Att skapa terrorister.

17 januari, 2015 at 21:43 (Politik)

Det här inlägget höll på att bli ett i mängden. Som så många andra ser jag att det inte längre bara är ett moraliskt dilemma att svenskar åker utomlands för att stödja terrorverksamhet utan även att det blivit ett direkt hot mot vårt öppna samhälle. Jag hade också velat skriva att yttrandefriheten står sig stark, men efter olika mediala utspel så glömmer vi den biten och kan konstatera att resultatet av massakern mot Charlie Hebdo riskerar att reduceras till att vi vunnit insikten i vår utsatthet.

Så långt verkar också alla vara eniga, men sen kommer den stora frågan vad vi kan och bör göra för att lösa situationen…

Tänk om problemet bara var de jihadister som redan är i Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia eller nästa oroshärd. Då skulle det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Perssons lösning kunna fungera:

”Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om […] I kommunledningen har man även resonerat kring möjligheten att erbjuda männen jobb, för att minska utanförskapet som de menar kan vara en del av orsakerna till att de väljer att delta i striderna i Irak och Syrien.”

Det måste finnas en lösning för de som idag är terrorister så att de likt övriga brottslingar inte får återfall, det har han helt rätt i, men frågan är vilka signalvärden man samtidigt sänder:

”Vill man öka rekryteringen till IS så är det en fantastisk idé. Budskapet blir ju att det är helt okej att bete sig så här och när du kommer tillbaka så fixar vi med jobb, bostad och terapi.”

Organisationer som IS utför ganska fruktansvärda saker, nu senast kastade man ner två män från ett höghus därför att de var homosexuella, och det är om inte annat så extremt grova brott ur en svensk synvinkel. Handlingarna utförs av terrorister och du kan vara säker på att en hel del av de svenska jihadisterna har varit delaktiga, så att belöna dessa kriminella med jobb och arbete när de kommer hem vore ganska… skrämmande. Vi belönar inte brott. Punkt.

Trots det så måste vi vara pragmatiska. Tankar likt ovan hade kunnat lösa situationen, om man bara behövde beakta de som redan rest. Men problemet är inte de som redan har åkt, de är redan förlorade, utan de som kan tänkas åka i framtiden.

Här börjar det bli jobbigt därför att det finns inga enkla svar, men det är också här som ledande politiker likt centerpartisten Rasmus Persson måste tänka om. Börjar man premiera terrorhandlingar med jobb och bostad så kommer man öka incitamentet för personer att åka iväg och genomföra dessa fruktansvärda handlingar. Således kan en lösning på vad man skall göra med de som kommer tillbaka förvärra situationen genom att öka antalet som reser.

Vilket för oss tillbaka till något slags grundläge där den centrala frågan borde vara hur vi hanterar brottslingar. Premierar vi brott eller bestraffar vi brott?

Svaret är ganska enkelt; även om du ångrar ditt brott och vi tror att du inte kommer begå det igen så straffar vi dig därför att det minskar risken för att andra kommer begå samma handling. Det handlar om något så enkelt som morötter och piskor. Låt oss ta ett bra exempel som Mats Qviberg skall ha yttrat:

”Vi har höga skatter på alkohol för att vi inte ska dricka så mycket. Vi har höga skatter på tobak så att vi inte ska röka så mycket och vi har höga skatter på arbete för att vi inte ska arbeta så mycket.”

Allting handlar om incitament. Om vi belönar terrorism så kommer fler känna sig manade att utföra terrordåd och om vi uppmuntrar terrorism så kommer fler känna att det är accepterat att åka på Jihad eller dylika utflykter. Omvänt så kommer färre känna sig manade att utföra terrordåd och färre kommer tycka det är acceptabelt att terrorturista om vi börjar bestraffa brottslingarna.

Men det löser inte problemet med de som redan är tillbaka.

Rent krasst, Sverige är inte världens mittpunkt och vi skall inte tro att svenska terrorturister spelar någon roll i det stora hela. Problemet uppstår således inte när de reser ut utan när de kommer tillbaka, ofta radikaliserade men framför allt med en förmåga att utföra effektiva terrorhandlingar. Det är då de kan ta med sig sina dåliga vanor, konstiga åsikter och framför allt destruktiva beteenden hit.

Och här finns det inte så mycket vi kan göra. Den enkla lösningen vore att bränna deras pass och förvägra dem från att återvända till Sverige, men då många av terroristerna är födda här och säkerligen lika många saknar andra medborgarskap så är det inte en möjlig väg att gå. Således kan samhället bara försöka förhindra att de reser ut och samhället kan använda lagstiftningen som finns för att döma terroristerna för de handlingar man kan knyta dem till när de kommer tillbaka, men bortsett från det så kan vi bara lägga vårt hopp till Säpo och att vi den dag några terrorister spränger nästa bomb inte råkar befinna oss nära.

Annonser

Direktlänk Kommentera

En tanke om Charlie.

8 januari, 2015 at 22:34 (Åsikter)

Expressen ha alla heder i att de publicerar allt det som terroristerna försökte tysta samtidigt som andra tidningar verkar vara mer rädda, men oavsett vilken väg man väljer så måste man inse hur fel allt var:

”En fullkomligt absurd reaktion är inte motiverad som följd hur given den än kan tänkas vara. Exempelvis försvarar vi inte föräldrar som pryglar sina barn då de råkar spilla vid matbordet oavsett om dessa barn är fullkomligt införstådda med vad som händer om de spiller.”

Således tänker jag börja med att hänga ut Alice Petrén. Jag köper inte konceptet om att journalisterna har en egen skuld i massakern av precis samma anledning som ett barn inte skall skyllas för att deras föräldrar agar dem. Reaktionen är helt enkelt helt absurd. Om du använder det fria ordet så borde du inte behöva frukta för ditt liv, oavsett var du bor i världen. Således är hennes kommentar skrämmande och därför var inte pudeln särskilt överraskande:

”Alla människor har en självklar rätt att uttrycka vad de vill inom lagens ramar. Yttrandefriheten är en grundläggande och livsavgörande princip i en demokrati.  Ingen ska behöva mista livet för vad de uttalat eller tecknat. Vi på Ekot uttrycker på alla sätt vår sympati för de drabbade och deras anhöriga.”

Jag skulle vilja dra det ett steg till och säga att alla människor har en självklar rätt att uttrycka vad de vill även när det är utanför lagens ramar utan att varken behöva frukta för sina liv eller behöva höra från journalister att deras agerande gjort dem till legitima måltavlor. Således var attacken inte bara en attack mot en satirtidning utan en vidrig attack mot yttrandefriheten och som sådan bör den varken förringas eller skämtas bort.

Därför hoppas jag, även om jag har mina tvivel, på att attacken inte ändrar någonting alls. Jag vill att tidningar skall publicera det de känner för och jag vill att alla åsikter skall finnas där. Dessutom är satir en underskattad konstform, fråga bara Aftonbladet med sin serie Vilgot…

…många som söker liknelser till massakern på Charlie Hebdo hamnar nämligen vid Stockholm, Drottninggatan och julrushen 2010, men den enda liknelsen är de troliga våldsmakarnas bakomliggande tro. Ett avsevärt mer relevant alternativ är istället de brandbomber som svenska moskéer utsatts för nyligen, där folk fått frukta för sina liv bara för att de har en åsikt, en tro eller en vilja som andra blir provocerade av.

Och någonstans där måste jag sluta. Det går att skriva hur mycket som helst om det fruktansvärda som hänt men två idioters verk kan aldrig få överskugga det viktiga. I en västerländsk demokrati har vi yttrandefrihet vilket inkluderar folks rätt att driva med vad som helst inklusive att trampa olika religioner på tårna. Det är den enda läxan, den enda lärdomen och det enda viktiga som måste förvaltas som minne efter gårdagens händelse.

Slutligen måste man även se ironin i att tidningen drev med en anti-muslimsk bok i sitt senaste nummer… men givet våldsverkarnas agerande så var de kanske inte intelligenta nog för att förstå det… ironi, liksom sarkasm, säg nämligen kräva en hel del av läsarna.

Direktlänk Kommentera