Förstår inte LO att Per Bardh är inkompetent, eller kan de inte sparka honom pga LAS?

29 juli, 2009 at 13:18 (Ekonomi, Politik)

Att den omfattande ungdomsarbetslösheten i dagens Sverige är ett problem är någonting de flesta är överens om. Många pekar på att de som inte får ett fotfäste på arbetsmarknaden som unga riskerar att ledas in i livslång arbetslöshet när deras kunskaper åldras samtidigt som möjligheten att skaffa sig nödvändig arbetslivserfarenhet aldrig uppstår. Tyvärr används problemet som ett osakligt slagträ i kampen om andra saker.

Ett exempel är de privilegier som insiders på arbetsmarknaden åtnjuter. Folk med fast anställning, många anställningsår på samma företag och en hel drös med personer som anställts efter dem är livrädda att Lagen om anställningsskydd (LAS) skulle luckras upp. Inte nog med att en försvagning av LAS skulle tvinga många människor att arbeta hårdare för att visa sig vara värd lönen istället för att som nu kunna pilla sig i naveln i vetskap att företaget måste avskeda en massa andra personer innan ens egen anställning ens skulle komma upp till diskussion, man skulle dessutom kunna få konkurrens om sitt jobb från personer som kanske har högre kompetens inom området. Tvi Vale, plötsligt skulle man behöva arbeta på jobbet, och dessutom klara av sina arbetsuppgifter!

En av alla dessa priviligierade är LO:s avtalssekreterare, och han är dessutom alla insiders förkämpe. I ett förklätt utbrott mot kritiken av LAS kräver han i LO:s namn att tidsbegränsade anställningar skall begränsas till att bara användas vid vikariat, säsongsanställning eller när man anställer folk äldre än 67 år vilket skulle leda till en minskning av ungdomsarbetslösheten. Höga ingånglöner och LAS, sådant som skyddar alla som redan är inne på arbetsmarknaden, är enligt honom inte en anledning till att ungdomar inte får (och får behålla) jobb.

Ingångslönerna är ett kärt ämne för vilken inkompetens LO-ekonom som helst, därför att deras ide om att höga ingångslöner leder till högre generella löner inte stämmer är ett önsketänkande av största mått. Höga ingångslöner betyder bara att färre får jobb, då en anställning tillsätts bara om värdet av det utförda arbetet gånger chansen att personen är kompetent för arbetsuppgifterna överstiger lönekostnaden. Lägre ingångslöner medför att fler ges chansen att visa sig värdefulla för företaget. Då arbetslösa ungdomar ofta saknar tidigare arbetslivserfarenhet så tjänar de allra mest på att fler får chansen att visa vad de kan, vilket sänker arbetslösheten. Samtidigt pressar höga ingångslöner ner alla andras löner, eftersom en större del av det gemensamma löneutrymme som varje år finns tillgängligt måste avsättas åt nyanställd personal vilket minskar alla andras potentiella löner (något om exempelvis SACO insett).

Men det viktigaste för ungdomsarbetslösheten är ändå att luckra upp LAS. Sist in åker först ut, och vilka är sist in? 6 av 10 företag har anställda som inte klarar av sina arbetsuppgifter, men de är ändå kvar därför att företagen kan inte sparka dem och de inte besitter förmågan att ta till sig kompetensutveckling. Samtidigt måste företag som drar ner sparka de senast anställda – i många fall ungdomar – oavsett hur bra de presterar.

Den grundläggande orsaken till den skenande arbetslösheten är en efterfrågekris på arbetskraft till nuvarande priser, beroende av en global efterfrågekris på de flesta varor vi producerar, och det är ingenting som man nationellt kan påverka. Det man kan påverka är hur krisen slår mot landets befolkning och hur väl rustat landet skall vara den dag vinden vänder. Varken ungdomarna eller företagen tjänar på en stärkt LAS, och till skillnad mot vad Per Bardh tror så kommer inte ungdomar lättare få tillsvidareanställningar. De enda som tjänar på nuvarande eller en stärkt LAS är de som redan sitter säkert med många års anställning bakom sig. Sådana som Per Bardh. Men om han är så inkompetent så han inte ser det så agerar han i egenintresse därför att en annan mer kompetent ekonom skulle kunna konkurrera bort honom från hans jobb, om LAS försvagades.

Däremot sitter han nog säkert ändå, för han besitter en av LO:s specialkunskaper; Det är bara sorgligt att än en gång behöva se kritik mot att regeringen Reinfeldt vägrar göra som Socialdemokratiska regeringar har gjort i alla tider och stoppa in alla arbetslösa i ”utbildningsprogram” som rensar statistiken men samtidigt passiviserar enorma mängder människor. Det är ingen lösning, oavsett hur mycket Per Bardh och LO försöker få oss att tro det.

—–

Ps: Med Per Bardhs egna ord:

”Därtill kommer ofoget med en stor andel visstidsanställningar. Med en visstidsanställning får man alltid gå först. Låt oss därför diskutera hur ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden snarare än i vilken ordning de ska sägas upp.”

Å andra sidan, om alla får tillsvidareanställning så kommer värdet av många anställningsår höjas än mer vilket leder till att färre byter jobb. Fler som inte passar på sina jobb betyder en sämre tillväxt för landet och mindre åt alla. Plus att en massa jobbtillfällen aldrig uppstår. Men ungdomarna åker ändå först, för sist in är först ut.

Direktlänk 1 kommentar

Snyft snyft – vad det är synd om alla.

29 juli, 2009 at 11:15 (Åsikter)

Expressen börjar idag sin serie om fattiga barn i Sverige genom att berätta om en ensamstående mamma och hennes fem barns asfaltssommar. Hur synd det är om den före detta undersköterskans fem barn, hur de inte kan åka och bada eller resa till Thailand på semester. Att den ensamstående mamman kanske skulle kunna hitta ett nytt jobb inom vården, men ack och ve vad fruktansvärt det skulle vara för barnen att flytta och vad skulle det då vara för livskvalitet? Men på något sätt kan jag inte tycka synd om henne, därför att hon har valt situationen själv. Hon har valt att inte utbilda sig och hon har valt att skaffa fem barn och hon  har valt att bo kvar i en kommun där det inte finns något arbete.

Sen fortsätter snyftsagan med de fattiga barnen i Rosengård, Bergsjön och Rinkeby – att 50 procent av barnen lever i hushåll med låg inkomststandard eller socialbidrag. Oväntat? Absolut inte. Synd om barnen? Visst självklart. Lika synd som om fembarnsmammans barn. Men det finns ingenting rimligt som staten kan göra åt det, därför att alla skall vara lika inför lagen och tyvärr måste staten få folk att sträva efter utbildning och arbete. Det är svårt att bygga ett system som passar alla, speciellt med föräldrar som skaffar fler barn än vad de kan ge en dräglig levnadssituation.

Inte för att man skall begränsa rätten till att skaffa barn till något plånboken skall bestämma över, men samtidigt måste man som förälder vara beredd att stå sitt kast när man väljer att skaffa barn.

Däremot har Thomas Mattson, chefredaktör på Expressen, helt rätt när han hoppas att serien kan få någon att ställa sig upp mot avgifter i skolan. Alla barn, oavsett föräldrarnas inkomst, har rätt till en god utbildning på samma sätt som de har rätt till bra sjukvård och skall bli lika bra behandlade av det offentliga som alla andra barn.

Direktlänk Kommentera

Inget Bodströmsamhälle här tack.

17 juli, 2009 at 16:57 (Politik)

Socialdemokraterna med Tomas Bodström i spetsen var en av de drivande krafterna bakom EU:s datalagringsdirektiv under förra mandatperioden. Då ogillade Moderaterna i Sverige med dåvarande riksdagsledamot Beatrisk Ask förslaget, samtidigt som man i EU med Charlotte Cedershiöld i spetsen kritiserade det hårt då det ansågs dyrt, omöjligt att rättssäkert genomföra och dessutom integritetskränkande. Att vara emot Bodströmsamhället, en mer avancerad form av Orwells Big Brother, såg som en självklarhet då systemet kan missbrukar. Det handlar inte om att det är helt nödvändigt för att polisen skall kunna förbättra brottsbekämpningen som Bodström sa utan att efterkommande regimer kan tänkas missbruka systemet. Titta bara på Kina där regimkritiska sajter blockeras och Iran där oppositionens kommunikationskanaler stympas.

Man skulle inte bli förvånad om en Socialdemokratisk regering införde datalagringsdirektivet, det är trots allt deras baby, men att en frihetlig alliansregering med Moderaterna i spetsen vill strypa de svenska medborgarnas frihet på nätet är iögonfallande. Speciellt som det kommer ge Socialdemokraterna segern i valet 2010 då direktivet väntas ha genomförts ett halvår innan valet. Man kan undra om de borgerliga valstrategerna har stoppat huvudet i sanden, för vem minns inte FRA-debatten?

Istället borde alliansen säga att ”EU kan stämma oss, för vi inför inte ett integritetskränkande direktiv som denna sosseidé!” Tänk vilken spännande valdebatt det då skulle bli, när de borgerliga kan visa att de minsann inte stödjer tokigheter som Socialdemokraterna kommer på. ”Tillfälligt” köp av SAAB sänker Mona, Ulvskog kan få ett återfall av att hon kände sig våldtagen när Regeringen Bildt vann valet och Tomas Bodström kan svärtas ner av sin egen övertygelse och skapelse – Bodströmsamhället.

Direktlänk Kommentera

Vi förstod inte vad vi skrev under så därför är vi utan skuld, säger de blundande oppositionsråden.

17 juli, 2009 at 12:34 (Ekonomi, Politik)

När man kom överens om hur Sveriges beredskap inför ett behov av massvaccination skulle se ut, så kom Staten och Sveriges Kommuner och Landsting överens om att dela kostnaden. Staten skulle se till att det fanns ett avtal som säkerställde att vaccin fanns tillgängligt och betala för det, medan Sveriges Kommuner och Landsting skulle ta kostnaden för om en massvaccination behövde genomföras.

Det var 2007, då Sverige låg inne i den längsta och starkaste högkonjunkturen på länge. Förespråkare och förståsigpåare hävdade att vi nått en nytt stadie i samhällsutvecklingen där ingen lågkonjunktur skulle uppträda. Nu är det 2009 och vi vet bättre. Alla samhällsfunktioner har fått det sämre ställt.

För att undvika det ansvar och kostnader man tidigare dragit på sig, så går olika landstingskramare ut och klagar över kostnaden för den massvaccinering som komma skall. Oppositionsråden Birgitta Sevefjord (V) och Ingela Nylund Watz (S) försvarar kritiken med att de inte förstod bättre:

”Vi har åtagit oss att stå för en del av kostnaderna, men den här omfattningen har det ju aldrig varit tal om tidigare. Vi står inför en delvis ny situation.”

Jag vet inte vilken information de har fått, men om jag inte minns fel av diskussionerna om fågelinfluensan H5N1 så var det massvaccination av alla som det pratades om… men de två oppositionsråden kanske har samma mediastateg som Wanja Lundby Wedin.

Dessutom har man den vanliga skaran regeringskritiker som försöker hitta alla vinklar som går att klaga på staten och då helst direkt på regeringen Reinfeldt. Man kan i dessa tider fråga sig hur hög skatt samhället skulle behöva ta ut från sina medborgare, bara för att uppfylla dessa kritikers minimikrav, men för varje satsning som regeringen gör ställs ännu orimligare krav. Som Ingvar Persson skriver i Aftonbladets ledare:

”Sammantaget räknar Sveriges Kommuner och Landsting med att vaccinationen kommer att kosta mellan två och tre miljarder.
Pengar som inte finns i landstingens hårt pressade budgetar.”

Inte heller Socialdemokraterna har förstått att statens resurser är begränsade. Man kan inte bara starta en sedelpress för att betala allt och alla. Ylva Johansson har kommit fram till att det är staten som inte gett landstingen en massa extra pengar i lågkonjunkturen som tvingat landstingen att skära ner, så det är staten som skall ta kostnaderna som uppstår i och med massvaccineringen:

”Landstingen sitter med stora underskott på grund av regeringens politik. Att låta dem stå för alla vaccinationskostnader är oanvarigt.”

Självklart har inte staten gett landstingen extra pengar därför att pengar är en begränsad tillgång och även staten har fått mindre skatteintäkter. Det beror på att världsekonomin har tappat fart vilket lett till att det lilla exportberoende landet Sverige drabbats hårt. Att då ge regeringen kritik för att dess politik lett till problemen är kanske att överskatta landet Sveriges roll i världen, men det kan bara leda till ifrågasättanden om Socialdemokraternas verklighetsbild. Kanske skulle man bolla tillbaka huvudfrågan. Finns pengarna liggandes oanvända i statens budget? Är inte statens budget redan hårt pressad? Och gör landstingen någonting onödigt, eller mindre nödvänigt, där man kan spara in pengar?

Oavsett gör sig äggallergiker inget besvär – vaccinet tas fram genom odling i hönsägg. Äggallergi kombinerat med äggprodukter är nämligen betydligt farligare än influensan som i de flesta fall är väldigt mild. Och för alla andra svenskar finns alltid risken att vaccinet inte levereras, trots avtal. För 5,7 miljarder andra världsmedborgare finns inget vaccin att prata om.

Direktlänk 1 kommentar

Invandring behövs – men för guds skull fixa systemet.

16 juli, 2009 at 13:03 (Politik)

Tobias Billströms viktigaste fråga under EU-ordförandeskapet anser DN vara att som migrationsminister försöka sammanföra 27 medlemsstaters olika viljor till ett gemensamt system för hur personer utanför EU:s gränser skall kunna komma hit för att bo och arbeta.

Man behöver inte vara insatt i ämnet utan även en lekman likt jag kan förstå hur svårt det är att först definiera vilka ”klassificeringar” av invandring/invandrare man skall arbeta med, för att sedan bestämma hur varje grupp skall hanteras då alla länder i dagsläget står inför olika utmaningar. Samtidigt är det ett otroligt viktigt arbete då man inom Schengensammarbetet har öppna gränser och således en flytande befolkning oavsett vilket land som gett uppehållstillståndet.

Hur skall man då hantera allt från ekonomiska flyktingar som sitter på småbåtar över medelhavet till högutbildad arbetskraft som vill komma hit och jobba? För att inte tala om alla politiska flyktingar som söker en fristad med mål att återvända när läget bättrat sig där de kommer från.

Man kan fråga sig varför EU inte redan omorganiserat sina ambassader utanför Europa till gemensamma EU-komplex där man både kan hantera enskilda länders ärenden och gemensamma frågor. Då skulle man utan problem kunna skapa ett system där vissa frågor sköttes av de enskilda länderna (exempelvis anhöriginvandring) medan asylärenden av olika slag skulle kunna skötas centralt.

Sedan skulle man kunna upprätta ett antal större mottagningscentraler utanför EU:s gränser dit flyktingar kunde söka sig för att få sina asylärenden prövade för att vid godkänd flyktingstatus slussas ut till olika medlemsländer. Trycket på små gränsstater likt Malta skulle lättas samtidigt som viljan att smugglas in i ”Fästning Europa” för att söka lyckan skulle minskas. Dock kräver detta att man bestämmer sig för att aldrig mer utfärda någon generell flyktingamnesti och kommunicera detta klart och tydligt, då varje hint om generella flyktingamnestier ökar viljan att smugglas in till landet ifråga.

En positiv bieffekt av större mottagningscentraler skulle dessutom vara möjligheten att få ett enhetligt och rättssäkert system för asylärenden inom Europa. Idag tror man att det finns asylsökande som flyr från ett EU-land till ett annat EU-land (och byter identitet på vägen) när de möts av ett avslag, samtidigt som andra flyktingar låter sig smugglas exempelvis till Sveriges grannländer med falska identitetshandlingar för att utan dem fortsätta till Sverige och anmäla sig (vilket gör Sverige till mottagarland trots att de i många fall uppenbarligen kommer grannlandet).

Dagens system har ett antal inbyggda fel som ökar flyktingars lidande och tär på samhällets resurser, samtidigt som de uppmuntrar till kostsamma smugglingsoperationer. Oavsett hur generös invandringspolitik man bestämmer sig för att ha så finns det omfattande mänskliga och samhällsvinster att vinna på en samordning.

Men först och främst måste Tobias Billström få sina 26 ministervänner att inse behovet av ett gemensamt asylsystem som omfattar all invandring – inte bara det som är ett problem i varje land.

Sen kan vänstern klaga på att regeringen Reinfeldt inte låter alla som smugglats in hit stanna samtidigt som de varnar för fri (arbetskrafts)invandring, men då skulle de ändå tvingas ta ställning för antingen det ena eller andra alternativet. Själv tycker jag att alla som vill komma hit borde få komma hit, men de får stå för sina egna kostnader (och utanför systemet) tills dess att de antingen fått flyktingstatus, medborgarskap eller något annat officiellt på att de verkligen gör rätt för sig. Vi behöver invandringen för att dagens samhälle skall fortsätta att fungera, för utan den kan varken pensionärerna förvänta sig höjd pension eller hemhjälp då samhället kommer sakna resurser i form av arbetstimmar.

Direktlänk Kommentera

Någonting är sjukt med arbetarrörelsen.

11 juli, 2009 at 18:55 (Ekonomi, Politik)

Även om PRO skall vara ett ”i förhållande till politiska partier obundna” så har de länge setts som en del av den socialdemokratiskt dominerade arbetarrörelsen.

Och liksom många andra delar av arbetarrörelsen så har även en företrädare för PRO åkt fast med fingrarna i kakburken. En tidigare anställd vid PRO i Blekinge har anklagats för att ha förskingrat 1,3 miljoner kronor av förbundets pengar. Den anklagade har gjort vissa erkännanden, men förnekar uppsåt för delar av förskingringen.

Man kan undra vad som händer just nu. Är det måhända en svag ledning av partiapparaten med Mona och Wanja i spetsen, eller har moralen bland arbetarrörelsens ”valda” företrädare plötsligt sjunkit så lågt att man på flera fronter samtidigt börjar uppföra sig tvivelaktigt, och beror det i så fall på att den nya redningen redan från början haft tvivelaktiga åsikter om ”mina pengar” kontra ”skattebetalarnas pengar”?

I den värld som socialdemokratiska företrädare lever tillåts de att nyttja partiets (och staten, för staten är väl en del av partiet?) kassa för egna ändamål. Man ser sig själv som någonting förmer än andra, och skaffar sig därigenom fler rättigheter än andra. Deras nuvarande partiledare, Mona Sahlin, försvarade sig när hon blev ertappad med fingrarna i kakburken med att hon ”tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra.” Även fast hon troligtvis var en fifflare, utan synligt intresse att betala tillbaka ”förskottet” innan media fick nys om saken, så försvarar hon sig med en presskonferens där hon bland annat sa följande välciterade mening:

Jag är baske mig ingen ohederlig person! Jag är ingen fifflare.

Och det är säkert så. Mona såg sig inte som en ohederlig person, därför att hon gjorde bara vad alla andra i hennes omgivning alltid gjort – skott sig på skattebetalarna. Kanske är det därför hon sa att ”om man är socialdemokrat, då tycker man det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttryck för vad politik är”, för höga skatter ger mer pengar att förskingra.

Det kanske är anledningen till att Villy Bergstrom, LO-ekonom och f.d. vice riksbanschef, sa att ”partiledaren Mona Sahlin är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka konstruktivt om ekonomiska system, därför att hon är för okunnig. Kompetenser i hennes omgivning har stötts ut.” Och uppenbarligen saknar hon kompetensen själv.

En hög skatt har inget egenvärde, om man inte kan använda pengarna på ett vettigt sätt. Men frågan är om Mona Sahlin förstår det, eller om hon är en dålig politiker. Alltså inte en dålig politiker, för hennes styrka är att kunna förmedla budskap hur konstiga de än är, men enligt hennes egen definition:

”De dåliga politikerna, det är sådana som aldrig kommer ut ifrån det här huset, till exempel, och som pratar på ett sådant sätt så att ”vanliga”, inom situationstecken, folk inte förstår.”

För hur många arbetsgivare tillåter ”förskott på lönen” till ”vanliga” människor, speciellt oredovisade sådana som inte betalas tillbaka vid nästa löneutbetalning?

Direktlänk Kommentera

Rättsstaten en viktig grund i var västerländsk demokrati…

9 juli, 2009 at 23:35 (Åsikter)

Varje individ är unik på sitt sätt, och måste ges rätt att göra vad han eller hon vill så länge hans eller hennes agerande inte skadar andra, antingen personen direkt eller dess egendom. Det är en väldigt viktig princip i den västerländska demokratin, och den ger fortfarande utrymme till ett väldigt brett spektra av handlingar.

För att försvara individens rättigheter och se till att alla individer följer skyldigheten att inte inkräkta på någon annans rättigheter så har man uppfunnit Rättsstaten. Staten har demokratiskt stiftade lagar och regler som säger vad vi får, och inte får, göra. Samtidigt har den ett rättsväsende som ser till att upprätthålla de lagar och förordningar staten beslutat om.

