Att skapa terrorister.

17 januari, 2015 at 21:43 (Politik)

Det här inlägget höll på att bli ett i mängden. Som så många andra ser jag att det inte längre bara är ett moraliskt dilemma att svenskar åker utomlands för att stödja terrorverksamhet utan även att det blivit ett direkt hot mot vårt öppna samhälle. Jag hade också velat skriva att yttrandefriheten står sig stark, men efter olika mediala utspel så glömmer vi den biten och kan konstatera att resultatet av massakern mot Charlie Hebdo riskerar att reduceras till att vi vunnit insikten i vår utsatthet.

Så långt verkar också alla vara eniga, men sen kommer den stora frågan vad vi kan och bör göra för att lösa situationen…

Tänk om problemet bara var de jihadister som redan är i Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia eller nästa oroshärd. Då skulle det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Perssons lösning kunna fungera:

”Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om […] I kommunledningen har man även resonerat kring möjligheten att erbjuda männen jobb, för att minska utanförskapet som de menar kan vara en del av orsakerna till att de väljer att delta i striderna i Irak och Syrien.”

Det måste finnas en lösning för de som idag är terrorister så att de likt övriga brottslingar inte får återfall, det har han helt rätt i, men frågan är vilka signalvärden man samtidigt sänder:

”Vill man öka rekryteringen till IS så är det en fantastisk idé. Budskapet blir ju att det är helt okej att bete sig så här och när du kommer tillbaka så fixar vi med jobb, bostad och terapi.”

Organisationer som IS utför ganska fruktansvärda saker, nu senast kastade man ner två män från ett höghus därför att de var homosexuella, och det är om inte annat så extremt grova brott ur en svensk synvinkel. Handlingarna utförs av terrorister och du kan vara säker på att en hel del av de svenska jihadisterna har varit delaktiga, så att belöna dessa kriminella med jobb och arbete när de kommer hem vore ganska… skrämmande. Vi belönar inte brott. Punkt.

Trots det så måste vi vara pragmatiska. Tankar likt ovan hade kunnat lösa situationen, om man bara behövde beakta de som redan rest. Men problemet är inte de som redan har åkt, de är redan förlorade, utan de som kan tänkas åka i framtiden.

Här börjar det bli jobbigt därför att det finns inga enkla svar, men det är också här som ledande politiker likt centerpartisten Rasmus Persson måste tänka om. Börjar man premiera terrorhandlingar med jobb och bostad så kommer man öka incitamentet för personer att åka iväg och genomföra dessa fruktansvärda handlingar. Således kan en lösning på vad man skall göra med de som kommer tillbaka förvärra situationen genom att öka antalet som reser.

Vilket för oss tillbaka till något slags grundläge där den centrala frågan borde vara hur vi hanterar brottslingar. Premierar vi brott eller bestraffar vi brott?

Svaret är ganska enkelt; även om du ångrar ditt brott och vi tror att du inte kommer begå det igen så straffar vi dig därför att det minskar risken för att andra kommer begå samma handling. Det handlar om något så enkelt som morötter och piskor. Låt oss ta ett bra exempel som Mats Qviberg skall ha yttrat:

”Vi har höga skatter på alkohol för att vi inte ska dricka så mycket. Vi har höga skatter på tobak så att vi inte ska röka så mycket och vi har höga skatter på arbete för att vi inte ska arbeta så mycket.”

Allting handlar om incitament. Om vi belönar terrorism så kommer fler känna sig manade att utföra terrordåd och om vi uppmuntrar terrorism så kommer fler känna att det är accepterat att åka på Jihad eller dylika utflykter. Omvänt så kommer färre känna sig manade att utföra terrordåd och färre kommer tycka det är acceptabelt att terrorturista om vi börjar bestraffa brottslingarna.

Men det löser inte problemet med de som redan är tillbaka.

Rent krasst, Sverige är inte världens mittpunkt och vi skall inte tro att svenska terrorturister spelar någon roll i det stora hela. Problemet uppstår således inte när de reser ut utan när de kommer tillbaka, ofta radikaliserade men framför allt med en förmåga att utföra effektiva terrorhandlingar. Det är då de kan ta med sig sina dåliga vanor, konstiga åsikter och framför allt destruktiva beteenden hit.

Och här finns det inte så mycket vi kan göra. Den enkla lösningen vore att bränna deras pass och förvägra dem från att återvända till Sverige, men då många av terroristerna är födda här och säkerligen lika många saknar andra medborgarskap så är det inte en möjlig väg att gå. Således kan samhället bara försöka förhindra att de reser ut och samhället kan använda lagstiftningen som finns för att döma terroristerna för de handlingar man kan knyta dem till när de kommer tillbaka, men bortsett från det så kan vi bara lägga vårt hopp till Säpo och att vi den dag några terrorister spränger nästa bomb inte råkar befinna oss nära.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: