Geijeraffären har inget med ”Ottogate” att göra. Den gången hade man mer än ett illasinnat rykte.

17 juli, 2010 at 02:00 (Åsikter, Politik)

Hedra den som hedra bör. Peter Bratt, en journalist på DN, avslöjade 1977 att den dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer hade köpt sexuella tjänser på en bordell. Omvärldens reaktioner sägs ha liknat de Aftonbladet utstår idag – dementier, krav på ursäkter och tappat förtroende. Den stora skillnaden är att medan Peter Bratt hade gott om bevis i form av polisens egen utredning så har Aftonbladet offentligt avrättat Sven-Otto Littorin (SOL) utan någonting alls på fötterna. Tidningen har dessutom försökt föra allmänheten bakom ljuset när de hävdat att SOL inte dementerat uppgifterna innan de publicerades.

Ett bedrägligt beteende. Aftonbladet försökte lura i sina läsare att Sven-Otto Littorin köpt sex och att de hade bevis för detta. Trots att SOL två gånger om dementerat uppgifterna samtidigt som Aftonbladets ”bevis” var bland de vagaste som tänkas kan. Utan ytterligare bevisning måste deras publicering och missaktning av SOL ses som gjort utan grund för påståendena. Tyvärr framgår det inte om detta övertramp skett för att sälja lösnummer eller om man hade en annan agenda, men nu kämpar Lena Mellin för tidningens rykte och sin egen frihet (apropå opartiskhet och trovärdighet, notera att det är Lena Mellin själv som står som författare till intervjun av henne själv).

Rykte och frihet? Det verkar glasklart att Lena Mellin troligtvis brutit mot brottsbalkens kapitel om ärekränkning genom att tillåta publiceringen, men som tidning har man en säkerhetsventil i tryckfrihetsförordningen. Har tidningen gjort ett ordentligt arbete när de kontrollerat sina ”bevis”, och är bevisen trovärdiga, så kan de ses som utan skuld.

Låt oss rekapitulera de bevis tidningen presenterat och som de hävdar att de kontrollerat – så långt det går.

En kvinna tar kontakt med tidningen och hävdar att hon är en före detta prostituerad. Kvinnan, hädanefter kallad ”Anna”, har sålt sex till hundratals män varje år, varav ett antal varit ”höjdare”, och har ett kodat kundregister på dessa. För tre veckor sedan skall hon ha reagerat på socialdemokraten ”Kapten Klänning”s agerande där han köpt sex, utnyttjat kvinnor och varit allmänt vidrig, vartefter hon velat visa att detta beteende är spritt över hela samhället.

Vilken information kan man kontrollera här? Det enklaste borde vara att hitta bevis på att ”Anna” varit prostituerad. En enkel, men samtidigt svår handling då hennes ord inte kan räcka. Här fungerar djupintervjuer, egen övervakning, vittnesmål med folk som köpt sex av henne och en tidslinje som stämmer. Dessutom måste hennes uppgifter vara trovärdiga. Har Aftonbladet skött detta seriöst? Troligtvis inte, eftersom de inte presenterat någon dylik bevisning.

Då har man det kodade kundregistret. Det skall ha innehållet information om ”Anna”s kunder i form av telefonnummer, e-mailadress samt namn. Detta verkar vara det centrala i Aftonbladets ”bevisning”, men vilket bevisvärde kan ett sådant register egentligen ha? Hur svårt är det att hitta Lena Mellins telefonnummer, skapa en hotmail-adress och sedan hitta på ett alias?

Det går med enkelhet att skapa ett register över hela Aftonbladets ledning, men betyder det att anklagelser om att Aftonbladets ledning köpt sex av ”Pelle” om jag kan få ”Pelle” att påstår det? Med största sannolikhet inte, så varför skulle samma information visa på att SOL köpt sex av ”Anna”?

Om man vill fortsätta på samma spår så hävdar Aftonbladet att en av ”Anna”s kunder vid namn ”Peter” har SOLs gamla telefonnummer. Eller snarare, att man tror att det är hans gamla nummer då man kollat det genom att slå en signal och se vem som svarade. I det här fallet var det en förskola på andra sidan linjen, men de har uppenbarligen uttryckt att det kan ha varit SOLs gamla nummer.

Vi bortser nu från kontantkort, möjligheten att vara helt anonym, och antar att SOL skulle kommunicerat med ”Anna” genom sin egna mobil. Då hade man kunnat hitta hans nummer genom att granska gamla pressmeddelanden, några som innehåller all kontaktinformation för att även en lat journalist skall bry sig om att skriva om innehållet. Där borde Aftonbladet ha letat, men för trovärdigheten så hjälper det inte. Det är lika enkelt för den som skapat ”Anna” att göra samma sak.

Men som Lena Mellin själv säger – de har kontrollerat all information så långt de kan (eller uppenbarligen så långt de vill och vågar utan att inse vilket bedrägeri historien är). De har träffat ”Anna” och vet att hon är en verklig person, även om de inte vet huruvida hon prostituerat sig eller har några andra motiv med berättelsen. De har hittat ett register på människor med olika alias, som de inte kan knyta till verkliga personer, olika anonyma e-mailkonton som de inte kan knyta till verkliga personer och telefonnummer som vem som helst kan hitta på hitta.se och liknande söktjänster.

Dessutom har man ”Anna”s berättelse, som inte kan säga när SOL skulle ha köpt sex mer än någon gång på sensommaren alternativt hösten 2006. Inte så konstigt i sig, men bland hundratals kunder så kan hon redogöra för var SOL skall ha betalat (i hallen), hur han uppförde sig och vad han hade på sig. Hade han varit någon märkvärdig person vid det tillfället så skulle kunna inge förtroende, men nu var han bara ännu en anonym torsk vid namn ”Peter” som köpte sex av henne, och som hon senare skall ha kommit på kunde ha varit SOL.

Således har hela Aftonbladets publicering noll innehåll och noll trovärdighet. Tidningen har antagligen insett detta, men vill göra som socialdemokraterna 2006 då man försökte anklaga Fredrik Reinfeldt för liknande saker som SOL råkat ut för nu. Att alla bara granskar dem själva och inte gräver mer om SOL. Genom att peka på den socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer bordellbesök och Palmes dementimaskin så försöker tidningen flytta fokus från problemet. Aftonbladet publicerade inte en väl underbyggd historia med ordentligt på fötterna utan tidningen valde att publicera ett lösryckt rykte som de nu försöker jämföra med Geijeraffären. Det är historierevision och blir i sammanhanget rätt skrämmande.

Kanske tycker Aftonbladet att de har ordentligt på fötterna. Den här gången är det Eva Franchell som försöker skydda tidningen, men texten kunde lika gärna vara ett försvarstal för Lena Mellin. Men tycker tidningen att de har handlat rätt så kan de få den listan jag lovade att jag kunde fixa ovan och publicera sin lednings alla påhittade sexbrott.

Det är synd att Aftonbladet känner att de måste slänga dimridåer åt alla möjliga håll och kanter. Har de skött sitt arbete klanderfritt så behöver de ljuga. Har de information som bevisar att SOL köpte sex, så presentera det. Är det som det verkar nu, att tidningen drog en rövare och saknar riktiga bevis så skall de inte svärta ner Peter Bratts namn och arbete genom att försöka dra liknelser med hans publicering.

Det är inte bara ännu ett angrepp mot SOL och ett hån mot Peter Bratts arbete i Geijeraffären, utan även ett idiotförklarande av svenska folket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: