Gothia Cup struntar i regelboken och dömer efter eget bevåg.

23 juli, 2010 at 21:16 (Åsikter)

Gothia Cup-ledningen borde skämmas. Jag trodde vi hade vridit och vänt på problemet med planstormning när AIK:s supportrar ”stormade” hockeyrinken under kvalserien, men uppenbarligen missade de diskussionen. För en målgest kan aldrig ursäkta en planstormning, än mindre ett upplopp där ungdomsspelare misshandlas med sparkar och slag av motståndarlagets fans.

Efter att både SSK:s Yanick Lehoux och Rögles Daniel Rahimi gjort hysch-gester mot AIK:s läktare vilket skapade oroligheter, närapå upplopp samt försök (som lyckades) att ge sig på motståndarlaget (i det här fallet Rögles) ledarstab utredde Svenska Hockeyförbundet med dess ordförande Christer Englund i spetsen frågan huruvida målgesten varit att gå över gränsen eller inte. Föga förvånande fann man att hyschandet i sig inte var problemet:

”Den är väl oerhört mjuk i sig och inget upphetsande som gör att man ska bete sig på det sättet man gör.”

Hur kommer det sig då att en gest likt ett hyschande finger kan få så stora konsekvenser? Tillbaka till Svenska Hockeyförbundets ordförade Christer Englund:

”Det är definitivt inte målgesten som avgör. Det finns en helt annan attityd i de här grupperna gentemot det som händer på isen och den finns både bland fansen och på sittplatsläktaren.”

Notera ordvalet. Det är ”definitivt inte” målgesten som avgör. I AIK:s fall handlade det om enstaka personer som inte kunde klara av den motgång förlusten mot Rögle innebar och risken att man inte skulle gå upp till elitserien. Felet var inte en målgest, utan fansens oförmåga att hantera motgångar. Visserligen kunde man kritiserat målskytten för att ha gjort mål, men då skulle man gå in på en farlig väg.

Det hyschande fingret, riktat mot motståndarklacken, är en klassisk målgest. Även om det är ett hån mot motståndarklacken, så är det lika mycket ett svar på de hån klackar alltför ofta riktar mot motståndarlagen.

Därför blir det extra sorgligt när Gothia Cups ledning straffar en spelare som hyschat mot motståndarklacken. Istället för att agera som AIK Hockeys ordförade Peter Mellqvist och kritisera supportern (eller i det här fallet supportrarna) som gjort planintrånget…

”Det finns ingen sund supporter som beter sig på det här sättet.”

…så väljer man att lägga skulden på spelaren som hyschade:

”Den ena händelsen triggade den andra.”

Alla målgester är provokationer. Man förstärker en jobbig situation för motståndarlagets fans, att det ena lagets fått ett mål mot sig, med sin målgest. Men betyder det att turneringsledare Lena Rönnefors anser att alla målgester skall förbjudas, eller är det bara målgester som leder till planstormning som bestraffas med avstängning av spelaren som utför dem?

Problemet är inte målgesten utan att motståndarfansen inte klarade av den motgång förlusten betydde. När Lena Rönnefors skyller på målgesten blir den, till skillnad mot AIK:s hantering, ett sätt för ledningen att slippa kritisera de som kritiseras bör. Planstormningen, misshandeln, omringningen av byggnaden spelarna flydde till och den fortsatt hotfulla situationen när polis fick eskortera spelare och domare från området genomfördes inte av den hyschande spelaren utan av laget Al Madinas fans. Istället för att kritisera dem så förklarar man och rättfärdigar ett oacceptabelt beteende. Låt oss återigen få referera til AIK Hockey:s ordförande:

”Det finns ingen sund supporter som beter sig på det här sättet.”

På inget sätt kan man ursäkta Al Madinas fans. En vanlig sund människa kan inte bli så stött av ett hyschande finger att han eller hon jagar ett gäng sextonåriga pojkar av planen. Om man sedan lägger till en sextonårig pojke som sänks med en nacksving samt sparkar på domaren så visar det på ”supportrarnas” instabila sinnen.

Att då straffa pojken med det hyschande fingret blir oförlåtligt. Handlingen i sig var en ofarlig gest och långt ifrån så provocerande som det många fans skriker ut, vilket skapar ett problem för turneringen. Om Gothia Cup står fast vid sin ståndpunkt att stänga av spelaren så blir nästa naturliga steg en automatisk avstängning av målskyttar (att göra mål är minst lika provocerande) samt en utredning av vinnande lag. Finner man att vinsten provocerar någon så bör vinsten gå över till motståndarlaget.

Skämt åsido. Räknar man sig som det inofficiella VM:et för ungdomslag så har man ett ansvar för sporten och dess rättssäkerhet. Man kan inte tassa runt på tå och vara rädd för att rampa någon på fötterna, utan måste våga stå för de regler som gäller. Visst kan man kräva fair play, men ett hyschande finger kan inte anses bryta mot detta och så länge sportens regler inte förbjuder målgester så måste turneringen ta sitt ansvar, kritisera de som kritiseras bör och be den avstängde pojken om ursäkt. Allt annat är en skandal lika stor som domarskandalen i senaste VM-kvartsfinalen mellan Tyskland och England.

—–

Även IFK Göteborg verkar inse det vanvettiga i att skylla trehunda vuxna människors planstormning, slag och sparkar på en sextonårig pojkes hyschande:

”Vi, laget och killen pekas ut som skyldig till det som hände och det är bedrövligt. Det var flera hundra vuxna som jagade barn ut på gator och torg och folk sprang för sina liv”

Varför är det så svårt att kritisera våldsverkarna, de som inte klarade av motgången att se sitt lag förlora, och att kräva att de skall ta ansvar för sitt agerande? Om man aldrig ställer krav så kommer man alltid bli tvungen att böja sig. Idag handlar det om en avstängd sextonårig pojke som fick fly för sitt liv efter att hans lag vunnit en match, men vad kommer det handla om imorgon? Vad mer skall man ursäkta genom att kritisera en klassisk och ofarlig målgest? Att någon skjuts? Att någon misshandlas grovt? Nu väntar vi alla på vad ledningen för Gothia Cup kommer försvara sig med…

Direktlänk 13 kommentarer

Aftonbladet fortsätter sin ogrundade häxjakt mot Sven-Otto Littorin. Har de verkligen inga riktiga bevis att presentera, eller måste de fortsätta misstänkliggöra honom?

20 juli, 2010 at 01:27 (Åsikter, Politik)

Den smutsiga ledarkampanj Aftonbladet drivit mot Sven-Otto Littorin, Moderaterna och Alliansen fortsätter. Idag försöker Ingvar Persson likställa en historia där man berättar om Sanna Kallurs sorgliga skada med deras offentliga avrättning av Sven-Otto Littorin.

I går utlovade Sportbladets förstasida sanningen om häckstjärnan Sanna Kallurs avhopp från Europamästerskapet. En trist historia om infektioner och en skada som inte vill läka.
Så fungerar journalistik. Det handlar om att så gott man kan berätta sanningen, även om den inte är speciellt trevlig eller glamorös.

Seriöst? Man kan säga såhär: Aftonbladets ledarsida fortsätter sänka folks förtroende för den tidning de företräder.

På ett sätt har Ingvar Persson rätt. Journalistik handlar om att berätta sanningen, även när den inte är speciellt trevlig eller glamorös. Tyvärr glömmer man den devisen när det kommer till det egna agerandet.

Var är den sanna historien? När kommer bevisen som stödjer dessa åsikter?

När Aftonbladet kom med skandalösa och helt ogrundade anklagelser valde Sven-Otto Littorin att bemöta dessa med det allvar hans position kräver. Han själv dementerade uppgifterna då de ställdes på flygplatsen, hans pressekreterare återkom en timma senare med ytterligare dementier och slutligen blev tidningen erbjuden en skriftlig dementi. Dessa tre dementier valde Aftonbladet att blunda för när de efteråt försökt svära sig fria från sitt agerande med att Sven-Otto Littorin aldrig dementerade uppgifterna. På samma sätt väljer Ingvar Persson att ignorera den informationen när han fortsätter försöka sprida misstänksamhet mot Sven-Otto Littorin och regeringen Reinfeldt. Seriöst?

Man kan inte alltid klandra Aftonbladet för deras agerande, men att undanhålla småsaker likt detta i ett försvarstal gör försvarstalet ihåligt. Särskilt som Aftonbladets publicering kritiserats därför att den ”sanning” som Ingvar Persson presenterar allt mer liknar en stor ihålig lögn. Vad var det Ingvar Persson nu sa?

Det handlar om att så gott man kan berätta sanningen, även om den inte är speciellt trevlig eller glamorös.”

Vissa människor kan anse att det aldrig finns någon rök utan eld. Att ett rykte, speciellt om det pekar på skandalöst beteende hos politiker, alltid måste vara sant. Dessutom verkar Aftonbladet tycka att ett rykte, oavsett sanningshalt, alltid är en sanning när det kommer till att smutskasta Alliansen.

Betänk Aftonbladets publicerade bevis mot Sven-Otto Littorin. Ett alias, en anonym e-mailadress, ett telefonnummer som ingen kolla upp, en prostituerad kvinnas minne av en kväll för fyra år sedan tillsammans med en av hundratals kunder som hon långt senare ”tror kan ha varit Sven-Otto Littorin”. Kombinera detta med exakta detaljer som var han skall ha betalat och hur han var klädd samtidigt som hon inte kan redogöra när det hände mer exakt och frågetecknen hopar sig.

Utan att berätta vem den anonyma kvinnan är så kan hennes bakgrundshistoria inte granskas. Utan att berätta vilken e-mailadress eller vilket telefonnummer han skall ha använt så kan Aftonbladets bevis inte granskas. Och utan att berätta när han skall ha köpt sex så kan han inte visa sitt alibi, om det existerar.

Samtidigt är alla Aftonbladets publicerade ”bevis” sådana som vem som helst kan ha producerat. Bevis, som inte har någon som helst trovärdighet. Ändå fortsätter Aftonbladet, under ledning av sin ledarsida, smutskasta och förtala Sven-Otto Littorin.

Är det god journalistik, att fara med sanningen och ljuga sina läsare rakt upp i ansiktet, eller borde Aftonbladet erkänna sitt misstag även när det varken är trevligt eller glamoröst? Svaret på den frågan skulle inte bara vara viktig journalistik, utan även ha stor politisk betydelse.

Direktlänk Kommentera

Socialdemokratisk tankevurpa. Jobbskatteavdraget inte en pensionärsskatt.

19 juli, 2010 at 15:10 (Åsikter, Politik)

Socialdemokraterna och deras rödgröna röra till vänner anser att pension är uppskjuten inkomst på arbete och skall beskattas som detta. Därför blir jobbskatteavdraget för de som arbetar indirekt en straffskatt på pensionärer.

Hur tänker de?

Person A arbetar. Den kostnad företaget har för honom fördelas på pension, arbetsgivaravgifter och lön. Sen träder jobbskatteavdraget in och räknar bort en del av lönen, innan de olika inkomstskatterna skall ta sin del. Kvar i handen får Person A den del av lönen som jobbskatteavdraget skyddat samt resterande del av lönen minus inkomstskatter.

Person B har istället pension. Pensionen är uppskjuten lön, en lön som ”skyddats” från inkomstskatter tidigare. När arbetet genomfördes beskattades den utbetalda lönen enligt dåtida skatteregler. Jobbskatteavdragets dåvarande värde, 0 kr, lades in i beräkningarna (eftersom det inte existerade så gav det ingen utdelning) samtidigt som inkomstskatterna ofta var betydligt lägre än idag. Visserligen verkar Person B ha förlorat på att inte ha sparat ihop sin egen pension, eftersom han eller hon får betala dagens inkomstskattenivåer på sin pension istället för gårdagens lägre, men det gör inte jobbskatteavdraget till en pensionärsskatt.

Varför? Därför att ekvationen av en pensions inkomst, det som inte går till att bygga upp sociala skyddsnät, är som följer:

Total inkomst = Lön(Belopp av jobbskatteavdraget skyddat + resterande belopp minus inkomstskatter) + pension att utbetalas senare.

Jobbskatteavdraget har således redan, rent teoretiskt, räknats av för pensionären varvid ett jobbskatteavdrag som gäller även för pensionärer automatiskt blir orättvist. För varför skall vissa ha rätt till två jobbskatteavdrag på sin lön, medan andra inte får det?

Mona Sahlin kan ingenting mer om ekonomi än hur man använder statens pengar som privat buffertfond. Hon vet inte hur man betalar vägskatt, hur man betalar parkeringsböter, hur man sköter småföretag eller något av allt det andra relaterat till ekonomi som hon försökt sig på. Uppenbarligen kan hon inte heller, trots hela sitt partis samlade hjärntrust, förstå hur jobbskatteavdraget fungerar. Är det en person som vi vill skall leda Sverige?

Direktlänk Kommentera

Geijeraffären har inget med ”Ottogate” att göra. Den gången hade man mer än ett illasinnat rykte.

17 juli, 2010 at 02:00 (Åsikter, Politik)

Hedra den som hedra bör. Peter Bratt, en journalist på DN, avslöjade 1977 att den dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer hade köpt sexuella tjänser på en bordell. Omvärldens reaktioner sägs ha liknat de Aftonbladet utstår idag – dementier, krav på ursäkter och tappat förtroende. Den stora skillnaden är att medan Peter Bratt hade gott om bevis i form av polisens egen utredning så har Aftonbladet offentligt avrättat Sven-Otto Littorin (SOL) utan någonting alls på fötterna. Tidningen har dessutom försökt föra allmänheten bakom ljuset när de hävdat att SOL inte dementerat uppgifterna innan de publicerades.

Ett bedrägligt beteende. Aftonbladet försökte lura i sina läsare att Sven-Otto Littorin köpt sex och att de hade bevis för detta. Trots att SOL två gånger om dementerat uppgifterna samtidigt som Aftonbladets ”bevis” var bland de vagaste som tänkas kan. Utan ytterligare bevisning måste deras publicering och missaktning av SOL ses som gjort utan grund för påståendena. Tyvärr framgår det inte om detta övertramp skett för att sälja lösnummer eller om man hade en annan agenda, men nu kämpar Lena Mellin för tidningens rykte och sin egen frihet (apropå opartiskhet och trovärdighet, notera att det är Lena Mellin själv som står som författare till intervjun av henne själv).

Rykte och frihet? Det verkar glasklart att Lena Mellin troligtvis brutit mot brottsbalkens kapitel om ärekränkning genom att tillåta publiceringen, men som tidning har man en säkerhetsventil i tryckfrihetsförordningen. Har tidningen gjort ett ordentligt arbete när de kontrollerat sina ”bevis”, och är bevisen trovärdiga, så kan de ses som utan skuld.

Låt oss rekapitulera de bevis tidningen presenterat och som de hävdar att de kontrollerat – så långt det går.

En kvinna tar kontakt med tidningen och hävdar att hon är en före detta prostituerad. Kvinnan, hädanefter kallad ”Anna”, har sålt sex till hundratals män varje år, varav ett antal varit ”höjdare”, och har ett kodat kundregister på dessa. För tre veckor sedan skall hon ha reagerat på socialdemokraten ”Kapten Klänning”s agerande där han köpt sex, utnyttjat kvinnor och varit allmänt vidrig, vartefter hon velat visa att detta beteende är spritt över hela samhället.

Vilken information kan man kontrollera här? Det enklaste borde vara att hitta bevis på att ”Anna” varit prostituerad. En enkel, men samtidigt svår handling då hennes ord inte kan räcka. Här fungerar djupintervjuer, egen övervakning, vittnesmål med folk som köpt sex av henne och en tidslinje som stämmer. Dessutom måste hennes uppgifter vara trovärdiga. Har Aftonbladet skött detta seriöst? Troligtvis inte, eftersom de inte presenterat någon dylik bevisning.

Då har man det kodade kundregistret. Det skall ha innehållet information om ”Anna”s kunder i form av telefonnummer, e-mailadress samt namn. Detta verkar vara det centrala i Aftonbladets ”bevisning”, men vilket bevisvärde kan ett sådant register egentligen ha? Hur svårt är det att hitta Lena Mellins telefonnummer, skapa en hotmail-adress och sedan hitta på ett alias?

Det går med enkelhet att skapa ett register över hela Aftonbladets ledning, men betyder det att anklagelser om att Aftonbladets ledning köpt sex av ”Pelle” om jag kan få ”Pelle” att påstår det? Med största sannolikhet inte, så varför skulle samma information visa på att SOL köpt sex av ”Anna”?

Om man vill fortsätta på samma spår så hävdar Aftonbladet att en av ”Anna”s kunder vid namn ”Peter” har SOLs gamla telefonnummer. Eller snarare, att man tror att det är hans gamla nummer då man kollat det genom att slå en signal och se vem som svarade. I det här fallet var det en förskola på andra sidan linjen, men de har uppenbarligen uttryckt att det kan ha varit SOLs gamla nummer.

Vi bortser nu från kontantkort, möjligheten att vara helt anonym, och antar att SOL skulle kommunicerat med ”Anna” genom sin egna mobil. Då hade man kunnat hitta hans nummer genom att granska gamla pressmeddelanden, några som innehåller all kontaktinformation för att även en lat journalist skall bry sig om att skriva om innehållet. Där borde Aftonbladet ha letat, men för trovärdigheten så hjälper det inte. Det är lika enkelt för den som skapat ”Anna” att göra samma sak.

Men som Lena Mellin själv säger – de har kontrollerat all information så långt de kan (eller uppenbarligen så långt de vill och vågar utan att inse vilket bedrägeri historien är). De har träffat ”Anna” och vet att hon är en verklig person, även om de inte vet huruvida hon prostituerat sig eller har några andra motiv med berättelsen. De har hittat ett register på människor med olika alias, som de inte kan knyta till verkliga personer, olika anonyma e-mailkonton som de inte kan knyta till verkliga personer och telefonnummer som vem som helst kan hitta på hitta.se och liknande söktjänster.

Dessutom har man ”Anna”s berättelse, som inte kan säga när SOL skulle ha köpt sex mer än någon gång på sensommaren alternativt hösten 2006. Inte så konstigt i sig, men bland hundratals kunder så kan hon redogöra för var SOL skall ha betalat (i hallen), hur han uppförde sig och vad han hade på sig. Hade han varit någon märkvärdig person vid det tillfället så skulle kunna inge förtroende, men nu var han bara ännu en anonym torsk vid namn ”Peter” som köpte sex av henne, och som hon senare skall ha kommit på kunde ha varit SOL.

Således har hela Aftonbladets publicering noll innehåll och noll trovärdighet. Tidningen har antagligen insett detta, men vill göra som socialdemokraterna 2006 då man försökte anklaga Fredrik Reinfeldt för liknande saker som SOL råkat ut för nu. Att alla bara granskar dem själva och inte gräver mer om SOL. Genom att peka på den socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer bordellbesök och Palmes dementimaskin så försöker tidningen flytta fokus från problemet. Aftonbladet publicerade inte en väl underbyggd historia med ordentligt på fötterna utan tidningen valde att publicera ett lösryckt rykte som de nu försöker jämföra med Geijeraffären. Det är historierevision och blir i sammanhanget rätt skrämmande.

Kanske tycker Aftonbladet att de har ordentligt på fötterna. Den här gången är det Eva Franchell som försöker skydda tidningen, men texten kunde lika gärna vara ett försvarstal för Lena Mellin. Men tycker tidningen att de har handlat rätt så kan de få den listan jag lovade att jag kunde fixa ovan och publicera sin lednings alla påhittade sexbrott.

Det är synd att Aftonbladet känner att de måste slänga dimridåer åt alla möjliga håll och kanter. Har de skött sitt arbete klanderfritt så behöver de ljuga. Har de information som bevisar att SOL köpte sex, så presentera det. Är det som det verkar nu, att tidningen drog en rövare och saknar riktiga bevis så skall de inte svärta ner Peter Bratts namn och arbete genom att försöka dra liknelser med hans publicering.

Det är inte bara ännu ett angrepp mot SOL och ett hån mot Peter Bratts arbete i Geijeraffären, utan även ett idiotförklarande av svenska folket.

Direktlänk Kommentera

Miljöpartiets nya giv. Stäng tunnelbanan på dagarna!

16 juli, 2010 at 03:21 (Uncategorized)

Miljöpartiets oppositionråd i Stockholm, Yvonne Ruwaida, är kritisk till Förbifart Stockholm. Att miljörörelsen inte tycker att Stockholm behöver mer vägar då alla transportbehov borde kunna skötas med utbyggd kollektivtrafik är visserligen ingen nyhet, men hennes nya(?) åsikt att butikerna i Stockholms innerstad skall kunna lösa alla sina transportbehov genom att frakta gods på tunnelbanan nattetid låter både ogenomtänkt och ointelligent.

Efter det senaste riksdagsvalet utredde den borgerliga landstingsledningen om man skulle kunna köra tunnelbana under en större del av dygnet än tidigare. Man hade gärna kört tågen dygnet runt, men utredningen visade att man bara kunde låta tågen gå dygnet på helgerna. Resterande nätter behövdes för att genomföra underhållsarbeten av spår, signalsystem och övriga delar av tunnelbanan. Underhåll som behövs för att tunnelbanan skall kunna fungera.

Vilket gör Yvonne Ruwaidas idéer än mer intressanta. Säg att innerstadsbutikerna skulle frakta sina varor på nätterna genom tunnelbanesystemet, när planera hon då att underhållet av tunnelbanan skall ske? Det är en central fråga i problemet då idéen om tunnelbanan som godstransport redan från början är otymplig eftersom infrastrukturen saknas. Skall butikerna förväntas frakta sina varor uppför rulltrapporna, och i sådana fall, hur tar de alla varor mellan tunnelbanan och butikerna?

Redan från början inser man att Yvonne Ruwaidas ide är helt uppåt väggarna tokig. Även om det teoretiskt skulle vara möjligt att använda tunnelbanan som godstransport så skulle kostnaden för all arbetskraft vara enorm. När man sedan för in underhållet så blir det en klar och tydlig ide från en miljöpartist. Om man bara vill så går det.

För underhållet måste ske någon gång. Om man inte vill göra det omöjligt att driva butik i innerstan så kan man inte underhålla tunnelbanan på vardagsnätter, men när skall man då underhålla spåren? När det är rusningstrafik?

Vi vet alla att Yvonne Ruwaida gillar att åka taxi för skattebetalarnas pengar – men tror hon verkligen att taxi är lösningen för alla? Tror hon det finns plats för taxibilar åt alla som idag åker tunnelbana? Är det inte bättre att man gör som idag, då stockholmarna använder sin tunnelbana för att transportera sig själva när den inte behöver underhållas och låter innerstadsbutikerna använda lastbilar på nätterna då de dessutom slipper kånka på alla varor nedför och uppför trapporna till tunnelbanan och från tunnelbanan till butikerna.

Det är nästan som om styrande miljöpartister lever i en fantasivärld. Med tillgång till statsanställdas alla förmåner så glömmer de vanliga människors problem. De har blivit blinda av makten, och vill leka ”upplysta” despoter då alla andra har fel.

Hur annars kan man förklara att deras ena partiledare, förlåt språkröret, tror att de stora kedjorna tänker ändra sina företagsideer för att anpassa sig till Miljöpartiets nycker.

Ikea är inte per definition ett företag som behöver ligga utanför stadskärnan. Kamprad kommer kunna att fortsätta investera i Sverige.

IKEA är ett företag som per definition behöver ligga på billiga tomter utanför stadskärnan så att deras varor, som är paketerade för enkla transporter, skall kunna säljas så billigt som möjligt.

Ett femårigt stopp av utbyggnader av nya köpcentrum leder bara till två saker. Kedjorna väntar fem år innan de bygger ut och kunderna får betala betydligt högre priser för sina varor i fem år till. Bra politik? Miljöpartiet försöker hävda att det är för en levande stad, men hur går det ihop?

För de stora kedjorna spelar det egentligen ingen roll huruvida de ligger i innerstan eller någon mil utanför city. De har råd att betala skyhöga hyror i innerstan eftersom de kan skjuta över kostnaderna på kunderna. Kunderna, du och jag, är istället anledningen till varför de stora kedjorna hellre lägger sig en bit utanför city.

Många vill hellre betala 100 kr för en vara än 120 kr. Eller 2000 kr när man storhandlar mat istället för 2800 kr. Därför väljer man att åka till köpladorna utanför stan.

Dessa är rena drömmen, både för företag och kunder. Företagen kan anpassa infrastrukturen efter deras logistik, samtidigt som hyrorna är betydligt lägre vilket sänker kostnaderna både för butiksyta och lager. Initialt tillåter det högre marginaler för butikerna, men eftersom tillgången till mark är god utanför city så kan andra företag etablera sig och bidra med mer konkurrens vilket sänker priserna för kunderna.

Samtidigt slipper kunderna åka mellan 5 – 6 olika ställen i stan för att hitta vad de vill ha, utan kan istället handla mer effektivt. När detta sedan sker till ett billigare pris så förstår man varför folk handlar i externa köpcentrum.

Att förbjuda dessa köpcentrum hjälper allmänheten lika lite som det skapar en ”levande stad”. De enda som tjänar något är ett fåtal särintressen – intressen Miljöpartiet gärna får berätta att de står bakom.

För deras hjärtefrågan miljön vinner inte. Snarare förlorar det på fastighets- och markägares bekostnad. Visserligen kommer innerstadsbilister i allt högre grad kunna ställa sina bilar, men i gengäld får man betydligt mer tung trafik då alla varor och gods måste transporteras in till stan. Dessutom kommer alla som bor utanför stan plötsligt behöva ta bilen in till stan för att handla, vilket koncentrerar luftföroreningarna där folk bor. Om inte det vore nog så kommer priserna stiga, inte därför att innerstans invånare redan idag betalar ett prispåslag för de höga hyrorna och omständliga logistiken utan därför att hyrorna kommer höjas då alla tvingas in till de lokaler som finns samtidigt som logistiken kommer bli än mer omständlig därför att lagren kommer minskas av kostnadsskäl samtidigt som alla behöver transportera sina varor och gods – då människor normalt alla behöver transportera sitt gods samtidigt.

Mer köer, sämre miljö, högre priser och högre hyror. De enda som vinner på reformen är fastighets- och markägarna som kommer tjäna mer.

Av någon anledning betalar de flesta hellre 100 kr än 120 kr för samma vara. Om Peter Eriksson har det minsta tvivel så kan han fråga Ingvar Kamprad hur det kommer sig att så många vill köpa varor hos honom – och varför det inte ligger några IKEA vid Hamngatan i Stockholm.

Direktlänk Kommentera

2006 var det Fredrik, 2010 var det Sven-Otto. Är det Socialdemokraterna och Sveavägen 68 som är i farten igen?

15 juli, 2010 at 15:53 (Åsikter, Politik)

Vi kan alla historien nu. Aftonbladet har hängt ut Sven-Otto Littorin för sexköp utan att ha något på foten mer än ett rykte och en anonym persons berättelse. De har inte kunnat göra det troligt att det var han eller säga när gärningen sägs ha utförts, men däremot kunnat berätta exakt hur han gjorde med betalningen och vad han hade på sig.

Visserligen sägs det påstådda sexköpet ha skett för fyra år sedan, så det kanske vore för mycket begärt att den prostituerade kvinnan skulle minnas varje detalj, även om hon sägs ha viss internetbaserad konversation sparad, men på samma grunder är det anmärkningsvärt att ”Anna” ändå minns så många specifika detaljer om hur hennes kund var klädd och vad han gjorde när han då bara var en av många anonyma kunder med ett påhittat namn – i det här fallet ”Peter”.

Något som är lika konstigt är Aftonbladets lednings agerande. De visar sig beredda att riskera hela sitt rykte på ytterst tvivelaktig information. Här har de dessutom fått en dementi från Sven-Otto Littorin (SOL) personligen när de mötte upp honom på Visby flygplats, en dementi som därefter förstärkts av SOLs dåvarande pressekreterare som ringde Aftonbladets redaktion. Ändå väljer man att köra man på som om man har säkra bevis och hävdar att SOL vägrar bemöta anklagelserna.

Lena Mellin har nämligen ett flertal gånger påstått att tidningen inte fått någon dementi. Hon har hävdat att tidningen inte skulle publicerat något om SOL nekat till anklagelserna, men anser samtidigt att SOLs kommenterar på flygplatsen inte var någon dementi. Problemet var att han svarade ”nej nej nej” på frågan om han köpt sex, vilket Aftonbladet tolkade som om det lika gärna kunde vara en överrumplad reaktion av att ”gärningen” kommit fram i ljuset:

På Visby flygplats säger ju Littorin definitivt ”nej nej nej.” Och jag tolkar det mera som att han är väldigt överrumplad av uppgifterna. För vartefter att intervjun fortskrider så säger han ju att han inte kommenterar.

Om inte Aftonbladets ledning är inkompetenta så måste man anta att de haft ett annat motiv med publiceringen. Annars är det svårt att förstå att Aftonbladet väljer att missuppfatta SOLs svar så grovt, speciellt som deras egen TV-inspelning visar att SOL svarar ”nej nej nej” väldigt tydligt.

Kanske börjar folk inse Aftonbladets dolda agenda. Idag har deras artiklar istället börjat handla om att rädda sitt eget skinn. Lena Mellin kan ha begått en brottslig handling med flerårig fängelsevistelse i straffskalan när hon valde att hänga ut SOL utan riktiga bevis. Brottsbalken 5 kap. om ärekränkning:

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

Tidningar får göra mycket, men att medvetet förtala någon genom att utpeka honom som brottslig eller klandervärd skyddas inte av tryckfrihetsförordningen. Att det är Lena Mellin i rollen som tillförordnad ansvarig utgivare som juridiskt är ansvarig för Aftonbladets publicering är väldigt tydligt, även när det är tidningens reportrar som skrivit texterna. Att sedan det påstådda sexköpet, både genom brottets stigmatisering i samhället sam den spridning publicering i en av Sveriges största tidningar medför, orsakat en allvarlig skada för SOL torde vara ställt utom allt tvivel. Kanske är det därför som Lena Mellin går i försvarsställning och kallar de nya uppgifterna för ”en tramsig skenmanöver”:

Sedan sitter flera av Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare i ett akut krismöte större delen av natten och sedan avgår han på onsdagen. Dagen efter, på torsdagen, skriver vi om Aftonbladets frågor… observera det, frågor, som fick honom att avgå. Det har statsminister Fredrik Reinfeldt själv senare bekräftat, att våra frågor var en anledning till att Littorin avgick. Även Littorin bekräftade i mejlintervjun att det var en anledning till att han avgick.

Istället verkar det vara Lena Mellins skrifter som är tramsiga skenmanövrar. Om publiceringarna inte var något annat än olyckligt publicerade texter baserat på ett dåligt journalistiskt arbete så hade det varit bättre om hon gjort en pudel. Erkänt att deras agerande var dumt, bett om ursäkt och hoppats på SOLs och allmänhetens förlåtelse. Då hade både hon och Aftonbladet kunnat fokusera på det som borde vara det viktiga, hur tidningen Aftonbladet i framtiden skall kunna vinna tillbaka lite av det förtroende de förlorat.

Istället fortsätter man med en treårings envishet förneka att SOL dementerat ryktena, även när alla andra kan se att Aftonbladet har fel. De fick sin dementi, verkar ha tyckt att det var lite tråkigt att deras scoop var en chimär och valde sedan att genomföra en efterlängtad offentlig avrättning av SOL. Deras agerande tyder på att de aldrig skulle avstått publicering, vad Lena Mellin än säger.

Deras agerande börjar således lukta lite skumt. Något är fel. Hade Aftonbladet känt att de handlat på ett pressetiskt riktigt sätt och presenterat sanningen så hade de inte behövt försöka skylla ifrån sig. Istället skyller man på att SOL inte svarade på frågorna även om han gav tidningen de svar de eftefrågade, att spinndoktorer drog i trådarna så att Aftonbladet inte fick något val än att publicera även om SOL själv hävdar att han bestämde hur han ville göra och att man visst hade på fötterna när man offentligt avrättade SOL. Istället hade man kunnat försvara sitt agerande med fakta, bevis och handlingar.

Fast utan folk som kommenterar min blogg så skulle allting stannat vid en okopplad känsla. Tyvärr för Aftonbladet och de rödgröna så finns det människor med bättre minne än mig. En Lasse Winberg var snabbt framme och påpekade att situationen liknande den inför valet 2006 då en anonym kvinna kontaktade olika tidningar med uppgiften att Fredrik Reinfeldt hade köpt sex. Den gången köpte tidningarna inte historien, och det dröjde inte länge efter att Moderaterna polisanmält förtalsmejlen innan socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Marita Ulvskog erkände att kampanjen drivits från partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm.

Den gången blev det ingen rättssak då särskilda skäl inte förelåg, och för Moderaterna kändes den utredd i och med att Socialdemokraterna erkänt att de drivit kampanjen. Dessutom ansåg SOL att det inte var Moderaternas uppgift att bedöma materialet:

Det är inte vår uppgift och vi kan inte heller bedöma det materialet. Därför valde vi att polisanmäla – för att få en juridisk prövning.

Kanske blev Socialdemokraterna stötta av att de blev påkomna, även om de hävdar att de ändrat partiets IT-policy och etik sedan dess, ett uttalande som går att ifrågasätta då partiets dåvarande opinionsstrateg Mats Lindström förklarat sin förtalskampanj och upprördheten över detta med ett tvivelaktigt citat:

Jag tyckte att det bara var socialdemokraterna som granskades i medierna.

Dessutom försökte han i sin avbön antyda att det kan ligga någon sanning bakom ryktena enligt regeln ”ingen rök utan eld”. Låter det som en kommentar från ett parti som nyss ändrats partiets IT-policy och etik efter hutlösa anklagelser? Kanske är det så enkelt att man redan då beslutade sig för att samla information så att man kunde lura Aftonbladet att gå deras ärenden inför årets riksdagsval.

Redan 2006 ansåg SOL att det var tragiskt att Socialdemokraterna använt sig av en ”varulvsbild” på Fredrik Reinfeldt:

Partiet skyr inga medel när opinionsläget är dåligt och makten är hotad.

Ett klockrent uttalande, lika giltigt då som nu. För fyra år sedan försökte socialdemokraternas ledning smutskasta Fredrik Reinfeldt i ett försök att vinna makten. Det misslyckades.

För tre veckor sedan började det bli allt tydligare att Alliansen återtagit kontrollen och numera ledde i opinionen inför höstens riksdagsval. Då tog ”Anna” kontakt med Aftonbladet, och genom hennes påstående försvann en av alliansens mest kompetenta ledare. Hon lyckades även med det som Socialdemokraterna misslyckades med för fyra år sedan, att smutsa ner Moderaterna i allmänhet. De tvivelaktiga bevis Aftonbladet presenterat reser dock en ny fråga, nämligen den om ”Anna” existerar eller om hon är ännu ett påhittat ”offer” från Sveavägen 68 och Socialdemokraternas partihögkvarter.

Och om så, hur länge det dröjer innan SSU återigen försöker marknadsföra en valaffisch där Fredrik Reinfeldt poserar med texten ”rösta på din pedofil”.

Direktlänk 2 kommentarer

”Ottogate”. Simpel valtaktik utan bevis?

14 juli, 2010 at 17:29 (Åsikter, Politik)

Det sägs att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Således är Mona Sahlin oskyldig till grov trolöshet mot huvudman, trots att hon bevisligen använde statens pengar som egen buffertfond när hon ”tog ett litet förskott på lönen” en gång i tiden. Dessutom handlade det om betydligt mer än några toblerone.

Man kan tycka att samma devis borde gälla för alla andra, även när ”andra” inte är sosse-pampar, men Aftonbladet verkar tycka annorlunda.

I ett försök att försvara den diskutabla historien om att Sven-Otto Littorin (SOL) skulle ha köpt sex någon gång 2006 så greppar Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin efter halmstrån. Då SOL ifrågasätter publiceringen genom att säga att han aldrig köpt sex av kvinnan, inte med grund av att han vet vem hon är utan därför att han aldrig köpt sex, så frågar sig Jan Helin varför han vägrade kommentera detta?

Kanske för att SOL visste att oavsett vad han sa så skulle Aftonbladet göra en stor grej av det hela?

Aftonbladet verkar nämligen ha baserat hela sin historia på några väldigt tveksamma fakta.

  1. Man har en mailadress, som påstås ha använts av en ”Peter” för fyra år sedan. Däremot verkar man inte ha några bevis på att SOL använt denna e-mailadress och även om han gjort det så har SOL erkänt att han sexchattade med folk på hösten 2006. Dessutom har Aftonbladet inte publicerat en enda rad av den påstådda konversation som skall ha skett över denna e-mailadress.
  2. Man har även ett telefonnummer som en prostituerad säger sig ha kommunicerat med ”Peter” genom, ett telefonnummer som numera går till en förskola där man hävdar att SOL kan ha varit den tidigare innehavaren till numret. Trovärdigt? Varför gör man inte en djupare koll och tittar i gamla pressmeddelanden eller dylikt för att se om numret verkligen använts, istället för att ursäkta sig med att man som journalister inte kan göra djupare kontroller? Och även om det skulle ha varit SOLs gamla nummer, vad säger att inte någon skapat det hela för att försöka smutskasta SOL i sin vårdnadstvist eller Alliansen inför valet?
  3. Den som kommit med uppgifterna om vad som hände, e-mailadressen och telefonnumret är en prostituerad som kallar sig ”Anna”. Hon vill både vara anonym och undvika att dra saker och ting längre, vilket kan tyda på att hon har ett annat liv idag men lika gärna betyda att hon aldrig varit prostituerad eller haft SOL som kund. Dessutom finns det här ett antal punkter som gör att hennes historia än mer blir ifrågasatt.
  • ”Anna” sägs ha tagit 2000 kr för 2 timmars sex när hon riktade sina tjänster till rika i samhället, samtidigt som det finns många andra som tar 2500 – 3000 kr för en timmas sex med ett betydligt fattigare klientel.
  • ”Anna” sägs komma ihåg exakt vad SOL bar för kläder, även om det var fyra år sedan och en för henne helt anonym man vid namn ”Peter”.
  • Trots detta, och daterade loggar från deras chattat, så kan hon inte komma ihåg när de träffades mer än på ett ungefär – sensommaren alternativt hösten 2006.

Sedan har man mage att säga att man har tillräckligt mycket på fötterna för att konfrontera SOL i frågan samtidigt som man försöker skydda sin rygg. Om SOL hade förnekat anklagelserna så hade man försökt gräva djupare, men man tycker inte att han kom med någon dementi. Detta trots att Aftonbladet själva väljer att publicerar ett inlägg på Aftonbladet TV där SOL säger nej minst sju gånger och dessutom vidareutvecklar dementin två gånger (om än i korta ordalag).

Hur var det nu jag formulerade det? Kanske för att SOL visste att oavsett vad han sa så skulle Aftonbladet göra en stor grej av det hela.

Aftonbladet fick sin dementi, även om de försöker förnekar detta och valde istället att förstöra en mans liv. Sen har man försökt ducka för kritiken att tidningen inte verkar ha något på fötterna. Aftonbladets ansvarige utgivare tillika chefsredaktör försvarar Lena Mellins beslut att publicera uppgifterna:

Den 30-åriga kvinnans berättelse är trovärdig. Hon har ingen vinning av att berätta det hon berättar. För ovanlighetens skull finns också ett antal tekniska omständigheter  vad gäller datatrafik och telefonnummer som styrker hennes berättelse. Det finns i detta läge inget skäl att tro att hon inte talar sanning.

Att kvinnan inte har något att vinna är tvivelaktigt. Alla kan ha något att vinna på att sänka en politiker på detta vis. Men om så mycket information finns, varför riskerar då tidningen sitt rykte och låter allmänheten tro att man är stora lögnare, istället för att presentera de bevis som sägs finnas? Kan det vara så att Aftonbladet dragit en rövare, tagit några rykten och försökt göra en höna av en fjäder, för att sedan inse att man förstört en människas liv utan grund och då vill smita undan allt ansvar?

Idag kommenterade SOL hela karusellen offentligt för första gången sedan han avgick med motivet att skydda sina barn. Det enda han på riktigt ångrade var att han namngav dessa barn i presskonferensen.

Han vidhåller även att han aldrig köpt sex och att han inte avgick för att han köpt sex utan därför att han inte orkade mer. Något annat kan man inte rimligen tro, givet den information som Aftonbladet publicerat. Sedan kan Jan Helin fortsätta att försöka kasta dimridåer för att slippa kritik.

Istället borde tidningen göra en pudel och visa att SOL kanske till och med är en förebild. Han har gett sig in i en smutsig vårdnadstvist, trots de dåliga odds en man har, och vågar kämpa för sin sak. Det är nämligen vanligare att fosterföräldrar och mormödrar får vårdnaden än barnens fäder, även om barnens mödrar oftast vinner. I valet att stå kvar i strålkastarljuset och behöva utstå all smutskastning som lär komma från barnens mor eller att avgå och kunna kämpa för sina barn så borde valet bli enkelt. Och för SOL var valet enkelt. Oavsett Aftonbladets påståenden.

Sen kan syndikalister och ”feminister” såsom Anna-Klara Bratt tycka att allt är ett symptom på Alliansregeringens moral. För henne är nämligen SOL skyldig, även när Aftonbladets anklagelse bygger på ytterst tunn ”bevisning”, då Moderater alltid fifflar. Visserligen har inte Socialdemokraterna skött sig bättre tidigare, men med tanke på antalet år som Socialdemokraterna varit vid makten så haltar alla jämförelser. Nog haltar alla jämförelser, därför att regeringen Reinfeldt kan ha råkat ut för en hel del småfiffel men de som gjort fel inom sina ansvarsområden har fått sona för sina fel. Samtidigt har de rödgröna valt att presentera Mona Sahlin som statsministerkandidat, trots att hon tidigare uppvisat ett tvivelaktigt hanterande med allmänhetens medel. Fast vad kan man vänta sig av vänstermänniskor som Anna-Klara Bratt när de anser att olagligheter är dumma, men inte olagliga om de begås av socialdemokrater:

Att Göran Persson underlät att se över arbetsmiljön i samband med sitt lyxbygge däremot var både olagligt och slarvigt. Och det är dumt – men inte olagligt att ljuga.

Med åsikter likt denna, att socialdemokrater aldrig kan göra olagligheter, så kan man säga vad man vill om att Fredrik Reinfeldt inte har markerat mot sexköp. Det borde vara upp till den ansvarige ministern, i det här fallet Beatrice Ask, att markera mot sexköp om det fanns behov av det. Men man får samtidigt inte glömma att SOL troligtvis inte gjort sig skyldig till brott mot sexköpslagen.

Istället tycker jag att man, likt bloggen ”Sparsamt Leverne”, bör ifrågasätta den journalist som kommit med uppgifterna om det påstådda sexköpet. Journalisten Mattias Carlsson har nämligen figurerat i flera andra ”skandaler” som när han körde ihjäl 11 renar på väg till Gällivare för att rapportera om ett försvinnande eller när han tog sig naken via ett nakenbad till Solliden för att fotografera kungafamiljen. Dessutom sägs han vara en hejare på att hitta på nyheter.

Men för att inte lämna ämnet alltför mycket utan istället fortsätta på det spår Mattias Carlsson själv startade. Eftersom han, enligt Lena Mellin, träffat kvinnan ett flertal gånger så kan man fråga sig vad de gjort då. Kan de möjligtvis ha haft sex, varvid Aftonbladet inte betalat ”Anna” för någon information utan för tjänster? För nog verkar det som om de inte gått igenom bevis, då Aftonbladet än så länge inte kunnat visa några.

Sanningen är att SOL, på samma sätt som Mattias Carlsson, båda borde vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Oavsett om Aftonbladet försökt bekräfta uppgifterna så långt det går eller inte så kan man inte anklaga någon bara för ett rykte.

Har man inget bevis så kanske man skall ställa sig frågan om det kanske inte har hänt något.

—–

Jag tror lika lite att Mattias Carlsson köpt sex av ”Anna” som att Sven-Otto Littorin gjort det, men anklagelsen riktad mot Mattias Carlsson är ett bevis på hur dåligt underbyggd hans scoop mot Sven-Otto Littorin verkar vara.

Direktlänk 9 kommentarer

Svenskar pluggar mer och längre men lär sig mindre.

14 juli, 2010 at 14:02 (Åsikter, Politik)

Den svenska ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög – 30% – om man räknar med EU-standard. Samtidigt så är gruppen arbetssökande unga som inte heller utbildar sig ”bara” 6 %,. En kritik mot den senare siffran kommer från Aftonbladets ledarsida och Kenneth Andreasson:

Av EU:s totalt 27 medlemsländer hade 20 lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige första kvartalet i år, enligt Svenskt Näringslivs ekonomifakta.

Och frågan är om det sammanhängande problemet med arbetslöshet och utanförskap bland unga egentligen inte är större än de 30 procent som striden nu står om.

Kanske är det dags att granska siffrorna. Jag är ingen statistiker och jag har inte heller all data framför mig, men en fråga dyker ändå upp hela tiden.

Eftersom vi inte har världens mest konkurrenskraftiga arbetskraft, kan det vara så att vi har för många flumutbildningar? Uppenbarligen utbildar sig en större andel av ungdomarna i Sverige än någon annanstans, på något annat sätt kan man inte läsa statistiken, så varför får inte denna utbildningsnivå genomslag högre upp i åldrarna? Kan det vara så att anledningen till att 30% av de unga inte har arbete är därför att de går från kurs till kurs och program till program utan att egentligen lära sig någonting användbart?

Sug på den karamellen.

Sen kan vi diskutera den svenska flumskolan, där elever kan komma igenom utan att lära sig läsa och skriva samtidigt som Vänsterpartiet och Ur-Miljöpartisten Birger Schlaug sågar betygen.

Visserligen måste jag hålla med om att betyg alltför ofta dödar den inre motivationen därför att de tvingar folk att lära sig saker de inte är intresserade av, men det största problemet kan inte vara att en person som inte gillar svenska måste läsa svenska noveller eller att en person som inte gillar matematik måste lära sig 1 + 1 utan att lärare alltför sällan vågar säga till elever när de inte uppnår målen utan sätter istället ett högre betyg än vad eleven är värd. Då lurar man bara sig själv, eleven, de som annars skulle hjälpt eleven och hela samhället, utan att hjälpa någon.

Direktlänk Kommentera

De rödgrönas jämställdhetstanke bara för kvinnor.

13 juli, 2010 at 22:02 (Åsikter, Politik)

Som heterosexuell västerländsk ung man anser jag att alla människor skall ges samma möjligheter i livet. Detta är en rättighet som staten borde vara skyldig att försvara.

Tyvärr tycker inte Miljöpartiet detta. Vilket är skrämmande. Visserligen är det ett problem att det i samhället är så att en tjej tjänar 1,3% mindre än en kille på motsvarande arbetsuppgift. På samma sätt är det ett problem med att styrelser till stor del består av svenska vita män i medelåldern. Men varför skall jag straffas för ett beteende den generation som nu går i pension underhöll och som skapats långt tidigare?

Även om det sker långsamt så har män insett det underbara med ett nytt liv och börjar vilja vara hemma med barnen. Strålande! Varför? Därför att det enda sätt jag som ekonomistudent kan förklara en 1,3% lägre lön är därför att tjejer är borta under graviditeten, tar hand om småbarn mer och VAB:ar mer. Nog måste alla de tjejer som försöker vinna extra ledighet genom att klaga på småsmärtor under graviditeten ta sitt ansvar för att därigenom bättra på alla tjejers rykte, men en stor del av löneskillnaden borde lösas om trenden att killar tar mer ansvar än tidigare fortsätter.

Samma sak med styrelser. Att man idag har betydligt fler killar än tjejer i styrelserummen borde bero på rekryteringsbasen. De som idag sitter i styrelserummen är personer som utbildade sig på sjuttio- och åttiotalet. Hur stor andel tjejer var det då? Och hur många av dessa tjejer fortsatte jobba och satte karriären framför familjen? En bra blandning av personer, både ur ett köns- och ursprungsperspektiv, borde betyda att företagens vinster ökar markant men samtidigt så måste det viktigaste vara att ledamöterna är kompetenta. Således lär vi, på längre sikt, se fler tjejer än killar i styrelserummen då rekryteringsbasen för styrelser lär bli mer och mer kvinnodominerad allteftersom topputbildningarna blir allt mer kvinnodominerad.

”Orättvisorna” kommer lösa sig, därför att orättvisorna beror på folk val tidigare i livet. Att då införa stelbent lagstiftning kommer bara skada mer än det tillför. Annars riskerar vi att få en lagstiftning som liknar Vänsterpartiets stadgar:

”§ 21. Kvinnor skall vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent om inte synnerliga skäl förhindrar detta. I de fall där suppleanter förekommer skall såväl antalet ordinarie ledamöter som styrelsen som helhet bestå av minst 50 procent kvinnor. Om synnerliga skäl anförs skall särskilt beslut om detta fattas och skälen antecknas till protokollet.”

Visst låter det som en jämställd lagstiftning som behandlar alla jämlikt? Som ger alla lika möjligheter, oavsett om man är man eller kvinna? Ett jämlikt rättvist samhälle att leva i?

Direktlänk Kommentera