Ofrihet är dagens ord

4 juli, 2012 at 02:02 (Uncategorized)

Grekland har problem, det vet alla. Vad Greklands problem beror på, mer än att staten lånat av allt och alla, det däremot tvistar de lärda om. Det enda man verkar säker på är att klientkulturen varit en starkt bidragande orsak till dagens mörka läge. Bygger man en politik på att man skall ge sina väljare jobb inom olika offentliga verksamheter, utan att för den delen konstatera vad som saknas och hur man bäst spenderar de pengar man har, så kommer systemet förr eller senare braka samman. Trots denna kunskap så är det sorgligt att det finns partier som tydligt förespråkar en klientkultur i Sverige, och som alltid verkar ha mer pengar än alla andra att spendera oavsett vilket ekonomiskt läge nationen befinner sig i.

DN Debatt har tidigare kritiserats för att skapa överskrifter som inte alltid överensstämmer med de publicerade artiklarna. Den här gången är det dock inte deras fel att överskriften på Vänsterpartiets debattartikel skjuter över målet, de har bara plockat ut essensen ur texten, utan den är Vänsterpartiet själva som konstaterar att det går att skapa en välfärd utan kommersiella intressen

”…i dagens välfärd kommer företagens mål – att maximera vinsten – gång på gång i konflikt med de mål alla vi andra har, vi som använder och betalar för välfärden…”

Folk som känner mig vet att jag är marknadsliberal men trots detta måste jag erkänna att Vänsterpartiet sätter fingret på två eviga problem. Företag har bara ett existensberättigande och det är att maximera vinsten för sina ägare. Oavsett om man vill prata om socialt ansvar, CSR eller för den delen vifta med vackra intressentmodeller så kan det aldrig dölja företagens sanna natur. Samtidigt har företagen en självklar plats i vårt moderna samhälle, i mångt och mycket därför att en av demokratins brister är att politiker tenderar att fokusera mer på nästa val än de långsiktiga effekter deras beslut medför. Därför har offentlig verksamhet ända sedan Romarriket varit ett stort svart hål där ineffektivitet blandats med vänskapskorruption och ett allmänt undvikande för de jobbiga frågorna.

”Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som tydligt står för att välfärdens resurser ska gå till just välfärd.”

Hur kommer det sig att ett företag likt Capio kan driva ett akutsjukhus till avsevärt lägre priser än något av Stockholms Läns Landstings sjukhus, och detta trots att de ligger i topp på både patientsäkerhet och kundnöjdhet? Ställer man frågan så brukar många på vänsterkanten sparka bakut, ungefär som om man frågar varför Sovjet inte fungerade, och sen försöker de byta ämne genom att klaga på att Capio dessutom klarar av att generera vinster vilka kommer riskkapitalister till godo.

Birgitta Sevefjord tydliggör problemet; ”riskkapitalbolag hör inte hemma i vård och omsorg”. Det handlar inte om skattemedel används effektivt eller inte utan problemet är att någon kan tjäna pengar genom att investera i offentlig verksamhet. I Vänsterpartiets värld betalar man gärna mer pengar för sämre vård, bara den drivs av offentliga aktörer, än riskerar att någon kan ta ut vinst.

”En välfärd fri från vinstintressen gör det möjligt att istället fokusera på kvaliteten.”

Och sen vågar man komma med plattityder likt ovan… Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. I kölvattnet av ”Carema-skandalen” så har privat ägande kommit att likställas med genuin ondska av folk på vänstersidan, trots att exempelvis vägning av blöjor handlar mer om att se till att inkontinenta har en lagom stor blöja än att man skall på något sätt återanvända nedkissade attiraljer.

”Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som tydligt står för att välfärdens resurser ska gå till just välfärd.”

Jag älskar plattityder. Om våra gemensamma resurser skulle gå till att erbjuda bästa möjliga välfärd så borde väl de som levererar bäst kvalité och högst kundnöjdhet hyllas? Ändå klantar Vänsterpartiet ned på privata vårdgivare som helhet, trots att sammanställningar tenderar visa att det är privata vårdgivare som erbjuder de bästa boendena samtidigt som bottenplaceringarna delas mellan både offentliga och privata aktörer. Hur kommer det sig? För att förstå vad Vänsterpartiet är ute efter så måste man läsa mellan raderna. Den här gången gör de dock arbetet enkelt för oss.

”De pengar som i dag försvinner som vinst till bolagens ägare innebär ett enormt slöseri med skattemedel. Om de istället användes till att anställa mer personal i välfärden skulle de räcka till cirka 20.000 nya anställda.”

