Att blunda för det intressanta.

30 september, 2009 at 18:58 (Ekonomi)

Mediebloggen på DN tar upp en intressant fråga apropå en artikel i samma tidning. Bör företag ägna sig åt Twitter? Och deras svar? Det glömde de att skriva.

Man plockar fram exempel där en rådgivare på Hill & Knowlton ifrågasätter värdet med mikrobloggsajten eftersom den ”inte har någon som helst effekt på försäljning etc”, men försöker samtidigt släta över de negativa orden genom att påpeka att Ericssons mikroblogg handlar om allt vad telekomnördar tycker är intressant. Men man vågar fortfarande inte säga att mikrobloggande likt twitter är bra för ett företag, om det sköts rätt.

Nu vet jag inte vilka marginaler H&M har, men ett flöde av uppdateringar runt nya kollektioner borde generera ett eller annat extra besök till butiken, och åtminstone vissa av dessa besök borde resultera i genomförda köp. Och Ericssons blogg borde stärka deras redan starka varumärke, åtminstone bland potentiella anställda vilket borde stärka deras möjligheter att locka till sig de bästa. Två saker vars värde torde vara högt.

Men även enkla saker som att uppdatera aktieägarna vad som sker i företaget borde vara värt mikrobloggens kostnader. I alla fall om man frågar mig. Och det är också anledningen till varför företag borde ha en mikroblogg. Säg relevanta saker, länka till pressmeddelanden, håll folk uppdaterade. Allt för ägarna.

Annonser

Direktlänk Kommentera

(S)tölden från Folket. Hur Socialdemokrater lurar de som inte förstår.

9 september, 2009 at 16:36 (Uncategorized)

Den nya rödgröna alliansen vill höja skatterna för att klara jobben, kvalitén i skolan och vården. Eller, i alla fall Socialdemokraterna. Och bara för de allra rikaste, de 37 000 som tjänar minst en miljon kronor eller har en förmögenhet på 6 miljoner. De övriga partierna i den gamla rödgröna röran håller inte med. Vänsterpartiet vill ha mer, mycket mer, samtidigt som Miljöpartiet inte tror att det är rätt väg att gå.

Men låt oss titta på Socialdemokraternas förslag. Då Sahlins inte lyckats med den förnyelse av Socialdemokraterna hon utlovat och därigenom inte har skapat förutsättning för en fungerande politik, tvingas hon ta fram deras äldsta vapen – den svenska avundsjukan. Man har alltid kunnat gömma sin egen politiska oförmåga genom att beskylla de borgerliga för att vara ett parti för de framgångsrika som tar från de fattiga och ger till de rika. Metoden är enkel:

”En viktig utgångspunkt för den budgetmotion som vi socialdemokrater presenterar i höst är att bördorna ska delas rättvist. Fler kommer att få bidra, och skatten ska fördelas efter bärkraft. För att få en tydlig fördelningspolitisk profil kommer skatten att höjas på årsinkomster runt en miljon kronor och uppåt. Vi inför också en ny förmögenhetsskatt och skatten på exklusiva fastigheter med ett marknadsvärde på mer än sex miljoner kronor höjs. En fortsatt sänkning av skatten på förvärvsinkomster avvisas.”

Sverige har idag runt 37 000 individer med en lön på minst en miljon kronor. Dessa betalar redan runt 55% i skatt på sin miljonte krona (kommunalskatt, landstingsskatt, 20% statlig inkomstskatt och 5% värnskatt). Även om man tror att genomsnittspersonen tjänar ytterligare en miljon, och att man kan beskatta den med 10%, så blir det ”bara” 3,7 miljarder extra till statskassan (1000000*0,10*37000). Lägg därtill en fastighetsskatt som blir betydligt mindre än den gamla (som tog in runt 5 miljarder) så inser man att det handlar mer om ideologi än ekonomiskt grundade argument.

Det går inte att genomföra några reformer med de pengar Socialdemokraterna tjänar på sina skattehöjningar, samtidigt som man riskerar både kapitalflykt och att välutbildade människor väljer att bosätta sig någon annanstans där man slipper betalar 65% marginalskatt, två faktorer som båda riskerar att dränera landet på framtida arbeten.

Orimligheten i den utlovade skattehöjningen gör att man undrar – existerar den bara av politiska skäl? Genom att ge sig på de som har det bra, kan man motivera nedskärningar på andra håll. Det finns små ljuspunkter i deras debattartikel:

”Vi vill redan nu skicka en tydlig signal om att statsutgifter som inte handlar om jobben måste prioriteras ned. Tuffa prioriteringar ska göras för att frigöra resurser till kampen mot arbetslösheten. Många angelägna områden kommer att behöva stå tillbaka. En ökad reformering av den statliga förvaltningen kommer att krävas. Vårt mål är full sysselsättning.”

Problemet är bara hur. Bortsett från att jobbpolitik långtifrån varit Socialdemokraternas paradgren sen man lät kronan flyta och inte längre kunde devalvera sig till nya arbeten, så hjälper inte en skattehöjning riktat mot de som har det bra särskilt långt. Och tuffa prioriteringar till trots, man har inte visat hur det skapar arbetstillfällen och man har inte kritiserat de kommuner som håller på med verksamheter utöver ”välfärdens kärna”. Så länge man inte vågar se problemen vinner man ingen trovärdighet.

Det är bra att investera i kunskapslyft, för i framtiden behövs det välutbildad arbetskraft, men samtidigt pratar man om prioriteringar. Idag finns det en massa högskoleutbildningar som leder raka vägen till arbetslöshet, men ingen ifrågasätter nyttigheten i att de utbildningarna tar in massvis av ungdomar varje år. Och redan nu pratar Alliansen om att öka intagningen till högskolan med 20%. Planerar man att alla skall börja jobba inom ”den högproduktiva tjänstesektorn”, där Socialdemokraterna vill se alla nya jobb? För inte lär statsvetare och andra yrkesgrupper som redan idag har svårt att få jobb arbeta med att utveckla den ”nya gröna ekonomin”? Borde man inte istället vilja minska skattekilen, om man vill se jobb inom tjänstesektorn, istället för att höja den?

Nej, Socialdemokraterna är ett bidragstagarnas parti. Man vill minska klyftorna, men bara de mellan de som arbetar och de som tar bidrag. Så om du inte kan producera ett mervärde som är tillräckligt högt för att ge dig ett arbete, så skall alla andra som jobbar se till att du ändå kan ha din 42 tums platt-TV, nyaste mobiltelefon och gå ut tre dagar i veckan och dricka. Det är bara att höja skatten på arbete så de som arbetar får mycket mindre, så kan man höja bidragen. Och vilken administration det kommer skapa, så att folk inte väljer att jobba svart. Kanske är det så man vill uppnå full sysselsättning?

Slöseri med skattepengar är vad det är, och varje slösad skattekrona är en stöld från de fattiga. Pengar som hade kunnat gått till ”välfärdens kärna” går istället till byråkrati, bidrag och blir i vissa fall även ett bedrägeri riktat mot folket. Någon som minns hur en kommun i Värmland sålde en skidbacke för 50 000 kr för att året efter köpa tillbaka den för två miljoner? Vård, skola och omsorg bekostas bara till en liten del av staten genom kommunbidrag, resten betalas genom kommunal- och landstingsskatt, och om inte kommuninvånarna väljer in folk som kan ekonomi utan slösar med skattepengarna hur skall då staten kunna rädda dem?

Kvar står man med frågan – vem skall betala? Pensionärerna skall få samma skattesats som alla andra, det beskeder ger Socialdemokraterna. Men betyder det sänkt skatt? Skulle inte tro det. 10 miljarder från de allra rikaste är en bit på vägen, men just nu saknas det 100 miljarder innan statsbudgeten är i balans. Och det är innan höjningarna av bidrag till alla de som inte arbetar. Alliansens skattesänkningar har minskat statens intäkter med 85 miljarder enligt Socialdemokraterna, så man kan bara gissa att den rödgröna röran vill höja skatten lika mycket. Dock vågar de inte säga det nu, eftersom det riskerar att skrämma bort den viktiga medelklassen inför valet 2010. För att inte tala om hur man skall finansiera de 200 000 jobb Vänsterpartiet vill skapa inom offentlig sektor.

Att valet 2010 kommer stå mellan bidrags- och arbetslinjen blir allt tydligare. Vad som långsiktigt skapar flest jobb och mest resurser till alla är klart – man behöver bara svara på frågan vem som vill jobba när man inte har mer att röra sig mer än om man går på bidrag – men kan Alliansen få folk att förstå det, eller kommer Sahlin kunna ena Ohly och Eriksson och besanna sina rödgröna imperiedrömmar?

Ps. Klart vi både har en högre arbetslöshet och högre ungdomsarbetslöshet än övriga Europa. Den högre arbetslösheten beror på att vi är väldigt exportberoende, ett resultat av att vi är ett litet land som inte kan göra allt själva, och den högre ungdomsarbetslösheten beror på LAS som skyddar de som arbetat länge på en arbetsplats (äldre personer) medan nyanställda (unga) sparkas först.

Direktlänk Kommentera