Än är det långt till botten.

21 augusti, 2009 at 15:18 (Ekonomi, Politik)

Jag måste ha gått i lågstadiet, men mer exakt kan jag inte säga, när jag besökte ingenjör Lundströms experimentverkstad och fick med mig svällpapper hem till farmor och farfar. Svällpapper blir bergigt på ytan av värme underifrån, förslagsvis från en stark lampa, och jag var helt säker på att man behövde en hundrawattslampa för det hade ”ingenjörn”. Farfar var inte lika säker, och hävdade med bestämdhet att deras sextiowattslampor fungerade lika bra. Envis som synden lyckades jag ändå få farfar att köpa en hundrawattslampa mot att jag betalade den med mina egna sparpengar.

Många tioöringar senare stod jag där med en lampa jag egentligen inte behövde och kände mig snopen. Jag fick vad jag ville, men hade inte råd till en glass denna varma vårdag.

Det var första gången jag insåg att varje gång man fick något, så gav man upp någonting annat man kunde använt pengarna till.

Därför blir jag förvånad när tidningen Fokus under rubriken ”krisen som försvann” tar fram exempel på exempel med människor som hävdar att den globala lågkonjunkturen nu nått sin botten. Ett tecken på detta ses vara att BNP nu återhämtar sig… genom att den senaste siffran visade på nolltillväxt hur det nu kan vara en återhämtning.

Ett troligare scenario är att vi ser effekten av de enorma stimulanspaket som olika länder satt in för att hejda krisen. Fallet har bromsats av en gemensam ansträngning, men samhällets resurser är inte oändliga. Förr eller senare kommer länder att avbryta sina krisåtgärder, kanske med mantrat att krisens värsta fas nu är över även om det troligt sker för att resurserna tagit slut, och då riskerar världsekonomin ett fall som riskerar att bli värre än det vi nyss genomlevt.

Varför? Därför att debatten saknar sjukdomsinsikt. Därför att alla så gärna vill se en ljusning. Och därför att det just nu finns pengar att tjäna. Men problemet är inte borta bara för att vi blundar. En stor grupp människor har fortfarande lånat mer än de kan betala tillbaka, och någon kommer få stå för notan. Oavsett vem det blir, så kommer resultatet bli en ännu större efterfrågebrist. Antingen blir det konsumenterna, mestadels från västvärlden, som måste spara in på allt. Eller från långivarna som då måste bli restriktiva med att låna ut pengar vilket leder till mindre konsumtion. Eller de regeringar som gått i borgen för sina länders banker, vilka då måste höja skatterna för att hantera de nya skulderna.

Men regeringarna blundar. I Fokus verkar det till och med som om den svenska regeringen anser sig har pengar till reformer. Som om problemet inte längre är ett problem. Så att man nu kan skapa en valårsbudget med gott samvete. Eller äta kräftor utan att bråka om höstbudgeten. Och kanske ge något till alla de kommuner som också verkar tuta och köra när de låtsas som om ingenting har hänt, trots att de flesta budgetar pekar på minus.

Samtidigt balanserar allt fler sina räkningar med dyra SMS-lån. Det verkar inte som om folk lärt sig den läxa min farfar lärde mig. Har man begränsat med pengar, vilket de flesta har, så måste man prioritera. Tyvärr fick vi den kris vi har idag genom att folk lånade mer än de kunde betala tillbaka.
Och tyvärr lånar folk fortfarande mer, utan att ha betalat tillbaka de gamla lånen.

Att säga att man ser en ljusning är inget mer än att vara blind inför problemet. Kanske kan vi se en vändning, en längre högkonjunktur, om bara alla blundar lika hårt, men mer troligt är att vi hittat ett trappsteg att vila på under vår väg ner till källaren.

Annonser

2 kommentarer

  1. CB said,

    Jag tror att du har helt rätt i det du säger. Förresten en mycket intressant anekdot och trevligt öppnande.

    Men jag tror att du bortser från en liten men viktig detalj. Det är att folk väldigt lever som vi lärt oss i redovisningen med balans- och resultaträkningar i centrum. Istället lever de flesta med ett cash-flow tänk. Dvs. att de enbart koncentrerar sig på intäkter och utgifter men väldigt lite på intäkter och kostnader. Det gör att de lever ur hand i mun och då blir t.o.m. dyra SMS-lån ett intressant alternativ. Det enda tillfället man egentligen tvingas ”upprätta” en personlig balansräkning är om man ska gå till banken eller andra institutioner som lånar ut pengar, men det är långt ifrån alla banker som ens gör det.

    Men det är för tidigt att säga att faran är över.

  2. Charlie said,

    Jag skulle inte säga att jag bortser från teorin utan att jag använder ett annat ordval för att lättare göra mig förstådd. Tyvärr kan ordval likt ”balansera” räkningar ge intrycket att jag talar om balansräkning även om det snarare användes i formen att balansera vinster/förluster med tidigare års (och i viss mån senare års) resultat för att få en för sig själv optimal resultaträkning här och nu (vilket inkluderar ett ”positivt” kassaflöde trots att belåningen ökar).

    Både kommentarerna om att man lånat mer än man kan betala tillbaka och ändå fortsätter låna samt att folk har börjat balansera sina räkningar med sms-lån handlar om cashflow. När pengarna tar slut (vilket de kommer göra när folk inte får låna mer alternativt inte har råd att betala räntorna) så kommer en efterfrågekris uppstå, och eftersom dagens efterfråga till stor del är uppbyggd på lånade pengar så kommer kraschen bli än större.

    Folk som sparat pengar (vilket möjliggjort att andra kunnat låna dem) kommer inte spendera mer därför att deras sparade pengar ”försvinner” genom dåliga lån utan de lär spara mer, samtidigt som de som lånat till konsumtion kommer få svårare att låna utan ordentlig säkerhet och inkomst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: