Löfvens korta minne

6 december, 2014 at 01:44 (Politik)

Stefan Löfven må ha glömt, men vi kan alltid påminna honom. För ett år sedan så gav han ”makten” till Sd att göra ändringar i regeringens budget. Vi får utgå ifrån att Sd:s agerande skedde med hans goda minne eftersom hans egen finansministerkandidat konstaterade att det inte var upp till oppositionen att skaffa stöd för regeringens budget. Och man kan anta att hela förfarandet hade hans stöd, eftersom han i efterhand försvarat detsamma.

Det kanske svider att Sd nu gick emot honom, men bara för det kan man inte säga vad som helst.

”Jag kommer aldrig att agera på ett sätt som ger makten över landets utveckling till ett nyfascistiskt enfrågeparti som vare sig respekterar människors olikheter eller Sveriges demokratiska institutioner”

Och vi skall inte glömma att Stefan Löfven inte hade några problem alls att agera på ett sådant sätt som gav makten över landets utveckling till det nyfascistiska enfrågeparti han anser Sd vara, i alla fall inte för ett år sedan, bara den utvecklingen gick hans väg.

Med det är som vanligt när det handlar om Socialdemokraterna, man bestämmer sig för en bild och sen skall man kabla ut den. Nu senast är det Sverigedemokraterna som är fienden:

”Här har vi alltså ett litet nyfascistiskt parti som menar att de ska ha ett avgörande inflytande och sätta dagordningen för svensk politik, sade hon.”

Som sagt, det känns som om inte bara Stefan Löfven utan hela den socialdemokratiska rörelsen känner sig sviken. Det skulle inte bli med Miljöpartiet. Det skulle inte bli utan majoritet. Och det skulle inte sluta så här. Dock känns allt annat igen.

För någon månad sen så var det tomt i ladorna. Backar vi lite till så hade Anders Borg raserat hela välfärden (konstigt att man kan bygga upp den med så lite…). Utbildningsminister Fridolin skulle bara behöva 100 dagar (och det får han väl nästan innan regeringen utlyser extra val) för att lösa alla skolproblem. Allt som behövdes var traineejobb för att lösa arbetsmarknaden. Och… jag tror det räcker där för att inse hur de en gång i tiden så pragmatiska Socialdemokraterna utvecklats till ett populistiskt parti.

Och ja, Sverigedemokraterna är nog nästan ett nyfascistiskt enfrågeparti även om de la en ren vänsterbudget men skall vi börja sätta etiketter på alla så måste vi fråga oss om det inte är lika fruktansvärt med ett kommunistiskt enfrågeparti? Vänsterpartiet än nämligen lika mycket kommunister som Sverigedemokraterna är fascister och att hävda att vänstern har mer än en fråga… ja, vad sa man senaste valkampanjen månntro… jo, juste ja, nej till vinster i välfärden räddar alla världens problem.

Till julklapp önskar jag mig således en statsminister som slutar skylla sina misstag på alla andra, som konfronterar sina tillkortakommanden och blir en bättre människa istället för att låtsas som om ingenting har hänt och kanske allra viktigast en statsminister som inte ljuger så himla mycket. Fredrik, snälla, kom tillbaka.

Annonser

Direktlänk Kommentera

Makten framför allt

5 december, 2014 at 19:42 (Politik)

Det kan låta märkligt, men Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är ungefär lika extrema och vore det inte för makten så hade Socialdemokraterna nog aldrig samarbetat med endera.

Varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna skulle kunna tvinga fram ett gisslantagande av regeringsmakten i de frågor där de skiljer ut sig från värdegemenskapen.

För ett år sedan så tog Stefan Löfven hjälp att de båda för att stoppa delar av Alliansbudgeten, ett agerande som nuvarande finansministern ansåg var helt okej eftersom det inte var oppositionens roll att se till att regeringens budget gick igenom, men efter valet verkar de båda extrempartierna återkommit för att få betalt.

Vänsterpartiet krävde ett förbud för vinster, deras ”enda” existensberättigande om man lyssnade på senaste valrörelsen, och det kunde Stefan Löfven ge utan att blinka bara han fick makten.

När sedan Sverigedemokraterna försökte med samma utpressning, om än för att låta Stefan Löfven behålla makten, så fungerade det inte och man kan bara undra om det var för att Vänsterpartiet inte hade några skulder till Sverigedemokraterna eller om Socialdemokraterna hade agerat annorlunda hade de bara haft råd att hänga av vänstersidan.

Makten framför allt, eller hur Stefan?

Direktlänk Kommentera