Ibland blir det självklart fel, som när Diskrimineringsombudsmannen väljer att utreda huruvida en professor på Lärarhögskolan i Stockholm diskriminerar en spansktalande elev då han skrivit ”fortsätt arbeta med språket” på ett betygsformulär. Eller när rapparen Busta Rhymes, som efter ett tillslag av Polisen fick se sin sidekick Spliff Star följa med polisen för urinprov efter att åtta gram marijuana hittats på hotellrummet, kräver att polisen skall be om ursäkt. Ursäkt för vad, kan man undra. Men kanske är det som Malin Lernfeld skriver i GP:

”Den som känner sig kränkt har inte alltid rätt. I verkligheten handlar det allt för ofta om människor som är besvikna och inte är vuxna nog att ta ansvar för sina egna misslyckanden.”

Det är ganska enkelt att känna sig kränkt, om än av tusen olika anledningar. Att det största tv-bolag som lever på att sälja reklamspottar har reklamavbrott i filmer, att lantmäteriet inte ställer sig bakom ett namnbyte på ett kvarter eller att man körs ut ur en simhall därför att man inte följde klädpolicyn som fanns där av sanitetsskäl. Men bara för att man känner sig kränkt, så betyder inte det att ens rättigheter är kränkta.

Det är ett fruktansvärt brott, både mot individ och rättsstat, när en gravid kvinna huggs ner i en domstol. Man får därför hoppas att personen som gjorde det döms enligt lagen till ett strängt straff. Men man kan aldrig klandra en stat för vad enskilda individer gör på samma sätt som man inte kan klandra en religio för vad dess utövare gör.

Att en massa muslimer blir arga över detta vansinnesdåd är förståeligt i ljuset av att det genomfördes därför att den gravida kvinnan bar hijab, en religiös symbol. Men att de känner sig kränkta för att den tyska staten inte reagerar starkt nog på den uppenbart rasistiska attacken är stört. Den tyska staten gör bara vad alla andra rättsstater borde göra, dvs låta rättsväsendet ta hand om fallet och utreda vilken straffsanktion som skall utdömas istället för att döma personen på förhand. Det kan kanske låta lite konstigt, men i och med FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter förbinder sig stater att se personer som oskyldiga tills motsatsen är bevisad, eller åtminstonde tills en domstol kommit fram till att gärningen är kopplad till gärningsmannen och att det är ”ställt utom rimligt tvivel”.

Om man skall se den tyska statens agerande som en kränkning så kan man fråga sig när staten inte skall uttala sig i frågor om enskilda brott. I Sverige skulle vi kalla det ministerstyre, och är någonting vi skyr från då vi tror att ministrarna saknar den kompetens som krävs för att avgöra ett komplicerat rättsfall. Nej, hellre ha en statsledning som behandlar alla lika och överlåter frågor om domstolsutövning till rättsväsendet, än en statsledning som leker domare.

Direktlänk Kommentera

Miljörörelsen biter sig själva i foten – gång på gång på gång på gång.

8 juli, 2009 at 00:03 (Åsikter, Politik)

Chevron Corporation, världens fjärde största icke-statliga energiföretag, planerade att modernisera sitt äldsta raffinaderi, ett 107 år gammalt råoljeraffinaderi utanför Richmond i USA. Mångmiljardinvesteringens mål var inte att utöka kapaciteten på hur mycket råolja man kunde raffinera utan hur mycket bensin man fick ut av processen – av samma mängd råvara skulle man nu kunna få ut 7% mer.

Miljörörelsen överklagade expansionsplanerna med motivering att Chevron Corp. egentligen ville ha möjlighet att använda sämre kvalitet på den råolja de raffinerade, vilket skulle kunna skapa en sämre miljö för de som bodde i närheten av raffinaderiet.

So far so good.

De gröna lyckades även hitta en domare som förbjöd Chevron Corp. att fortsätta expansionen tills dess att de gjort ännu en miljöutredning och därefter få ett nytt tillstånd från Richmonds stadsfullmäktige (som redan gett tillstånd till expansionsplanerna). Här kan man säga mycket om det amerikanska rättssystemet och möjligheter att dra saker i långbänk, men egentligen är det inte intressant.

Något som däremot är av intresse är miljörörelsernas förståelse för ekonomisk politik. Uppgraderingen av raffinaderiet skulle ge 1000 personer arbete under fyra år och någonstans mellan 50 och 75 miljoner dollar i lön. När nu arbetet har fått avbrytas så har 100 personer redan fått gå och fler uppsägningar är på väg. För att inte bli mål för samhällets kritik så vill miljörörelsen att Chevron Corp. skall behålla personalen under hela den tid som bygget var planerat.

Som Greg Karras, ”senior scientist” hos Communities for a Better Envronment, säger:
The workers shouldn’t pay for Chevron’s mistake.
Man kan undra hur han tänker. Chevron Corp’s misstag är att de vill modernisera ett 107-årigt raffinaderi, minska föroreningarna som grannarna klagar över och samtidigt få ut mer bensin från råvaran. Samt att de är ett oljebolag, vilket gör dem till ett billigt mål för miljörörelsen.

För det är väl det allting handlar om. Att vinna publicitet, oavsett resultat för miljön. Som när Greenpeace kritiserade en planerad djuphavssänkning av oljeriggen Brent Spar pga felaktiga uppgifter (efter en ockupation av sagda rigg så uppskattade man att den innehöll 5,500 ton råolja istället för de 50 ton råolja som faktiskt fanns där) vilket slutligen fick Shell att transportera oljeriggen till Erfjord, Norge, innan den plockades isär och blev en del av Stavangers nya hamn. En seger för Greenpeace, men dålig affär för Shell och osäker framtid för miljön. Att sänka oljeriggen vid Atlandsockeln ansågs då som det mest miljövänliga alternativet, och än idag finns farvågor att oljeriggens tid vid Erfjord och dess medverkan i hamnbygget i Stavanger skadat miljön mer än vad en sänkning skulle göra.

Alltför ofta har miljörörelsen skaffat sig en åsikt, tagit på sig rollen som miljöhjälte för att sedan kalla alla andra som inte håller med för miljöförstörare.

Hur påverkar då detta dig? I dagsläget inte särskilt mycket, därför att de aviserade klimatförändringarna har inte slagit igenom med full kraft ännu och livet går sin gilla gång. Däremot så får det oss att köpa svenskodlad mat, när importerad mat många gånger är mer klimatsmart. Ett typexempel på detta är Svensk Naturskyddsföreningen (SNF) som räknat på frilandsodlad tomat från Spanien kontra svenskodlad tomat, och funnit att den spanska tomaten är mer miljövänlig trots att den transporterats upp med lastbil än den svenska tomaten eftersom den svenska tomaten måste drivas i uppvärmda växthus (rapport återfinns här).

Men i framtiden? Ett exempel är den svenska miljörörelsens hets efter ett höjt bensinpris. Sedan lång tid tillbaka har Miljöpartiet krävt ett ökat skatteuttag på bensinpriset, och många gånger har det talats om ett pris närmare 20 kronor litern för att vi skall nå de idag uppsatta utsläppsmålen. Senast i slutet av november förra året försökte Miljöpartiet propagera för en höjning:
I första hand för klimatets skull, men också för att om vi skall kunna klara oss ur den här krisen med ökad arbetslöshet så behöver vi statliga medel att spendera på järnvägar och spårvägar och sånt.
Det kommer dock från Karin Svensson Smith som tror att ett höjt bensinpris gynnar sysselsättning i glesbygden, bara billiga alternativa drivmedel görs tillgängliga över hela landet. Hur nedlagda mackar gynnar sysselsättning, som resultatet av kravet på etanolpump blivit, får hon gärna förklara men samtidigt måste man undra hur de tänker.

Ett höjt bensinpris stannar kanske inte Sverige, men det avlånga landet kommer råka ut för en drastig kostnadsökning. Redan idag är det dyrt att transportera varor långa sträckor. Visst kanske bilanvändningen skulle minska (även om bilen är bland det sista man drar in på) men samtidigt får vi mindre utfört arbete, mindre pengar att konsumera, och i slutändan mindre skattepengar att spendera/fördela. En lägre tillväxt minskar dessutom de resurser företag har att forska fram alternativa energikällor för (vilket det forskas om, oavsett bensinpris, därför att opinionen kräver det). Dessutom får folk inte råd att skaffa nya mer effektiva bilar, vilket gör att fler äldre och miljöovänligare bilar finns kvar på vägarna. En klar vinst för miljön, eller?

Och blir det mindre skattepengar så kan Vänsterpartiet se sig om i himlen efter resurser att bygga ut omsorgen med… fast förstår den rödgröna röran verkligen så pass mycket ekonomi? Eller skall den rödgröna röran bekosta sina satsningar med små lappar med de tre bokstäverna ”I.O.Y.” på?

Vem vill ha betalt med en lapp som det står ”I Owe You” på, fast som saknar täckning?

Direktlänk Kommentera