Midnattsräd mot barnens sparbössor Veronica Palms melodi. Tydligare än så blir inte ledarkrisen inom (S).

24 november, 2010 at 14:01 (Åsikter, Politik)

Aftonbladets ledarsida önskar att det socialdemokratiska partiledarvalet 2011 inte blir något slutet påveval och strax därpå inser vi varför socialdemokrater landet runt räds en öppen process. Två av få likheter bland de potentiella kandidaterna är att det varken är de vassaste eller smartaste förmågorna som nu lockas till Sveriges största partis finaste uppdrag:

”Det mest akuta bekymret är de slutna partikulturerna. För att göra politisk karriär ska man helst ha gått den långa vägen via ungdomsförbundet. Har man inte gjort denna värnplikt blir det svårt att tävla om toppositionerna, oavsett meriter i övrigt.”

Politiken har länge varit en karriär i sig själv. För att lyckas har man varit tvungen att bygga allianser inom det egna partiet redan i ungdomsåren, något som försvårat för personer som valt utbildning och några års arbetslivserfarenhet att ta en plats. Fråga bara Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen, som sågade partiets ledarskap jäms med fotknölarna när han berättade sin profil för den nya partiledaren:

”Hon eller han bör ha erfarenheter även utanför partiet”, skriver han, därför att ”våra väljare blir allt mer utbildade och intellektuella medan våra ledare har gått i andra riktningen.”

Av någon underlig anledning tenderar engagemang utanför politiken ses som något fult. Istället för att uppmuntra folk att vidga sina vyer motionerar exempelvis Ulf Holm, andre vice talman och miljöpartist, om att förbjuda riksdagsledamöter att arbeta utanför riksdagens ram. Tyvärr leder denna inskränkthet till okunskap vilket gör det fullt förståeligt att exempelvis Mona Sahlin inte klarade av att formulera en egen vision över den ekonomiska politiken; den utbildning hon fått i politiskt spel gav henne aldrig en nödvändig skolning i hur ekonomi fungerar. Att ingen riktigt visste var Mona Sahlin stod i några frågor var aldrig ett problem så länge hon uppfyllde ett antal fysiska attribut. Lång tid i rörelsen. Check. Kvinna. Check. Medlem i socialdemokratiska VU. Check.

”Vi vill i första hand se en kvinna. Men det viktigaste är att det är en feminist.”

Problemet med den socialdemokratiska politiken kan inte formuleras bättre än den kravspecifikation Nalin Pekgul ställt upp inför 2011 års socialdemokratiska partiledarval. Man uppmanas att inte söka den mest kompetenta personen utan man skall först sålla bort alla som inte svurit feminismens ed för att sedan eliminera alla män i jämställdhetens namn (trots att den senaste ledaren var kvinna hur det nu kan vara jämställt).

Vilket förklarar att Veronica Palm, sedan länge del av och gift med rörelsen samt kvinna, seglat fram som mångas favorit. Dessutom vågar hon, med bakgrund som barnskötare och en termins kvinnovetenskap i bagaget, kritisera Anders Borg och den politik han står för ur ett vetenskapligt perspektiv:

”Jag är övertygad om att han är medveten om att en del av de saker regeringen har gjort har varit rent ideologiskt betingade, och inte baserade på ekonomiska beräkningar. Det är sorgligt att inte kunna vara ärlig med det.”

Vid en första anblick låter det troligt. Nog för att hon inte exemplifierar vilka saker det är, men det finns många saker som inte bör baseras på ekonomiska beräkningar. Värnplikten exempelvis som man avskaffat, en rent ideologiskt betingad ide men samtidigt en förändring som inte legat under Anders Borgs paraply. Vad mer står då Veronica Palm för?

”Det är rimligt att de som tjänar allra, allra mest, och har ett stillastående kapital, får bidra till samhället lite mer.”

Devisen att de som tjänar allra mest skall bidra till samhället lite mer känner vi igen som klassisk socialdemokratisk politik. Visserligen har den varit tydligare, exempelvis när Astrid Lindgren fick betala 102% marginalskatt, men konceptet existerar även idag och symboliseras genom värnskatten. Vad stillastående kapital menar däremot kanske behöver en ytterligare förklaring, för inte kan det vara så att det bara är de som tjänar allra, allra mest som skall förmögenhetsbeskattas?

”Jag tycker det behövs en beskattning av kapital. Jag är övertygad om att det går. Vi kan inte bara beskatta arbete och konsumtion. Ett passivt kapital som bara ligger gör ingen nytta.”

Nu börjar det likna något. Den 37-åriga barnskötaren vill att alla skall betala förmögenhetsskatt på sitt passiva kapital eftersom det inte gör någon nytta. Visserligen kan man, likt Skånskan, kalla det symbolpolitik men det gör inte ekvationen bättre.

”Synen att kapital bara ligger och skräpar och därför går att beskatta
kan som bäst beskrivas som gammeldags och naiv. Särskilt som det kapital
som kommer att finnas kvar att beskatta i stor utsträckning inte kommer
att tillhöra de ”rika” utan helt vanlig svensk medelklass.”

Kapital behövs för att finansiera investeringar, investeringar som leder till jobb och utvecklar affärsidéer. Det enda passiva kapital som bara ligger och inte gör någon nytta är de sedlar och mynt folk gömmer i madrassen, bär runt på i plånboken och lägger i sparbössor. Dessa däremot blir svårare att beskatta, men med en kontrollstat à la Sovjet går väl allt.

Olof Palme sa en gång att politik är att vilja men nog borde det egentligen heta att politik är att kunna. Även om en midnattsräd mot barnens sparbössor inte känns som det mest troliga scenariot, oavsett hur mycket man vill beskatta det passiva kapitalet som ”inte gör någon nytta”, så är symbolpolitik något man kan bedriva oavsett hur skadligt det är för samhället. Det brukar heta att man är beredd att göra vad som helst för makt så nog är det tur för Socialdemokraterna att väljarna sällan begriper symbolpolitik och ifrågasätter densamma:

”När man tänker på saken är det märkliga snarare att politiken någonsin framstått som begriplig. Ta den solidariska lönepolitiken, sosseflaggskepp under årtionden. Kontentan var att allt skulle slås ut, utom de mest lönsamma industrierna. Hur kom det sig att de som arbetade i alla de aningen mindre lönsamma industrierna – på bruksorter, till exempel – begrep en regering som uttryckligen ville driva deras arbetsgivare i konkurs?”

Allt handlar om kronor och ören. Inte i en större idépolitisk kontext utan snarare vad man har att fördela, och i ett vänsterperspektiv som om det är något farligt att kunna leva på sin lön efter skatt:

”Sänkningarna betyder att vi har mindre pengar att fördela. Det syns på
socialförsäkringar och a-kassa, men också på investeringar och
möjligheten att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är inte bra”

Man kan raljera över att Veronica Palm vill kräva allt mer av folks inkomster trots att slaveriets tid sedan länge ansetts vara förbi, men verkligheten är mer skrämmande än så. Som Hanne Kjöller konstaterar så finns det två sätt att försörja sig, antingen genom eget eller andras arbete, och häri finns också en intressekonflikt.

Varje civiliserat samhälle måste ha ett trygghetssystem som stödjer de som inte kan försörja sig själva. Folk skall inte behöva svälta därför att de blir sjuka eller inte kan hitta ett arbete. Samtidigt måste systemen vara utformade så att de som kan arbeta vill arbeta och aktivt söker arbete:

”När Arbetsförmedlingen undersökte saken sökte de arbetslösa i snitt 13 jobb per månad. I Novus mätning hade mindre än hälften sökt fem jobb eller fler. Mer än 20 procent hade inte sökt något jobb alls.”

När ersättningsnivåerna i trygghetssystemen känns så höga att en stor del av de arbetslösa inte ens bryr sig om att söka jobb så är något fel. Då slutar systemet handla om att den som inte kan försörja sig blir försörjd av omgivningen utan att vissa tar sig rätten att bli försörjda på andras arbete därför att de inte vill försörja sig själva. Dessa latmaskar vill Veronica Palm premiera ytterligare med högre ersättningsnivåer. Inte konstigt att väljarna tycker att Socialdemokraterna inte längre är arbetarnas parti utan bidragstagarnas.

Om de socialdemokratiska partimedlemmarna själva skulle få välja så kan man bara hoppas att partiet ställer sig på arbetarnas sida. Trygghetssystem behövs och bör inte monteras ned, men man behöver samtidigt uppmuntra arbete till den grad att de flesta väljer arbete framför bidrag då arbete är grunden varpå trygghetssystemen vilar. Som en bonus skulle vi andra som inte är Socialdemokrater slippa skämt likt Veronica Palm som ny partiledare. Visserligen vore hon kanske lika bra för borgerligheten som Mona Sahlin men tyvärr är en socialdemokratisk partiledare oavsett personens verklighetsförankring och kunnande alltid en potentiell statsminister och en person med så flagranta kunskapsbrister likt Veronica Palm kommer alltid vara skadlig för alla som statsminister.

—–

Harald Ullman, S-debattör och tidigare kampanjmakare, är inne på samma spår:

”Hennes enda arbetslivserfarenhet är att ha jobbat några år på dagis för att därefter bli professionell politiker.”

Så länge Socialdemokraterna inte väljer att enkom bli ett parti för de arbetslösa och bidragstagande så har hon inte kompetensen som krävs för att hon skall förstå lönearbetarens vardag. Däremot är hon duktig på tossiga förslag som ökar på det ökända regelkrånglet för arbetsgivare:

”Det var Veronica Palm som drev frågan om att alla företag – även enmans och rörmokarfirman med tre gubbar – ska ha en jämställdhetsplan.”

Men det slutar inte där…

”Och att alla dessa planer ska kontrolleras så att inga företag kopierar andras planer. Ett förslag som påminner om hur den sovjetiska politbyrån försökte förändra världen, med känt resultat.”

Plötsligt kan man förstå varför Tomas Bodström var så populär; han var den drivande kraften för IPRED-lagen med flera andra övervakningslagar (även Bodströmsamhället kallat), lagar som kommer behövas om Veronica Palm får bestämma.

Annonser

1 kommentar

  1. Mona Sahlin var Socialdemokraternas sista chans | Fröjdhpunktse said,

    […] de slipper bo hemma till 40-årsåldern, är kapitalister som ska sättas åt. Skatter ska höjas, förmögenhetsskatt ska återinföras på allt ”passivt kapital” – vilket är det som vi gnetat ihop under 15 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: