Vem behöver yttrandefrihet och demokrati?

8 december, 2010 at 19:09 (Åsikter, Politik)

Socialdemokratins problem går att beskriva i en mening:

”Det är klart att det finns ju en hotbild kanske.”

Nu handlar inte den före detta jämställdhetsministern Claes Borgströms uttalande om den alternativa verklighet hans politik utgår ifrån utan om ett eget behov att känna sig viktigare än vad man är. Visserligen har hans hemsida attackerats, troligtvis därför att han försvarar två kvinnor som säger sig ha blivit våldtagna av WikiLeaks frontfigur, men att det skulle betyda att det finns en hotbild mot honom som person känns lite väl överdrivet. Något som Claes Borgström för övrigt verkar vara medveten om, givet att han lagt till ett ”kanske” i sin kommentar.

Kanske är det så att han känner andra som han känner sig själv. Att ta till den enkla lösningen och skjuta budbäraren har skett många gånger tidigare då folk fått höra obekväma sanningar men enkla lösningar är sällan bra lösningar. Skjuter man budbäraren eliminerar man bara den tillfälliga obehagligheten; problemet kvarstår olöst.

När Julian Assange och WikiLeaks släppte vad de kallar ”cablegate”, ett stort antal meddelande mellan amerikanska ambassader och deras hemland, anklagades han direkt för att försvåra för amerikanska diplomater. Hillar Clinton gick så lång som att i ett försvarstal hävda att WikiLeaks skadat kampen för fred och frihet:

”Våra diplomater förhindrar att konflikter uppstår varje dag. De jobbar för att bekämpa internationell brottslighet. Det borde göra oss stolta.”

Hon har visserligen en poäng, måhända förhindrar man konflikter och bekämpar internationell brottslighet, men till vilket pris? Är det relevant att under parollen ”för mänsklighetens bästa” sprida skvaller om andra såsom att Nicolas Sarkozy är ”tunnhudad och auktoritär”. Robert Mugabe ”en galen gammal gubbe”. Silvio Berlusconi ”fåfäng och ineffektiv”. Tyvärr inte, vilket gör att Hillary Clinton försöker skjuta budbäraren istället för att ta tag i problemet.

Visserligen måste diplomater ha en särställning i samhället. Rättigheter likt diplomatisk immunitet och diplomatpost gör att diplomater i tjänst slipper oroa sig för vad nyckfulla statsledningar hittar på samtidigt som de kan prata öppet och fritt med hemlandet för att därigenom kunna utföra sitt arbete. Här kan den skada ”cablegate” gjort diplomatin inte förnekas. Samtidigt måste man vara medveten om att rättigheter, speciellt de som ger en särställning i samhället, absolut inte får missbrukas.

När Nordkoreanska diplomater använder sin diplomatiska immunitet till att smuggla cigaretter så ger de svenska utrikesdepartementet huvudvärk eftersom nordkoreanerna bryter mot anledningen till den diplomatiska immuniteten. På liknande grunder, om än utan att brott begås, skadar ”cablegate” respekten för den internationella diplomatin. Diplomatpost skall inte vara skvaller. Här är Jan Eliasson, fd utrikesminister, solklar:

”Jag tycker att det är viktigt att man är väldigt precis och noggrann när
man skickar diplomatiska rapporter. Rent skvaller brukar man inte
vidarebefordra, utan det är väl genomtänkta analyser och bedömningar som
kan vara relevanta för att förstå situationen för Sveriges intressen
och agerande”

Häri ligger också grunden för problemet, det problem som inte går att lösa genom att skjuta budbäraren. WikiLeaks har troligtvis skadat amerikanska utrikespolitiska intressen men skadan skulle inte uppstått om de amerikanska diplomaterna agerat korrekt från första början. Jämför detta med de amerikanska soldater som ”nöjesjagade” civila med en stridshelikopter i Irak. Problemet för USA var att någon läckte filen men problemet för samhället i stort var att soldaterna varit så säkra på att sekretessen skulle skydda dem att de begick brottet. På samma sätt är det inte att meddelandena släppts i sig som skapat rubrikerna utan de amerikanska diplomaternas agerande (och för den delen vissa politikers som blivit påkomna med byxorna nere). Hade man varit ärlig och öppen hela tiden så hade inga problem uppstått.

Men vem vill tro på den lilla pojken som säger att kejsaren är naken?

”Det är av yttersta vikt att skydda den diplomatiska korrespondensens sekretess”

Låt oss smaka på orden igen. Det är av yttersta vikt att skydda… ja vadå? Än så länge har det inte läckt särskilt mycket mer än skvaller. Är det vad diplomater använder sin särställning till?

Visst finns det faror med WikiLeaks avslöjande, men ligger farorna verkligen i avslöjandet?

”Det här stärker inte demokratin, det försvårar för demokratin och möjligheterna att arbeta med konfliktpreventiva åtgärder.”

Demokrati är ett av de känsligaste styrelseskicken därför att man utgår ifrån folkstyre och folkstyre kan bara fungera om folket är medvetna om alternativen. När valda politiker driver andra linjer än vad de har stöd för så måste de börja ljuga för sina väljare. Lögnerna kräver hela tiden fler lögner tills politikerna skapat en konspiration riktad mot sitt eget folk. WikiLeaks agerande ändrar på detta genom att berätta vad höga statstjänstemän och politiker säger bakom stängda dörrar vilket leder till att både väljare och journalister enkelt kan granska makten. Skrämma? Definitivt för politikerna. Ett hot mot demokratin? Snarare motsatsen.

Däremot är det förvånande att svenska tjänstemän ens diskuterar möjligheten att utlämna Julian Assange till USA. Här talar vi inte bara om stukad amerikansk självkänsla utan även om en attack mot meddelandefriheten och skyddet för journalister. Vad man än tycker om frågan i sak så är Julian Assange journalist och han har bara gjort detsamma som två journalister gjorde när de fick nys om Watergate (även om vissa ifrågasätter en sådan åsikt). Att fängsla eller döda den som berättar att kejsaren är naken är inte bara ett hot mot sanningssägarna utan även ett hot mot demokratin i sig. Journalister om några måste ha möjlighet att granska makthavarna och skyddas från deras nyckfullhet för att vi skall kunna bibehålla den demokrati vi har idag.

Samhället går mot allt mer kontroll. Rädslan för enskilda människor eller små organisationers missdåd anses berättiga enorma övergrepp i den enskilda individens integritet. Ett exempel på detta är hur Indien tvingar Blackberry att avslöja sina krypteringskoder – folk hade helt enkelt för mycket privatliv.

För oss svenskar kanske det inte är attacken på åklagarmyndigheten eller hur betalföretag anpassar sig till politikers krav om censur som borde vara det mest aktuella utan att den svenska staten samlar in information om alla och sparar denna trots att WikiLeaks visat att inte ens den amerikanska militären kan skydda att dylik information läcker ut till allmänheten. Hur skulle du känna dig om hela ditt liv lades ut för allmän granskning? Alla sidor du besökt, alla sms du skickat, alla e-mail du mottagit. Bara för att något idag är gott betyder det inte att det imorgon inte kan missbrukas. Att vi fått reda på att våra politiker konspirerar mot befolkningen är mumma för journalister och folk i allmänhet, men vad händer imorgon med de system våra politiker byggt upp?

Vem övervakar övervakarna?

—–

Nu verkar det som om WikiLeaks i förlängningen lett till en återupptagen diskussion om FRA-lagen. Det är vettigt. Sverige bör inte bli ett storebrorssamhälle likt de som beskrivs i 1984 och Kallocain. Oavsett hur mycket USA dreglar över informationen. Att vi skall försöka ta tillbaka vår integritet. Kanske är det värt att strida för?

Annonser

4 kommentarer

  1. Hugo said,

    Bra att du är igång igen! Tråkigt uppehåll där ett tag.

  2. Charlie said,

    Jag måste värna den lilla krets som löpande hittar hit 😛 Mer seriöst så skriver jag när min hjärna inte är överlastad med andra saker och just nu känns allt sådär lagom bra.

  3. Jerry said,

    Att försvara friheten på Internet….

    Varför ägnar sig inte Wikileaksföljet att sätta stopp för riktiga skurkar som härjar på Internet – pedofiler, ekonomiska brottslingar, terrorister mm?

    Det klarar de inte och med sådana avslöjandet finns inga pengar…

  4. Charlie said,

    Vad är fel med att berätta om amerikanska helikoptersoldater som nöjesskjuter ned civila eller om det fulspel många länder och deras diplomater dagligen håller på med?

    Eller allt det andra som WikiLeaks läckt sedan 2006 (http://en.wikipedia.org/wiki/WikiLeaks#Leaks)?

    Problemet med att skapa en sida som fokuserar på att avslöja pedofiler, ekonomiska brottslingar, terrorister m.m. är att man behöver bygga upp en effektiv organisation vilket kostar stora resurser.

    I motsats är den taktik som WikiLeaks använder relativt kostnadseffektiv då man inte behöver jaga läckor eller infiltrera organisationer själva.

    Och givet den information som hitintills läckt genom WikiLeaks så verkar den sidan behövas. Jag själv har inget emot att få ”riktiga” bevis på norskt dubbelspel givet att de är vårt broderfolk. Däremot borde Tolgfors kritisera Norge och visa att det norska beteendet inte är vare sig öppet eller ärligt, samtidigt som vi nu fått svar på varför de valde en betydligt dyrare lösning till samma prestanda när de ratade JAS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: