Staten borde göra ett eget Lexbase.

2 februari, 2014 at 23:39 (Åsikter)

Skandaljournalistik i all ära, men diskussionen om Lexbase och dess databas har gett oss en rejäl hemläxa och nu är frågan om vi kommer orka oss igenom den. Nej, det handlar inte om att ett privat företag har utnyttjat offentlighetsprincipen eller ens att ett antal personer felaktigt utpekats som ”brottslingar” utan om något avsevärt viktigare – att staten länge duckat för de tunga frågor som internet och teknikutvecklingen ofrånkomligt dragit fram i ljuset.

Det finns ett tio år gammalt case om kvinnligt ledarskap som handlar om Carly Fiorina och hennes tid som chef för Hewlett Packard. Eller, nu lurade jag er på samma sätt som texten lurar den late läsaren – caset handlar nämligen om allt förutom kvinnligt ledarskap men en slö läsare landar oftast där ändå.

På samma sätt kommer Lexbase att bli ett perfekt case i framtiden. Här finns en tydlig skurk som utnyttjar systemet, en hel drös med oskyldiga (nåja) och några genuint oskyldiga som inte ens borde vara med i registret. Samtidigt är den underliggande frågan någon helt annan – nämligen att staten valt att inte ta tag i obekväma frågor.

Ta bara något så självklart som att Lexbase utpekat ett antal människor som brottslingar, trots att de friats i högre instans. Att det är fel av Lexbase, oavsett om det visar sig vara olagligt eller ej, verkar alla vara överens om men ingen diskuterar den bakomliggande faktorn. Lexbase existerar därför att staten erbjuder en tjänst, offentlighetsprincipen, utan att se till att dokumenten är tillgängliga. Om man inte har ekonomiska resurser.

Det har i flera år funnits kommersiella databaser i Sverige som innehåller känsliga personuppgifter – och som byggt sin existens på systemet med utgivningsbevis och ansvarig utgivare. Skillnaden mot Lexbase är att de riktat sig mot vissa yrkesgrupper, som exempelvis journalister, jurister och företagare.

Men kan man göra något åt det? Nja. Folk är nyfikna och, låt oss vara ärliga här, offentlighetsprincipen är en av de byggstenar som gjort Sverige så framgångsrikt. Således är det svårt att hindra någon likt Lexbase att tillhandahålla en tjänst som uppenbarligen efterfrågas (titta bara på hur arbetsgivare m.fl. begär utdrag ur belastningsregistret). Och då måste det bästa alternativet, även för de som idag är med i registret, vara att staten själva underlättar för medborgarna att få tag på aktuella domar.

Jobbigt? Visst. Indirekt blir det ett extra straff, även om man bara visar domar som är upp till fem år gamla, men är alternativen bättre?

Lanseringen av Lexbase satte igång en storm av protester, och det dröjde inte länge innan talesmannen hoppade av och internetleverantören Bahnhof drog ut kontakten.

Hur kunde detta övergrepp ske?

Övergreppet Peter Wolodarski refererar till har egentligen inte så mycket att göra med vad som publicerades utan hur Lexbase valde att publicera informationen och vilka gränser de var beredda att strunta i för att kunna vinstmaximera. Den där röda pricken ovan Pelles hus kunde lika gärna vara en  överklagad fortkörning som en våldtäkt eller för den delen något husets förra ägare gjort, men det var lite det som Lexbase byggde sin affärsidé på. Man ville helt enkelt utnyttja folks nyfikenhet och kombinera det med relativt låga kostnader per tillhandahållen dom.

Så hur hade ett icke-vinstdrivande offentlig register kunnat göra saken bättre? Vad sägs om att riva betalväggen och framför allt samköra register för att aldrig drabbas av så basala saker som inaktuella adresser. Visserligen skulle ovanstående göra det omöjligt att tjäna pengar på registret, men offentlig verksamhet  borde kunna skötas professionellt utan sådana krav (hint: underhåll av järnvägen…).

Och när man ändå är på gång så kan man ta tag i saker som blir riktigt skrämmande, exempelvis där systemet utmanar rättssäkerheten. Bara misstankarna att systemet skulle riggas så att folk hellre väljer böter än att överklaga direkta felaktigheter torde kräva egna utredningar, men om man antingen lägger in alla böter som betalas alternativt undantar vissa ”brott” från systemet så borde det kunna skapa ett slags konkurrensneutralitet mellan att acceptera en ordningsbot och att tvista. Tilläggas bör väl att ett centralt offentligt register skulle kunna hantera detta på ett avsevärt bättre sätt än någon som helst privat databas.

Sen borde staten kunna ha viljan och verktygen för att bara visa de domar som vunnit laga kraft. Det kan aldrig finnas ett allmänintresse av att hänga ut folk som rättsväsendet valt att frikänna (okej då, ibland, men det är därför vi har flashback) och då borde ett register inte utmåla folk som brottslingar trots att de blivit friade. Återigen en väldigt enkel åtgärd som skulle radera en stor del av det ”övergrepp” många hänvisat till men som ett vinstdrivande företag aldrig skulle sträva efter att införa…

…och när man ändå är på gång så skulle man med lätthet kunna anonymisera uppgifter likt vittnens namn (även om dessa, av rättssäkerhetsskäl, fortfarande borde finnas tillgängliga om man begär ut domar) varpå de enda som ”hängs ut” är folk som valt att begå ett eller flera olika brott.

Notera ordvalet; Folk som väljer att begå brott. När du krossar rutan, snattar godiset, ger en kille en käftsmäll, rånar en bank… ja, vad som helst… så gör du ett aktivt och medvetet val. Att det valet sedan kan resultera i att du inte får jobbet du vill ha, att din blivande svärfar slänger ut dig eller vad som helst annat är fortfarande bara direkta resultat av ditt egna medvetna val. Således kan det inte vara ett övergrepp att publicera en dom på nätet om bara den som dömts, de som dömt och den som försvarat finns namngivna.

Så visst, politikerna måste göra något åt Lexbase. Om inte staten gör ett eget Lexbase så kommer nämligen någon annan utnyttja systemet och denna någon annan kommer garanterat upprepa samma misstag som Lexbase av samma anledningar – det är nämligen det enda sätt att vinstmaximera. Och Oisin Cantwells farhågor är irrelevanta – en tidsram där domarna finns sökbara i fem år betyder visserligen ett extra straff men om du är beredd att utföra ett visst brott så måste du också vara beredd att ta konsekvenserna inklusive att din möjlighet att gå vidare i livet försvåras.

Detta förskräcker. Lexbase är inte bara ett fiffigt sätt att tjäna pengar. En människas möjlighet att gå vidare i livet efter avtjänat straff försvåras om nya grannar eller nya arbetskamrater enkelt kan ta reda på dennes historik.

Och vad gäller Lexbase… så är förtal ett brott även i grundlagsskyddad media och därför hoppas jag att domstolarna utnyttjar de lagar som finns idag så att ingen kan använda Lexbase som ett verktyg för att inskränka offentlighetsprincipen. Trots att Lexbase visat att vi i dagens uppkopplade värld inte längre borde nöja oss med att man måste ringa runt till alla tingsrätter för att komma på huruvida någon blivit lagförd där eller ej.

—–

Nedanstående citat från en artikel i Expressen kändes som helt rätt tillfälle att göra ett tillägg…

”Jag är dömd tidigare och nu ligger min dom ute så alla kan se den med ett musklick. Herregud, hur kan detta vara lagligt?! Jag mådde så jävla illa att jag inte gick till jobbet i dag. Jag har gjort allt för att få ett jobb och jobbar sedan två år tillbaka … Nu kommer hela mitt liv haverera om det kommer ut. Ingen, INGEN vet om min historia. Inte ens mina närmaste skulle tro att jag är dömd. Jag är så jävla deprimerad att jag inte kan se en poäng med att leva efter det här! Gör nåt åt det här, snälla!” skriver en man till JK.

Min första reaktion är ”oh nej vad fruktansvärt för honom” till att sedan bli samma sak fast väldigt sarkastiskt. Nu vet jag inte vad mannen som citerats har gjort men jag utgår ifrån att det inte är något så enkelt som en fortkörning eller ens snatteri. Således borde han kanske ha funderat över att omgivningen kunde få reda på hans dom innan han begick vad det nu var han gjorde…

…och hade han funderat över det samt vetat om att hans framtida dom skulle bli sökbar i något likt Lexbase så hade han givet ovan förhoppningsvis inte gjort det varpå ett offentligt register bara genom sin existens hade skyddat någon ifrån ovanstående mans brott.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: