Vänsterns problem är kravet på en egen politik de kan stå för.

29 januari, 2010 at 07:34 (Ekonomi, Politik)

När Hanne Kjöller frågar den rödgröna trojkan huruvida det är rimligt att en lärare kan vara sjukskriven i 12 år för varierande grad av stress och verk så svarade trion ja och nej. Ja därför att man måste kunna vara sjukskriven så länge men nej därför att man måste fundera över vad arbetsgivaren gjort för att anpassa hennes arbete. Inte ett ord om att man borde fundera över huruvida läraryrket är det bästa för en hyfsat ung människa som inte klarat av att arbeta heltid en endaste gång under 12 år. Det är så man blir mörkrädd. Bidragslinjen here we come!

Socialdemokraterna borde egentligen sitta i en drömsits. Man är inte bara det ledande partiet i det ledande politiska alternativet inför höstens val, man är även Sveriges största parti och kommer med en våg av förändring. För första gången går man dessutom till val tillsammans med andra partier i en valkoalition och för första gången kan en kvinna bli statsminister. Dessutom är man ”bundis” med medias kelgrisar Miljöpartiet.

Ändå minskar klyftan mellan blocken. I december ledde de rödgröna med 6,5% enligt Synovate, en ledning som såg ut att öka när SIFO basunerade ut en ledning på 10,3% (ner från 11,4%) för de rödgröna, men istället mer än halverades skillnaden till 2,9%. Rena rama felmarginalen. När dessutom Vänsterpartiet börjar närma sig 4%-träsket (där även Centern och Kristdemokraterna harvar) blir läget än mer osäkert.

Likt många bäckar skapar en stor å så finns det många små anledningar till förändringen, men två huvudfåror går att urskilja. Först gick debatten om sjukförsäkringen överstyr. Sedan öppnade Mona Sahlin munnen, och med henne också alla ja-sägare som hon omgett sig med.

För det går inte att bortse från att debatten om sjukförsäkringen har gynnat det rödgröna blocket. Systemskiftet skapade perfekta snyfthistorier för media. Samtidigt kunde vänstern stå på barrikaderna och kritisera regeringen, även om de själva inte avsatt några pengar för återställare i sina budgetförslag.

Men debatten blev hetsigare och hetsigare, ivrigt påhejad av socialdemokrater i jakt på ännu några procentenheter, tills den vanliga väljaren började inse dess orimlighet. Ja, regeringen genomförde en förändring som inte var perfekt men samtidigt vågade man erkänna sina fel och göra nödvändiga förändringar, förändringar som ändrade debatten. Man hade gjort nödvändiga förändringar som tyvärr slog lite för blint, men felen rättades till och kvar som utförsäkrade stod alla de som folk inte kunde identifiera sig med.

Det är svårt att sälja in att regeringen är ond när den tvingar folk som har ångest därför att de inte trivs med sitt arbete att söka andra arbeten istället för att fortsätta gå sjukskrivna. Hårt arbetande människor förstår helt enkelt inte varför det skulle vara onaturligt för vissa att söka ett jobb där man slipper ångest istället för att gå hemma och försörjas av staten därför att ens nuvarande jobb ger en ångest. På samma sätt ifrågasätter folk sjukskrivningar pga fibromyalgi då sjukdomen, för det är en sjukdom enligt FASS, har symptom som påverkas av fysisk aktivitet, stress, väderomslag, ängslan och oro. För att behandla sjukdomen är det nämligen viktigt att öka den fysiska aktiviteten, röra på sig mer och samtidigt minska stressen. Med andra ord, får du fibromyalgi så byt till ett mindre stressigt jobb och rör på dig mera.

När man presenterar Alexandra, 30 år och sjukskriven sedan 2006 för fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och minnessvårigheter och berättar om hur fruktansvärt det är att hon blir utförsäkrad så tröttnar folk. Visst kan sossar fortfarande kritisera Moderaterna för att de vågar påpeka att Alexandra känner sig störd över att behöva gå till psykiatrin och behandlas eftersom hon inte hade behövt åka dit alls om man inte tagit ifrån henne hennes rätt att bli försörjd av staten, men diskussionens svagheter lyser ändå igenom för de stora massorna. Om en person som egentligen bara behöver motion och ett annat jobb kan sjukskrivas i all evighet så är det något fel med systemet. Då vinner inte Socialdemokraterna de viktiga striderna genom att berätta hur man ställer sig bakom Alexandras rätt att bli försörjd i all evighet trots att det är hennes ovilja att bli frisk och behöva arbeta som verkar vara grunden till hennes tre års långa sjukskrivning. Sedan lyser frånvaron av egna satsningar på ”de utförsäkrade”, antingen i form av rehabilitering eller fortsatta utbetalningar, med sin frånvaro i de rödgröna budgetalternativen.

Samtidigt har Mona Sahlin börjat presentera det rödgröna blockets åsikter. Plötsligt handlar inte diskussionen längre om man är för eller emot den borgerliga regeringens politik utan vilka förslag man tycker bäst om och här kan inte ett enat vänsteralternativ ligga på båda sidor om regeringens politik. Några väljare måste offras, och det blir väljarna som gör marginalerna.

Slutligen hjälper det inte att de borgerliga utlovar skattesänkningar motsvarande 80 miljarder kronor enligt S, samtidigt som S, V och MP:s budgetmotioner hotar med 100 miljarder i skattehöjningar. Folk gillar inte att bli behandlade som dumma, något som socialdemokraternas ekonomiska talesman Thomas Östros gör när han avfärdar moderaternas sammanställning av de rödgröna skattehöjningarna med att vanligt folk inte riskerar några stora skatteökningar. Istället kommer ”de med förmögenheter och inkomster i miljonklassen kommer att få vara med och bidra i högre utsträckning”. Rika svenskar är redan idag beskattade till den grad då de totala skatteintäkterna börjar minska (Lafferkurvan någon?) och även om man skulle öka den rikaste befolkningens marginalskatter med 10% utan att skattebasen minskade så skapar det inte ens utrymme för en återställning av a-kassan. Fast å andra sidan, den rödgröna vänstertrojkan har en historia om att lova vitt och brett samtidigt som bara ”de rika” skall få högre skatt. Undra vilka man anser är de rika? Senast någon av de tre partiernas företrädare vågade säga något var det Lars Ohly som satte gränsen på 24.500 kronor i månaden. Över det är du rik.

Undrar när de rödgröna vågar berätta det för gemene man?

Annonser

3 kommentarer

  1. Einar Berg said,

    Du kommer att få så mycket skit för det här inlägget! Det står nämligen alldeles för många sanningar i det! =P
    Mycket bra sammanfattning av läget dock.

  2. Charlie said,

    Socialdemokraterna har alltför tydligt visat de senaste dagarna att de anser makten vara det främsta målet – inte vad man gör med den. Det, kombinerat med Mona Sahlin som visat varför hon misslyckats med allt hon gjort (förutom att vinna makten i Partiet), är de borgerliga partiernas stora chans i valet som kommer. Tyvärr. För det Reinfeldt, Borg & co har gjort är nödvändiga saker för landet och allas framtid.

  3. Ny opinionsundersökning – storm i ett vattenglas « Joakim Hörsing said,

    […] Darell, Havanna star, trixes tankar, Seved Monke, Björn, Alltid rött, Synnerligen Kunnigast, Charlie, Inga Magnusson, Einar Berg, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: