Bestraffa ”de rika” – men är det samma matematik som gör studenter till medelinkomsttagare?

28 april, 2010 at 01:14 (Åsikter, Politik)

Skatter som endast existerar av ideologiska skäl tenderar att vara destruktiva. Ett bra exempel är den gamla förmögenhetsskatten vars enda förtjänst var att höja avkastningskravet på investeringar med skattesatsen. Investeringar blev svårare att räkna hem, varvid färre investeringar gjordes i Sverige. Det är en av anledningarna till att skatten avvecklades av den borgerliga alliansen, och många trodde att skatten som överlevt av politiska skäl äntligen skulle vara historia. Även om ett antal individer vunnit stort på skattens avveckling, så hade samhället förlorat en stor orättvisa samtidigt som det blivit betydligt lönsammare att investera vilket ökar samhällets totala resurser. Tyvärr väger politiska skäl tyngre än samhällets bästa, vilket de rödgröna visade idag.

Den första januari vill de införa en ny skattpå förmögna”. Utan att de själva vet hur den skall vara utformad, vilka som skall omfattas eller vad som skall beskattas så beräknas den dra in fyra nya miljarder till statskassan. För en ekonomstudent låter konceptet både spännande och bekant. Kläm åt de som är rika, tjänar pengar och arbetar. Ge pengarna till de som är ”sjuka”, arbetslösa eller ligger hemma och pillar sig i naveln. Rödgrön politik i dess esse.

Nu skall det inte handla om en förmögenhetsskatt i traditionell förpackning eftersom den ”läckte som ett såll”, utan en skatt på antingen förmögenhet eller konsumtion, men anledningen är den vanliga – de rödgröna vill vinna väljare på parollen ”kläm åt de rika”. Dock behöver man drygt hälften av de avlagda rösterna på valdagen, så man kan inte berätta vilka ”de rika” är. För att få svar på den frågan så får man titta på de förslag till beskattning som de rödgröna presenterade i höstas.

Socialdemokraterna, med en stor andel medelklassväljare, ville då ha en skatt på en procent på förmögenheter över 2,5 miljoner kr per person, med en övre gräns där ingen skall betala mer än fem miljoner. Bra för folk i hyresrätt och bra för de riktigt rika. De ”rika”, folk med villor eller bostadsrätter större än tre rum i Stockholm kan man däremot klämma åt. Samma sak med de som följde Göran Perssons uppmaning att ”den som är satt i skuld är inte fri”. Lever man efter sina tillgångar, sparar och planerar inför framtiden skall man beskattas hårt, lever man över sina tillgångar och förväntar sig att staten skall ta hand om en i alla lägen så slipper man undan.

Den stora frågan kanske handlar om vad Vänsterpartiet tycker om en övre gräns på max fem miljoner i betalad förmögenhetsskatt. De har sin väljarbas huvudsakligen i underklassen och vill istället att alla med en förmögenhet över 1,5 miljoner kr per person skall beskattas. Utan övre gräns på hur mycket. Kanske eftersom man saknar förståelse för de drivkrafter som håller igång en entreprenör. Eller så kanske man av någon anledning vill driva bort de riktigt rika, de som redan betalar flera tiotals eller hundratals miljoner i skatt. Avundsjuka månntro?

Vad vi lär se är en överenskommelse att beskatta de rika men inte de riktigt rika som presenteras på måndag, även om dess innehåll inte finns förrän det har utretts, ett år efter valet…

Hela idéen får mig att tänka på den väldigt (o)nyanserade vinkling Agenda hade på RUT-avdraget där jag som student med sommarjobb plötsligt blev medelinkomsttagare, samtidigt som skjutsköterskor blev höginkomsttagare eller ”riktiga rikingar” som de presenterades i programmet. Vanligt folk med arbete och lite undanstoppade pengar skall beskattas hårdare så att de rödgröna kan fortsätta att bedriva bidragspolitik.

Med lite tur är det bara ett vallöfte utan innehåll på typiskt rödgröna manér utan bakomliggande strävan att förverkligas, men med den rödgröna röran vet man aldrig och det börjar kosta samhället redan nu då folk kommer välja att lägga investeringar och förmögenheter i andra länder. Någon som förresten undrat varför rika idrottsstjärnor flyttar till små lägenheter i Monaco, och vilka tror att de planerar att flytta hem nu med de nya rödgröna idéer som presenteras?

Annonser

Direktlänk Kommentera

När de rödgröna granskas skall man be om ursäkt (eller så bedriver man en smutskastningskampanj).

27 april, 2010 at 17:56 (Åsikter, Ekonomi, Politik)

Tidigare i veckan blev Miljöpartiets sekreterare arg. Två centerpartister hade försökt dra växlar på att Miljöpartiet vill förbjuda flyg söder om Sundsvall, genom att visa att det flygstopp vulkanaskan lett till är samma sak som Miljöpartiets drömsamhälle. Visserligen hade inga svenska resenärer befunnit sig utomlands och fått vänta på ett flyg som aldrig gick, men rörligheten skulle bli starkt begränsad och de resor vi idag ser som naturliga skulle försvinna. När effekten av partiets politik plötsligt blev synligt för allmänheten så försökte man direkt dölja det igen.

”Miljöpartiet vill inte förbjuda flyg söder om Sundsvall. Vi vill göra det onödigt.”

Men deras egna pressmeddelanden är betydligt tydligare, något som Svenska Dagbladets ledarsida snabbt insett.

””Miljöpartiets slutsats har länge varit att flyget söder om Sundsvall, med Gotland som enda undantag, måste läggas ner” – det säger de grönas eget pressmeddelande.”

Nog är det jobbigt att behöva stå för sin egen politik, men man är åtminstone ärlig till skillnad mot Miljöpartiets agerande.

För saker man säger och saker man gör finns kvar, och antingen vågar man stå för sina handlingar eller så väljer man att ljuga för allmänheten. Ännu ett exempel på detta är Tobleronepolitik – när politikerna själva får välja. Den här gången är det Kristdemokraterna som rör runt i den rödgröna röran som svar på den rödgröna överbudspolitiken. Socialdemokraterna svarar direkt genom att skicka fram Tomas Östros med krav på en ursäkt.

”Så uppför man sig inte. Han borde skämmas.”

Bråket har sitt ursprung i de rödgrönas nya giv. Det handlar om mer till alla, men inget om vem som skall betala. Eller som statsministern formulerar det, ”på frågor om hur det ska finansieras hänvisar de till att de ska låna, att finansiering är ofärdig eller att det kommer en beskrivning av finansiering senare.” Det var denna granskning som Mats Odell inledde genom sin kommentar, som han borde skämmas för.

”Den som lägger fram så slarviga och ansvarslösa förslag måste tåla att bli granskade”

Nu är det inte allt han sa, utan han inkluderade även med en harmlös referens till Mona Sahlins tidigare gärningar, men har man likt henne en historia av bristande förmåga till ansvarsfullt uppförande så måste man räkna med att bli extra hårt granskad. För de som kan historien vet att det inte bara handlade om två toblerone, utan om saker till ett värde av 53 174 kr som inhandlats på Riksdagens kontokort för privat bruk, trots förbud mot detta, samt ”lån” på 25 229 kr som inte reglerades på elva månader förrän skandalen blev ett faktum. Mona Sahlin undslapp visserligen åtal för sitt beteende, ett beslut som kritiserades hårt, men hennes gärning och den efterföljande uppmärksamheten var troligtvis anledningen till att hon tackade nej till partiledar- och statsministerposten efter Ingvar Carlsson.

Dessutom har hon gjort flera andra ansvarslösa saker, såsom att få parkeringsböter med familjens bil som haft körförbud, fått kronofogdemyndigheten på sig därför att hon inte betalat sin skatt i tid, fixat en praktik åt sin dotter på UD mot gällande regler m.m.

Plötsligt är det förståeligt att socialdemokrater i alla läger blir upprörda när Mats Odell väljer att kommentera de rödgrönas överbudspolitik med en målande beskrivning.

”Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket”

För Mona Sahlin och hela den socialdemokratiska rörelsen med henne lider fortfarande av sviterna. I en tid då partierna allt mer bedöms efter partiledarna är hennes agerande ett tungt sänke. Och därför kan uttalandet anses vara ”ett genomtänkt övertramp”. Mats Odell lyckas inte bara kommentera den ansvarslöshet som genomsyrar det rödgröna blockets överbudspolitik, utan även påminna väljarna om det rödgröna blockets statsministerkandidat tidigare snedsteg.

Men det ger inte de rödgröna en anledning att kräva en ursäkt för uttalandet. Efter hetsjakten på Edvard Unsgaard, en storm i ett betydligt mindre vattenglas, så torde de inte ha någon anledning att klaga. Samtidigt förstår jag deras reaktion. Det är alltid skönare att kasta skit än att bli träffad av den. Och värre blir det när Mats Odell dessutom vågar stå för sitt ordval.

”Det var ett ordval jag gjorde, som jag inte har några problem med att försvara.”

För frågan väljarna ställer sig är densamma som Mats Odell. Hur skall man finansiera sin överbudspolitik? Kommer man spara in på något, kommer det bara vara tomma vallöften som förra gången man ville bygga ut järnvägen eller tar man till kortet och skickar fakturan till det svenska folket i form av höjda skatter?

—–

Jag har svårt att förstå statsvetare Gun Hedlunds uttalande om att Mats Odells ordval spär på politikerföraktet. Visserligen påminner han folk om det förkastliga beteende Mona Sahlin uppvisat många gånger, och nog kan det leda till att folk inser hur politiker alltför ofta ser våra skattepengar som sina pengar, men att gå så långt som att kalla det bristande respekt för väljarna? Oavsett vad man tycker om innehållet så var Mats Odells uttalande ovanligt rakt och ärligt för att komma från en politiker. Det känns löjligt att säga det, för ärlighet och att stå för sina åsikter borde vara honnörsord hos politiker, men han borde hyllas eftersom han vågar stå för sin åsikt – i det här fallet att den rödgröna överbudspolitiken alltmer liknar tobleroneskandalen där Mona Sahlin drog kortet och skickade kostnaden vidare till folket.

Direktlänk 2 kommentarer

Dubbelmoral, men HV71 faller på eget grepp.

23 april, 2010 at 10:35 (Åsikter)

Politik på hög nivå. Svårare än så är det inte att förklara händelser runt SM-finalerna i ishockey. Efter att HV71 portat fans från Djurgården under final fyra och fem så väljer Djurgården att porta fans från HV71 under final sex. Av precis samma anledning.

Något annat än politik kan inte förklara agerandet från båda sidor. HV71 valde att porta Djurgårdens fans när HV71 hade möjligheten att avgöra finalserien hemma över två matcher. Genom att plocka bort Djurgårdens potentiella publikstöd så kunde man skapa bättre möjligheter för det egna laget, något som inte räckte till under match fyra men kan ha varit avgörande i match fem där Djurgården tappade en tremålsledning för att sedan förlora ledningen en gång till innan de föll i sudden death.

Nu försöker Djurgården skaffa samma fördel. Med samma motivering. I natt gick Djurgården ut på sin hemsida och meddelade att man stoppar HV-fansen från att komma in på Hovet imorgon. En hämndaktion, säger HV71:s ordförande Hans-Göran Frick.

Klart det är en hämndaktion. HV71 försökte vinna fördelar genom att stänga av Djurgårdsfans, och nu klagar de när samma grepp vänds mot dem? Enligt Frick finns det inga säkerhetsaspekter kring HV71:s fans som stödjer att man stänger av dem, och man har till och med sagt till supporterklubben att de skall köra som vanligt:

”Vi kommer att skicka upp våra supporterbussar som planerat. Vi ska ta guld och våra fans ska få vara med och fira.”

”Djurgården kan inte stoppa våra fans.”

Hade det varit helt grundlös så hade man förstått hans kommentarer. Hans Löfdahl, supporterpolis hos Djurgården, säger nämligen följande till Expressen:

”Jag känner till händelsen och att det haglade ner saker från läktaren där HV:s supportrar fanns.”

Nu verkar Frick bara vara en arrogant och otrevlig person. Han tog ett dumt beslut och portade Djurgårdens fans vilket har fått konsekvensen att HV71:s fans kan missa den avgörande matchen. Måhända anser han att HV71:s fans är Guds bästa barn, speciellt som de kommer från bibelbältet, varvid det inte kan existera några säkerhetsaspekter med dem, men då kommer samtidigt frågan upp varför Djurgårdens fans portades från HV71:s hemmamatcher.

För var det inte så Frick motiverade agerandet med att konstatera att säkerhetsaspekter krävde portade bortafans sedan ölglas, mynt och papperskorgar regnat ner från de läktare fansen varit förpassade till? Och borde inte då samma säkerhetsaspekter föreligga när Djurgården har hemmamatch, speciellt som polisen själva säger att det ”haglade ner saker från läktaren där HV:s supportrar fanns”?

Man väljer att inte se problemet. Det är alltid alla andras problem. Vad som än händer så är det i alla fall inte ens eget fel. Även om polisen säger att det regnade saker, så stämmer inte det. Ett tydligt bevis på detta ger Linda Brevitz, ordförande i HV:s North Banks supporters, när hon kommenterar portningen, samtidigt som hon säger att de tänker åka upp ändå eftersom Djurgården inte kan stoppa dem från att komma in på arenan på grund av dåligt uppförande:

”Allt känns patetiskt, eftersom vi har skött oss. Vi har inga supportrar som beter sig på det här sättet. Vi lever inte i samma läktarkultur som vissa av djurgårdarna gör.”

Dubbelmoral. Dubbelmoral och arrogans. Vi gör inget fel. Vi uppför oss inte dåligt som ”aporna från Skansen”.

Eller som Djurgårdens ordförande konstaterar samtidigt som han hoppas att HV71 inte skickar några bussar:

”Men vi känner ändå att vi måste agera konsekvent. Vi kan inte bara ta i med hårdhandskarna som vi gjorde mot vår egna klack när vi stoppade dem från match fyra och fem för att sedan se mellan fingrarna åt andra hållet.”

För dålig läktarkultur finns överallt, även om den är vanligare i Stockholm. Större stad, fler invånare, fler rötägg. Tyvärr är det synd att kända profiler som Leif Boork höll tyst när HV71 portade Djurgårdens fans samtidigt som han väljer att kritisera samma handling när den går åt andra hållet. Man måste vara konsekvent, annars kommer bråkstakar alltid förvänta sig att bli behandlade milt. Och rötägg från ”landet” kommer alltid gömma sig bakom att man inte uppför sig så utanför Stockholm. Att det bara är Stockholms rötägg som är de dumma. Förutom att Boork själv förlorar förtroende så ger det extra bränsle åt de som anser sig ha rätt att stänga ute andra lags fans, inte kan acceptera samma behandling själv och försöker köra över omgivningen med ett ”Djurgården kan inte stoppa våra fans”.

Fast visst, det kommer bli spännande att se hur HV71 planerar att bryta in sina fans på Hovet, och vad Leif Boork då kommer säga…

Direktlänk Kommentera