(s) nya partitopp: en slarver och en fuskare
Den socialdemokratiske riksdagsmannen Ibrahim Baylan har valts till ny partisekreterare (aftonbladet, expressen) för sitt moderparti. Han kommenterar sitt nya uppdrag på youtube där han berättar att hans främsta fokus är valarbetet. Dessutom har Mona Sahlin gett honom ett tydligt uppdrag, att arbeta för att sätta jobb och sysselsättningsökning först och främst.
Han må ha varit med och skapat en flumskola som skadat en hel generation studenter, men man kan undra hur han skall stärka arbetsmarknaden. Vill verkligen Mona Sahlin att han skall hjälpa till genom att gå på strippklubbar och därigenom stärka arbetsmarknaden för snygga flickor?
Eller skall han fortsätta att fuska med sina siffror på samma sätt som SSU Västerbotten gjorde under hans tid där, och vilket han visste om och godkände?
Men det är väl som Lotta Gröning skriver i sin blogg: ”märkliga turer kring detta partisekreterarval.”
Vem skall köpa bilarna?
Å ena sidan bör staten rädda SAAB eftersom man annars kommer förlora en massa jobb.
Å andra sidan väljer en välbetald riksdagsledamot att inte köpa en Volvo eller SAAB därför att ”de är för dyra helt enkelt”. Om inte Lars Ohly vill köpa bilarna, vem skall då göra det? Eller skall vi skattesubventionera bilarna, bara för att behålla jobben?
Jobbakut och varvskris någon?
King Kong
King Kong är inte bara en karaktär i böcker, filmer och dataspel utan även ett av försvarsadvokaternas främsta vapen i ”The Pirate Bay”-rättegången. Om King Kongförsvaret kan fria The Pirate Bay, eller framtvinga ett åtal mot Google, Yahoo, Webcrawler och andra sökmotorer vet vi inte ännu, men det skall bli intressant att se.
Blir Daniel en bra prins?
DN redovisar här en webenkät där de frågat om hertig Daniel kommer blir en bra prins. Bortsett från teknikaliteter såsom att det inte är säkert att han någonsin blir prins (bara för att man gifter sig med en kronprinsessa så betyder inte det att man blir prins utan bara att han är ”drottninggemål”), så kvarstår två frågor.
80% svarade nej på frågan om hertig Daniel blir en bra prins. Även om det i sig är oviktigt därför att många kan ha röstat nej bara för att de är avundsjuka på att han kommer bli drottninggemål, många kan ha svarat nej därför att de ogillar monarkin och många kan ha svarat nej bara därför att han inte är adlig, så kommer ändå en känsla krypande: Jag vet inte ett dugg om honom. Visst har jag hört skvaller om att han inte har något affärssinne, att han var mobbare en gång i tiden och att han är allmänt otrevlig och dryg mot sina anställda, men det är skvaller och kan lika väl bygga på avundsjuka. Däremot så skulle jag vilja höra skolkamrater, barndomsvänner och annat folk uttala sig och berätta lite om Ockelbos nya hertig. Visst kommer man inte att få höra några smaskiga detaljer eftersom folk kommer skydda den lokala sonen, men det skulle ändå vara spännande att veta lite mer om honom.
Någonting som däremot är betydligt allvarligare är pressens rädsla för att stöta sig med monarkin. Den fråga DN ställer är berättigad eftersom dess läsare är samma personer som i framtiden kommer betala för hertig Daniels uppehälle, men när svaret på frågan blir obekväm så väljer DN att friskriva sig med en mening. ”Resultatet ska inte ses som representativt varken [för] allmänheten och itne heller för internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat.” Någon som tror att DN hade skrivit den meningen om 80% hade sagt att de tror hertig Daniel blir en bra prins? Dagligen ser jag webfrågor i olika tidningar, men jag har aldrig tidigare sett en tidning friskriva sig så från det resultat frågan gett.
Problemet med kultur – allt är kultur.
I dagarna har en av samhällets svåraste frågor återigen hamnat på tapeten – vad är kultur? Egentligen är det en nonsensfråga eftersom allt är kultur, men den får ändå otroligt stor vikt därför att samhället satsar stora summor på ”kultur” och styr således vilken kultur som produceras.
En viktig kugge i den svenska kulturmaskinen är Konstfack. Högskolan är Sveriges största konstnärliga utbildningssäte med 900 studenter, och där utbildas morgondagens konstnärer och designers. De ramverk skolan sätter upp kommer med stor sannolikhet påverka vad som kommer anses acceptabelt inom kulturen i framtiden.
Därför är det beklämmande att ingen reagerade för ett år sedan när en ”bildkonstnär” från Konstfack såg till att en tunnelbanevagn i drift vandaliserades bara för att kunna skapa ett verk. Att sedan hans gallerist Andreas Brändström försvarar verket och poängterar att det är verket (en film om vandaliseringen) och inte handlingen som ledde fram till verket (att vagnen vandaliserades) som är det som skall bedömas kan inte ses som annat än en skandal.
Självklart så skall den konstnärliga fokusen ligga på verket, men att gömma sig bakom tomma uttryck som att man vill fånga energin i graffitimålning när det man egentligen gör är alla vänsteraktivisters våta dröm – att slåss och förstöra andras saker – är bara fegt. Då är det helt rätt att SL kräver Konstfack på ersättning för skadan, men konstnären borde samtidigt åtalas och, om han finnes skyldig, dömas för det brott han begått.
Men fegheten kanske är en genomgående trend inom Konstfack. Först accepterar man allt, sedan gör man en pudel (Konstfack hävdar att bildkonstnären kanske ändå inte skulle utexaminerats), för att slutligen säga att en godkänd examination inte går att dra tillbaka och således är problemet utagerat.
Det återstår bara att se hur Konstfack agerar i fallet med Anna Odell som iscensatte en psykos på Liljeholmsbron i Stockholm. I dagsläget stöttar Konstfack henne med åsikter likt ”vi tycker inte att psykiatrin ska vara ett fredat fält för infiltrerande, kritiska handlingar”, men orden är lika tomma som galleristen ovan och vi får se vad det är Anna Odell vill få ut av sitt projekt.
Dock kan man konstatera att en rädsla för att ha åkt dit med fingrarna i syltburken finns där, då ett antal professorer (?) på Konstfack försöker försvara att de inte berättar bakgrunden till hennes agerande med att det finns en polisanmälan. Det, och att Institutionen för Konst håller på att göra en intern utredning om etiska riktlinjer, riktlinjer som kommer påverka vad de kommer se som acceptabel kultur och därigenom vilken kultur Konstfack vill ha statligt stöd för.
Det är folket som föder Konstfack genom staten. Vågar Konstfack bita den hand som föder dem? Och kanske ännu viktigare, kommer Konstfack hjälpa till att ställa de som bryter mot lagar till svars för de brott de begår?
The Pirate Bay = Google Lite.
I Expressen lovar ansvariga för The Pirate Bay att göra den kommande rättegången mot dem till en såpa. Normalt sett skulle jag uttrycka en avsky när någon driver med det svenska rättssystemet, men här håller jag med Peter Sunde när han kommenterar åklagaren Håkan Roswall:
”-Enligt min personliga bedömning är han dum i huvudet som går till tingsrätten med den bevisning han har.”
Fälls The Pirate Bay så får det långtgående konsekvenser, för på vilket sätt skiljer sig det The Pirate Bay erbjuder från sökmotorer likt Google?
Alla diskrimineras – frågan är bara hur.
Allting är alla andras fel. Svårigheter jag möter beror aldrig på mig. Det är samhällets strukturer som diskriminerar mig. Så kan man sammanfatta en diskussion på SVT:s program Debatt (bakgrundsartikel finns här).
Sverige har ett problem. Överallt står folk på barrikaderna och skriker att just de är kränkta, och sen förutsätter de att staten skall träda in och straffa de som kränker. Den energi som slösas på protester skulle kunna vara en starkt drivande kraft för förändring, men tyvärr slösas den bort på meningslösa aktioner.
Varför? Två saker. Ingen bryr sig om att andra diskrimineras, det är bara en själv som det är synd om, och så många diskrimineras så det går inte att hjälpa alla med allt.
Här hade jag kunnat skriva långa texter om färgade som inte kommer in på klubbar, studenter som inte kan prata svenska som därigenom blir underkända på lärarutbildningen med svenska språket som inriktning, högutbildade invandrare som bara får jobb som tunnelbaneförare, kvinnor som slår i glastaket och så vidare. Men det skulle inte vara några nyheter.
Alla är diskriminerade. Hela tiden. Jag har inte oändligt med pengar, så jag kan inte köpa allting som Bill Gates kan köpa. Jag är inte tillräckligt snygg, så jag får inte alla tjejer jag flörtar med. Jag kommer från Djursholm, så när jag sökt jobb har jag fått höra att jag kan be pappa om pengar istället. Jag har inte samma kunskaper som vissa på Handelshögskolan i Stockholm, så jag får inte toppbetyg som andra jobbar sig till. Jag hade kunnat vara egoistisk och hoppa upp på barrikaderna och klaga, men varför då? Det är inte synd om mig. Det är inte synd om någon i Sverige. Samhället ger oss alla möjligheter att göra vad vi vill, och de som inte tar dem kommer uppleva en större diskriminering.
Visst har vissa det svårare än andra. Det kommer fortfarande finnas folk som nekas inträde till krogar bara därför att de är färgade. Men varför inte starta en egen krog och visa de andra krögarna att ni attraherar stora grupper tjejer och penningstinna killar. Och alla kommer inte få godkänt i alla betyg, men antingen får man plugga eller söka sig till branscher där kunskaperna inte behövs. Bevisa för företag som inte anställer högutbildade invandrare att de förlorar en massa värdefull kompetens genom att starta egna bolag. Och alla ni kvinnor som slår i glastaket, ställ er frågan om det verkligen finns ett glastak eller om det bara är mentalt, och om det finns ett glastak, huruvida er nuvarande arbetsgivare är värd er tid och omsorg.
Ta tag i problemen istället för att vänta er att andra (oftast staten) skall hjälpa er. Det är inte synd om någon i Sverige, så sluta inbilla er det.
Tro och vård hör inte ihop.
Handpåläggning ansågs en gång i tiden vara ett effektivt sätt att bota sjukdomar. Gud var roten till allt, gott som ont, och hade därför makten att bota de sjuka.
Det skulle inte vara förvånande om glädjen att bli välsignad eller tron på att man blir botad av Gud skapar en placeboeffekt som stärker personers immunförsvar och indirekt ”helar” dem, men det är skrämmande när cancervården på Radiumhemmet leds av någon som åkallar Gud.
SvD rapporterar att flera professorer på Radiumhemmet har utsatts för hot sedan de bett om att den nya chefen för cancervården i Stockholms län skall ha specialistkompetens inom cancervård. Den nuvarande tillförordnade chefen, Harald Blegen, har reagerat starkt på kravet eftersom han är specialiserad kirurg och således inte skulle anses kvalificerad att fortsätta leda Stockholms cancervård, och har skickat ut mail till flera ledande professorer på Radiumhemmet som uppfattats som hotfulla.
Bland annat har han skrivit ”Jag ber en stilla bön för dig, vi syndar alla ibland. Gud vare med dig” till den frireligiösa Sten Nilsson.
Religion och behandling av cancersjuka hör inte ihop, och jag hoppas för de cancersjuka i Stockholms län att Harald Blegen inte anser sig vara kompetent därför att han har tron, och att han förstår att det inte är vettigt att kalla någon för syndare bara för att man indirekt kritiserar honom. Att kalla någon för syndare när man ber om reella kunskaper hos sin framtida ledare är inte vettigt.
Upp till bevis, Toyota.
Svd rapporterar att Toyota drar Volvo inför marknadsdomstolen efter att Volvo hävdat att deras nya mini-SUV är ”säkrast i världen”.
Bortsett från att det måste vara svårt för Toyota att bevisa på vilket sätt Volvo menar att deras bil är säkrast i världen, så torde det vara ett farligt spel de spelar. Vad händer om Toyota förlorar, om de tvingas medge att deras bilar är mindre säkra än den nya Volvobilen?
Säkerhet är en hygienfaktor när man köper en ny bil, och oavsett utslag i marknadsdomstolen så kommer Volvo fortfarande ha ett rykte om sig att producera säkra bilar samt att ligga i framkant när de gäller utveckling av nya system, men hur kommer en redan sviktande marknad reagera om Toyota förlorar, om det visar sig att de inte har någon lika säker bil (och om marknadsdomstolen kommer fram till att de inte har någon bil ens i närheten)?
Någon på Toyota verkar ha haft tråkigt och velat spela högt. Nu återstår att se vad de kan vinna, och vad de kan förlora.
Sahlin blir drogliberal
Den svenska lobbyorganisationen Swedish Cannabis Organisation, även känd som Swecan, har fått reklam från oväntat håll.
I ett försök att vinna en billig poäng genom att jämföra sig med Obamas framgångsrika kampanj så försökte Mona Sahlin kopiera Obamas kampanjslogan ”Yes We Can”. Problemet var bara att ”(S) We Can” låter som Swecan, vilket är en ”samlingsplats för cannabisentusiaster”.
Undra om massiva cannabisodlingar är Socialdemokraternas nya giv i hur Sverige skall ta sig ur lågkonjunkturen, eftersom den borgerliga alliansens jobbpolitik inte faller dem i smaken.
Mer går att läsa på SvD. Hennes tal går också att hitta på youtube.
Charlie83's Blogg 