En tanke om Charlie.

8 januari, 2015 at 22:34 (Åsikter)

Expressen ha alla heder i att de publicerar allt det som terroristerna försökte tysta samtidigt som andra tidningar verkar vara mer rädda, men oavsett vilken väg man väljer så måste man inse hur fel allt var:

”En fullkomligt absurd reaktion är inte motiverad som följd hur given den än kan tänkas vara. Exempelvis försvarar vi inte föräldrar som pryglar sina barn då de råkar spilla vid matbordet oavsett om dessa barn är fullkomligt införstådda med vad som händer om de spiller.”

Således tänker jag börja med att hänga ut Alice Petrén. Jag köper inte konceptet om att journalisterna har en egen skuld i massakern av precis samma anledning som ett barn inte skall skyllas för att deras föräldrar agar dem. Reaktionen är helt enkelt helt absurd. Om du använder det fria ordet så borde du inte behöva frukta för ditt liv, oavsett var du bor i världen. Således är hennes kommentar skrämmande och därför var inte pudeln särskilt överraskande:

”Alla människor har en självklar rätt att uttrycka vad de vill inom lagens ramar. Yttrandefriheten är en grundläggande och livsavgörande princip i en demokrati.  Ingen ska behöva mista livet för vad de uttalat eller tecknat. Vi på Ekot uttrycker på alla sätt vår sympati för de drabbade och deras anhöriga.”

Jag skulle vilja dra det ett steg till och säga att alla människor har en självklar rätt att uttrycka vad de vill även när det är utanför lagens ramar utan att varken behöva frukta för sina liv eller behöva höra från journalister att deras agerande gjort dem till legitima måltavlor. Således var attacken inte bara en attack mot en satirtidning utan en vidrig attack mot yttrandefriheten och som sådan bör den varken förringas eller skämtas bort.

Därför hoppas jag, även om jag har mina tvivel, på att attacken inte ändrar någonting alls. Jag vill att tidningar skall publicera det de känner för och jag vill att alla åsikter skall finnas där. Dessutom är satir en underskattad konstform, fråga bara Aftonbladet med sin serie Vilgot…

…många som söker liknelser till massakern på Charlie Hebdo hamnar nämligen vid Stockholm, Drottninggatan och julrushen 2010, men den enda liknelsen är de troliga våldsmakarnas bakomliggande tro. Ett avsevärt mer relevant alternativ är istället de brandbomber som svenska moskéer utsatts för nyligen, där folk fått frukta för sina liv bara för att de har en åsikt, en tro eller en vilja som andra blir provocerade av.

Och någonstans där måste jag sluta. Det går att skriva hur mycket som helst om det fruktansvärda som hänt men två idioters verk kan aldrig få överskugga det viktiga. I en västerländsk demokrati har vi yttrandefrihet vilket inkluderar folks rätt att driva med vad som helst inklusive att trampa olika religioner på tårna. Det är den enda läxan, den enda lärdomen och det enda viktiga som måste förvaltas som minne efter gårdagens händelse.

Slutligen måste man även se ironin i att tidningen drev med en anti-muslimsk bok i sitt senaste nummer… men givet våldsverkarnas agerande så var de kanske inte intelligenta nog för att förstå det… ironi, liksom sarkasm, säg nämligen kräva en hel del av läsarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: