Endast fuskare tjänar på kritiken av sjukförsäkringen; Trygghetssystemen kommer fungera även efter nyår för de verkligt sjuka.

13 december, 2009 at 17:09 (Uncategorized)

På två veckor förändras det svenska politiska läget, från två jämnstora block till en över elva procents ledning för ”de rödgröna”. Och då har man ändå inte räknat med att KD hamnar under spärren. Men de borgliga har inte reagerat. Eller rättare sagt, regeringen Reinfeldt. För en stor del av alliansens tapp har skett hos Moderaterna som gått från 28,9% två mätningar sedan till 25,1% – väljare som lämnat det borgliga blocket för att gå direkt till Socialdemokraterna. Ett nagelbitande valår ser ut att förvandlas till en lugn promenad mot en storseger.

Anledningen stavas den kritikstorm mot förändringar i sjukförsäkringen, en essentiell del av den borgliga alliansens jobbpolitik. För att förstå varför en försämring av sjukförsäkringen skapar så stora rubriker och förflyttningar i opinionen så måste man få en historisk överblick på problematiken.

För att ett politiskt parti skall uppnå långsiktig framgång krävs det att man undviker konflikter med sina kärnväljare. Socialdemokraternas väljargrupp är historiskt folk från arbetarklassen och lägre medelklass. Denna grupp har under åren knutits närmare partiet genom en löpande utbyggnad av bidragssystemen samtidigt som högre och högre skattesatser beskurit människors möjligheter att klara sig utan statligt stöd.

Det är också dessa grupper som många gånger hamnat i situationer där det inte längre varit lönande för människor att arbeta vilket förändrat frågan om att gå till arbetet från en privatekonomisk till en moralisk fråga. Situationen har inte blivit bättre då politiker, rädda för att stöta sig med lata väljare, valt att fokusera på allas rättigheter istället för att nyansera diskussionen och även prata om allas skyldigheter. Frånvaron av både privatekonomiska och moraliska argument har således lett till att respekten för de allmänna trygghetssystemen förfallit.

Man skall inte glömma att karensdagens införande till stor del berott på folks syn av sjukskrivning som ”extra ledighet”. Måndagssjukan, att folk sjukskriver sig enskilda dagar även om måndagar efter helger fyllda av hårt festande var vanligt, må ha minskat men anses fortfarande allmänt utbrett och fortfarande går det att hitta folk som ser sjukskrivningsdagar som en rättighet man kan ta ut i slutet av månaden om man hållit sig frisk tills dess.

Trygghetssystemen utnyttjas fortfarande i alltför stor utsträckning till att ge vanliga arbetare en guldkant i vardagen, lite extra ledigt eller möjlighet till svartarbete, och det är de som utnyttjar systemet som både är anledningen till de hårdare reglerna och de som driver kritikstormen mot regeringen. Tro inte att det är de dödligt sjuka som fyller sida upp och sida ner med galla mot allt vad hårdare regler innebär, oavsett om det är att kräva intyg från dagis angående VAB-pengar eller att ge företag rätt att kräva läkarintyg vid sjukfrånvaro.

Men istället för att själva ta striden om sin oförtjänta betalda ledighet finner man andra halmstrån att jaga. Det är inhumant att tvinga obotligt juka människor att söka nya jobb och självklart skall vaga formuleringar rättas till, men redan innan ändringarna fanns det utrymme att göra undantag och cancer är inte längre en sjukdom man alltid dör av. Anledningen till att den nya lagen skrivits på ett väldigt restriktivt sätt, och därigenom lett till att några hamnat i kläm, är alla de väljare som Socialdemokraterna år ut och år in hunsat med och som tillåtits fuska fritt bara man röstat vänster. Visst har socialdemokraten Veronica Palm rätt när hon hävdar att de nya förändringarna inte löser problemet, för hennes väljares problem är inte de som hamnar i kläm utan alla de röda väljare som inte är sjuka och inte borde uppbära sjukförsäkring och som nu förlorar sitt levebröd eller tvingas gå till jobbet trots att de anpassat sina liv efter Socialdemokraternas mall.

Men varför har regeringen Reinfeldt hitintills lämnat walkover i frågan? En stor majoritet av befolkningen i arbetsför ålder arbetar eller studerar fortfarande och pensionärerna har ofta en sträng moralisk kompass inpräntad, så opinionsmässigt borde striden vara lätt att vinna. Svaret är nog lika enkelt som det är skrämmande – ingen vill verka hjärtlös. Det spelar ingen roll att det är en bidragsfuskare vars handlingar urholkar de allmänna trygghetssystemen som förlorar sin sjukpenning om personen samtidigt är en ensamstående flerbarnsmamma. Och den ensamstående flerbarnsmamman kan bytas ut mot andra stereotyper som kan göra bra press och vinna sympati hos allmänheten.

Det är dock ännu inte dags att frukta ett protestval. Visst finns det risk att folk inte röstar därför att man tror att Mona Sahlin kommer göra bra ifrån sig som statsminister trots sin tvivelaktiga historik utan därför att man protesterar mot en regering som klämmer åt fuskare. Att opinionsmätningar visar på en väljarflykt motsvarande 350 000 potentiella väljare borde vara varningsklocka nog, men det går inte att byta strategi då man bara genomför det man gick till val på. Återstår då bara att gå ut, förklara vad man verkligen menar och strävar efter, och få den rödgröna röran att hamna på defensiven.

Inte bara om Socialdemokraternas skuggbudget som inte anslår några pengar för att behålla de som nu utförsäkras i systemet, eller för den delen att fler cancersjuka utförsäkras nu än under den socialdemokratiska regeringen Persson med Sahlin som minister, utan varför man inte väljer att själva framhäva folks skyldigheter och fördöma fuskarna som gömmer sig i systemet. Den diskussionen kan inte Socialdemokraterna vinna.

Och tills dess att man vågar göra det måste en ansvarig minister gå ut i media, berätta att det självklart inte skall utförsäkras någon som är allvarligt sjuk men att sjukskrivning inte kan vara en försörjning för friska om vi vill ha fungerande trygghetssystem även i framtiden, och att man skiljer sig mot Socialdemokraterna på den punkten. Då vinner man valet.

—–

Att Sahlin ställer sig bakom fuskare är inte konstigt. Även om hon inte fuskat med sjukförsäkringen så är hon notorisk i sitt fuskande. Köra bil med körförbud, strunta i att betala parkeringsböter och att använda statens kontokort till privata utgifter och ”förskott på lönen” är bara några saker hon fuskat med. Att de områden hon varit ansvarig för som minister alltid misslyckats behöver dock inte bero på att hon fuskar på jobbet, utan kan lika väl bero på att hon är allmänt inkompetent.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: