Skall även andra elever få överklaga dina betyg?

12 januari, 2011 at 18:08 (Åsikter, Politik)

Bra teve och sanningen går sällan sida vid sida. Har man lagt ner resurser på ett verklighetsuppfattning som sedan visar sig vara fel så är det ofta både enklare och billigare att ändra verkligheten än att erkänna sitt misstag och göra rätt.

Det har bland annat byggbolaget Järntorget Bostad fått uppleva efter att de hängts ut i TV4:as Byggfällan, trots en friande tingsrättsdom.  Även andra uthängda byggare har kritiserat Martin Timells agerande och vissa har gått så långt som att såga hans kompetens i ämnet. Vilket är olyckligt. Det går inte att ensidigt kritisera programmet Byggfällan, att byggare ofta saknar kompetens eller fuskar är ett vanligt förekommande fenomen, men deras agerande tvingar en att undra vad de medvetet utelämnat för att skapa ett bra program för oss tittare.

Problemet definieras enklast i vetskapen om hur enkel det är att fatta beslut som gynnar en själv, oavsett hur konsekvenserna slår mot andra. Ödet för den byggarbetare som felaktigt hängs ut spelar inte så stor roll för Martin Timell när alternativet ställs mot att han misslyckas att leverera det program TV4 beställt. Vinstmålen går före individen. Det är också här som skiljelinjen mellan privat och statlig verksamhet går, något som i TV-världen får jämföras med reportaget ”den andra våldtäkten” där Svt:s Uppdrag Granskning bytte frågeställning från att en pojke blivit oskyldigt dömd för två våldtäkter till att invånarna i samhället Bjästa genomförde en veritabel häxjakt på två våldtagna flickor.

Att bejaka objektivitet är ett viktigt tankesätt som kan slå åt båda hållen. De är också det tankesättet gör förslaget om att överklaga sina betyg så olyckligt. Betyg är visserligen ett myndighetsbeslut och bör således kunna överklagas, men då måste de även kunna överklagas av alla berörda parter.

”Det är en jätteviktig principfråga. Betygsättning är myndighetsutövning, och juridiskt sett anser jag att en elev måste ha en chans att överklaga, säger Sofia Larsen (c), ordförande i riksdagens utbildningsutskott.”

Både Centerpartiet och Kristdemokraterna driver linjen att elever skall kunna överklaga sina betyg. Idag är elever helt i händerna på sina lärare och riskerar därigenom att utsättas för samma godtycklighet som de byggare Byggfällan granskar. De flesta elever förtjänar troligtvis de betyg de får, men alltför ofta hör man hur elever känner att de fått sänkta betyg därför att de inte kommit överens med lärarna. Således låter förslaget i sig ganska rimligt.

Men ett förslag är bara rimligt om det leder till en förbättring. Idag finns redan möjligheten till en rättssäker omprövning av ens betyg. Visserligen ändras inte det betyg som man fått från skolan, de är nämligen baserade på vad man uppvisat under den tid man gått kursen, men Komvux erbjuder fortfarande ett rättssäkert sätt att ”överklaga” de betyg man söker vidare på.

Vad som däremot inte finns är en statlig myndighet som hanterar rena överklaganden. Varför då? Ett enkelt svar skulle vara som ovan, att möjligheten redan erbjuds genom dagens Komvux. Varje rättssäker process måste nämligen innehålla ett färdighetsprov så att man verkligen kan avgöra om ett felaktigt betyg utställts. Således fokuserar man på ett låtsasproblem. Eller?

”En högstadie- eller gymnasielärare kan ha ett par hundra elever. Ska det vara möjligt att någon annan person ett år senare ska utvärdera ett betyg måste läraren skriva ned omdömen om varje elev och inte ytligt utan omfattande, så att det på allvar går att använda i en överklagandeprocess.”

Jan Björklund skräder inte orden när han kritiserar förslaget, för skall man skapa en process där satta betyg skall kunna överprövas så måste allt inlämnat material sparas. Dessutom måste ett skriftligt omdöme nedtecknas om varje elev efter varje lektion för att ge möjlighet till bedömning av just den elevens kunskaper. Om det inte går så långt att alla lektioner måste spelas in, så att en grupp skall kunna ge en rättvis bedömning och därigenom kunna genomföra en rättssäker överprövning av lärarens betyg. Annars kan ingen hålla reda på huruvida det satta betyget motsvarar vad eleven presterat under kursens gång. Låter det som ett bättre alternativ än dagens Komvux?

Då får man inte glömma att förslaget beräknas kosta minst 250 miljoner kr. Förutom kostnaden för arkivering.

Men det är inte här kritiken för läggas. Rättssäkerheten måste få kosta och oavsett hur orimliga och verklighetsfrånvända förslag är så kräver demokratin att de diskuteras. Vissa av dem kommer till och med genomföras. Istället ligger problemet i frågans ensidiga natur.

Alla pratar om hur elever som känner att de fått lägre betyg än vad de förtjänar skall kunna överklaga sina betyg för att därigenom få möjlighet att höja dessa.

Men folk glömmer alla de elever som får för höga betyg i förhållande till deras prestationer. De som fuskar kan man idag hantera, men vad skall man göra med alla de som höjer sina betyg genom att smöra för lärarna, uppföra sig väluppfostrat eller bara ser bra ut? Skall även deras betyg kunna överklagas? Politikerna pratar om hur viktig rätten till prövning är då betygen avgör var man kommer in, men glömmer samtidigt att varje person som kommer in på för högt satta betyg gör detta på bekostnad av någon annan sökande då antalet platser är begränsade.

Att vilja eliminera godtycklighet i rättssäkerhetens namn bara för att skapa andra liknande problem inom samma ram skapar bara rättsröta. Det är en lappa och laga-mentalitet som alltför ofta kännetecknar politiken men sällan hjälper samhället eller dess invånare. I det här fallet kan varken andra lärare eller rektorer tänkas vara opartiska. De har både en arbetsrelation till den lärare vars betygssättning kritiseras, en egennytta i att framstå som kompetenta vilket mäts i de satta betygen samt en maktställning som ifrågasätts av eleven som anser sig ha fått för lågt satta betyg. Att då be dessa göra en ny prövning av satta betyg är som att be vargen vakta fåren.

Sedan länge har man insett problemet med den betygsinflation som riskerar att göra gymnasiebetygen värdelösa. Vad är ett MVG värt idag, då skolorna tävlar om elever med möjligheten att få höga betyg som morot? Inte heller hjälper att de nationella proven numera tas in slumpmässigt och dubbelrättas när lärarna ändå tenderar att ge högre betyg än de kunskaper eleven uppvisar. Att sedan införa ett system som ger elever möjlighet att höja sina betyg ytterligare skapar bara mer problem än de löser.

Inte ens idén om att låta elever få möjlighet att tentera upp sina betyg inom skolans ram löser problemet. Redan på ”min” tid så förbjöds skolorna att låta eleverna tentera upp betyg, då det ansågs inflationsdrivande. En möjlighet att gång på gång tentera upp betygen löser inte problemet så länge man inte samtidigt riskerar att betygen sänks vid dåliga resultat. Och det löser inte heller problemet med alla de betyg som är satta för högt i jämförelse till elevens kunskaper. Istället måste man våga tänka utanför ramarna.

Man skulle kunna låta de nationella proven definiera vilka betyg som får delas ut. En skola som löpande ger eleverna högre betyg än deras provresultat berättigar borde kunna granskas och deras rätt att ge betyg dras in till förmån för nationella provsamordnare som skulle komma och testa eleverna.

Eller så skulle man kunna frångå betygens värde helt och hållet. Tänk om den enda betygssättning lärarna gjorde var en inbördes rangordning av eleverna baserat på deras provresultat. Samtidigt skulle antagningen till högskolor och universitet kunna lösas genom stora nationella prov, om möjligt över flera dagar, där alla de kunskaper eleverna skall ha lärt sig testas. Det vore kanske det mest rättvisa systemet och det skulle eliminera all den rättsosäkerhet dagens system medför, men säg den politiker som skulle våga föreslå något liknande?

Därmed återstår bara att fråga politikerna om den rätt de föreslår att få felaktiga betyg överprövade även gäller de elever som vill överklaga andras för högt satta betyg.

Direktlänk 3 kommentarer

Politiskt styrd miljardrullning i bilkrisens spår. Vart bör pengarna gå?

12 januari, 2011 at 05:53 (Ekonomi)

Saab är bilindustrins gökunge. Oavsett vilken bo de nästlar sig in hos så blir de aldrig flygfärdiga utan kräver ständigt allt mer resurser från de hårt arbetande föräldrarna.

”Här är siffrorna som kan skrämma bort eventuella köpare av Saab. Bara de senaste elva åren har Saab redovisat förluster på över 25 miljarder kronor. Det motsvarar över 6 miljoner om dagen eller nästan 19 000 kronor per bil.”

Inte heller har det blivit bättre sedan Spyker tog över som ägare:

”Verkligheten har hunnit i kapp Saab Automobiles högt ställda försäljningsmål. De har halverats sedan i våras. Förlusterna rullar däremot in helt enligt planen. Tredje kvartalet innebar ett minus på runt 370 miljoner kronor.”

Till och med experter på bilmarknaden tror att Saabs förvandling från gökunge till vinstmaskin är lönlös. De har helt enkelt inte volymerna som krävs för att kunna utveckla nästa generations Saab-bilar.

”I bästa fall kan det dröja upp till tre år. Men kanske två år. Saab har inte resurser att utveckla en ny produktgeneration, det kostar flera miljarder kronor.”

Eller för att säga det på ett mer politiskt korrekt sätt:

”Det är klart att jag hoppas att de klarar sig, men situationen är extremt osäker.”

Ändå vill Aftonbladets ledarsida hänga ut Maud Olofsson för att hon inte ville göra som Mona Sahlin och köpa företaget:

”Sedan dess har regeringens näringspolitik mest handlat om att svära sig fri. Det gäller inte minst fordonsindustrin. Till skillnad från i de flesta andra europeiska länder – och i USA – vägrade den svenska regeringen att stötta industrin.”

Men vänta ett tag. Saab klarade inte av att stå på egna ben innan finanskrisen. De har inte klarat av att vända förlust till vinst under den nedgång som varit. Och trots att bilmarknaden återhämtar sig så verkar det ändå inte som om Saab kommer komma upp i de volymer som behövs för att kunna utveckla nästa generations bilar.

Och då skall Maud Olofsson få kritik för att hon inte ville köpa företaget?

Nog för att det är Ingvar Persson som formulerat kritiken, en person som alltför ofta kritiserar Alliansen utan att det verkar som om han förstår vad det är han kritiserar, men ändå? Tycker han, och i förlängningen resten av Aftonbladets ledarredaktion, att det bästa sättet att spendera åtskilliga miljarder kronor årligen hade varit att driva en biltillverkare? Istället för att använda pengarna till annat, typ en kömiljard för att minska köerna i vården eller några fler miljarder till vård och omsorg för de allra sjukaste?

Det värsta är att vi talar om minst två miljarder. Årligen. Men varför stanna där? Politiker brukar vara väldigt duktiga på att driva olika sorters verksamhet, särskilt när det gäller att dra ner på produktion som inte är lönsam… Har Ingvar Persson aldrig hört talas om förra gången staten försökte gå in och rädda en dödsdömd industri?

Direktlänk Kommentera

Att jämföra äpplen och päron hjälper sällan det vettiga alternativet.

12 januari, 2011 at 05:28 (Politik)

Mycket negativt går att säga om Sverigedemokraterna och deras värdegrund, men ibland tar folk i från tårna och då tenderar de att hoppa i galen tunna.

I dagens ledare från Aftonbladet väljer man nämligen att kritisera den striktare immigrationspolitik som numera förs.

Den diskussionen har vänsterns förespråkare tagit många gånger och det finns många poänger att hämta här. Ingen skall behöva komma till Sverige som ”gästarbetare” och tjäna 2-3000 kr i månaden, oavsett om man är bärplockare i skogen eller städare på hotell.

På samma sätt kan man kritisera åtstramningar inom delar av anhöriginvandringen där det numera krävs att man kan visa att man kan försörja sina nära och kära som man vill ta hit. Visserligen finns det en poäng i att Sverige inte kan betala ut försörjningsbidrag till alla i hela världen bara de lyckas ta sig inom landets gränser, men samtidigt bör inte anhöriga som har goda skäl att komma hit annat än rent ekonomiska inte stoppas.

Däremot borde man fundera över huruvida anhöriga till minderåriga skall få komma hit, eller om man skall följa de internationella konventionerna som säger att minderåriga skall återförenas med sin familj i det land föräldrarna är i. Det kanske skulle minska den ström av ”minderåriga” som kommer till Sverige för att tre månader senare, när de fått uppehållstillstånd, plötsligt mirakulöst hitta hela sin familj över Facebook (ett problem norrmännen delade med oss tills den dag de började medicinska tester som kan visa huruvida personen är äldre än 19 eller ej). Istället skulle samhällets resurser kunna hjälpa de som verkligen är föräldralösa och som behöver samhällets stöd allra mest.

Men strunt i petitesser. De kan man riva runt i lite hur som helst. Vad man däremot kan konstatera är att Aftonbladets ledarsida trampar lite i galen tunna när de försöker sammankoppla kritik mot Sverigedemokraterna med Alliansens förslag.

”För två år sedan publicerade bland andra migrationsminister Tobias Billström och nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson artikeln ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare” på DN-debatt. De presenterade sin partirapport ”Fler vägar in”.”

I Japan får man vänta tio år på att bli medborgare. Givet att man inte får så mycket som en parkeringsbot under denna tid. Inte ens Sverigedemokraterna vill gå så långt. Trots detta kritiseras inte Japan för sina hårda lagar.

Men Japan visar något väldigt viktigt. Medborgarskap är något av de finaste saker som en nation kan ge en människa. Skall man då ge folk svenskt medborgarskap utan att de respekterar samhället?

Skall man ge svenskt medborgarskap till vilket patrask som helst, oavsett hur de behandlar det svenska samhället? Skall man acceptera att folk kommer hit, begår brott och utnyttjar trygghetssystemen för att därefter belöna dem med det finaste samhället kan ge? Är inte det om något att ge Sverigedemokraterna hjälp på vägen?

Finns det någon bättre propaganda än när en egyptier kommer till Sverige, skaffar medborgarskap åt sig själv och sin familj, lämnar landet och spränger upp sig själv. Följt av artiklar där hans fru förklarar hur stolt hon är över att hennes man blivit martyr?

Det samhället borde göra är att berätta för alla som kommer hit om vilka regler som gäller i Sverige. Att män inte bestämmer över kvinnorna. Eller tvärtom. Att alla har rätt att säga vad de vill så länge de inte angriper hela grupper. Oavsett om de grupper man angriper är svenskar, araber, judar, homosexuella eller vad som helst. Att man får avbilda Mohammed på samma sätt som man får driva med Jesus och Buddha. Men att ingen får använda våld mot någon annan (så länge det inte är sanktionerat enligt svensk lag och det våldsmonopol staten skall ha). Och att alla har en skyldighet att i största möjliga mån bidra till sin egen försörjning för att därigenom skapa resurser som samhället kan använda till att hjälpa de svagaste?

Lägg därtill att man borde begränsa rättigheterna för de som bara har uppehållstillstånd så att de endast får ett minimalt skydd av samhället (mindre bidrag för att kunna överleva, fri akutsjukvård etc) för att begränsa antalet lycksökare.

Och så borde man kräva att de som vill bli medborgare skall ha vistats i Sverige utan att begå allvarliga brott under en längre period, säg 5-7 år, samt att de klarar av ett enklare medborgarskapsprov där de ställs inför frågeställningar om allt ifrån allas lika rättigheter till yttrandefrihet och andra saker som gör Sverige så unikt som landet är.

Fast det vore väl för mycket att be om? Kanske tycker Aftonbladet till och med att jag låter som en Sverigedemokrat. I sådana fall börjar man gå ut på svag is. Allt jag hävdar är att ett svenskt medborgarskap är bland det finaste som finns och alla svenskar, naturaliserade eller infödda, bör kunna vara stolta över att vara just svenskar. Kritiserar man detta så förminskar man det unika med Sverige som så många uppskattar (och som troligtvis Aftonbladets ledarredaktion också älskar, om än i det fördolda, då de fortfarande bor kvar i Sverige istället för att flytta någon annanstans). Resultatet av kritiken riskerar således att slå tillbaka på ett sätt som få verkligen vill.

Men det är kanske vad Aftonbladets ledarredaktion är ute efter. Vad annat för motiv kan de ha att försöka blanda ihop vettiga förslag från Alliansen med rent folkrättsligt tvivelaktiga förslag från Sverigedemokraterna än att få Sverigedemokraterna som landets tredje största parti.  Om inte annat så skapar det rubriker och rubriker säljer tidningar och därigenom betalar deras löner.

Direktlänk Kommentera