En skola mot de flesta. Socialdemokratisk skolpolitik.

30 oktober, 2009 at 16:43 (Politik)

Jag vill ha en skola för alla. En skola som anpassar sig till elevernas förutsättningar och ger alla möjlighet att utvecklas så mycket de kan. Tyvärr är dagens socialdemokrater emot en skola för alla. Och jag är ett offer för flumskolan.

Att tillgodogöra mig kunskap har aldrig varit ett problem, men den kommunala skolan har gjort allt för att hindra mig. Här är också problemet med skolpolitik, att man tittar på stora grupper och pratar i generella termer samtidigt som man glömmer bort individerna.

Det sägs att barnen är samhällets viktigaste resurs, vår framtid, men om vi inte ger alla barn möjlighet att utvecklas så går vi ett fattigare samhälle tillmötes. Skolan skall finnas där för att främja allas kunskapstillväxt, men tyvärr fungerar det inte så. Barn med inlärningssvårigheter hamnar ofta på efterkälken, samtidigt som duktiga elever inte ges utrymme att lära sig mer än planerat.

Jag och några elever var väldigt starka i matematik och kunde sexans matte redan i tvåan, men istället för att uppmuntra vidare studier fick vi välja mellan att börja om med ettans matte eller rida under resterande fyra års matematiklektioner. Anledningen vi fick? Att alla elever skulle kunna lika mycket när vi började på högstadiet.

Socialdemokraterna kallar fenomenet ”en skola för alla”. Själv ser jag det som en skola mot de flesta. En skola som förhindrar de svagaste för att ses, och de starkaste från att bli allt de kan.

Jag lämnade den kommunala skolan efter sexan för en friskola med dålig ledning, men trots kaotisk organisation lyckades den uppmuntra till en kunskapsinlärning som fortfarande påverkar mitt liv. Tyvärr tappade rektorn greppet över skolan efter tre terminer, så jag avslutade min högstadietid på en kommunal skola, men tack vare två eldsjälar till lärare så fick jag extrauppgifter och kunde odla mina intressen i vissa ämnen och utan deras insatser och obetalda extraarbete så hade jag aldrig blivit den jag är idag.

Att eldsjälar startar skolor, samlar kompetenta lärare omkring sig och tänder kunskapens ljus för många är en otroligt positiv kraft i samhället. En positiv kraft inte bara för deras elever utan även för alla andra som påverkas av förstärkt konkurrens mellan skolor och det finns få personer som tycker att deras insats är bra.

Men om eldsjälarna vill ha betalt för sin tid, sin kunskap och sin insats så blir de genast onda. Att ta ut vinst ur en skola, samtidigt som att hålla en betydligt högre kvalitet än kommunala diton, är fult. Men det kommunala slöseriet är uppenbarligen bra…

För om en friskola skall kunna ta ut en vinst samtidigt som de bibehåller den kvalité den kommunala skolan har så slösar den kommunala skolan med resurser. Resurser som en duktig ledare som driver en skola effektivt frigör och vilka möjliggör vinst. För utan vinst vill färre duktiga ledare och färre nytänkare ge sig in och driva skolor. Färre duktiga ledare och färre nytänkare ger i sin tur en sämre och dyrare skola. Den sämre och dyrare skola som är bra för medelstudenten men glömmer de högpresterande och svaga eleverna och som socialdemokraterna så gärna vill ha kvar.

Om det inte är så enkelt som att socialdemokrater inte förstår vad en bra skola är. Uppenbarligen gillar man plagiering i en utsträckning som skulle leda till avstängning på vilket universitet eller högskola som helst.

Direktlänk Kommentera

Högskoleprovet. Hur man skriver ett bra resultat.

21 oktober, 2009 at 02:36 (Allmänt)

Två gånger om året går tiotusentals svenskar frivilligt till skolbänken på en lördag för att under en hel dag utsätta sig för provdel efter provdel. På lördag är det dags igen när Högskoleprovet HT09 går av stapeln.

Det är svårt att förklara hur viktigt högskoleprovet är för många som skriver. För mig betydde ett 2.0 för några år sedan att jag kom in på en utbildning jag redan gett upp allt hopp om, och för många andra kommer ett bra resultat om några dagar betyda en biljett in på högskolan och ett stort steg mot drömjobbet. Tyvärr försöker tidningar slå mynt av hoppet utan att förklara vad det handlar om.

Om man frågar aftonbladet så tycker de att man skall ta med en penna, linjal, legitimation och överstrykningspenna. Dessutom kan du rita och göra markeringar på provet. Att ta med en klocka, andas ut och ta det lugnt är också viktigt. Men de två viktigaste sakerna är att öva på gamla prov och våga hoppa över svåra frågor. Helt rätt. Men samtidigt inte ens på långa vägar vad man behöver göra.

Så hur presterar man optimalt? Övning ger färdighet. Så enkelt är det. Högskoleprovet är uppdelat på tre delar; en matematisk, en läsförståelse och en ordförståelse. Dessutom utsätts man för stress. Fyra saker att träna på.

Gamla prov är utmärkta för att se vad det handlar om och lära sig förstå hur provskaparen tänker. Gamla prov är egentligen nyckeln till ett bra resultat, men det stannar inte där.

Den matematiska delen är enkel att hantera. Plugga matte. Ta fram gamla skolböcker, lös några tal, och gör det varje dag. Håll uppe förmågan att tänka matematiskt, och fokusera på logisk problemlösning. Sedan är det en viss skillnad på NOG och DTK. Du kommer ha ungefär 2½ minut per uppgift, så på NOG-delen finns det inte tillräckligt med tid för att göra fullständiga lösningar. Här skall du istället fokusera på de stora dragen i talen, om det går att lösa. Går det att lösa talet, så har du ditt svar. Går det inte att lösa, så har du också ditt svar. En vettig planering är att lägga 1 minut på att räkna ut om talet går att lösa med vardera av de två påståendena, och sedan lägga 30 sekunder på att se om man kan lösa talet med de båda givna påståendena tillsammans. Här är det stressigt, så om man fastnar så skall man göra en snabb överslagsberäkning och sedan gå vidare till nästa tal.

DTK är lite mer krävande eftersom det kräver fullständiga svar, men samtidigt är talen betydligt enklare. Här finns det bara en sak som är viktig, och det är att verkligen titta på vad de frågar efter. Och sedan titta en gång till. Det är otroligt enkelt att titta på fel rad, råka räkna in en summering någonstans i en tabell, eller göra något annat slarvfel, och med den tid man lägger ner på högskoleprovet så är det löjligt att inte göra det ordentligt.

De olika delar som fokuserar på läsförståelse, både svensk och engelsk, handlar nästan enbart förberedelse. Att läsa mycket och få upp läshastigheten är centralt. Sedan läser man den första frågan, söker svaret i texten, läser nästa fråga och fortsätter från där man hittade det förra svaret. På den svenska delen har man samma tidsbegränsning som tidigare, 2½ minut, så klarar man inte frågorna på den tiden så får man göra en kvalificerad gissning och sedan ta nya tag med nästa fråga. Den engelska delen ger en mindre tid samtidigt som det finns vissa enklare frågor, men samma grund finns där. 2½ minut per fråga på de längre texterna, betydligt mindre på resten. Har man problem med någon av delarna så får man ta upp några fler böcker och mitt råd här är att sikta på att läsa 2 svenska och en engelsk roman varje veckan i upp till ett halvår innan provtillfället, dvs man börjar läsa nu för vårens högskoleprov.

Den tredje delen är svårast att förbereda sig inför. ORD-delen består av 40 utvalda ord av varierande svårighetsgrad och är väldigt svår att bemästra även om man har ett stort ordförråd. När jag skrev 2.0 på provet så förberedde jag mig på ORD-delen genom att läsa en ordbok, våra vanligaste främmande ord, som innehöll 5000 av de mest ovanliga ord som svenskan har men som fortfarande används. Kombinera det med det ordförråd man skaffar sig genom att äta böcker i ett halvår så blir orden inget problem. Har man dessutom skött sig på de tidigare delarna och bara har enstaka fel så kan man ha upp till 20% fel på orden och ändå skriva toppresultat.

Det svåraste är att lära sig hantera stressen och tidspressen. Här finns det inget sätt att öva än genom att skriva prov. Skriv gamla prov, men under verkliga förutsättningar. Och misslyckas man vid sitt första riktiga prov, skriv igen. Nu vet jag inte om det stämmer, men alla sa jämnt till mig att vid det tredje provet hade man vant sig vid situationen. Innan dess presterar man sämre därför att man är ovan vid situationen.

Att skriva 2.0 på högskoleprovet är få förunnat. Mycket beror det på provets utformning, och systemet med normering vilket gör att lättare prov kräver större andel rätta svar för samma poäng. Men att skriva ett bra resultat är inte svårt, och det beror på att den stora massan inte förbereder sig. Det handlar inte om självklarheter som att man skall sova ordentligt innan, äta rätt och ha rätt material med sig utan att man skall skapa de förutsättningar som krävs.

Och till alla er där ute som skall skriva högskoleprovet på lördag, och som verkligen behöver ett bra resultat för sin framtida akademiska karriär, vill jag skicka en varm kram och ett stort lycka till. Och lyckas ni inte den här gången så kommer det ett nytt prov om ett halvår.

—–

Som Kent påpekade, det finns övningsböcker att köpa med både gamla prov, råd hur man effektivast angriper de olika delarna och kanske viktigast ger en god genomgång av den grundläggande kunskap man bör kunna innan provet (exempelvis hur mycket matematik man bör kunna).

Direktlänk 17 kommentarer

Drömliv inget man får utan något man arbetar sig till. Och första steget är idag.

15 oktober, 2009 at 16:41 (Humor)

Ditt nya drömliv kan börja – idag. I alla fall om du slutar att dagdrömma, går in på studera.nu och anmäler dig till din drömutbildning. Visst finns svårigheter som att bestämma var man vill plugga, när man väl bestämt vad, men det finns hjälp för det med.

Inte för att jag håller med undersökningen, men det kan bero på att varken Handelshögskolan i Stockholm eller Karolinska Institutet finns med på listan över de bästa universiteten även om de har de bästa utbildningarna inom respektive discipliner.

Enda drömjobbet du inte kan ansöka till är svensk tronarvinge, ett ämbete hertiginnan av Västergötland innehar och sköter till folkets belåtenhet, men däremot kan du söka UD:s diplomatprogram där även hon skolats och satsa på en karriär inom statsmakten. Dock finns det en risk att ditt bröllop inte tv-sänds, även om du gifter dig med en från de ofrälse stånden. Men det är smällar man får ta i livet.

Och oavsett vart du vill, så har du många år levandes på nudlar innan du nått dit. Men vad är några fattiga år som student, mot alla världens möjligheter om nyutexaminerad?

Direktlänk Kommentera

Syns inte problemet finns det inte. När Sven Otto Littorin lekte struts och stoppade huvudet i sanden.

15 oktober, 2009 at 16:04 (Politik)

”Om företag skär är det bäst att unga går först.”

Uttalandet är inte ett försök från LO att skydda turordningsreglerna utan kommer från en före detta partisekreterare hos Moderaterna och nuvarande arbetsmarknadsminister i alliansregeringen. Men varför tycker Sven Otto Littorin så?

”Det är tyvärr så att om man ändå ska säga upp så är det bättre att det drabbar ungdomar än äldre och sjuka som har lägre produktivitet.”

Jag kan se framför mig hur företag som jublar över att de måste säga upp nyanställda personer och plötsligt får klara sig utan den kompetens man eftersökte när man letade nya medarbetare. I gengäld får man behålla personer som saknar motivation, inte förstår sig på ny teknik eller är sjuka och därigenom har en lägre produktivitet bara för att de jobbat länge. Och om företaget ens överlever, så kan den minskade produktivitet hos de anställda kanske framtvinga fler uppsägningar vilket är precis vad alla företag måste vilja.

Ser ni problemet? Uppenbarligen insåg någon på Regeringskansliet detsamma och skickade ut Sven Otto Littorin till McDonald’s Business School i Skärholmen för att prata med ungdomar om rekrytering, utbildning och karriär. Tyvärr lyckades han med konstverket att vara ännu sämre där.

”Det är klart att jag vill att ungdomar ska ha jobb men priset blir att de om är 50 och kanske inte är på topp får gå och då kommer de aldrig tillbaka.”

Vad skall då alla ungdomar som inte ha jobb göra då? Sven Otto Littorin var där för att prata med ungdomar om rektrytering, utbildning och karriär. Att hela tiden sparkas, för att äldre skall ha kvar jobben, gör underverk för karriären. Eller inte. Utbildningsdelen täckte han upp genom att föreslå att arbetslösa ungdomar borde plugga och testa praktikplatser i den mån de finns och rektrytering… ja just det, arbetsförmedlingen har 2000 nyanställda förmedlare som står redo att hjälpa. Och om några år kommer varenda ”kotte” behövas på arbetsmarknaden, så då kommer jobben. Om några år.

Den svenska ungdomsarbetslösheten närmar sig nu 35%-sträcket, och att då hävda att de är bra att ungdomar sägs upp är stötande. Urban Bäckström, som själv sedan länge passerat åldergränsen för att ses som ungdom i statistiken, sätter ändå pricket över i:et när han uttalar sig.

”Det är djupt kränkande.”

Har man ingen annan anledning att ungdomar skall gå först, förutom att unga har lättast att få ett nytt jobb, så är något fel och det får mig att undra om det inte är Sven Otto Littorins synsätt som är felet. Den mest kompetenta borde få behålla jobbet.

Direktlänk Kommentera