All heder åt S. Morgondagens Stockholm är inte en i bilkö stillastående stad.

30 mars, 2010 at 00:52 (Politik)

Jag gillar kollektivtrafik. Måhända beror det på att mina resurser som student är begränsade. Men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Alltför ofta när jag åker hem om kvällen så finner jag mig sittandes ensam i bussen hela resan. Andra gånger tvingas jag ta en flera mils lång omväg, fortfarande lika ensam i bussen, då mina vanliga bussar inte går. Miljövänligt? Utan att veta en stadsbuss bränsleförbrukning så kan jag anta att det hade varit miljövänligare om jag kört båda vägarna i en snål dieselbil istället för att låta bussen köra runt med en passagerare. För att inte tala om den betydligt kortare restid samt ökad flexibilitet en egen bil ger kontra kollektivtrafik. Men återigen, jag gillar kollektivtrafik och ser varför den är nödvändig för att samhället skall fungera. Däremot kan jag inte se en framtid med bara bussar och spårbunden trafik. Det behövs alternativ när och där kollektivtrafik inte går eller passar. Något som även Vänsterpartiet och Miljöpartiet borde inse, givet deras egna taxierfarenheter.

När då Socialdemokraterna genom Carin Jämtin går emot sina rödgröna vänner och lovar att stödja byggandet av Förbifart Stockholm så visar man att man vågar ta ansvar för framtidens Stockholm. Redan nu har staden en underdimensionerad infrastruktur som leder till trafikstockningar och förlängda restider, och då staden förväntas växa samtidigt som behovet att resa inom staden inte lär minska så behöver regionen fler vägar samt en ordentlig ringled som knyter ihop regionen. Fler vägar bör dock inte ställas mot en utbyggd kollektivtrafik, för när staden växer krävs både och.

Moderaterna krävde besked, och risken fanns att frågan skulle utvecklas till en mardröm, både för Socialdemokraterna Stockholms framtid. Antingen skulle man visa sprickor i den rödgröna fasaden, eller så skulle alla partier i vänsteralliansen visa på en oförmåga att planera inför framtiden vilket skulle förhindra den långsiktiga lösning som Förbifart Stockholm är. Svaret som kom var dock lika enkelt och tydligt som frågan är svår och komplicerad. Politik handlar om att finna vägar till en bättre framtid, och Socialdemokraterna valde att ta ansvar för framtiden och stödja ett projekt som kostar 28 miljarder framför ett samhälle som stannar i bilköer, trots rödgröna protester från sina samarbetspartners.

För även om Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att projektet är ett vansinnigt projekt så behöver man bara köra bil på Essingeleden under rusningstrafik för att inse att en situation som är svår idag kommer vara ohållbar om tio eller tjugo år. Och räcker inte de tilldelade resurserna till både fler vägar och mer kollektivtrafik så får man prioritera och överföra andra resurser från mindre viktiga områden. Behovet att transportera sig själv kommer nämligen inte minska med tiden, oavsett vad de rödgröna verkar tro. Och det behovet innefattar Förbifart Stockholm.

Annonser

Direktlänk Kommentera

Accepterar man våld från publiken bara därför att sporten tillåter våld mellan utövarna?

29 mars, 2010 at 22:14 (Åsikter)

Konsekvens är en av rättssäkerhetens viktigaste ingredienser. Alla straffas lika, och alla skall ha möjlighet att veta vilket straff en handling medför. Tyvärr har inte svensk elitidrott förstått vikten av ett enhetligt regelverk och enhetliga domar.

Fotbollssäsongen 2009 avslutades med en praktskandal. I samband med en planinvasion efter att Djurgården klarat det allsvenska kontraktet så slog deras supportrar till ett flertal av motståndarlagets spelare. För detta straffades Djurgården, eftersom ett lag har ansvar för sina supportrar, med böter på 200 000 kr och att spela en hemmamatch utan publik.

Svenska Fotbollsförbundets Disciplinnämnd motiverade straffet med att planinvasionen var att betrakta som ett okontrollerbart upplopp.

”Publikinvasionen på Stadion satte säkerheten för spelare, funktionärer och åskådare helt ur spel. Vi bedömer att invasionen var av sådan karaktär och så allvarlig att den närmast var att betrakta som ett okontrollerbart upplopp. Men böter är inte tillräckligt och vi bedömer det inte osannolikt att liknande händelser kan inträffa på nytt.”

Skall man förutsätta att disciplinnämnden var opartisk och objektiv så måste man anta att straffet är grundat på det våld som riktades mot spelare i motståndarlaget, då AIK:s supportrar veckan tidigare genomfört en planinvasion efter att laget tagit SM-guld utan att något straff utdelats. Dessutom friade man Djurgårdens säkerhetsarbete när nämndens ordförande kommenterade beslutet.

”Vi ifrågasätter inte Djurgårdens säkerhetsarbete men konstaterar att det är en svårbemästrad uppgift att ha en tillräckligt hög säkerhetsnivå vid matcher på Stockholms Stadion och vi ifrågasätter därför om matcher av riskkaraktär ska spelas där.”

Att straffet var hårt var däremot lika självklart som handlingen var allvarlig. Supportrarna måste förstå att de skadar sina klubbar rejält när de genomför så huvudlösa saker som att slå en motståndare, för hur annars skall man kunna garantera spelarnas, tränarnas och domarnas säkerhet från idioter? Hur annars skall spelare våga göra mål på bortaplan, eller domare våga ta riktiga men för hemmalaget kontroversiella domslut?

Att klubben inte gillade beslutet, eftersom de tagit alla försiktighetsåtgärder som polisen föreslagit, går att förstå men samtidigt känns det hårda straffet rimligt då våld mot utövarna alltid måste ses som extra allvarligt.

Tyvärr verkar det finnas människor som inte tycker att supportrars våld mot spelare, tränare eller domare är lika allvarligt. När supportrar från AIK stormade spelytan och dess angränsande ytor i samband med en kvalseriematch mellan AIK och Rögle för att där slå till motståndarnas ledare, så blev straffet var pinsamt lågt. Trots att situationen liknade den för Djurgården, i en sport med samma ställning i samhället som fotbollen.

Trots att Tävlingsnämnden konstaterat att AIK under säsongen haft liknande problem, och trots situationens allvarliga art, så väljer man ett milt straff. Ett straff som inte kommer ha någon betydelse, enligt Viasats hockeyexpert.

”De verkar inte se det så allvarligt ändå.”

Man hade inte bara möjlighet att utdöma böter utan kunde även kräva spel utan publik, men en enig nämnd tyckte att de fattat ett riktigt beslut. Att många i omgivningen som sätter beslutet i relation till andra beslut, exempelvis att Brynäs fick böter på 15000 kr för en extra reklamfilm på ”kuben”, ifrågasätter hur allvarligt man ser man ser på att supportrar misshandlar motståndarlagets tränare verkar inte spela någon roll.

Tyvärr lämnar beslutet en fråga hängande. Om man visar att våld mot spelare och tränare inte är särskilt allvarligt, hur kan man då förhindra att det sker igen? Och kanske ännu viktigare. Hur skall man kunna döma någon hårdare nästa gång det sker?

För domen både kommer och skall sättas i relation till Djurgårdens dom i fotbollen. Även om idrotten inte väljer att anamma ett rättssäkert förfarande och döma lika för lika. För man kan väl inte acceptera mer våld från publiken i ishockey än fotboll, bara därför att ishockey tillåter mer våld på plan?

Direktlänk Kommentera

Veronica Palm (s) hjälper SD in i riksdagen.

27 mars, 2010 at 02:10 (Åsikter, Politik)

Få människor gillar att bli tagna för idioter. Tyvärr är det en insikt de etablerade partierna verkar sakna, och något som kan ge Sverigedemokraterna en efterlängtad plats i Sveriges Riksdag.

SD vill utvisa semestrande flyktingar. Om det är personer som fått uppehållstillstånd på premissen att de inte kan vistas i sitt eget land. Och som ändå åker på semester till sitt eget land.

Förslaget låter det rimligt. Föreligger det inget skyddsbehov, vilket man själv bevisar genom att åka tillbaka till landet som man säger sig behöva skyddas från, så borde man inte ta upp resurser som kan användas till att hjälpa andra som verkligen behöver hjälp.

Sverigedemokraten Camilla förklarar situationen på ett enkelt sätt:

”Hur kan det vara möjligt, att man ena stunden söker asyl för att man är förföljd i sitt hemland av t.ex. politisk skäl, eller något annat som medför en sådan fara att enda utvägen är att slita sig från alla sina rötter och trygghet för att starta om i ett helt nytt land, med en helt ny kultur och tusentals mil hemifrån släkt och vänner, och i nästa stund åka tillbaka till denna farliga plats för att ha semester? Logiken i detta finns inte.”

Svårt att hänga med i svängarna? Det är du inte ensam om. När personer som ansökt om uppehållstillstånd därför att de inte kan vistas i sitt eget land med risk för eget liv frivilligt åker ”hem” för att semestra så är något fel. Det behöver man varken vara Sverigedemokrat eller rasist för att inse.

Men varken förslaget i sig eller insikten att det är vettigt öppnar inte dörrarna till riksdagen. Det gör istället Socialdemokraternas talesman i asylpolitiska frågor, Veronica Palm, när hon rasar mot SD-utspelet:

”Det är korkat! Det är inte rimligt att människor som lagligt bor i Sverige ska behöva ansöka hos en myndighet för att få lämna landet”

Återigen, folk gillar inte att bli tagna för idioter. Det handlar inte om folk som bor lagligt i Sverige, utan om folk som fått stanna här på osanna uppgifter. Så länge vi väljer att begränsa invandringen till Sverige måste vi se till att de begränsningar vi har efterlevs. Allt annat är korkat. En person som ljuger för att få stanna, därför att det inte föreligger något hot, bör utvisas snarast. Inte därför att han eller hon har ljugit, utan därför att personen inte haft rätt till uppehållstillstånd från första början och de resurser personen tar upp bättre kan användas till att hjälpa riktiga flyktingar. Folk som inte kan semestra i sitt eget land.

Det är också den vetskapen som gör att SD kan komma in i riksdagen. Tack vare personer som Veronica Palm. Som kritiserar varje SD-utspel, utan att först läsa igenom vad det är SD säger.

Däremot kan man ifrågasätta varför vi inte tillåter fri invandring till Sverige? Visst skulle det kräva lagstiftning som reglerade åtkomsten till det sociala skyddsnätet till att bara gälla svenska medborgare och personer med giltig flyktingstatus, men nog skulle det lösa många problem.

—–

Problemet med falska uppgifter berör inte bara flyktingar med skyddsbehov. Även i kategorin ”minderåriga” finns det ett omfattande fusk, som tyvärr riskerar att skada alla barns möjlighet att få asyl. Problemet går enklast att beskriva med asymmetriska möjligheter att få stanna, vilket utnyttjas hänsynslöst av folk som söker skydd i Sverige. Här hjälper det inte att man samordnar synen på asyl inom EU utan man måste både ta till moroten och piskan.

Å ena sidan måste man straffa de som använder falska uppgifter. Använda den kunskap som finns i samhället och garantera att folk aldrig får permanent uppehållstillstånd om de kommer med osanna uppgifter, och blir de ”påkomna” senare så skall deras uppehållstillstånd kunna återkallas. Metoderna finns, både genom DNA-test, ålderstest och gamla sätt likt fingeravtryck och språkkontroll. Anledningen är att de begränsade resurserna istället kan användas för att hjälpa barn som inte är barn bara för att få uppehållstillstånd utan faktiskt är under 18 år gamla, och för att kunna ge personer och familjer med skyddsbehov det skydd man inte kan få i sitt eget land.

Å andra sidan kan man inte bara straffa. Det måste finnas en uppsida för folk som sköter sig. Man måste göra det möjligt för människor utanför ”Fort Europa” att komma hit och skaffa sig en bättre framtid. Det måste finnas andra möjligheter att få stanna än genom att ljuga och förvränga sin ålder och historia. För endast då kan man få en flyktingpolitik som fungerar, som inte belastas av lycksökare och lögnare, och som blir human och effektiv.

Direktlänk 2 kommentarer

Brister i byggsektorn sätter bidrag i fokus.

22 mars, 2010 at 11:16 (Åsikter, Politik)

När statliga subventioner stryper byggandet av nya hyresrätter i landet, men är det så negativt?

Visst, byggkostnaderna för nya hyreslägenheter har ”galopperat” de senaste åren, och det får direkt genomslag på den framtida hyran, men till viss del handlar det om brister i byggsektorn – att det byggs för dyrt och på ett ineffektivt sätt. Björn Wellhagen, ansvarig för bostadsfrågor på tidningen Byggindustrin, sätter fingret på problemet.

”Det kan säkert innebära omställningsproblem för en del projekt när stödet tas bort men utan bidrag sker investeringarna där de gör större nytta.”

Byggindustrin har inte utvecklat i takt med samhället i övrigt. Varför skulle den? Genom statliga bidrag har en stor del av det naturliga förändringstrycket uteblivit och branschen har kunnat bygga ineffektivt. Överskottet på hyresrätter är i år 34 000, dock mestadels på ställen där folk inte vill bo exempelvis Ydre kommun där 19% av lägenheterna är lediga. I sådana områden lär det inte byggas fler hyresrätter på länge, men det hindrar inte de stora bostadsbolagen. Trots slopade bidrag går det nämligen att bygga nya hyresrätter, även om det då handlar om att bygga lägenheter i större städer, på tillväxtorter och i central lägen där det finns ett behov.

Men varför bygga hyresrätter där det inte finns behov?

Direktlänk Kommentera

BAKLÄXA till Aftonbladet. Utbildningsresultat går att mäta – och GU utfärdar politices-examen.

20 mars, 2010 at 18:31 (Åsikter, Politik)

Svenskt Näringsliv tycker att utbildningar som leder till jobb skall få utökade resurser. Samtidigt anser de att man bör dra ner på mer flummiga utbildningar, något som Aftonbladets ledarsida kritiserar. Med blandad framgång.

”Den som väljer en viss utbildning har förmodligen funderat igenom vart den ska leda och vad den kan ge i utbyte. En utbildningsväg med tyngdpunkten på historia eller idéhistoria eller politisk filosofi väljs med andra förtecken än en läkar-, civilingenjörs- eller juristutbildning. Men knappast med tanke på att den ena skulle vara mer värd än den andra.”

Även om fler kan antas fundera om deras utbildning leder till jobb nu när tiderna är dåliga, så är det en viktig fråga. Hur mycket får en nybakad student veta när de väljer universitetsutbildning? Att läkarlinjen ger jobb, att civilingenjörer behövs och att framtiden ser ljus ut för jurister går att finna lite överallt, men sen? Hur många statsvetenskapliga grundutbildningar stoltserar med att deras program ofta leder till arbetslöshet eller låg lön? Att då inte försöka styra universiteten på något sätt till att minska intagningarna eller få folk att välja bort utbildningarna är slöseri. Även om bildning är bra att ha.

För de nybakade studenterna har drömmar, men drömmar är sällan vävda med verkliga material, och ger man inte studenterna detta så sviker man dem. Dessutom förvägrar man människor att uppfylla sina drömmar, eller forma dem efter vad som är möjligt. Man måste inte alltid tänka på värdet av ens val, inte ens värdet av en utbildning och de år den tar, men man kan åtminstone gå in i situationen med öppna ögon. Bildning är bra, men man måste kunna använda den också.

Det bevisar även Aftonbladets skribent i samma ledare. Man ger nämligen Svenskt Näringsliv bakläxa eftersom man rankat en examen i statsvetenskap från Göteborgs Universitet som sämst i Sverige, med följande motivering:

”Något statsvetarprogram på Göteborgs universitet har aldrig funnits.”

Samtidigt har statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet en grundutbildning som omfattar runt 1 000 studenter per läsår, på tre inriktningar – statsvetenskap, samhällskunskap och administrativ teknik. Om statsvetenskapliga institutionen grundutbildning ändå inte utbildar statsvetare, vad gör de då?

Nu skall Aftonbladet få lite respit. De har inget färdigt ”program” för statsvetare, men däremot kan man ”söka ett antal på förhand sammansatta kurspaket” som kan leda fram till politices kandidat- eller masterexamen… vad nu skillnaden är.

Direktlänk Kommentera

Inga investeringar utan utdelning.

19 mars, 2010 at 19:33 (Ekonomi, Politik)

Gordons formel visar nuvärdet av ett framtida kassaflöde. Den är relevant i alla ekonomiska diskussioner därför att det visar huruvida någon kommer vara beredd att investera pengar i ett projekt, behålla en investering som pågår eller sälja av allt snarast möjliga. Är nuvärdet positivt, så är investeringen vettig. Är nuvärdet negativt, så är investeringen idiotisk.

Problemet är att folk inte har förstått detta. När Ericsson delar ut 6,5 miljarder kr till aktieägarna handlar det inte om att tillfredsställa giriga ägare utan att betala ”ränta” på det investerade kapitalet på samma sätt som man betalar ränta på huslån. Men Aftonbladet visar stor okunskap när de inte förstår detta utan sätter aktieutdelningarna i relation till låga bud i löneförhandlingar.

Man går till och med så långt som att hänga ut Svenskt Näringslivs ordförande Urban Bäckström som ”Sveriges farligaste man”. Anledning? Att han inte ser något utrymme för löneökningar därför att världen fortfarande befinner sig i en historisk lågkonjunktur. Att då öka lönekostnaderna med upp till 3% innan återhämtningen är konstaterad känns riskabelt. Men inte för Ingvar Persson. För honom är arbetsgivarna fienden, oavsett vad arbetsgivarna gör. Och då blir arbetsgivarnas chef samhällets fiende nummer ett. Ur min synvinkel skulle Urban Bäckström bara vara Sveriges farligast man om han tillät omotiverade löneökningar.

Återigen återvänder vi till Gordons formel. Den är inte något ont kapitalismen dragit in utan ett resultat av ett effektivt samhälle. För investeringar, oavsett om de kommer från privata förmögenheter eller den statliga kassan, är idiotiska att göra om de inte ger mer resurser i avkastning. Även om allt ägs av staten, så tjänar ingen på att man slösar med pengar. Oavsett om det skapar jobb. Tänk på hur mycket samhället tjänade på det svenska varvsstödet…

Om man har något emot att ägarna får avkastning i form av utdelning, så får man se på alternativet. Att de anställda äger företaget. Det är fullt möjligt i dagens ekonomiska system, men hur många arbetstagare är beredda att först betala en massa pengar för att få arbeta, för att sedan inte få lön ibland (på samma sätt som många aktieägare inte fick utdelning under 2009)? Det är den magiska frågan.

Tycker man att utdelning är fel, så kan man starta ett eget bolag och ta risken att saker inte fungerar själv. Annars bör man inte klaga på utdelningar med motiveringen att pengarna istället kunde gått till högre löner.

Direktlänk Kommentera

Vänstern försöker alltid skriva om historien.

18 mars, 2010 at 16:08 (Åsikter, Politik)

Jag var en av de som jublade när de borgerliga bad ”Forum för levande historia” att granska de brott mot mänskligheten som kommunistiska regimer begått. Inte därför att jag tycker att staten skall bedriva opinion utan därför att man behövde vara konsekvent. Man hade genomfört kampanjen ”om detta må ni berätta” angående de nationalsocialistiska brotten mot mänskligheten, men vägrade att väga upp den falska historieskrivning som vänstern bedrev angående kommunismens brott mot mänskligheten.

Nu skall man inte bara peka finger åt kommunister och andra vänsterextrema, men de är centrala i problemformuleringen. Staten borde egentligen inte försöka skapa opinion för några historiska frågor alls därför att då riskerar historien bli vad det statsbärande partiet vill. Även i ett öppet land som Sverige.

När Socialdemokraterna styrde med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet valde man att fokusera på nationalsocialismens brott mot mänskligheten men struntade i de minst lika grova brott mot mänskligheten som kommunismen ansvarade för. Varför? Troligtvis därför att det är ur kommunismen som Vänsterpartiet uppstått. Och för att inte stöta sig med sina samarbetspartner så valde man att blunda för den delen av historien. Vilket är problemet när politiker bestämmer.

Det problemet kvarstår när den svenska vänstern, med fyra borgerliga riksdagsledamöters stöd, genomdriver ett beslut där riksdagen erkänner massakern på armenier 1915 som folkmord. I vänsterns värld är det politiker, inte forskare och jurister, som skall bestämma vilka massakrer som är folkmord. Det är politiker, inte sakkunniga, som skall bestämma vilken specifik handling som bryter mot lagen.

Problemet är tudelat. Först och främst, även om det kan anses löjligt, så bygger hela vår rättsapparat på att man inte kan dömas för ett brott som inte var olagligt när det begicks. När riksdagen då säger att det var folkmord så bryter man mot denna grundläggande rättighet. Brottet fanns inte 1915 och kan således inte ha begåtts då, på samma sätt som israeliternas angrepp på Midjaniterna eller katolikernas rensning av Magdeburg under trettioåriga kriget inte kan klassificeras som folkmord. Dock har man gjort avsteg från detta tidigare då man under Nürnbergrättegångarna instiftat termen folkmord för att beskriva förintelsen – och i fallet med ”folkmordet” på armenier som FN erkände för 20 år sedan.

För det andra så skall politiker bestämma lagarna, vilka handlingar som klassificeras som brott och vilka konsekvenser dessa brott skall ha, och därefter skall jurister genom rättsväsendet komma fram till om specifika handlingar har varit brottsliga. Annars blir landet allt annat än rättssäkert. Då förstår jag att det finns människor som protesterar och säger att frågan står över all ideologi.

Plötsligt blir det också glasklart varför Fredrik Reinfeldt beklagar sig över beslutet.

”Jag uttryckte mig också som att jag beklagar riksdagens beslut eftersom det öppnar för en politisering av historien.”

Historien bör definieras av sakkunniga, på samma sätt som om handlingar varit brottsliga bör definieras av domstolarna. Därför är det rätt att regeringen Reinfeldt inte vill befatta sig med de politiska försöken från vänstern att definiera historien. Oavsett om det armenierna utsattes för var folkmord eller en massaker.

Direktlänk 4 kommentarer

Agenda tycker att jag som student blir medelinkomsttagare.

17 mars, 2010 at 22:52 (Åsikter, Politik)

Sveriges Television anser sig själva vara fria från politisk påverkan. Dogmen är så starkt rotad att de själva drivit kampanj för fri television, sig själva, där Berlusconis italienska TV-imperium fått ta rollen som antikrist.

Kanske var det ett resultat av Fichteliusaffären, där Erik Fichtelius fick kritik för sina dubbla roller i bevakningen av Göran Persson, för tyvärr var kampanjen bara en chimär. Ett halvår efter att kampanjen sattes en av Göran Perssons närmaste män på posten som styrelseordförande.

Men nu kanske alla tvivel är skingrade. På SVT:s ”opolitiska” agenda finns ett debattprogram som fokuserar på aktuella frågor. Tyvärr är programmet inte särskilt opolitiskt, vilket Hanne Kjöller visar genom att granska deras inlägg i RUT-debatten.

”I ett förvirrat reportage lanseras siffran sex promille som en motvikt till den fjärdedel med låga inkomster som i SCB:s databas redovisas som nyttjare av hushållstjänster. Vad den representerar och hur den räknats fram måste jag ringa till SCB för att få veta.”

Problemet är som följer. Mona Sahlin har mot sin vilja tvingats ge sig på RUT-avdraget, då den rödgröna trojkan bestämt sig för att vitt städarbete är till ondo. Det i sin tur har resulterat i en medial storm, vilket av vissa beskrivits som ett resultat av att många journalister tagit chansen och utnyttjat avdraget. Men faktum kvarstår, RUT-avdraget är ingen förlustaffär för staten, livspusslet blir lättare att lösa för vanliga svenskar och många kvinnor får möjlighet att omvandla svarta jobb till vita med allt vad det innebär i form av trygghet och för nästan hundratusen personer. Dessutom tjänar samhället på att högutbildade personer använder sin kunskap istället för att lägga många timmar på att städa.

Så hur löser man den mediala mardröm som (S)ahlin råkat ut för? Man kritiserar kritiken på oklara grunder. Precis det som Hanne Kjöller fick göra.

Agenda beställde statistik där den fjärdedel som tjänade minst i samhället blev en första kategori, den fjärdedel som tjänade mest blev en andra kategori, och de kvarvarande två fjärdedelarna blev en tredje kategori.

Med den vetskapen i bagaget finner Hanne Kjöller det förvånande att så många som 6 promille av ”låginkomsttagarna” använder tjänsten. Att det inte är noll personer. Och anledningen är enkel. För att räknas som låginkomsttagare enligt Agenda så får man som mest tjäna 124 000 kronor per år, eller ungefär 10 000 kronor i månaden. Brutto.

Sommarjobbar jag som student samtidigt som jag tar ut fullt CSN så blir jag medelinkomsttagare.

Och skulle jag börja arbeta blir det betydligt bättre. Vid en månadslön på 25 000 kronor, brutto, blir jag höginkomsttagare eller som de själva kallar det. Riktiga rikingar.

Plötsligt finner man det tvivelaktigt om Agenda är opolitiskt. Det verkar mer som om vänsterinfluerade journalister vill hjälpa sin nya kelgris Mona Sahlin. Och inte är det särskilt mycket fri television. Om inte SVT menar att fri television handlar om deras journalisternas rätt att göra vad som helst för att stärka sina politiska ställningstagande. Inkluderat vilseleda befolkningen med konstiga definitioner där knappt studenter är låginkomsttagare.

Och borde inte en opartisk diskussion handla om vem som ger valuta för pengarna? Hur mycket insatsen kostar, hur mycket den drar in till statskassan, och vilket skydd de vita jobben ger outbildade kvinnor.

Direktlänk 2 kommentarer

Varken graviditet eller kondom skydd mot finanskris.

8 mars, 2010 at 20:16 (Åsikter, Ekonomi)

Att folk diskrimineras därför att de skaffar barn är inte så konstigt. För företagen blir frånvaro en kostnad, och att ta in en vikarie för en föräldraledig betyder inte bara att man får in en mindre kvalificerad person – man måste även lära upp vikarien i den ordinarie anställdes arbetsuppgifter. Dessutom får man ingen ersättning, trots att föräldraledighet är en statlig pålaga. Därför är det förståeligt, från företags synvinkel, att de sparkar gravida när de måste dra ner på personalen.

Nu kan inte alla sparkade gravida hävda att det beror på deras kommande barn – väldigt måste personer som inte var gravida fick sparken under 2009. Finanskris kallas det visst. Företag måste dra ner på personal när det blir mindre efterfrågan på deras produkter, annars överlever inte företagen och alla anställningar försvinner. Men det verkar som om många företag föredrar att avskeda gravida eller småbarnsföräldrar. Grymt? Självklart, men frågan är vad alternativet är. Grupper som har högre frånvaro från jobbet betyder en högre kalkylerad kostnad för företagen som anställer dem varvid risken för att företaget inte överlever eller att fler personer måste avskedas ökar.

Ta exemplet med Lisa. Hon hade fått ett vikariat, en anställning för att ersätta en person som var frånvarande, men fick sparken innan hon ens hunnit börja. Därför tänker hon inte vara ärlig och berätta det på anställningsintervjuer i framtiden. Ett bra beslut från henne? Låt oss se det från den andra sidan. Företag A har en person som är frånvarande och behöver ersätta henne. Varför skulle Företag A vilja ha en ersättare som med viss sannolikhet kommer få ett antal fysiska problem den närmaste tiden och därigenom behöva ersättare, när de lika gärna kan hitta en ersättare där den risken inte existerar? Varför riskera att behöva ta kostnaden för ännu en ersättare.

Frågan är relevant därför att vi både behöver barn för samhällets överlevnad och företag för vårt uppehälle. Vilka kostnader kan vi tvinga företag att ta, och hur kommer de reagera? Genast kastar sig kvoteringsivrare in i diskussionen. Klart företag skall ta hela kostnaden. Skydda föräldrarna och öka jämställdheten genom att dela upp föräldraförsäkringen! Eftersom Sverige blir omsprunget i jämställdhetstoppen så måste vi agera. Eller? Frågan man borde ställa sig är vad som kommer lösas till det bättre, om man delar upp föräldraledigheten? Och vad som blir nästa steg. Skall man tvinga föräldrar att ta varannan VAB-dag?

Daniel Pernikliski verkar tro att låsta föräldradagar är lösningen på allt ont. Samtidigt visar han på ett förakt inför både företag och föräldrars intelligens. För om båda föräldrarna riskerar att bli en ökad belastning på företag så riskerar båda föräldrarna en ökad risk för uppsägning vid händelse av graviditet. Och även om fördelningen av föräldradagar blir jämnare så är det inte säkert att det blir till barnens bästa, eftersom många föräldrar inte har råd att ha den med högst inkomst föräldraledig en längre period. Så länge det finns inkomstskillnader, inte bara mellan könen på samma arbetsuppgifter utan även mellan folk med olika arbetsuppgifter, så kommer många tvingas hushålla med de dagar de kan vara lediga. Resultatet kommer således bli att barnen får tillbringa färre dagar med sina föräldrar hemma, eftersom familjer inte kommer ha råd att ta ut alla dagar om de delas lika mellan föräldrarna.

Nej, lösningen på diskriminering är inte att få föräldrar att ta ut färre föräldradagar. Snarare handlar det om att se varför diskrimineringen uppstår, och få både män och kvinnor, företag som individer, att inse att alla män och kvinnor är enskilda individer och inte i något kollektiv som måste uppträda stereotypiskt. Då kommer kanske inte de skillnader vi idag tillskriver diskriminering att försvinna helt, men många av gränserna kommer suddas ut och alla kommer få samma möjligheter oavsett kön. Vad man sen väljer att göra med dem, det är helt upp till varje individ.

—–

För övrigt verkar DO äntligen ha insett att löneskillnader mellan könen ofta uppstår då mammor är hemma med barnen och därigenom går miste om arbetstid och kompetensutveckling, vilket även är en av anledningarna till varför få kvinnor blir chefer. Deras jämnåriga manliga motsvarigheter springer helt enkelt om dem, trots att kvinnor har bättre betyg från skolan.

Direktlänk Kommentera

Wanja gör det igen.

6 mars, 2010 at 20:24 (Åsikter, Politik)

En gång i tiden hade vi adelsmän som tillskansade sig personlig makt på bekostnad av samhällets bästa. Deras agerande var alltför ofta destruktivt och åverkan på omgivningen stor. Med tiden insåg samhället att adeln inte borde ha den särställning de åtnjöt, och deras privilegier drogs in.

Tyvärr korrumperar makt.

Det nya styrande skiktet, den politiska adeln, var snabba att ta efter den riktiga adelns dåliga vanor. Och när ens vänner är korrumperade, så blir man själv lätt påverkad.

Därför är det inte konstigt att Wanja Lundby Wedin, damen som upptog kvällstidningarnas löpsedlarna förra året genom att strunta i att göra sitt arbete som styrelseledamot i AMF och sedan säga att hon inget visste om det som stod i texterna hon skulle läsa inom ramen för uppdraget, återigen hamnar i hetluften. Nu har hon lyckats skaffa ett hyreskontrakt genom fackets eget fastighetsbolag till en ”lyxlägenhet”. Och hon säger själv att det inte har något att göra med att hon är anställd av LO.

Jag har inte bytt lägenhet som anställd av LO.

Frågan då är som vem hon bytt lägenhet. Det hade varit förståeligt om LO ville se till att sina fackliga ledare hade ett bra boende i närheten av arbetet. Men om hon inte får lägenheten därför, hur gör man då? Sen när har man kunnat få en stor lägenhet centralt, för att bara fem år senare få en ännu bättre lägenhet lite mer centralt? Mig veterligen brukar ”ködagar” nollställas för vanliga människor.

Fast, det förstås. Den politiska adeln håller varandra bakom ryggen. Det är därför Mona Sahlin lyckades komma tillbaka efter att ha stulit från staten i Toblerone-skandalen, även om det bara handlade om att hon tog ett förskott på lönen i några månader, och det är därför Wanja Lundby Wedins lägenhetsaffärer är så känsliga. För ja, det hade varit okej om LO gett sin ordförande bra boendeförhållanden som ett led av hennes förordnande, men skandalen ligger kanske i att även hennes son fick en lägenhet. Det är nepotism, och kanske den sanna anledningen till varför hon inte vill medge att hon skaffat lägenheterna till sig och sin son i egenskap av LO-ordförande och medlem av den politiska adeln.

Direktlänk 1 kommentar

Next page »