Social(liberal?)isterna Miljöpartiet

26 november, 2009 at 15:34 (Politik)

Man kan fråga sig om det är ett arv från tider av socialdemokratiska landsfäder som gjort att vi svenska medborgare är naivt blåögda när det kommer till politiker och deras uttalanden. Utan att kontrollera de saker vi kan kontrollera, vilka förslag politikerna lägger fram och vad de stödjer och gör, så accepterar vi deras ord som om de vore sanning.

Ett bra exempel på detta är Maria Wetterstrand, en av två ledare för livsstilspartiet Miljöpartiet. Just nu pågår det en flirt mellan Miljöpartiet och den grupp väljare som övriga vänsterpartier har otroligt svårt att fånga upp – unga liberala storstadsväljare. Att Miljöpartiet försöker bli älskad av liberaler handlar dock inte om att hon vill samarbeta med de borgerliga utan snarare att hon vill få fler liberaler att stödja det rödgröna alliansbyggandet.

Maria Wetterstrand försöker själv odla myten om hennes socialliberala hållning på Newsmill:

”För mig innebär socialliberal politik att utgå från och definiera människors rättigheter. Jag är helt övertygad om att man på sikt uppnår mycket mer genom att använda sig av rättigheter än batonger. När stora delar av den politiska debatten fokuserar på skyldigheter, hårdare krav och språktest, styr vi fokus mot människors lika rättigheter. Kalla det naivt, jag kallar det klassiskt liberalt tankegods.”

Tyvärr ser vi redan här de problem vänsterrörelserna saknar vilket även är en del av socialliberalismens grundplåt. Svenska politiker har sedan länge fokuserat på att utöka folks rättigheter utan att i samma mån se till att utöka skyldigheterna, något som lett till dagens situation med överutnyttjande av trygghetssystem och kontinuerligt fuskande. För att långsiktigt kunna bygga ett fungerande samhälle med den grund Socialdemokraterna gett oss så måste nästa steg vara ett väl utbyggt angiverisystem – något ingen vettig människa kan vilja ha. Även om de borgerliga partierna fick äran att införa de första stegen så är grunden till FRA, IPRED och en hel drös andra idéer Tomas Bodström och det socialdemokratiska partiets skötebarn.

”Miljöpartiets politik ska präglas av frihet för individen kombinerat med solidaritet och ansvarstagande för kommande generationer.”

Ett klassiskt uttalande från ett renodlat vänsterparti. Först har vi ordet frihet, ett ord som kan betyda allt och ingenting. Är det frihet så att individen tillåts använda sina egna intjänade pengar till vad man vill, eller är det frihet att göra vad man vill, inom statens ramar, och inte kunna göra något annat? Sedan kommer det tunga artilleriet in med solidaritet och ansvarstagande för kommande generationer. Vi tar några tunga smällar nu för att morgondagens generationer skall kunna leva ett gott liv i den svenska statens tjänst.

Johan Norberg plockar isär hennes argumentation på samma sida:

”Lösningen är ett system med miljöavgifter som gör att de externa kostnaderna bakas in i priset och att vi lägger om vårt skattesystem så att det beskattar arbete mindre och miljöförstöring mer. Jag vet att det finns många liberala miljöpartister som tycker precis så och jag trivs i deras sällskap. Men så låter det inte från Wetterstrand. Hon skriver att vi ska dricka mer latte och köpa mindre prylar därför att hon föredrar den livsstilen och ”tror att människor mår minst lika bra” av den.”

Vi får göra vad vi vill, så länge vi gör vad maktens företrädare tycker att vi skall vilja göra. Socialism i sitt esse. Plötsligt blir Maria Wetterstrand och hennes Miljöparti inte länge ett grönt socialliberalistiskt alternativ utan ett grönt socialistiskt alternativ.

Eller som SvD:s ledarsida så tydligt påpekar:

”Att många liberaler verkar överväga en röst på MP gör mig mer än lovligt konfys. Det är faktiskt med S och V som De gröna går till val. Chansen att MP:s mest liberala sidor skulle få blomma ut i en rödgrön regering är skral och det kan man inte bortse ifrån.”

Även om Miljöpartiet en gång i tiden hade en stark liberal sida så har denna gått förlorad under år av flirtande med vänsterblocket. De borgerliga idéerna har steg för steg fått stå tillbaka för en anpassning till sina allierade. Partiets stöd till friskolor ligger nog pyrt till när maktens grytor hägrar. Titta bara på Stockholms läns landsting, och dagens budgetdebatt. Där ser man att Miljöpartiet snabbt kan bli långt mer vänster än Socialdemokraterna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: