Bidragslinjen symboliserad i Socialdemokraternas valfilm.

14 september, 2010 at 15:03 (Åsikter, Politik)

Sverige har en lång historia av ett hårt arbetande folk. Det karga och under långa perioder kalla landet uppe i norr har inte alltid varit en gästvänlig miljö. Våra förfäder har tvingats arbeta hårt när tillfälle uppstått för att därigenom kunna skapa ett litet överskott vilket varit nödvändigt för att överleva de ofruktbara vintermånaderna.

Att Sverige idag har lämnat det spåret är både till godo och ondo. Å ena sidan är det ett enormt framsteg att de som misslyckas eller har begränsningar som förhindrar dem att arbeta hårt, exempelvis utvecklingsstörda och personer som är sjuka på riktigt, inte längre lämnas som föda åt vargarna. Å andra sidan har många i samhället förlorat viljan att arbeta hårt då samhället erbjuder dem samma möjligheter om de stannar hemma och går på bidrag. Två sidor av samma mynt men myntet är inte gratis. Sverige är fortfarande ett kargt och under långa perioder kallt land långt uppe i norr. För att kunna bibehålla den välfärdsstat många av oss gillar så krävs det att de som kan arbeta också arbetar, en devis som accepteras över blockgränserna. Det är också därför många kan känna samhörighet med de olika partiernas utspel om att ungdomsarbetslösheten behöver bekämpas, men frågan är vem som lyckas göra detta bäst.

Är det den arbetslöses skyldighet att försöka skaffa ett jobb och att ta de jobb som erbjuds, så att de som kan bidra till välfärden gör det? Eller tycker man likt De rödgröna att arbete är en rättighet, oavsett hur oduglig man är? Svaret på frågan genomsyras av de olika partiernas sätt att hantera arbetslösheten. Antingen skall man, som humant samhälle, erbjuda en ersättning till arbetslösa så låg att de slipper svälta men samtidigt inte har råd med någon guldkant alls i vardagen. Eller så är det inte den arbetslöses fel att han eller hon är utan jobb och då skall man erbjuda en ersättning närapå lika hög som en vanlig lön. Det senare fungerar dock bara om man ser arbetslösa som offer samtidigt som man likt Mona Sahlin förnekar ekonomiska incitaments existens och det är med hennes glasögon som man måste se den socialdemokratiska valfilmen om ungdomsarbetslöshet genom.

Socialdemokraterna hävdar i sin valfilm att 207 000 unga inget hellre vill än att rycka in. Samtidigt visar man ett antal ungdomar som är allt annat än redo för att arbeta, som inte förbereder sig eller verkar göra en ansträngning för att kunna hänga med. Känns det som personer som du skulle vilja anställa?

Först har vi tjejen som fortfarande äter frukost när de vuxna går till jobbet. Sen kommer brandman-wannaben som inte ens börjat ta på sig kläderna när de övriga brandmännen rusar till bilen. Därefter ser tjejen som kanske vill operera men inte bryr sig om att byta kläder eller desinficera sig när hon går in i operationssalen, för att sluta med killen som anländer till det stora företaget men missar hissen alla ”vuxna” tar. Noterbart är att han inte en hunnit ta på sig skorna när alla andra har kostym.

Socialdemokraterna försöker få ungdomsarbetslösheten på agendan genom att klaga på att odugliga unga saknar jobb. Jag förstår varför de ungdomar som Socialdemokraterna visar upp inte får jobb, de anstränger sig uppenbarligen inte, men det finns tusentals andra unga som är beredda att arbeta hårt eller studerar som Socialdemokraterna inte bara glömt bort utan alienerar med sin reklamfilm.

De ungdomar som Socialdemokraterna glömmer bort är samma ungdomar som verkligen motarbetas av det socialdemokratiska systemet. Det är duktiga personer som sorteras bort därför att De rödgröna själva stämplat ungdomar som värdelösa och det är kompetenta personer som ses som en risk därför att Socialdemokraterna byggt upp ett system av lagar som närapå omöjliggör sparkandet av inkompetenta anställda. Ungdomar som inte får möjlighet att visa vad de kan därför att regelsystemet är byggt för att skydda alla de som inte kan sköta ett jobb. Det är verkligheten, den verklighet som Socialdemokraterna inte vågar visa.

Det stora antal ungdomar som representeras av individerna i valfilmen däremot, det är inte bara de ungdomar som Socialdemokraternas politik vänder sig åt utan alla de människor som tjänar på en rödgrön politik. Personer som inte är beredda att lägga i en extra växel, antingen för att finansiera välfärden eller arbeta inom den, utan bara vill ha allting serverat på silverfat och därigenom redan nu kan planera en framtid som bidragstagare och valboskap.

Går du inte upp i tid likt tjejen i reklamen, orkar du inte förbereda dig så att du kan vara klar att rycka ut likt killen på brandstationen, bryr du dig inte om andras säkerhet likt tjejen i operationssalen som inte desinficerat sig och kommer du i pyjamas till det stora företaget när alla andra har kostym så får du inte jobb. Då får du hoppas att Socialdemokraterna vinner valet, så de kan straffbeskatta alla som arbetar så att du kan få högre bidrag för att pilla dig i naveln.

Vill du ha ett jobb och är du beredd att anstränga dig då finns det bara ett arbetarparti och det är inte rött.

Annonser

1 kommentar

  1. Mona Sahlin avslöjar: Jag är en produkt av flumskolan. « Charlie83's Blogg said,

    […] idag kommenterade jag den bidragslinje som De rödgröna står för och som Socialdemokraterna symboliserade i sin bidragsfilm angående ungdomsarbetslöshet. Man klagar på att arbetsgivare inte vill ge unga några jobb samtidigt som man visar upp ett […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: