Årets religiösa bestraffning för självmord är…

12 december, 2010 at 02:20 (Åsikter)

Nu har det kommit hit. Det urskiljningslösa våldet. En självmordsbombare lyckades visserligen bara spränga sig själv i luften, men det kunde ha fått katastrofala följder. Det handlar inte längre om attacker mot militärer, rebeller eller andra som valt att delta i krig utan nu har islamska grupperingar återigen riktat våldet mot oskyddade civila.

Än värre blir det när man får reda på varför. Tio minuter innan idioten sprängde sig själv så fick både TT och Säpo terrorvarningar. Sverige har nämligen begått två fruktansvärda brott.

1. Numera har folk rätt att dansa, sjunga och gå i skolan. Inte bara i Sverige utan även i Afghanistan. Det är fruktansvärt.

2. Lars Vilks ritade en teckning. Det var fel. Man får inte avbilda ”profeten” Muhammed och de som gör det bör dödas. Eftersom Sverige inte dödat Lars Vilks utan istället givit honom skydd under paroller som ”yttrandefrihet” så måste även vi dödas som de medskyldiga vi är.

Demokrati har aldrig varit självmordsbombares bästa gren.

Vad skall man säga. Vore han ensam så skulle man bara tycka synd om honom. Visserligen har han sprängt sig själv för det heliga kriget men till vilken nytta? Alltså, inte till vilken nytta som om han skadade någon utan för sig själv. Han har tagit sitt liv och bestraffas således i all evighet. Nu sitter han där uppe med 40 oskulder och inser att han blivit lurad. Det är inte snygga tjejer som hans vänner försökt påskina utan 40 andra manliga självmordsbombare som aldrig haft sex. Mysigt värre.

(Nu hävdar jag inte att homosexualitet är fel, jag har flera homosexuella vänner, men offrar man sitt liv för en religion som förbjuder homosexualitet så måste det vara ödets ironi att för alltid hamna i himlen med 40 manliga oskulder som evigt sällskap).

Nu är han troligtvis inte ensam. Inte om man utgår ifrån experter på området i alla fall. Därmed blir allting betydligt mer skrämmande. Kanske hade polisen rätt tidigare, även om man grep fel personer. Och vilka idioter är det som kan tänkas stödja honom. Kommer även de vara beredda att satsa på molnet med de 40 oskulderna?

Tänk att Samuel P. Huntington hade rätt ändå.

Annonser

Direktlänk 14 kommentarer

Vem behöver yttrandefrihet och demokrati?

8 december, 2010 at 19:09 (Åsikter, Politik)

Socialdemokratins problem går att beskriva i en mening:

”Det är klart att det finns ju en hotbild kanske.”

Nu handlar inte den före detta jämställdhetsministern Claes Borgströms uttalande om den alternativa verklighet hans politik utgår ifrån utan om ett eget behov att känna sig viktigare än vad man är. Visserligen har hans hemsida attackerats, troligtvis därför att han försvarar två kvinnor som säger sig ha blivit våldtagna av WikiLeaks frontfigur, men att det skulle betyda att det finns en hotbild mot honom som person känns lite väl överdrivet. Något som Claes Borgström för övrigt verkar vara medveten om, givet att han lagt till ett ”kanske” i sin kommentar.

Kanske är det så att han känner andra som han känner sig själv. Att ta till den enkla lösningen och skjuta budbäraren har skett många gånger tidigare då folk fått höra obekväma sanningar men enkla lösningar är sällan bra lösningar. Skjuter man budbäraren eliminerar man bara den tillfälliga obehagligheten; problemet kvarstår olöst.

När Julian Assange och WikiLeaks släppte vad de kallar ”cablegate”, ett stort antal meddelande mellan amerikanska ambassader och deras hemland, anklagades han direkt för att försvåra för amerikanska diplomater. Hillar Clinton gick så lång som att i ett försvarstal hävda att WikiLeaks skadat kampen för fred och frihet:

”Våra diplomater förhindrar att konflikter uppstår varje dag. De jobbar för att bekämpa internationell brottslighet. Det borde göra oss stolta.”

Hon har visserligen en poäng, måhända förhindrar man konflikter och bekämpar internationell brottslighet, men till vilket pris? Är det relevant att under parollen ”för mänsklighetens bästa” sprida skvaller om andra såsom att Nicolas Sarkozy är ”tunnhudad och auktoritär”. Robert Mugabe ”en galen gammal gubbe”. Silvio Berlusconi ”fåfäng och ineffektiv”. Tyvärr inte, vilket gör att Hillary Clinton försöker skjuta budbäraren istället för att ta tag i problemet.

Visserligen måste diplomater ha en särställning i samhället. Rättigheter likt diplomatisk immunitet och diplomatpost gör att diplomater i tjänst slipper oroa sig för vad nyckfulla statsledningar hittar på samtidigt som de kan prata öppet och fritt med hemlandet för att därigenom kunna utföra sitt arbete. Här kan den skada ”cablegate” gjort diplomatin inte förnekas. Samtidigt måste man vara medveten om att rättigheter, speciellt de som ger en särställning i samhället, absolut inte får missbrukas.

När Nordkoreanska diplomater använder sin diplomatiska immunitet till att smuggla cigaretter så ger de svenska utrikesdepartementet huvudvärk eftersom nordkoreanerna bryter mot anledningen till den diplomatiska immuniteten. På liknande grunder, om än utan att brott begås, skadar ”cablegate” respekten för den internationella diplomatin. Diplomatpost skall inte vara skvaller. Här är Jan Eliasson, fd utrikesminister, solklar:

”Jag tycker att det är viktigt att man är väldigt precis och noggrann när
man skickar diplomatiska rapporter. Rent skvaller brukar man inte
vidarebefordra, utan det är väl genomtänkta analyser och bedömningar som
kan vara relevanta för att förstå situationen för Sveriges intressen
och agerande”

Häri ligger också grunden för problemet, det problem som inte går att lösa genom att skjuta budbäraren. WikiLeaks har troligtvis skadat amerikanska utrikespolitiska intressen men skadan skulle inte uppstått om de amerikanska diplomaterna agerat korrekt från första början. Jämför detta med de amerikanska soldater som ”nöjesjagade” civila med en stridshelikopter i Irak. Problemet för USA var att någon läckte filen men problemet för samhället i stort var att soldaterna varit så säkra på att sekretessen skulle skydda dem att de begick brottet. På samma sätt är det inte att meddelandena släppts i sig som skapat rubrikerna utan de amerikanska diplomaternas agerande (och för den delen vissa politikers som blivit påkomna med byxorna nere). Hade man varit ärlig och öppen hela tiden så hade inga problem uppstått.

Men vem vill tro på den lilla pojken som säger att kejsaren är naken?

”Det är av yttersta vikt att skydda den diplomatiska korrespondensens sekretess”

Låt oss smaka på orden igen. Det är av yttersta vikt att skydda… ja vadå? Än så länge har det inte läckt särskilt mycket mer än skvaller. Är det vad diplomater använder sin särställning till?

Visst finns det faror med WikiLeaks avslöjande, men ligger farorna verkligen i avslöjandet?

”Det här stärker inte demokratin, det försvårar för demokratin och möjligheterna att arbeta med konfliktpreventiva åtgärder.”

Demokrati är ett av de känsligaste styrelseskicken därför att man utgår ifrån folkstyre och folkstyre kan bara fungera om folket är medvetna om alternativen. När valda politiker driver andra linjer än vad de har stöd för så måste de börja ljuga för sina väljare. Lögnerna kräver hela tiden fler lögner tills politikerna skapat en konspiration riktad mot sitt eget folk. WikiLeaks agerande ändrar på detta genom att berätta vad höga statstjänstemän och politiker säger bakom stängda dörrar vilket leder till att både väljare och journalister enkelt kan granska makten. Skrämma? Definitivt för politikerna. Ett hot mot demokratin? Snarare motsatsen.

Däremot är det förvånande att svenska tjänstemän ens diskuterar möjligheten att utlämna Julian Assange till USA. Här talar vi inte bara om stukad amerikansk självkänsla utan även om en attack mot meddelandefriheten och skyddet för journalister. Vad man än tycker om frågan i sak så är Julian Assange journalist och han har bara gjort detsamma som två journalister gjorde när de fick nys om Watergate (även om vissa ifrågasätter en sådan åsikt). Att fängsla eller döda den som berättar att kejsaren är naken är inte bara ett hot mot sanningssägarna utan även ett hot mot demokratin i sig. Journalister om några måste ha möjlighet att granska makthavarna och skyddas från deras nyckfullhet för att vi skall kunna bibehålla den demokrati vi har idag.

Samhället går mot allt mer kontroll. Rädslan för enskilda människor eller små organisationers missdåd anses berättiga enorma övergrepp i den enskilda individens integritet. Ett exempel på detta är hur Indien tvingar Blackberry att avslöja sina krypteringskoder – folk hade helt enkelt för mycket privatliv.

För oss svenskar kanske det inte är attacken på åklagarmyndigheten eller hur betalföretag anpassar sig till politikers krav om censur som borde vara det mest aktuella utan att den svenska staten samlar in information om alla och sparar denna trots att WikiLeaks visat att inte ens den amerikanska militären kan skydda att dylik information läcker ut till allmänheten. Hur skulle du känna dig om hela ditt liv lades ut för allmän granskning? Alla sidor du besökt, alla sms du skickat, alla e-mail du mottagit. Bara för att något idag är gott betyder det inte att det imorgon inte kan missbrukas. Att vi fått reda på att våra politiker konspirerar mot befolkningen är mumma för journalister och folk i allmänhet, men vad händer imorgon med de system våra politiker byggt upp?

Vem övervakar övervakarna?

—–

Nu verkar det som om WikiLeaks i förlängningen lett till en återupptagen diskussion om FRA-lagen. Det är vettigt. Sverige bör inte bli ett storebrorssamhälle likt de som beskrivs i 1984 och Kallocain. Oavsett hur mycket USA dreglar över informationen. Att vi skall försöka ta tillbaka vår integritet. Kanske är det värt att strida för?

Direktlänk 4 kommentarer

Makten och härligheten går före en vital politisk idédebatt.

5 december, 2010 at 16:34 (Åsikter, Politik)

Mona Sahlin gjorde ett av sina sista stora framträdanden, den inför gruppen som skulle bestämma vilka som skall välja hennes efterträdare, och hon gjorde det på ett sätt som bara Mona kan. Hon mosade sina kritiker, hon sänkte sin egen politik och hon berättade att kejsaren verkligen stod där naken utan politik. Den Mona som man kunde se på TV igår var en Mona som man inte sett sedan hon fick hela Sverige att tro att Toblerone-skandalen ”bara” handlade om ett par godisbitar.

Man kan bara gissa att många Socialdemokrater fick tårar i ögonen. Den Mona vi såg igår hade kunnat vinna riksdagsvalet 2010 utan problem men blev stoppad av sitt eget parti. Istället för att tänka och formulera morgondagens politik reducerades hon till att bli en kommunikatör. Välkommen till Socialdemokratin anno 2010.

Kanske visste inte rörelsen vad de behövde i en ledare. Utan tydliga krav eller en öppen debatt blev profilen byggd på fysiska attribut. Mona Sahlin blev inte vald för den tänkare hon är utan därför att hon är kvinna, men i samma sekund som det beslutet togs underminerade man även hennes mandat att driva en aktiv politik. Istället för en person som pekade med hela handen och stod stabilt i snålblåsten valde man ett darrande asplös som rörde sig vid minsta vindpust. Man skulle prata , ha rådslag och gemensamt formulera den nya politiken men det man fick var just ingenting.

Partiet klarade inte av att förnya sig själv. Den grundidé man har med sig från tiden då väljarna för första gången gav partiet makten vågar ingen sosse med ambitioner kritisera. Gör man det riskerar man inte bara att bli sedd som jobbig utan även den ultimata förolämpningen – att bli stämplad som ”moderat”.

Därför var det naturligt att partiet missade arbetslinjen. Ända sedan man grundades har man insett att det är arbete som bygger landet och skapar de resurser man har att fördela, men de problem man såg på 1910-talet är inte desamma som de arbetare möter idag vilket styrde in partiet på bidragslinjen. Oförmågan att förnya har lett till att dåtidens glasögon behållits varvid de enda ”sanna” arbetarna är de som inte jobbar (resten är kapitalister, om inte genom sina pensionsförsäkringar så för deras miljonvillor och drömmar).

Problemet härrör i den socialdemokratiska makthegemonin. Både de som arbetar och att någon behöver dra in pengarna som man skall fördela har glömts bort i samma takt som Socialdemokraterna vunnit val. Folk som ville ha politisk makt sökte sig till partiet där man blev tvungen att vara hänsynslös, kyssa upp och sparka ner, för att komma någon vart. Resultatet har inte låtit vänta sig; de översta skikten består av en hög jasägare som tagit död på den interna idédebatt ett parti för framtiden så starkt behöver.

Tyvärr för socialdemokratin verkar det som om dessa personer inte är beredda att tänka på rörelsens bästa eller ta ansvar för sitt eget handlande utan kommer kämpa med näbbar och klor för att sitta kvar vid de sinande men alltjämt lönsamma grytorna vilket lär, om möjligt, stagnera den politiska debatten än mer.

En socialdemokrat av idag skall prata om full sysselsättning och att alla som kan arbeta skall arbeta men måste samtidigt hylla höga ersättningssystem och förneka teorin om ekonomiska incitament. Man får gärna prata om tillväxt och utveckling men inte på bekostnad av ett skuldbeläggande av de som inte drar sitt strå till stacken (och definitivt inte misstänkliggöra folk som inte vill delta). Då är man osolidarisk och då kan man glömma en karriär inom partiet.

Kanske är sanningen så enkel. Det är nya tider. Mona Sahlin har insett detta men hon vågade inte säga något förrän makten och hela härligheten glidit henne ur händerna. Hon har försökt att få partiet att göra den högersväng som skulle ge Alliansen den slutgiltiga seger men rörelsen har vägrat att inse att 90 år har gått sedan man formulerade en vinnande politik och under de 90 åren har mycket vatten runnit under broarna.

—–

På samma tema borde nästa partiledare bli en man då Socialdemokraterna har varannan damernas som devis (och varannan herrarnas om talet om jämställdhet har någon substans). Återigen kan det tyckas konstigt att man väljer folk efter fysiska attribut men det blir rätt självklart när man inser hur partiet straffar de som vågar tänka självständigt och utmana den sittande makten.

—–

För övrigt måste den största positiva förändringen för konsumenterna, de vanliga arbetarna, vara prisjämförelsesajterna. Prisjakt.nu, Compricerm.fl. har bidragit till transparens genom att folk inte längre måste åka till tio olika butiker för att veta vad olika saker kostar. Därför lär Matpriskollen som samlar alla reklamblad folk får hemskickade från matbutiker och visar upp varorna på ett enkelt och översiktligt sätt revolutionera hur och var folk köper sin mat. Varför betala 179,00 kr/kg för en vara som en annan butik erbjuder för 129,00 kr/kg?

Direktlänk Kommentera

Varför vågar SL inte berätta hur det är?

2 december, 2010 at 11:01 (Åsikter)

Oväder i all ära, att ha beredskap i alla lägen är en väldigt kostsam lyx som samhället inte anser sig ha råd med och det måste man acceptera. Bättre då att pengarna används till skola, vård och omsorg (i den mån de inte används till prestigeprojekt utan samhällsekonomisk nytta).

Däremot tycker man att samhället borde kunna kosta på sig att erkänna sina tillkortakommanden. För några veckor sedan stod det på SL:s hemsida att alla busslinjer fungerade bra när verkligheten visade sig bara man grävde lite – listan på antalet inställda bussar var tio sidor långt. Om man inte per automatik misstrodde SL och la ner extra tid på att kolla just den bussen man ville åka med på alla sätt och vis så fick man stå där vid busshållplatsen och hoppa för att hålla värmen.

Men det är inte bara uteblivna bussar som SL har problem att erkänna. För alla som inte bor i Stockholmsområdet så finns det två pendeltågslinjer inom SL:s försorg, Märsta-Södertälje och Bålsta-Nynäshamn.

Vilken annan pendeltågslinje som SL anser sig ha är svårt att förstå. Trots att samtliga pendeltågslinjer dras med konstaterade förseningar som följdeffekt av tidigare förseningar och köbildningar känner man sig tvungen att rapportera att ”övriga linjer: fungerar bra”.

Som sagt, att det blir oväder och att kollektivtrafiken drabbas måste ses som något naturligt och därigenom något vi får acceptera men när SL kommer med uppenbar desinformation (det finns inga övriga linjer så det kan inte finnas några övriga linjer som fungerar bra) så känns allting väldigt fel.

Direktlänk 3 kommentarer

Diskriminering av män resultatet av DO:s beslut

1 december, 2010 at 18:02 (Åsikter)

Är det diskriminering att förbjuda en elev att bära heltäckande slöja, niqab, och stänga av henne från utbildningen ifall eleven vägrar visa sitt ansikte?

Redan 2003 slog Skolverket fast att skolor har rätt att förbjuda elever att bära niqab eller burka. Det är ett beslut som många skolor lutar sig på och som kan motiveras utifrån idéer om vikten av ansiktsuttryck i den mänskliga kommunikationen:

”För att det hela tiden tillkommer elever som vill använda sig av burka eller niqab. De får en ganska stor påverkan på utbildningen i stort. Man tvingas möblera om i klassrummet eftersom man inte kan se elevens ansiktsuttryck. Det påverkar andra studerandes möjlighet till den utbildning de har rätt till.”

Redan som nyfödd kan man se hur hjärnan reagerar på att möta människors ansiktsuttryck. Väljer man att arbeta med barn så måste denna kunskap vara än mer centra. Således borde diskussionen vara enkel, men religion gör ingen fråga enkel. De flesta av oss har känt känslan när en sång tar tag i oss och får oss i olika sinnesstämningar, men även att sjunga är förbjudet i vissa religioner. Bör det leda till att man skall förbjuda folk att lyssna på musikradio? Att ge religionsfriheten en särställning är omöjligt i ett demokratiskt samhälle därför att det finns många tossiga idéer som begränsar andras rättigheter även bland religiösa:

”Religionsfriheten i regeringsformen innebär helt enkelt inte någon obegränsad rätt att i religionens namn eller under hänvisning till dess påbud, dogmer, läror eller sedvänjor att handla i strid med andra bestämmelser eller viktiga samhällsintressen.”

Heltäckande slöja, oavsett i klassrummen eller annorstädes i samhället, medför ett antal problem. Här hittar vi bl.a. identifiering av människor samt användandet av ansiktsuttryck. Om dessa problem ställer till tillräckligt med problem eller inskränker andra givna rättigheter så anser inte ens Europadomstolen att ett förbjud är att gå får långt:

”Europadomstolen har i ett flertal fall godtagit förbud mot slöjor och andra religiösa symboler inom det allmänna utbildningsväsendet, både för elever och för anställda. I det vägledande fallet Leyla Sahin mot Turkiet, från 2005, hade ett universitet utfärdat ordningsregler som bland annat förbjöd den muslimska sjalen hijab.”

Vilket gör diskrimineringsombudsmannens (DO) åsikt än mer intressant:

”Diskrimineringslagen förpliktar skolorna att försöka undanröja hinder som följer av elevers religiösa övertygelse.”

Så långt måste man hålla med DO. Samhället skall inte begränsa personer, oavsett religion, att utöva sina rättigheter så länge de inte begränsar andras rättigheter, men sen då?

Stockholms stad motiverar sitt förbud med pedagogiska och sociala skäl samt behovet att kunna identifiera personer som vistas på skolan. När A anmälde Västerorts vuxengymnasium till DO lovade skolan dock att hon skulle få gå kvar på utbildningen till dess att DO fattat beslut i ärendet.

A har vid det här laget genomgått utbildningen med gott resultat. Hon kan därigenom sägas ha visat att hennes niqab inte utgjort ett hinder för undervisningen. Kontakten med andra elever och lärare har fungerat bra. Under lektionstid har hon oftast kunnat sitta så att manliga klasskamrater inte kunnat se hennes ansikte och hon har därför inte behövt bära sin niqab. A har också förklarat sig villig att visa ansiktet närhelst skolans personal skulle behöva identifiera henne.

Det tog DO två år att utreda huruvida skolans agerande varit diskriminerande. Eftersom utredningen tog så lång tid hann ”A” genomföra utbildningen. Därigenom bevisade hon att skolans kritik mot niqaben varit felaktig. Låter det som en seriös utredning? Speciellt som redan Skolverket och Europadomstolen sagt sitt angående frågan?

Läs istället vad som står. ”A” lyckades genomföra utbildningen genom att männen i klassrummet placerades på sådant sätt att de inte kunde se henne varvid hon kunde ta av den heltäckande slöjan. Nu kan det vara ett dåligt ordval från DO:s sida men det verkar som om ”A” inte bar slöjan under en stor del av utbildningen. Hur stämmer då utredningen med ursprungsproblemet, att skolan ville förbjuda ”A” att bära heltäckande slöja?

Samtidigt blir det intressant om någon agerar i andra änden av DO:s beslut. Männens möjlighet till god utbildning, exempelvis genom interaktion i könsblandade grupper eller genom att vända sig om i klassrummet, begränsades av skolan därför att ”A” krävde respekt för sitt religiösa uttryck. Att man i Sverige historiskt inte ansett att det är ett problem om män och kvinnor kan se varandra spelar ingen roll, männens rättigheter verkar kunna inskränkas lite hur som helst.

Dagens diskrimineringslag har fundamentala fel. Den ser egenskaper hos vissa individer och vissa av de ställningstaganden de tagit som likvärdiga även om det är en enorm skillnad på folks etnicitet och vilken religion de privat valt:

”Det leder i sin tur till en kollektiviserande och kategoriserande syn på individer som i sin förlängning strider mot hela idén om ett kosmopolitiskt och sekulärt samhälle. Diskrimineringslagen måste skrivas om”

Är det så att DO är rädd för att klassas som muslimhatare? Att hon, likt många andra, inte vågar fatta obekväma beslut även om alternativet är att man omfamnar diskriminering av andra? Kanske borde någon anmäla DO för diskriminering, när hon anser att andra skall begränsas bara för att hon skall kunna ta uppmärksammade beslut.

Direktlänk 2 kommentarer