En stor kostym på ett litet land.

19 september, 2011 at 00:28 (Uncategorized)

Jag försökte nyss skriva en inledning som skulle handla om hur vi alla är delansvariga för vad vår demokrati gör. Vi har nämligen både rätten att själva lägga vår röst på någon samt möjligheten att påverka de runtomkring oss.

Problemet var bara hur jag skulle fortsätta, då det fantastiska med en demokrati är att ingen kan skylla ifrån sig. Om fel beslut fattas, så är vi inte oskyldiga som individer då vi alla haft möjlighet att påverka vår omgivning till att rösta fram andra människor.

Frågan är bara vad teoretiska resonemang spelar för roll, när verkligheten ser ut som den gör?

För vem klandrar grekerna, när Grekland som land närmar sig statsbankrutt? Vem frågar sig vilket ansvar den enskilda individen har, när den moderna staten som vi gjort oss vana vid verkar falla? Och vem tar ansvar, när ingen verkar vilja se sanningen?

Aftonbladet sätter fingret på problemet när de döper en artikel till ”fifflar – men har inget val”. Eftersom alla andra fifflar så tvingas även du att fiffla… Plötsligt grips jag av en röst inom mig som upprepar samma fras om och om igen:

”Never mention the war.”

Så fort någon tar upp andra världskriget så förlorar man genast diskussionen. Anledningen till detta är att det som hände under krigsåren är så hemskt att allt annat bleknar i jämförelse. Måhända är det den arla morgonen, men tänker utmana ödet.

Förintelsen. De flesta vet nog vad som hände, så jag tänker inte ta upp den. Vad jag däremot tänker dra för jämförelse är hur tyskar i allmänhet och tyska lägervakter i synnerhet behandlade ansvarsfrågan efter kriget.

”Alla andra gjorde det så jag hade inget val.”

En enkel förklaring till ett svårt problem. Hur hanterar man någonting man varit delaktig i, men som i efterhand riskerar att svärta ner en otroligt mycket? Hävda att man inte hade något val.

Samma modell använder greker när de försöker skylla ifrån sig vad som händer i deras land. 17 000 pooler i ett välbärgat område, väl synliga via satellit, blev lite över 300 när skatten skulle betalas in. Man hade juh inget annat val…

Givetvis minskas marginalerna desto sämre man har det. Det är inte en svår gissning att anta att alla de som demonstrerat mot nedskärningar på mer eller mindre våldsamma sätt faktiskt har det väldigt svårt, men det döljer inte problemets kärna.

Grekland har skaffat sig en kostym som är på tok för stor, men landet klarar inte av att bära den därför att medborgarna smiter undan att betala den skatt som skall bekosta allt det offentliga som de samtidigt vill utnyttja och behålla. Där är problemet, ett problem som man tyvärr försöker dölja med att man inte har något annat val än att fuska med skatten.

Men det konstigaste måste ändå vara att långivarna varit beredda att öppna sin plånbok så länge…

Annonser

Direktlänk Kommentera