Fotboll skall avgöras på planen; Ge våldsverkarna hårda straff och skicka Lasse Anrell till sin egen floskeltopp.

15 november, 2009 at 15:07 (Åsikter, Personligt)

Kollektiv bestraffning är ett väldigt effektivt sätt att uppfostra människor. I lumpen i alla fall. Och i andra situationer där kollektivets styrka bygger på nära band och kamratskap. Men problemet med kollektiv bestraffning är att oskyldiga straffas.

I en svartvit värld hade de oskyldiga kunnat vara alla de spelare och tränare vilka kämpat för att hålla kvar Djurgården och alla de supportrar som hållit sig inom spelets lagar och regler, men världen spelar i gråtoner och ingenting är så enkelt. Jan Tauer ”åkte fast” för att ha sjungit hatsånger riktade mot lokalkonkurrenten AIK efter att man klarat den allsvenska platsen, men han var inte ensam och häri ligger problemet. Vem är skurk, och hur mycket skurk är skurken.

Att segerrusiga fans stormar plan, oavsett om det är för att fira ett guld eller allsvensk biljett, är väldigt svårt att hindra. Mycket handlar om en allmän attityd bland fans vad som är okej eller inte, men efter skandalscenerna på Stadion blir det allt tydligare att allt tillträde till planen måste beivras för att förändra attityder och förminska risken för upprepning. När supportrar får chansen att slå en spelare eller uppträda så hotfullt att motståndarlaget inte vågar gå ut och ta emot en välförtjänt silvermedalj så är det något fel på supporterkulturen.

Skall man utdela straff? Självklart. Men frågan är om kännbara kollektiva straff alltid är att föredra. Mannen som slog till Andi Toompu finns på bild och jag hoppas att han får ett hårt straff men ett kollektivt straff mot Djurgården som inte kan vidarebefordras till honom, exempelvis stora böter eller match utan publik, vore en farlig väg att gå. Inte farlig därför att ölstinna supportrar kan få för sig våldsamma saker, även om de borde nyktrat till vid det här laget, utan därför att man skapar en konstgjord situation.

För hur många poängs avdrag skall en planstormning betyda? Ett poäng per hundra instormande fans? Eller automatiskt förlorad match vid händelse av planstormning? Eller måste någon slå en spelare för att få effekt?

Disciplinnämnden har en arsenal av åtgärder att ta till, men de behöver inte ryta hårt för att det skall bli ödesdigra konsekvenser för svensk fotboll. Djurgården må bara vara ett lag bland andra, men fotbollens regler måste alla lag följa och dessa måste vara tydliga. Hammarbyaren Lasse Anrell må ha rätt till sin åsikt, att ”ge Assyriska några miljoner och en plats i allsvenskan” samtidigt som Djurgården degraderas, men då kan vi kanske också se Hammarby i Allsvenskan 2010.

För vad hände?

Den tolfte spelaren använde inte bara sånger och ramsor för att inverka på matchbilden utan även verbala påhopp, påhejade av diverse obscena gester från bortalagets avbytarbänk. Visst må det verbala våldet ha lönat sig och motståndarna må ha varit livrädda och skrämda, men är inte det en vanlig känsla när ett småstadslag kliver in i en kokande kittel för att spela en viktig match med publiken helt mot dem? Är det inte samma uttryck som sportjournalister använder när de beskriver några av världens allra största lags hemmaarenor? Och inte kan någon ha trott att våldsverkare skulle ha möjlighet att förverkliga sina planer eller för den delen storma planen med ont uppsåt, för då borde väl polisen och ordningsvakter stoppat dem? Om då det allmänna trycket från den tolfte spelaren skulle vara grund för tvångsdegradering eller förlorade match så får vi se fram emot ett Allsvenskan 2010 utan publik därför att begreppet den tolfte spelaren handlar om precis detta, att fans (ofta på hemmaplan) inverkar på matchbilden genom allt från busvisslingar till ramsor.

Sen stormades planen när matchen väl var färdigspelad. Det är olaga intrång och borde beivras, men skall det leda till förlorad match eller tvångsdegradering? Det känns tveksamt. Bortsett från att matchen var slut, så har domaren ansett situationen så säker att matchen inte avbrutits innan. Jag vet inte vad stadgarna säger om att storma planen, men att Djurgården skulle skickas ner i Superettan och Göteborg blir mästare i kavaj därför att AIK och Djurgårdens supportrar stormat planen som lag gör varje år känns föga troligt.

Då återstår några enstaka våldsverkare. Och här måste jag hålla med Lasse Anrell. Disciplinnämndens dom 24 november är en av de viktigaste domarna i svensk idrotts historia. Varför? För domen i sig kommer dra linjen vad man får och inte får göra på en fotbollsarena, och hur de överträdelser man inte tillåter skall bestraffas.

Ett lämpligt straff vore att ge klubbar vars supportrar stormar planen rejäla böter samt ge varje våldsverkare det högsta möjliga bötesbeloppet och längsta möjliga avstängning från elitfotbollens tillställningar. Alla andra straff vore att göra sporten en gentjänst. För ”snälla” straff och våldsverkarna kommer försöka skjuta fram gränsen. För hårda straff och vi inte bara får rita om den allsvenska tabellen och kartan utan även omdefiniera allt vad läktarkultur heter. På gott och ont. Men mestadels ont.

Men mardrömmen är att Djurgården förlorar matchen eller degraderas eftersom det var deras supportrar som slog till motståndarspelarna. Det, om något, kommer skapa mer våld på arenorna när andra lags supportrar klär ut sig i motståndarlagens färger och försöker ändra resultat till deras fördel. Matcherna skall avgöras på planen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: