Det är enkelt att kritisera, men betydligt svårare att genomföra en långsiktig politik; Hur populisten Mona (S)ahlin kom in i matchen igen.

14 december, 2009 at 12:01 (Uncategorized)

Det är väldigt enkelt att kritisera en regering som leder landet när trygghetssystemen urholkas, inkomstklyftorna växer och ”den allmänna välfärden” utsätts för nedskärningar men det är svårare att komma med konstruktiva förslag själva.

Anledningen till att samhället måste skära i sina kostnader är lika enkelt att förstå som det är svårt att genomföra – kostnaderna har skenat iväg snabbare än tillväxten. En orsak är att alltför många människor systematiskt blivit förtidspensionerade för att slippa rehabiliteringskostnader och långtidssjukskrivna för att putsa på arbetslöshetssiffror. En annan orsak är att politikerna vikt sig för Kommunals krav att höja statusen på yrken inom offentlig sektor genom kraftig löneutveckling vilket lett till en ökning av den totala lönekostnaden som under en lång tid överstigit landets totala tillväxt.

När utgifterna blir högre än intäkterna ställs man plötsligt inför ett val, att höja skatterna eller att se över kostnaderna. Historiskt har svenska politiker valt den enkla vägen, att höja skatter men det är också bara en kortsiktig lösning. Det andra alternativet är betydligt mer opopulärt men samtidigt någonting vi kommer bli allt mer vana vid.

Varför ger höjda skatter bara en kortsiktig vinst medan en kostnadsöversyn vinner i det långa lopppet? Två saker. Disponibel inkomst och incitament för att skapa mervärde.

Disponibel inkomst är den summa du har kvar i hand efter att du fått lön och bidrag utbetalade samtidigt som du betalat in din skatt. Oavsett om du har 75 kr i timmen och 33% skatt eller 100 kr i timmen och 50% skatt så har du samma disponibla inkomst (50 kr per arbetad timme). Måste staten ta in mer pengar så får du en längre disponibel inkomst, oavsett hur mycket du tjänar. Idag beskattas många människor väldigt hårt för att staten skall kunna ta in resurser som de använder till sina utgifter.

Dessutom slår en höjd skatt hårdare när man har ett högt skattetryck. Har man ett skattetryck på 10% och behöver höja skatten med 1% av folks totala inkomst så minskas folks disponibla inkomst med 1,11% (89/90-1) men har man ett skattetryck på 57% så slår det hårdare. Då förlorar folk hela 2,33% (42/43-1) av sin disponibla inkomst. Man minskar inte bara enskilda individers förmåga att bestämma vad som passar dem själva bäst enligt devisen ”(s)taten vet alltid vad som är bäst för alla” utan även viljan att arbeta. Det faktiska utslaget av 1% skattehöjning i dagsläget är en reallönesänkning på över 2%.

Vilket för oss in på incitament att skapa mervärde. När vi arbetar, oavsett åt någon annan eller som egenföretagare, så skapar vi ett mervärde för samhället. Detta mervärde, tillsammans med det mervärde alla andra skapar, blir det totala värdet vi som folk och nation har att röra oss med. Summan fördelas sedan mellan staten och individerna som skapat mervärdet genom skattesatsen. Häri ligger inga problem. Staten kan göra vissa saker mer effektivt än individerna varvid ett visst skatteuttag är rättfärdigat. Exempel på dessa är långsiktiga investeringar såsom utbildning åt alla eller vägbyggen.

Den effektivitetsvinst rättfärdigar även skatteuttaget för kostnader kopplade till personer och grupper de subventionerar, eftersom antalet individer i nettobetalande grupper fortfarande begränsas. De flesta får mer tack vare staten. Men när skatten höjs minskar viljan att betala. Låt oss återigen gå tillbaka till vårt räkneexempel. En skattehöjning på 1% ger vid ett ursprungligt skattetryck på 10% en ökning av statens resurser med 10% till en kostnad för skattebetalarna på 1,11%. Även om man bara gillar en niondel (10/1,11) av vad staten gör sedan tidigare så accepterar man höjningen. Befinner sig skattetrycket istället på 57% och skatten höjs med 1% så betyder det en ökning av statens resurser med 1,75% (1/57) till en kostnad för skattebetalarna på 2,33%. så måste man verkligen älska staten och blint tro på dess förmåga eftersom staten ökning begränsar ens egen frihet mer än vad staten själv tjänar på ökningen. Sannolikheten är dock att man inte gillar allt vad staten gör med sina pengar och att man därigenom sparkar bakut, arbetar lite mindre vitt och kanske lite extra svart. För samhället är detta extra svårt eftersom den beskattningsbara summan folk tjänar därigenom minskar samtidigt som den illegala marknaden ökar.

Dessa två faktorer förstår både regering och opposition varvid båda två försöker se över kostnadsbilden. Retorik såsom ”ni knuffar folk över kanten” används av oppositionen för regeringens utförsäkring samtidigt som oppositionen själva väljer att utförsäkra två tredjedelar av samma grupp. Klart man då vinner debatten eftersom ens egna väljare i många fall fortfarande inte hunnit bli nettobetalare, men vinner samhället på den retoriken i längden? Troligtvis inte eftersom folk intalas att allting går bra, bara vi höjer skatten lite till.

Populism i sitt esse, och oavsett vilken politisk åskådning som ligger till grunden tenderar alltid populism att leda till fruktansvärda saker. Välkommen tillbaka, Mona (S)ahlin, personen som misslyckats varje gång hon haft möjlighet att utöva makt men fortfarande ges förtroende.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: