Byggnads gör det igen.

25 augusti, 2009 at 12:18 (Uncategorized)

Sverige 2004. Byggnads skickar ut svenska byggarbetare till ett skolbygge i Vaxholm för att skrika ”Go home, go home” till några lettiska arbetare. Anledning? Att företaget som vann upphandlingen inte fick skriva ett kollektivavtal med Byggnads så länge de inte satte lägstalönerna vid bygget till 145 kr i timmen. Genomsnittslönen för en svensk byggnadsarbetare var under det året 133 kronor i timmen. Genomsnittslönen. Många låg betydligt under det.

Sverige 2009. Byggnads tvingar, med hot om vite, ett av Västsveriges största byggbolag att sänka sina löner för byggarbetare vid ett bygge med 6 000 kr i timmen. Orsaken handlar om att facket vill ha en månadslön på 30 000 kr samtidigt som företaget erbjuder 29 000 kr, och eftersom parterna inte kommit överens har de kallats till centrala förhandlingar. Under tiden kräver facket att företaget skall följa kollektivavtalet och den grundlön på 22 272 kr som är inskriven där. Bo Lorentzon, personalchef på företaget beklagar sig:

”Men vi betalade 28 710 kronor i månaden. När Byggnads upptäckte detta, krävde de att vi skulle sänka lönen till stupstocksnivå, annars skulle vi få betala 400 000 kronor i skadestånd för avtalsbrott”

”Det var ju inte roligt att berätta att killarna skulle tvingas till sänkt lön med 6 000 kronor i månaden.”

Byggnads i Borås vill inte kommentera tvisten mer än att man tycker det är beklagligt att mna väljer att gå ut med detta från företaget.

Inte konstigt att Facket har problem med sitt anseende. Uppenbarligen är något fel. Vill inte Facket ha några medlemmar, eller förstår de helt enkelt inte vad de gör?

Direktlänk 2 kommentarer

Bort med tassarna, min yttrandefrihet är helig.

25 augusti, 2009 at 11:59 (Åsikter, Politik)

Det finns inte många saker vi svenskar håller så heligt som yttrandefriheten. Möjligtvis är ”vård, skola, omsorg” som mantra snäppet heligare, men det blir en fråga om nyanser och vem som upprepar det. Bloggen ”Olssons tankar” tar upp det på ett glasklart sätt:

”INGA jag säger INGA fjantar vare sig dom är klädda i små löjliga hattar eller hela lakan ska komma och ha åsikter om den svenska grundlagens fundamenta, att Israels regering överhuvudtaget lägger sig i detta är löjligt…”

Extremister från alla läger, höger som vänster, ogillar när deras åsikter granskas. Plötsligt blåser man undan mystiken och kvar ligger den nakna sanningen, en sanning som alltför ofta är väldigt löjlig och liten. Men yttrandefriheten kommer inte gratis. Under dess paroll har vi fått se Åke Green hetsa mot homosexualitet, kunnat ladda ner obduktionsbilder på mördade barn och sett rasistiska partier sprida sina åsikter. Varje gång prövas rätten att säga vad man vill, och för det mesta vinner den.

Konflikten mellan Israel och Aftonbladet må gälla en ”uselt underbyggd artikel” som tar upp eventuell organhandel, men det är ännu ett bevis på hur viktig yttrandefriheten är. Oavsett om det har förekommit affärer med skjutna palestiniers organ som handelsvara eller inte, så är det viktigt att ockupationsmakter likt Israel känner att de har ljuset på sig – att de måste behandla befolkningen på de ockuperade områdena med värdighet – och frågan behöver besvaras. Finns det någon sanning i ryktena, eller vad hände egentligen. Svaret har inte kommit, men däremot väldigt starka reaktioner som handlat om allt möjligt från att 80% av all media kontrolleras av Socialdemokraterna (de själva hävdar motsatsen) till att Sverige borde skämmas för vad man gjorde mot den judiska befolkningen under andra världskriget och att man idag angriper staten Israel genom sitt bistånd till palestinska och icke-nationalistiska israeliska organisationer.

Att israeliska politiker sedan försöker avkräva Carl Bildt ett fördömande av artikeln, är rent ut sagt skrämmande. DN:s chefsredaktör Thorbjörn Larsson kommenterar saken på det mest sansade sätt jag sett under konflikten:

”Även ministrar måste få reagera på saker som skrivs, vi har ju yttrandefrihet. Ett exempel är Raineraffären då Olof Palme reagerade starkt. Men det är en helt annan sak än de krav som Israel nu ställer. Regeringen kan självfallet inte bestämma vad som skrivs i tidningarna. Det avgör ansvariga utgivarna.”

Det finns inget grundlagsskydd för tidningar när det gäller kritik från regeringen utan snarare tvärtom, även ministrar har yttrandefrihet, men det säger inte att regeringen skall gå in och kritisera artiklar. Bortsett från att det skulle skapa ett ”tyst medgivande” för alla andra artiklar som inte kritiseras, så skulle det även starta en utveckling mot självcensur och anpassning till det politiska ledarskapet vilket inte är något en fri demokrati har nytta av. Snarare är det beteendet något man brukar finna bland mindre demokratiska regimer.

Fjortisblondinennn på bloggen ”UNG och DUM ;)” sammanfattar det hela på ett väldigt moget och smart sätt genom sin bloggpost ”Kalle Anka TIDNING vs Kalle Anka STAT!

”Först och främst. Vad som står i Aftonbladet ska tas med en nypa salt. Det gjorde inte Israel, som trodde att artikeln var någon sorts statlig propaganda.”

”Men att Israel sedan går ut och säger att Sverige är anti-semitiskt osv, blir bara löjligt. De lever i sin egen konfliktvärld, där man bara fördömer och fördömer och fördömer. Vad leder sånt till? En jävla massa krig, tex.”

Inte undra på att man har så mycket konflikter i mellanöstern. Undra när folk skall växa upp.

—–

Redigerat pga fel; Åke Green har inte varit emot homosexuella som personer utan bara homosexualitet.

Direktlänk 2 kommentarer

Ekkart Arbeit – duktig tränare eller bara duktig pillertrillare?

24 augusti, 2009 at 19:36 (Åsikter)

Mobbingen av Semenya var VM:s värsta övertramp, tycker Jan Majlard. Att en ung kvinna, om än ovanligt manlig i både utseende och löpstil, får sitt kön ifrågasatt var en skandal. Nog förstår man att den sydafrikanska friidrottsbossen hoppar av den internationella friidrottsorganisationen IAAF, även om jag inte kan förstå hur det skulle handla om rasism.

Istället verkar det vara som om en hel friidrottsvärld hoppas att det verkligen är så, att den 18-åriga flickan egentligen är (eller har varit) en kille. För vad vore alternativet? Antingen har alla andra misslyckats kapitalt i skolningen av deras löpare, eller så har den östtyska demontränaren från 80-talet Ekkart Arbeit gjort det igen – vunnit medaljer med dopade löpare.

Nu har den brittiska tidningen Telegraph avslöjat att Caster Semenya hade onormalt höga testosteronvärden inför VM – tre gånger så höga jämfört med vad som är normalt för kvinnor.

Hennes tränare Ekkart Arbeit, en av männen bakom den systematiska dopingen i forna Östtyskland, har tidigare anklagats för att proppa den förre kulstöterskan Heidi Krieger full med så mycket steroider så att hon blev tvungen att genomgå ett könsbyte.

Är Caster Semenya dopad förtjänar hon inte de stående ovationer hon fick när hon tog emot sin guldmedalj. Är hennes onormalt höga nivå av testosteron fullt naturligt, och hon inte är en man enligt IAAF:s regler, så förtjänar hon inte att behandlas som en spetälsk.

Direktlänk 1 kommentar

Nu har vi uppenbarligen censur i Sverige också.

24 augusti, 2009 at 19:14 (Åsikter)

Svenska Dagbladet rapporterar att the Pirate Bay ligger nere efter ett beslut från Stokholms Tingsrätt. Med hot om vite tvingas leverantören av bredbandskapacitet Black Internet stänga av sidan tills dess att rättegången mot the Pirate Bay är avgjord.

Man kan undra när Stockholms Tingsrätt genomför samma åtgärd mot Googles leverantörer av bredbandskapacitet, som de facto är en betydlig större källa till upphovsrättsskyddat material.

Censur. Att förbjuda folk att vidarebefordra saker andra vill dela med sig av. Trodde inte vi hade det i Sverige. Uppenbarligen gör Stockholms Tingsrätt en annan åsikt när de tar på sig rollen som censurerande myndighet.

Inte konstigt att Israel tycker att staten skall agera mot Aftonbladet, när de så tydlig agerar mot andra.

Även Expressen och DN har uppmärksammat att the Pirate Bay ligger nere. Den senare informerar också om att vitesbeloppet är en halv miljon kronor, även om det är oklart under vilka parametrar det skulle utfalla.

Direktlänk 2 kommentarer

Granskande tidningar är mörkande makthavares största fiende.

22 augusti, 2009 at 15:07 (Åsikter, Politik)

Carl Bildt vägrar fördöma Aftonbladet efter att de publicerat ”Våra söner plundras på sina organ”, en artikel där de genom Donald Boström berättar om hur palestinier anklagar Israels armé för att stjäla kroppsdelar från sina offer.

”Vi vet att behovet av organ i Israel är stort, att en omfattande illegal organhandel pågår, att det skett under lång tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer. Och vi vet att palestinska unga män försvann, att de fördes tillbaka fem dygn senare under hemlighetsmakeri på natten, uppsprättade och hopsydda.”

Artikeln må vara kontroversiell och komma från en ”palestinakramare”, men samtidigt är hans krav att alla anklagelser om brott begångna av ockupationsmakten Israel mot Palestina och dess befolkning något lika berättigat som krav på att den ryska armén skall ställas till svar för brott begångna i Tjetjenien eller den amerikanska arméns övergrepp på den irakiska befolkningen. För att inte tala om kraven på att undersöka de brott mot mänskligheten som Tredje Riket begick, och ställa förbrytare till rätta.

Att då Israels försvarsminister vill utreda om det går att stämma artikelförfattaren, att utrikesministern kräver att Bildt tar avstånd från ”den skandalösa rapporten” och att många israeler anser sig ha funnit bevis på att Sverige är antisemitiskt därför att regeringen inte gått ut och fördömt publicerandet av artikeln visar att man råkat trampa på en öm tå. Likheten mellan Israels förtryck av palestinier och Nazitysklands förtryck av judar.

När Aftonbladet frågade den israeliske ambassadören i Sverige om han fann någon anledning till att utreda om israeliska soldater tagit organ från döda palestinier, fick de ett intressant svar som visar på frågans komplexitet:

”Frågan är absurd. Det är jämförbart med att jag först skulle kunna anklaga dig för att ha våldtagit någon och sedan begära bevis från dig att du är oskyldig.”

Problemet är att anklagelserna inte kan ses isolerade utan en del av en mycket större verklighet vilket gör frågan mindre absurd. Skulle du kidnappa någon, hålla personen fången ett antal år, och sedan få anklagelser riktade mot dig om våldtäkt utan några bevis mer än fotografier som inte visar någonting mer än ditt upprörda offer och spår efter något som skulle kunna vara en våldtäkt så skulle omvärlden kräva att du bevisade att du inte gjort något. Då går det inte att säga att ens armé är ”mest etisk av alla”, speciellt inte i en situation där man förhindrar ett återuppbyggande av områden man förstört och anser makaroner vara onödig lyx som således inte får föras in i det ockuperade området.

Sverige är inte antisemitiskt, även om det finns antisemitiska människor här liksom i alla andra länder, och Donald Boströms artikel är inte ”en skam för svensk media” oavsett vad vissa säger för han var där, har foton som ”bevis” och ställer relevanta frågor. Visst går det att förstå att Israels reaktioner beror på hur omvärlden behandlat judar genom åren, men samtidigt kan man inte låta vissa individers illdåd gömma sig bakom en kollektiv känsla av att alla vill ens folk illa.

Även om jag normalt sett anser att Israel har rätt till att använda mycket av det våld palestinier utsätts för, så är det legitimt och nödvändigt att granska och ifrågasätta användningen av våld, och kritisera onödigt våld. Vad man vet har unga palestinier obducerats vårdslöst och mot de efterlevandes vilja, även om det inte har skett på en regelbunden basis, och det behöver man svar på. Om det inte var för organhandel, så varför? Skändade man kropparna som en missriktad hämnd för det judiska kroppar utsatts för i koncentrationslägren?

Artikeln må vara spekulativ, men den innehåller ett antal frågeställningar som Israel enkelt skulle kunna motbevisa. Att berätta varför man gör obduktioner när dödsorsaken är given, en eller flera kulor, och att visa upp obduktionsprotokollen hade avväpnat hela situationen. Istället har man väckt intresse för artikeln och dess frågeställning på ett sätt som gör att man undrar vad den israeliska staten försöker dölja.

Direktlänk 9 kommentarer

Än är det långt till botten.

21 augusti, 2009 at 15:18 (Ekonomi, Politik)

Jag måste ha gått i lågstadiet, men mer exakt kan jag inte säga, när jag besökte ingenjör Lundströms experimentverkstad och fick med mig svällpapper hem till farmor och farfar. Svällpapper blir bergigt på ytan av värme underifrån, förslagsvis från en stark lampa, och jag var helt säker på att man behövde en hundrawattslampa för det hade ”ingenjörn”. Farfar var inte lika säker, och hävdade med bestämdhet att deras sextiowattslampor fungerade lika bra. Envis som synden lyckades jag ändå få farfar att köpa en hundrawattslampa mot att jag betalade den med mina egna sparpengar.

Många tioöringar senare stod jag där med en lampa jag egentligen inte behövde och kände mig snopen. Jag fick vad jag ville, men hade inte råd till en glass denna varma vårdag.

Det var första gången jag insåg att varje gång man fick något, så gav man upp någonting annat man kunde använt pengarna till.

Därför blir jag förvånad när tidningen Fokus under rubriken ”krisen som försvann” tar fram exempel på exempel med människor som hävdar att den globala lågkonjunkturen nu nått sin botten. Ett tecken på detta ses vara att BNP nu återhämtar sig… genom att den senaste siffran visade på nolltillväxt hur det nu kan vara en återhämtning.

Ett troligare scenario är att vi ser effekten av de enorma stimulanspaket som olika länder satt in för att hejda krisen. Fallet har bromsats av en gemensam ansträngning, men samhällets resurser är inte oändliga. Förr eller senare kommer länder att avbryta sina krisåtgärder, kanske med mantrat att krisens värsta fas nu är över även om det troligt sker för att resurserna tagit slut, och då riskerar världsekonomin ett fall som riskerar att bli värre än det vi nyss genomlevt.

Varför? Därför att debatten saknar sjukdomsinsikt. Därför att alla så gärna vill se en ljusning. Och därför att det just nu finns pengar att tjäna. Men problemet är inte borta bara för att vi blundar. En stor grupp människor har fortfarande lånat mer än de kan betala tillbaka, och någon kommer få stå för notan. Oavsett vem det blir, så kommer resultatet bli en ännu större efterfrågebrist. Antingen blir det konsumenterna, mestadels från västvärlden, som måste spara in på allt. Eller från långivarna som då måste bli restriktiva med att låna ut pengar vilket leder till mindre konsumtion. Eller de regeringar som gått i borgen för sina länders banker, vilka då måste höja skatterna för att hantera de nya skulderna.

Men regeringarna blundar. I Fokus verkar det till och med som om den svenska regeringen anser sig har pengar till reformer. Som om problemet inte längre är ett problem. Så att man nu kan skapa en valårsbudget med gott samvete. Eller äta kräftor utan att bråka om höstbudgeten. Och kanske ge något till alla de kommuner som också verkar tuta och köra när de låtsas som om ingenting har hänt, trots att de flesta budgetar pekar på minus.

Samtidigt balanserar allt fler sina räkningar med dyra SMS-lån. Det verkar inte som om folk lärt sig den läxa min farfar lärde mig. Har man begränsat med pengar, vilket de flesta har, så måste man prioritera. Tyvärr fick vi den kris vi har idag genom att folk lånade mer än de kunde betala tillbaka.
Och tyvärr lånar folk fortfarande mer, utan att ha betalat tillbaka de gamla lånen.

Att säga att man ser en ljusning är inget mer än att vara blind inför problemet. Kanske kan vi se en vändning, en längre högkonjunktur, om bara alla blundar lika hårt, men mer troligt är att vi hittat ett trappsteg att vila på under vår väg ner till källaren.

Direktlänk 2 kommentarer

Vi gjorde det bara på skämt… om osmakliga erfarenheter.

17 augusti, 2009 at 11:56 (Åsikter)

”Dagens huliganer har inte…” ”…stöddigt, osäkert, våldstörstande -” ”hylla den som hyllas bör -” ”det finns bara en Jackie Arklöv” ”Fotbollsmatcher – polisens adrenalinkick?”

Följande textrader går att läsa på banderoller, synliga på bilden här, som Hammarby IFs fotbollsklack höll upp under Hammarbys förlustmatch mot Elfsborg hemma.

Banderollen hade bara gjorts på ”skämt”, på samma sätt som detta ”skämt” hade sparats i supportrarnas tifobod innan matchen och hämtats upp under matchen. Frank Ågren, Hammarbyare och ordförande i Supporterunionen, försvarar det hela med att ”det var ett dåligt skämt, förmodlingen av några unga, fulla och arga” och att de ”beslutade att inte använda den.” Men för att veta att det var ett dåligt skämt och för att besluta om att inte använda den så måste han veta att den gjordes och existerade – dessutom kan man fråga sig hur den överhuvudtaget kom upp på läktaren om Hammarbys tifogrupp inte ville ha den där.

Samtidigt kan man fråga sig vad Hammarbys lagkapten Fredrik Söderström tycker om frågan. Han vägrar att ta avstånd från hyllningen av en polismördare med motivering att det ”bara kan bli fel”. Men fel blir det bara av att han inte kritiserar budskapet, så länge han inte ställer sig bakom budskapet och de som framförde det. Bristen på kritik man nämligen inte ses på något annat sätt än att han håller med om budskapet.

Elliott Borgström i föreningen Söderbröder visar dock var skåpet skall stå. Som svar på frågan ”finns det något du vill säga till alla de som har tagit illa upp av det här?” svarar han:

”Att vi verkligen ber om ursäkt. Vi hyllar ingen mördare och tar avstånd från allt det här, säger Elliott Borgström.”

Direktlänk Kommentera

Inför antagningsprov NU!

17 augusti, 2009 at 11:39 (Åsikter, Personligt, Politik)

På DN Debatt idag tar Magnus Henreksson och Jonas Vlachos upp frågan om betygsinflation. Att bland avgångseleverna 2007 hade 0,8% ett betygssnitt på 20.0 (MVG rakt igenom) vilket är en 28-faldigande av toppbetygen sedan 1997. Samtidigt hade de med 19.0 eller bättre i snitt bara ökat med sex gånger, vilket torde tyda på att betygsinflationen varit lite kraftigare när det kommer till att ge det där sista MVG:t än bland betygen generellt.

Som troligast anledning gavs friskolereformen som tvingar skolor att konkurrera om gymnasieelever (och därmed de skolpengar som varje elev tar med sig). Eftersom betyg är viktiga för resten av livet sätter skolor lite högre betyg än vad eleverna är värda för att kunna locka fler elever.

Författarna pekar på hur vissa skolor ger väldigt många toppbetyg, samtidigt som andra inte gör det, i relation till de kunskapstester man har i nian. Ett av exemplen är Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm där 8,2% av avgångseleverna har toppbetyg, samtidigt som Blackebergs Gymnasiums elever presterade lika bra i nians kunskapstester men bara gav 3,4% av avgångseleverna toppbetyg. Författarna till artikeln hävdar att även om det skulle kunna vara möjligt att Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm hade betydligt bättre sätt att lära ut saker och ting, så är det mer troligt att betygskraven där är betydligt lägre vilket ger ett högre betygssnitt och fler toppbetyg än på Blackebergs Gymnasium.

Eftersom jag är färgad av min egen historia som elev på Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm, så har jag inte trovärdigheten att förklara hur skolans omhändertagande av elever, dess mångfald av duktiga engagerade lärare och den goda stämning som var mellan elever faktiskt kan leda till att folk lär sig mer. Däremot kan jag peka på att folk som väljer Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm ofta kommer från studievana hem, har god kontakt med det svenska samhället, har stora krav på sig hemifrån och framför allt har stora ambitioner i livet vilket borde leda till bättre förutsättningar för att få höga betyg. Man är helt enkelt beredd att göra det lilla extra och lära sig mycket mer än vad som krävs. Samtidigt hamnar man i en miljö där det är tufft att ha toppbetyg och därigenom flyttar fokus från att vara ute och stöka eller skolka från skolan till att lära sig saker.

Nu vet jag inte hur det är i Blackeberg, eller för den delen i någon annan gymnasieskola, eftersom mina erfarenheter är begränsade. Däremot vet jag hur mina ”medstudenter” är på Handelshögskolan i Stockholm, en skola där toppbetyg krävs, och jag har ärligt talat inte sett någon större skillnad i kunskapsnivå mellan elever beroende på vilka skolor man kommer från. Visst finns det enstaka exempel på elever som varit överlägset ”bäst” i sin skola någonstans ute på landet och därigenom fått oförtjänt bra betyg, men det varken bevisar eller motbevisar debattartikelns tes om att vissa skolor sätter för höga betyg utan kan snarare bero på att eleverna aldrig blivit meddragna i ett kunskapsrace av likasinnade och därigenom aldrig fått den stimulans som krävts för att de skall kunna tillgodogöra sig det där lilla extra samtidigt som skolan i sig saknar referensram på vad en toppstudent är.

Att det däremot existerar ett skenande betygssnitt är svårt att blunda för, men huvudanledningen torde inte vara konkurrens mellan skolor. Man måste kunna skilja mellan sjukdom och symtom. Min diagnos är att betygsinflationen beror på två saker.

Den generella ökningen av snittet beror på att skolor ser hur andra skolor med mindre duktiga elever höjer sitt betygssnitt vilket tvingar den egna skolan att omvärdera det ramverk utifrån vilket de sätter sina betyg. Det i sin tur tvingar de skolor med svagare elever att höja sitt betygssnitt för att inte visa att man har sämre utbildning eller svagare elever, vilket leder till en inflationsspiral. I Danderyds kommun kan man se detta tydligt då en majoritet av de starkaste eleverna har valt Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm medan den förra elitskolan Danderyds Gymnasium har blivit ett andrahandsval (och i vissa fall ett sistahandsval). Resultatet har blivit att båda skolorna tvingar upp varandras betygssnitt; Den ena för att inte verka alltför dålig eller för att man inte insett att man har sämre elever; Den andra för att ge eleverna rättvisa betyg jämfört med de lokala konkurrenterna.

När jag gick på gymnasiet gjorde vi ett blindtest där vi tog tre uppsatser som fått betyget G av vår svensklärare på Viktor Rydbergs Gymnasium Djursholm och bad om en utvärdering från en lärare på Danderyds Gymnasium under förespegling att en av hans kollegor hade betygsatt dem och att vi ville ha en andra uppfattning, varvid samtliga uppsatser ansågs vara värda ett klart och tydligt MVG.

Ökningen av de absoluta toppbetygen följer en helt annan väg. Eftersom riktlinjerna till vad som krävs för toppbetyg är genomgående flummiga så omöjliggör man en rättvis betygssättning. I många fall sätts toppbetyg för en elev i ett ämne på grunden att han eller hon har flera toppbetyg i andra ämnen, och lärarna vill inte visa att de är dåliga lärare som inte kan entusiasmera en redan duktig elev för deras ämne. När den generella betygsinflationen pressar upp mot toppbetyg så kommer fler och fler elever in i den ”zon” där det blir betydligt enklare att få ännu ett MVG vilket i sin tur leder till att fler får de absoluta toppbetygen.

Problemet är dock inte betygsinflationen utan snarare att skolverket aldrig har kommit med klara och tydliga riktlinjer på vad och hur bra elever måste kunna inom de olika ämnena. Genom att överlåta kunskapskraven till varje lärare har man skapat ett ohållbart system som bygger alldeles för mycket på godtycklighet och relativitet – en snäll elev som är duktig i sin skola får lättare höga betyg än en mindre trevlig elev som kan betydligt mycket mer men är långt ifrån bäst i sin skola. Betygen är tyvärr inte grundade på kunskap och så länge man bibehåller det systemet så kommer inte betygen att vara en rättvis värdemätare.

Jag har länge propagerat för att högskolor och universitet skulle införa lokala antagningsprov där den kunskap skolan eftersträvade mättes. Visst skulle det bli dyrare än dagens system, men de enda förlorarna skulle vara de som inte hörde hemma på en viss högskola i första taget – de som inte har den mesta kunskapen.

Direktlänk 2 kommentarer