Vill Mona offra barnen för niqaben? Hur burkabråket kan ses i ett större perspektiv.

29 januari, 2010 at 05:30 (Politik)

Det är inte lätt att leva i ett land som går emot det man själv vill göra”, säger Alia Khalifa och uppvisar samma frånvaro av respekt och förståelse som hon anklagar det svenska samhället för.

Vad är då problemet? Att vi i Sverige tror på vissa saker som hon finner kränkande.

För många människor runt om i världen är Sverige ett väldigt konstigt land. Vi har konstiga högtider likt midsommar, lever ofta i ensamhet och finner extrema lösningar. Trots att både lagstiftning och människors inbyggda kompass bygger på det lutherska arvet, som bara det är unikt för vår norra del av världen, så följer vi vetenskapen blint. Kan någon visa vetenskapliga belägg för en åsikt så blir det snabbt samhällets åsikt. Och eftersom ingen har lyckats bevisa Guds existens, oavsett gud, så har vi svårt att anpassa oss och följa ”hans” eller ”hennes” krav.

Det blir då ett problem för oss om en person vill bära långärmat när han eller hon jobbar på en snabbmatsrestaurang. därför att vi inte tror att personen kan upprätthålla en god hygienisk standard om han eller hon inte kan tvätta underarmarna regelbundet. I jakten på tjänlig mat spelar det ingen roll om den anställdas egen tro kräver slöja och långärmade kläder för det saknas bevis på att tro skyddar mot magsjuka. Inte ens när personen försöker försvara sin anställning med ett ifrågasättande av gängse normer, själva grunden för vetenskapens existens, så accepterar vi avvikelsen. För även om personen skulle kunna tvätta sina händer och armar löpande på de närliggande toaletterna så finns det ingen rimlig möjlighet att kräva utbyte eller tvätt minst en gång i timmen av den långärmade tröja personen bär. Problemet med långärmade tröjor i restaurangmiljö är att det inte räcker med att dra upp ärmarna och tvätta armarna då bakterier finns kvar på tröjan. Och risken för smittospridning är överordnad personlig tro, men samtidigt inte ett sätt att angripa vissa trosåskådningar. Även läkarna får anpassa sig då deras läkarrockar sprider bakterier.

För Alia som vill blir förskolelärare är det inte de långa ärmarna som är problemet. Hon har valt att gå steget längre och bära niqab, en heltäckande slöja som bara visar ögonen. Resultatet blir att hennes skola inte längre anser sig kunna utbilda henne till barnskötare. Man kan raljera över anledningen, att hennes tro säger att vi män inte kan kontrollera oss om vi ser mer av henne, men det försvarar inte det motstånd hon möter. Inte heller kan svårigheten att identifiera henne vara något hinder då andra bärare av niqab kan studera på akademisk nivå. Allt som krävs är att bärare identifierar sig inför salstentor.

Problemet är istället, och här väljer jag att citera Dilsa Demirbag-Sten.

Lika lite som jag [Dilsa] kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag [Dilsa] hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

Barn härmar sina jämnåriga och vuxna i sin omgivning. Därför brukar vi ofta säga att barn inte lyssnar till vad man säger utan till vad man gör. För att ett barn skall utvecklas till en socialt fungerande individ så behöver han eller hon inte bara höra röster utan även se vuxnas ansiktsuttryck och rörelsemönster. Först då kan barnet vandra mot att bli vuxen – även till sinne. Eftersom Sverige har en väl utbyggd barnomsorg för att möjliggöra för båda föräldrarna att arbeta så möter barn sina förskolelärare under en stor del av deras vakna tid. Då är det direkt olämpligt och skadligt för barnen att inte kunna se sina förskolelärares ansikten. Därför bör inte en bärare av niqab arbeta som förskolelärare och därför kan inte Alia hävda en rätt att bära niqab på arbetsplatsen.

Ingen förbjuder henne att vara sig själv, oavsett hur mycket hon själv vill göra sig till offer, men samhället skyddar de som inte kan skydda sig själva från skadliga. Det är det här som ”burkabråket” handlar om. Skall man, som Fredrik Reinfeldt vill, värna om barnen? Eller skall man värna om Alia som Mona Sahlin vill, och därigenom offra barnen?

Alia Khalifa har gjort ett eget medvetet val. Samhället accepterar detta val men låter samtidigt henne ta konsekvenserna av det. Rätten till utbildning gäller nämligen alla, även de barn hon vill ta hand om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: