstyrelserna tjänar in på jaktkort går redan rakt tillbaka till samebyarna.

Den stora förändringen kommer istället ske i att samerna får ansvaret för sin miljö, ett ansvar de troligtvis kommer ta då deras livsstil och överlevnad kräver att naturen mår bra.

Samtidigt lär vi se kedjeeffekter på andra håll i landet, exempelvis bland alla vattenägare, och det är även här som samerna borde söka stöd för sin stämning. För det är inte bara samerna som sakta men säkert förlorar rättigheter att bestämma över sitt eget fiske; Även fiskerättsägare har sett sina rättigheter långsamt tas över av det offentliga – idag löser man ett fiskekort hos staten och så får man rätt att fiska på privata vatten… på samma sätt som man löser ett fiske- eller jakträttskort i sameland för att få fiska eller jaga där.

Direktlänk Kommentera

Äntligen!

16 maj, 2009 at 14:32 (Åsikter, Ekonomi, Politik)

Jag tror det är Gert Fylking som brukar ropa ”äntligen!” när Horace Engdahl presenterar vem som blir årets nobelpristagare i litteratur.

Nu är det min tur att ropa ”äntligen!” då någon politisk instans (i det här fallet regeringens globaliseringsråd) vågar säga det otroligt politiskt inkorrekta att man borde få avskeda folk som är inkompetenta.

Att Sverige drabbas hårdare av den ekonomiska krisen är fullt naturligt – vi är ett väldigt exportberoende land, och när omvärlden stryper sin konsumtion och importerar mindre så slår det väldigt hårt mot oss. Men på lite längre sikt slår dagens LAS-regler ännu ett slag mot företagen, eftersom svenska företag både blir av med den nyanställda personal som de anställt för att fylla igen brister i kompetensen, och blir nästintill tvingade att behålla personal som är inkompetent eller lågproduktiv. Dessutom minskar LAS rörligheten mellan olika jobb och det mervärde av kunskapsutbyte som kan uppstå, och låser fast många på arbetsplatser där de inte trivs.

Visst, LAS är otroligt bra för de som gillar att pilla sig i naveln, luta sig tillbaka och hoppas på en livstidsanställning, men om alla vill ha mer (vilket dagens överbudspolitik signalerar) så måste även företagen kunna producera mer och effektivare, och därför borde även arbetslösa, pensionärer och alla andra ”typiska” vänsterkramare ställa sig upp och kräva en effektivare arbetsmarknadslagstiftning. För den framtida välfärdens skull.

Direktlänk Kommentera

Nya anklagelser mot den svenska rättsstaten

15 maj, 2009 at 17:21 (Åsikter, Politik)

I vanliga fall när rättsstaten väljer en rådman för ett rättsfall så lottas han eller hon fram.

Nu kommer anklagelser från en av de anklagade i fallet med The Pirate Bay, Peter Sunde, och hans advokat Per E Samuelson, att så inte var fallet.

Enligt svt.se så gör Samuelson ett eget detektivarbete, och menar att han hittat tecken på att den kritiserade rådmannen Tomas Norström inte lottats fram.

Vi har hittat en hel del, framför allt konstigheter om lottningen. Det verkar inte ha varit en lottning.

Om så är fallet, så har Sverige fått fram ett fall av rättsröta och korruption av sällan skådat slag. Skulle någon ha skrivit en bok om en justitieminister som låter sig påverkas av amerikanska lobbyister, en åklagare som tar ett stort antal servrar i beslag som inte tillhör hans fall, och behöver mer än ett år för att konstatera att de inte tillhör den anklagade parten, en rådman som är nära knuten till den anklagande parten, och sedan lagt till att hans lottning inte skett enligt konstens alla regler, då skulle folk bara ha skrattat och sagt att det kommer aldrig ske i rättsstaten Sverige.

Vi får hoppas att Stockholms Tingsrätts chefsrådman Cecilia Klerbo är ärlig och har rätt när hon säger:

Lottningen har skett i vanlig ordning.

Direktlänk Kommentera

Next page »