Att den offentliga verksamheten, exempelvis vid de olika landstingsdrivna sjukhusen i Stockholm, är så dåliga att Capio både klarar av att leverera bättre och billigare vård samtidigt som de kan lyfta ut alla de enorma vinster som Vänsterpartiet pratar om borde vara en skandal. Trots detta nämns inte problemet en enda gång. Samtidigt pratar man om att alla äldre måste kunna känna sig trygga, troligtvis med passning till Carema, men man glömmer samtidigt att berätta vad socialdemokratiska Piteå kommun gör när de lämnar sina demenssjuka inlåsta och utan personal som kan hjälpa dem. Vänsterpartiet symboliserar således precis allt det som är fel i offentlig verksamhet, nämligen hur allt och alla verkar fly undan de jobbiga besluten. Det är enkelt att lova guld och gröna skogar till allt och alla, men när verksamheter inte levererar så måste man bli obekväm. Det är nämligen vad Capio gjort, de har effektiviserat vården utan att göra avkall på patientsäkerhet vad än sådana som Birgitta Sevefjord säger och de har därigenom gett oss mer välfärd för pengarna.

Och de är inte ensamma. Många olika privata aktörer har tagit tag i misskötta verksamheter och vågat fatta de jobbiga besluten. För detta får de… bara en massa skit från vänstermänniskor. Det är nästan som om Vänsterpartiet med anhang verkar föredra att vi får mindre välfärd för pengarna, bara pengarna går till deras egna fickor…

Hur var det nu? Grekland!

Folk som är anställda inom vården, särskilt de mindre välavlönade grupperna, tenderar att rösta rött. Vad Vänsterpartiet i praktiken agiterar för är att deras väljargrupp skall belönas med fler arbetstillfällen och högre löner. Problemet är bara att man samtidigt struntar i att alla andra får dras med både sämre och dyrare vård, pengarna går ändå till ”välfärd”, och därigenom sällar man sig till samma klientism som håller på att fälla Grekland.

Men varför sluta där? Konkurrens, normalt ansett som någonting bra, verkar vara samhällets största skurk.

”Ändringarna kombineras med ny lagstiftning om att huvudmannen för välfärdsverksamheterna, det vill säga kommunen, landstinget eller staten, ska besluta när och var icke-offentliga aktörer får etableras. När det finns ett behov av alternativ pedagogik, behandling eller motsvarande kan icke-offentliga aktörer ges tillstånd att driva detta. Men de ska inte själva kunna bestämma var de startar en skattefinansierad verksamhet. Vid till exempel överetablering eller bristande pedagogisk mångfald ska befintliga tillstånd kunna omprövas.”

I min värld är det fria valet centralt. När jag skall handla mat så vill jag kunna välja vilken butik jag vill gå till. Om min närbutik är ovårdad, har gammal mat och en allmänt otrevlig personal så skall jag kunna välja bort dem för en annan butik som sköts bättre. I långa loppet riskerar visserligen min närbutik att gå i konkurs, men det är också essensen i konkurrens. Aktörer som inte håller måttet sorteras ut och tvingas antingen skärpa sig eller försvinna.

Samma sak gäller i dagens skolvärld. Jag som elev har hundratals olika val och skolorna tvingas slåss om mig och min skolpeng. Detta borde medföra att jag kan få bästa möjliga utbildning, då dåliga skolor konkurreras ut, men tyvärr fungerar inte marknaden så. Utbildning är inte en vara likt vilken som helst och som elev är jag sällan en upplyst konsument. Att använda detta som ursäkt till att låta politiker dölja sina dåliga beslut, det är däremot sorgligt.

Men vänta nu? Dåliga politiker? Hur tänker jag nu?

Dåliga politiker tenderar att fatta dåliga beslut. Med dåliga beslut menar jag ogenomtänkta eller kortsiktiga beslut baserade på känslor snarare än genomarbetade beslutsunderlag. Dessa dåliga beslut tenderar leda till att offentliga verksamheter missköts. När en skola missköts så drabbas inte bara samhället utan även de elever som går där. Problemet blir inte mindre av att politiker sällan vågar erkänna sina dåliga beslut, helt i enlighet med ovan nämnda ovilja att ta tag i jobbiga frågor. Således har vi konkurrens. Är en skola dålig, ja då kan du som elev välja någon annan. Är en skola dålig, ja då får den förr eller senare inga fler elever varvid den tvingas stänga.

Enkelt, eller hur?

Nja. Läs citatet ovan. Om en ort har två skolor, men en politiker anser att det är en skola för mycket, ja då behöver man inte konkurrens längre. Istället för att låta eleverna välja så kan man helt enkelt dra in friskolans tillstånd. Således löser sig problemet, om än inte för eleverna.

”En välfärd fri från vinstintressen gör det möjligt att istället fokusera på kvaliteten.”

Jo, jag tackar. Genom att skydda de kommunala skolorna genom att låta politikerna förbjuda alternativen om de blir så populära att de kommunala skolorna får problem med elevunderlaget så stärker man på något mirakulöst sätt kvaliteten på undervisningen. Oavsett hur dålig den kommunala skolan än är…

Jag tror på friheten att välja. Vänsterpartiet verkar tro på detsamma, fast i tappningen friheten för dem att välja för alla andra. Vi andra skulle kalla det ofrihet. Vem vet, kanske kan ”ofrihet åt folket” bli Vänsterpartiets nya slogan…

Direktlänk Kommentera